Ingemars blogg

Konferensdeltagare från sex europeiska länder utbytte erfarenheter förra veckan i London.

Att resa är att uppleva sägs det. I förra veckan befann jag mig i London för att delta i ett referensgruppsmöte för det stora @work-projektet  som är ett internationellt teaterprojekts som skall skildra arbetslivet villkor ett förändrat Europa. Med på mötet var representanter för fem länder, de nordiska länder och Storbritannien.

Det var föreläsningar och erfarenhetsutbyten mellan alla deltagare som var både fackliga och teaterfolk. Huvudvikten låg på britternas erfarenheter av förändringarna av arbetslivet och då speciellt immigrantarbetarnas situation. Den engelska pjäsen som nu arbetas fram handlar också om den utsugning och det utnyttjandet som sker på ett närmast rasistiskt sätt i Storbritannien. Bristen på rimliga villkor och frånvaron av löntagarrättigheter gör deras situation närmast laglös.

Mike Smith från engelska LO - TUC

Den engelska arbetsmarknaden är idag tydligt uppdelat där immigranter och lågutbildade får jobb, men jobb som ingen kan leva på; lågavlönade daglönarjobb inom servicesektorn där de närmast kan kallas ”det osynliga folket”. De städar kontoren i city på nätterna, de städar upp efter välfärdsfolket, de finns i storkökens hetta, de säljer hamburgare på snabbmatshaken, de utför medelklassens hushållssysslor och de syns inte alltmedan de gör allt detta. De är inte fackligt organiserade även om det sakta men säkert håller på att bli bättre.

Den här arbetsmarknaden är en förtvivlans, desperationens, bitterhetens och utanförskapets arbetsmarknad där människovärde och skammen råder. Inga rättigheter, inga rimliga arbetsvillkor och ett arbetsliv som liknar mer slaveriets än yrkesstolthetens och raka ryggarnas arbetsliv.

Varför har det blivit så här; vilka mekanismer tillåter att människor behandlas mer som djur än som arbetande människors som ger sitt bidrag till det gemensamma samhället. Det finns egentligen enbart ett svar på det. Nyliberalismens ideologiska cynism där människovärdet har devalverats till en fråga om lönsamhet och penningens makt. Det som inte kan förvandlas till pekuniära värden har inget verkligt värde. Ett samhälle där allt mäts med pengar och pengars värde tillåter rovdrift, utsugning, usla villkor och avsaknad av mänskliga rättigheter har sin grund i den nyliberala ideologin som har fått råda i ända sedan Thatchers högerregering över Blairs starkt nyliberalt påverkade decennium.

Krigsrubriker i engelska dagstidningar förra veckan

Det finns också sociala följder av det som sker när människors arbete förvandlas på det som sker i ett samhälle där fackliga rättigheter och där lönsamhet blir det primära för alla samhälliga villkor och förhållanden. De senaste veckorna har gängkrig tagit sex unga pojkars liv alla i sina unga tonår. De har skjutits, knivhuggits eller helt enkelt slagits ihjäl mördats av konkurrerande gäng. Alla har kommit från de fattigaste immigrantstadsdelarna i södra London. Alla har kommit ur den miljö där daglönarna lever marginaliserade till fattiga och desperata människor utan något hopp.

Ironisk kommentar i Londons gratistidning "Metro" i torsdags förra veckan

Maud Olofsson verkar ha en längtan till samma situation I Sverige där människor ställs utan rättigheter, utan möjlighet att påverka sin situation utan att de som inte enligt mauderaterna inte platsar på den väletablerade arbetsmarknaden skall tvingar att jobba på en arbetsmarknad som de fattiga immigranterna tvingas till i Storbritanniens storstäder. Mauderaterna vill se ett osynligt folk även här, utan rättigheter och på arbetsgivarnas nåder. För det blir konsekvensen av alla de förändringar som nu sker i snabb takt.

Försvagad a-kassa tvingar ner lägstlönerna, försvagade rättigheter om sympatiåtgärder förbjuds då facken inte kan och får ta strid för kollektivavtal på alla arbetsplatser, illojal lönekonkurrans mellan företagen som ger på sikt lägre löner för alla. Allt detta finns på Svenskt Näringslivs önskelista och drivs med liv och lust av mauderattorpederna  Olofsson och Federley. Deras framtid skrämmer då den kommer att slita sönder samhället i tydliga och skriande klasskillnader på ett sätt som vi inte sett på över ett halvt århundrade.

Till sist……………..

……………………….Opinionen är inte nådig Reinfeldts regim. Gapet mellan blocken ökar stadigt och är nu över tio procent. Tyvärr är inte opinionsmätningar lika med valresultat och därför kan Reinfeldt & Co. Oförtrutet regera vidare även om en klar majoritet redan efter ett halvår är rejält trötta på dem.

FOTO Ingemar E L Göransson