Vaxholmsdomen är en olycka
Gårdagens dom i EU-domstolen i Vaxholmsmålet oroar alla som vill se en arbetsmarknad där alla löntagare behandlas lika. Att påstå något annat vore djupt felaktigt. Det bör inte bara vara facken som är oroliga utan också arbetsgivarna som nu riskerar att utsättas för en låglönekonkurrans på sin hemmamarknad.
De enda som möjligen kan gilla och glädjas åt domslutet är de marknadsliberaler som tycker att löntagarnas villkor är helt underordnad arbetsgivarnas intressen. Det finns ett antal b¨åde fackliga och politiska konsekvenser som är värda att fungera över som en konsekvens av den överraskande domen i Luxemburg.
Är det nu fritt fram för låglönekonkurrans från oseriösa entreprenörer som inte bryr sig om sina anställdas villkor och väl och ve. Ja så länge det inte är förenat med livsfara att jobba hos dem kan det bli svårt att hävda kollektivavtalen (läs svenska) för företag som är "tillfälligt" på svensk arbetsmarknad. Vad det innebär vet ingen men risken är att det blir ett a och b-lag på arbetsmarknaden vilket flera fackliga ledare har varnat för idag. LO:s avtalssekreterare jämförde riskerna med att vi kan få en form av apartheid som drabbar arbetare som tillfälligt befinner sig i Sverige.
Flera av LO:s men även TCO och inte minst SACO:s kollektivavtal saknar uttalade minimilöner. Avtalen innehåller enbart lönenivåer. Det innebär att arbetsgivarna kan så snart de kan söka att få inskrivet mycket låga minimilöner i avtalen vilket på sikt innebär att hela lönestruktur riskerar att sjunka och löntagarnas del av löneutrymmet minskar och arbetsgivarnas ökar dramatiskt. Risken är ju att svagare grupper av löntagare får svårt att hävda sina lönenivåer i det läget.
Det finns också flera inte ointressanta politiska konsekvenser vi kan få se efter Vaxholmsdomen. Den ena är att missnöjet med EU ökar och svenska folkets och främst löntagarnas EU-skepsis ökar inför EU-parlamentsvalet vilket kan gynna extrema grupper till höger och vänster. Detta kan bli en realitet om inte politikerna snabbt kan desarmera den bomb som man har fått i knät i och med Luxemburgsdomarnas beslut.
Tyvärr verkar inte arbetsmarknadsminister Littorin har insett varken konsekvenserna som domen har för lagstiftningen och de politiska konsekvenserna. Detta när han kategoriskt avfärdade förändringar i utstationeringslagstiftningen utan ensidigt pekade ut Lex Britannia som problemet. Detta bådar inte gått för framtida samtal med parterna utan här verkar Littorin bli Svenskt Näringslivs generaladvokat.
En andra konsekvens är att Reinfeldts ömsorgsfullt utmejslade strategi att inte hamna i konflikt med facken vilket domslutet kan skapa. Alltså Reinfeldt och hans nya moderater riskera att bli tvungna att föra ett tvåfrontskrig mot både en intern gammelmoderat fackföreningsfientlig opposition, Stureplans-centerns extremism och å andra sidan missnöjda och stridsberedda fackföreningar. Ingen bra situation om man vill behålla makten även efter valet 2010.
Det har varit intressant att läsa kommentarerna i media idag och det har varit överraskande kommentarerna av exempelvis Göran Eriksson i Svd och Henrik Brors i DN. Kommentatorer som jag normalt inte brukar instämma med men idag har de i sina analyser pekat på långsiktiga konsekvenser av EU-domen. Jag behöver inte hålla med men deras synpunkter är värda att fundera över.
Domslutet i Luxemburg är en olycka, det är i strid med löntagarnas intressen och är ett ensidigt marknadsliberalt spektakel som inte förtjänar någon respekt. Det bäddar för strid och det bäddar för krig mellan löntagarna och arbetsgivarnas värsta hökar.
Till sist:
Arbetsmarknadsminister Littorin har slängt ut facken ur den nya Arbetsförmedlingens styrelse. Ytterligare ett tecken på en vilja att minimera och marginalisera löntagarnas delaktig och inflytande i samhället.
http://www.kulturochpolitik.se/
