Socialdemokratiskt politik eller sifferdemokrati?
I dag lördag valdes Mona Sahlin som den första kvinnliga ordföranden för socialdemokraterna någonsin. En nödvändig utveckling för ett parti som kallar sig för feministiskt och som programmatiskt anser sig stå för jämlikhet, broderskap och rättvisa. Men det handlar också om att signalera och tala om att det är en socialdemokrati som vill och kan förändra den politiska utvecklingen efter 1, 5 decennium av först rekonstruktion efter den svåra 90-talskrisen men också att förvaltarperioden med inte ringa mått av stagnation i just kampen för jämlikhet, broderskap och rättvisa.
Göran Persson gör sin efterlängtade sorti. Han gör det efter ett på många sätt gott rekonstruktionsarbete där det politiska eftermäle kommer troligen att jämföra honom med den roll som Per-Albin Hansson fick ta på sig. Politikern som lyfte Sverige då ur 30-talskrisens kvicksand då förvärrat av ett klassamhälle av enorma mått. Rekonstruktionen som Persson fick göra av 90-talsmoraset återinförde delar av samma klassamhälle då socialdemokratin kom att sätta ekonomin som rättesnöret och ideologisk ledstång för rekonstruktionen. Därav det svidande nederlaget.
Mona Sahlin har två stora utmaningar. Att lyfta tillbaka socialdemokratin till den samhällsförändrade kraften där god ekonomisk utveckling och välståndsskapande för alla går hand i hand med en politik som skapar jämlikhet, broderskap och rättvisa. Då kommer det inte att duga med en politik som den gungstolspolitik som Per Nuder signalerade i sin tur igår när han sa att högerregeringens slakt på a-kassan kan inte en blivande socialdemokratisk regering göra något åt ? det blir för dyrt. Nuder som den sifferdemokrat han är bestämmer politiken efter plånboken ? alltså en fortsättning på den politik som ledde till en rekonstruktion av ekonomin men skapade ökad ojämlikhet, bröt sönder broderskapet och genererade ökade orättvisor.
Det är inte den politiska linjen som är framgångens politik om socialdemokratin skall åter bli den samhällsförändrade kraften som så väl behövs i globaliseringens tidevarv. Det är inte politik som ansluter sig till bankdirektörernas, kapitalägarnas och börsklipparnas behov och idéer utan en politik som grundar sig på ett enda i grunden synnerligen enkelt budskap. Enkelt i sitt innehåll men i sitt väsen och utmaning av det bestående ytterligt svårt då det kräver tålamod och ett stort politiskt mod. Att kräva alla människors lika värde och rätt i en tid då penningpungen styr politiken är en mäktig utmaning som ingen annan än en stridslysten och kampvillig socialdemokrati kan ta på sig.
Mäster August Palm formulerade i början på 1880-talet principerna för socialdemokratisk politik i sitt berömda tal i Malmö Vad vilja socialdemokraterna. Hans ord från då är lika aktuella idag och kan faktiskt ge dagens socialdemokrati samma ideologiska ryggrad som då Palm uttryckte dem:
Vi skola nämna fordringarna och kunna göra det med glädje, emedan vi äro öfvertygade om, att ingen rättänkande man och qvinna på denna grund skall vända sig ifrån oss: friheten, jemnlikhet och frid emellan nationerna, kunskap och upplysning lika tillgänglig för alla, ett rättfärdigt och förståndigt ordnande af samhällets medlemmarnas arbete under deras egen ledning, vidare att staten, samhället, drager försorg om sina gamla, sjuka eller i öfrigt till skada komna medlemmar. Dessa äro de väsentligaste af våra fordringar, och säkert skola icke många ense dem obilliga.
De orden skulle kunna vara Mona Sahlins programförklaring på söndag morgon då hon kommer att hålla sitt linjetal till partiet. Men det kanske är för mycket att hoppas på?.
www.kulturochpolitik.se
