Nog finns det skäl att vara förbannad....
Det finns anledning att vara förbannad idag. Det finns av flera skäl och orsaker. Vi kan ju börja med våldtäkten av en stackars 14-årig flicka som blir överfallen och våldtagen av ett gäng tonårsgrabbar. Det finns inget försvar och det finns ingen ursäkt för deras övergrepp. Det finns bara förakt för vad de gjort. Man får hoppas att polisen får tag i dessa svinpälsar och att de får ett kännbart straff för sina handlingar.
Man kan fundera på vad det är för kvinnosyn och för uppfostran dessa typer har fått. Har de inga föräldrar som lärt dom vad respekt för människor och mänsklighet innebär. Medkännande, empati och respekt saknar uppenbarligen de tre gärningsmännen.
Den andra anledningen att vara förbannad är ICA Maxis fusk med köttet som uppdrag granskning beskrev härom dan. Att av ren girighet tvätta av snuskiga utgångna korvar, märka om gammalt malet kött och t.o.m. mala ner skiten för att sedan döpa om det till köttfärs är utan beskrivning. Det bekräftar bara uppfattningen om hökaren som en girig jävel som inte bryr sig om annat än den snöda vinsten.
Det har varit tillfällen då man undrat om köttet varit friskt för det har luktat eller sett ganska avdankat ut. Då har handlaren bara sagt att det var ett misstag eller att det är inget fel på det. Nu vet vi bättre ICA Maxi rent ut sagt skiter i folks hälsa det är bara vinsten som gäller i deras värld.
Man kan också vara förbannad över att ha en regering som är så illa omtyckt så att endast 34 % tycker de gynnas av dem medan 44 % tycker de missgynnas. Det är inte undra på att gapet mellan regeringen och oppositionen är nästan 20 % till regeringens nackdel och detta trots att oppositionen inte bedriver någon oppositionspolitik att tala om. Förbannad för att vi har en sådan regering p.g.a. Göran Persson inte hade förstånd att kliva av.
Nog av adrenalinutsöndring för idag. Det är fredag och det innebär en kommande helg. Då kan det vara kul med lite musiktips kanske: (klicka på bilderna för full storlek)
Shorty (Epic 1970)
Shorty var en grupp som var kortlivad. Frontman var Georgie Fame och de gjorde en live-platta som är en liten bortglömd pärla. Spelglädje och ett helsikes sväng helt i klass med exempelvis Rhythm & Blues at the Flamingo 1964. Shorty har återutgivets av japanska Epic men inte i samma små upplaga som Fames Columbiaplattor som var redan borta efter några veckor.
John Mayall´s Bluesbreakers The Dairy Of A Band (Decca 1968)
Äntligen återutgivet även här. Dessa klubbinspelningar som Mayall själv gjorde under relativt primitiva förhållanden. Trots detta låter det här materialet 40 år senare efter digitalisering alldeles utmärkt. Den stora behållningen är Mick Taylors suveräna gitarrspel. Lysande musikaliskt och visar på vilket fantastiskt klubbband Mayalls grupp var oavsett vilka som spelade i bandet. Men, varför inga bonusspår när Mayall sitter på 59 timmar mer material från samma turné?
