Musikindustrins juridiska smörklick
För ca 25 år sedan så löpte ett brottmål runt i pressen och gav rättsystemet i allmänhet och försvaret i synnerhet dåligt namn. Målet kallades för smörklicksmålet. Det handlade om en värnpliktig som hade tagit två smörklickar i stället för den stadgade allena smörklicken. Den arme "brottslingen" fälldes i tingsrätten och fick sin dom fastställd i hovrätten.
Smörklicken lade sig ett löjets skimmer över försvaret och dess litälskan att sätta dit den formellt brottslige. Folk i allmänhet kände ingen förståelse för försvaret och rättssystemet när de in absurdum genomdrev att den smörsugne grabben åtalades, prövades och dömdes för något som ingen kunde uppfatta som något i reala verkligheten brottsligt. Kort sagt den allmänna rättskänslan och rättsmedvetandet stämde inte in på något vis med vad de som drev smörklicksmålet gjorde.
I går meddelades hovrättsdomen i åtalet mot den 45-årige man som hade låtit andra ladda upp fyra låtar på ett fildelningsprogram. Efter spaning som för tankarna till spionromaner med ett hemlighetsmakeri som liknar jakten på knarkhandlare så kunde Polisen och rättsväsendet ingripa, lagföra och nu döma. De fyra låtarna kostade den "brottslige" 80 dagsböter men samtidigt så innebar domen att polisen inte har, vid i alla fall mindre omfattande fall, möjlighet att göra husundersökning då straffvärdet är för lågt.
Upphovsrätten är en viktig del av artisternas försörjning och rätten till sina egna verk. Det är självklart men hela diskussionen om upphovsrätten och fildelning gäller inte deras rätt utan distributionsvägen. Det är inte med omsorg om artisterna och upphovsmännen rättigheter som Bonnier/Amigo vd Ludvig Werner utan hans omsorg om skivindustrins monopol på distributionen av musik.
Det här också orsaken till varför Anti-Piratbyrån driver sin aggressiva och hemlighetsfulla jakt på fildelare. Byrån agerar på ett sätt som påminner om en slags privatpolis vilket är ett rättssäkerhetsproblem. Problemet för industrin är dock att ett) tekniken gör att fildelning aldrig kan stoppas - är omöjligt rent praktiskt ; två) rättsmedvetandet stämmer inte överens med bilden av fildelaren som brottsling; tre) oförståelse för industrins argument - de känns för många som särintresse som försvarar deras vinster och slutligen fyra) konsumenternas nya vanor och ökad användning av Internet.
Har nu musikindustrin fått sitt smörklicksmål? I så fall är den fällande domen mot 45-åringen i Borås en pyrrusseger. Detta medan det sluttande planets utveckling fortsätter för musikindustrin. Den har lyckats med bedriften att helt komma helt fel i förhållandet till konsumenterna. Vad musikindustrin måste inse är att den måste förändra sitt arbetssätt och anpassa sig efter förändringarna som sker och har skett. Gör man inte det utan fortsätter sitt istadiga motstånd mot förändringarna och följderna av internetrevolutionen. Gör man inte det så kommer domen i Borås bli slutet för musikindustrin som den ser ut idag. Det tjänar varken artisterna, upphovsmännen eller industrin på.
