Bokrean och läsandet
Den 27 februari är av tradition dagen då bokrean börjar. Det var länge sedan som jag gav mig ut i ottan för att leta böcker. Orsaken är enkel - de flesta böcker på rean är inte ”riktiga” reaböcker utan det är speciellt för rean upptryckta för att bokrean är traditionella bokhandelns julrush. Här ska bokhandlarna lägga grunden för det kommande året och kunna överleva. Om man tittar på vad som var bokreans utbud detta år så är det 70 % deckare där i en del fall det är överex som säljs för en fjärdedel av det ordinarie priset men det mesta är nytryck. Alltså bokrean blir lite av en fejk faktiskt.
Orsaken är egentligen enkel. Höga bokpriser, konkurrensen från näthandel, stormarknader och andra alternativa distributionsformer. Det innebär att bokhandeln inte blir den naturliga försäljningsformen för böcker. Och varför när samma böcker, dvs. volymböckerna, finns på ICA Maxi eller KF:s försäljningstempel. För bokhandeln innebär att den blir en allt smalare säljare av böckerna som ingen köper i stora volymer. Och det skulle väl vara okay om bokhandeln kunde leva på kurslitteratur, specialutgåvor, poesi eller handböcker osv. Men det går inte att driva en bokhandel den vägen utan det blir att se till att hitta andra varor i samma härad som kan ge volymerna.
Bokrean speglar på ett tydligt sätt bokhandelns dilemma men också de förändrade läsvanorna. Vi vet att en stor det av LO:s manliga medlemmar läser allt färre böcker. Det innebär också att läsandet blir alltmer en fråga om klass. Medelklassen läser mer medan stora delar av arbetarklassen inte nås av läsupplevelsen. Det lär heller inte bli bättre med den skolpolitik som den nya regeringen tänker införa där kärnämnen som svenska inte blir nödvändiga i utbildningarna efter grundskolan. Gymnasiet skall ju bli ett sorteringsverk där arbetarklassens ungdomar skall ”slippa” den teoretiska skolan och därmed också litteraturen.
Bokrean är ett tecken på vad den snabba förändring som sker innebär. Nya distributionskanaler för det skrivna ordet där internethandeln och masspridning av det lättlästa sker genom ICA Maxi och liknade kanaler. Den mer svårnådda litteraturen som exempelvis poesi riskerar att försvinna eller bli allt svårare att hitta.
För arbetarrörelsen och inte minst fackföreningsrörelsen är det viktigt att medlemmarna träffar på boken. Och det är viktigt att arbetaren inte uppfattas eller uppfattar sig själv som obildad. Det är viktigt för utveckling i arbetet att klara läsandet av svårare litteratur, det är viktigt för självkänslan att läsa och det är viktigt för kreativitet. Tillgänglighet är nödvändig för att alla ska nå boken. Det är självklart och det borde alla inse. Men det verkar som om den borgerliga regeringen inte inser eller vill inse detta då den föreslår att En bok för allas framgångsrika vuxenutgivning inte skall få fortsatt stöd utan förlaget skall tvingas sluta med att ge ut vuxenlitteratur.
Trots sänkt bokmoms så är det inte arbetarklassens män som läser mer utan det är medelklassens kvinnor som läser ännu mer. Så ur ett jämlikhetsperspektiv har den reformen slagit helt fel.
Om inte boken skall bli en angelägenhet för medelklassen enbart krävs att fackföreningsrörelsen funderar noga över vad vi ska göra för att få fler medlemmar att läsa. De försöks som gjorts med arbetsplatsbibliotek, vägbibliotek, läs för mig pappa-projekt osv. har varit framgångsrika. Och utifrån det perspektivet måste vi fortsätta och arbeta för att öka läsandet bland LO-förbundens medlemmar. Det är den väg facket måste ta sitt bildningspolitiska ansvar.
Till sist…….
………………..Sven Otto Littorin var på frukostmöte i Linköping igår. Han talade om arbetsmarknad och berömde den svenska kollektivavtalsmodellen. Det upprörde den lokala högerdraken ”Corren”. De var inte imponerade av Littorins argument; arbetsfred, ansvarstagande fackföreningar ordning på arbetsmarknaden, fungerande lönebildning. Nej, de vill ha det som på andra håll; statens bestämmer minimilönerna och arbetsvillkoren och sedan får det vara som det vill med arbetsfreden - bara facket hålls kort. Tänk att det finns även pragmatiska och förståndiga högermän i vår herres politiska hage. Sedan upprepar ju Littorin enbart arbetsgivarnas tidigare egna argument för kollektivavtalet som den övriga högern verkar förträngt. Men det kan vi bjuda på!
Glöm inte
och fotobloggen.
