En mörkrets konformism
En intoleransen konformism griper omkring sig. Slöjdebatt och språkdebatt är några väl synliga tecken på detta.
FOTO Ingemar E L Göransson
Varför denna konformism? Varför eftersträvar vissa att alla ska se lika ut, vara lika, uppföra sig lika kort sagt inte sticka ut från mängden. Det märkliga är också att de som mest eftersträvar konformism är de som säger sig vara apostlar och ridare för individens frihet.
Ta som exempel det i alla stycken helkorkade förslaget om att elever bara skall få tala svenska i skolan. Det är inte bara helkorkat utan också intolerant och främlingsfientligt eftersom det förutsätter att den som talar ett annat språk talar illa om den som inte förstår. Eleverna ska inte tillåtas att ens få föra ett samtal sins emellan på ett annat språk. Det kan uppfattas kränkande påstår vissa folkpartister i det här fallet. Kränkande för att de inte förstår vad eleverna säger till varandra. Tala om att ha kontrollbehov som sträcker sig långt över det som är rimligt.
När man på en skola i Landskrona nu förbjuder alla språk utan svenska så innebär det också att man gör sällskap med åtgärder som sker i diktaturer där minoriteter förbjuds att tala sitt eget språk av politiska skäl. Politikerna i Landskrona som med sitt språkförbud sällar sig till sällskapet av olika diktatorer som Saddam Hussein och andra illustra folkförtryckare. Inte heller löser man problemen på skolan utan troligtvis fördjupar dem.
Likaså pseudodebatten kring den muslimska slöjan. Är det av omsorg om flickorna som bär den eller är det för att ”det inte hör hemma i Sverige” som den diskussionen förs. Förs samma diskussion om judiska klädsel som religionen påbjuder eller sikhernas klädedräkt och buddisternas klädsel?
Nej, jag tror det handlar om fördomsfull, icke-accepterande av det annorlunda. En intolerant syn på människor och människors sätt att välja att leva. Man kan jämföra med min föräldragenerations ondgörande över raggare, mods och punkare; icke-konformism som ungdomsrevolt. Det ser annorlunda ut än den klädsel som ”alla andra” hade då.
Man kan tycka vad man vill om religiösa klädregler, men så länge det är individen som väljer detta så finns ingen anledning att beklaga sig eller utropa konformistens bannbulla. Den står enbart för intolerans, rädsla för det annorlunda och fördomar om det man inte känner igen.
Översatt i politiska termer blir det smygrasism, fascism och ett stöd för värre krafter än den tyste intolerante svansviftaren. Man kan som sagt undra hur det kommer sig att de som mest talar om individen och hyllar individualismen är det mest kollektivistiska genom sin kvävande konformism. Å andra sidan bekräftar det enbart min uppfattning att om individen skall kunna vara fri så behövs ett starkt kollektivt samhälle som ger utrymme för individualism.
Glöm inte
och min fotoblogg
Vi har liksom prövat på det där med ensspråkighetstvång, och det har redan, i ganska mycket forskning, visat sig totalt misslyckat.
Men nu börjar jag inse att varje generation måste göra om föregående generations misstag (till ofantliga kostnader och en myckenhet av mänskligt lidande) så det hjälper inte att tala om att något redan testats med dåliga resultat.
Var det inte just detta yngre personer klagade på vad gällde äldre arbetskraft, för några år sedan. De äldre var så oflexibla och förändringsovilliga, sade de, för så fort de, de geniala och förändringsvilliga yngre, föreslog något "nytt" så protesterade de äldre, för det där hade de redan prövat och det var inte bra, och det var ju ett klart tecken på ålder och mossig ovillighet till förändring :-)
Lena Sundström har en bra kolumn om den här problamtiken i dagens AB, fast med en lite annan vinkling.
