Moderaterna blir kulturlivets dödgrävare
I dag hade regeringen presskonferens om den nya public service utredningen som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth beställt. Utredare blir Rose-Marie Frebran, en pålitlig journalist med kristdemokratiskt partistämpel. Nu var föreställningen en ganska tam historia men några saker kom fram och som borde oroa både en och annan.
I direktiven för utredningen berörs ett antal viktiga frågor för public service. Vad är public service och vad ska SvT, SR och Ur sända. Under presskonferensen undslapps Adelsohn Liljeroth att varje program ska uppfylla kraven på public service vilket är en stor skillnad mot dagens skrivning i avtalet där det skrivs att programutbudet sa fylla kraven.
Likaså svävade kulturministern på målet om den framtida finansieringen där licenssystemet nu verkar vara ifrågasatt. Det innebär att styrkan i licensfinansiering oberoendet av statsmaktens styrning över statsbudgeten förstärks och public service blir beroende av en ren skattefinansiering. Det blir lätt för en regering att strypa SR, SvT och UR genom att bevilja mindre pengar. Alltså moderaternas politik att pressa tillbaka public service till förmån för de kommersiella intressena.
Moderaterna håller på att omforma den svenska kulturpolitiken. Det sker delvis i det tysta genom strypandet av pengar till vuxenutbildning och folkbildning; genom enmansutredare om public service som har 12 månader på sig och genom den kommande rekordsnabba 18-månadersutredning om framtidens kulturpolitik som fortfarande väntar på sina direktiv. En sak är dock klart att Kulturrådet stryps enligt ett pressmeddelande förra veckan där ledningen för Kulturrådet i praktiken får sparken och rådet blir en s.k. enrådsmyndighet där generaldirektören Rennerstedt skall själv fördela 2.1 miljarder kronor till kulturlivet.
Moderaterna gillar inte public service, moderaterna gillar inte ett fritt kulturliv och moderatrena vill bryta med tidigare tagna kulturpolitiska beslut där tillgänglighet, främjande och mångfald var ledorden. Moderatrena vill se ett kulturliv helt beroende av antingen kommersiella intressen eller institutioner som Dramaten och Operan.
Protestera innan det är för sent!
Musiken lever tack vare Internet - Solnedgång för musikindustrin?
"Internet har slagit många gamla regler kring hur musikbranschen fungerar sönder och samman. Idag är det närmast ovanligt med nya artister som inte först slår igenom på nätet innan de får ett traditionellt skivkontrakt och säljer fysiska plattor."
Det är inte undertecknads ord utan det är ett citat från Metro den 28 maj (sid 20). Tidningen listar också upp 10 artister som har gått den här vägen under de senaste åren; Wilco, Artic Monkeys, OK Go, Clap Your Hands Say Yeah, Libertines, Sandi Thom, The Tequila, Sick Puppies, Lily Alen och Jonathan Coulton.
Inte bara att www.myspace.com och www.youtube.com har haft en betydelse som inte kan överskattas som förändrar hela musikbranschens sätt att fungera. Artisterna har inom räckhåll att ta makten från skivbolagen och istället bli herrar över sina verk. Det handlar också om nya sätt att distribuera musik där publiken, köparna, mottagarna, konsumentarna har skaffat sig nya vanor.
Den nya tekniken med blixtsnabb distribution och fildelning gör att förutsättningarna har förändrats totalt. Teknik finns; internet har på ett drygt årtionde gått från en obskuritet (en övergående fluga sa en viss kulturminister en gång) till en vardagligt använd teknik hos de flesta. I Sverige har 80 % tillgång till tekniken hemma vilken gör Sverige två i världen efter USA.
Teknik finns, vanorna är etablerade, möjligheten existerar. Vad som saknas är lagstiftningen är utformad för en annan tid och saknar alltmer av acceptans i det rättliga medvetandet. Detta samtidigt som exempelvis en pensionär dras inför skranket för att han har laddat ner/lagt ut två låtar, ett fall som starkt påminner om det sorglustiga fallet med försvaret och smörklicken.
När artisterna tar makten över sin musik och när lagstiftningen till sist anpassas till verkligheten så kommer underhållningsindustrin att bli tvingad att förändra sin roll på ett omvälvande sätt eller bli bortsprungna och lämnade efter utvecklingen. Kulturen dör inte utan Sony och BMG men industrin löper den risken. Artisternas och upphovsmännens rättigheter måste givetvis säkras sättet är inte självklart att det är med polisingripande och domstolar.
Det som sker nu påminner lite om de stora förändringar som skedde i musikbranschen i USA kring 1955 när små lokala bolag och entreprenörer skapade den moderna musiken, R&R, R&B och soul. De stora, the majors, missade tåget och de oberoende små, the independents, som Speciality i Los Angeles, Sun i Memphis och Atlantic i New York kom att dominera. De oberoende vann den striden för de var i takt med tiden medan de stora, majors, förlorade. Underhållningsindustri riskerar samma öde för de är inte i takt med dagens verklighet.
FOTO Christoffer Göransson
Till sist:
den legendariske fransmannen Gilbert Becauds Et Maintenent finns igen på youtube. Missa inte denna pärla!
www.kulturochpolitik.se
Kommunals avtal är en seger inte bara för alla lågavlönade kvinnor utan hela LO-kollektivet
När Kommunal öppnade sin kongress idag så måste det varit med ett brett leende på läpparna. Kommunal fick ju till sist sitt välförtjänta avtal. Och mer de fick ett avtal som lät deras lågavlönade kvinnor ta igen lite av det de ligger efter med gentemot männen. Bara det faktum att kvinnorna på arbetsmarknaden bara har 86 procent av männens löner är ett ok som hänger över möjligheterna till lika lön för lika arbete.
Kommunalarna tar tillsammans med Handels och HRF ett steg mot mer rättvisa löner och en utjämning mellan kvinnor och män inom samma jobb. Det är bara att gratulera LO och LO:s strategi för att nå en bättre balans mellan män och kvinnor när nu deras avtalsstrategi så här långt faktiskt varit en framgång och det mödosamma arbetet att knapra in på orättvist satta löner utifrån kön ger resultat.
Läs själv här vad Kommunal skriver på sin hemsida.
Grattis Kommunal till en välförtjänt framgång!
Del tre i serien om popsingelns gyllene år:
1963 var året som började som en fortsättning på 1962 års popsingelns gyllene år och slutade med merseybeat och brittiska invasionens otroliga genombrott på popmusikscenen som förändrade allt totalt. I England skedde det redan under våren och sommaren medan i USA kom genombrottet i december.
Här är några av de singlar som faktiskt var stora detta år eller hade betydelse för exempelvis mig som tonårig skivköpare. Alla videos är länkar till youtube som vanligt. Bildillustrationer kommer från min egen digitala samling av bildomslag.
Jack Nitzsche The Lonely Surfer (Reprise)
Producentgeniet som var I mångt och mycket en nickel till Phil Spectors framgångar. I den här solosingeln som rörde sig på de nedre delarna av USA-listan. Helt brilliant där basen är huvudinstrumentet och hela låten blir en 2,5 minuters soundtrack.
Frankie Laine Don´t Make My Baby Blue (Columbia)
En hyfsad stor hit på USA-listan. Croonern Laine (stor redan på 1940-talet) gör en första klassens poplåt skriven av Jerry Goffin och Carole King. En klassiker.
Jackie DeShannon Needles & Pins (Imperial)
Jackie DeShannon When You Walk In The Room (Imperial)
Två singlar som borde ha varit monsterhits men inte blev det. The Searchers såg möjligheten gjorde sin klassiska covers och The Byrds hörde den 12-strängade Rickenbackern här och skapade folkrocken. Men Jackie var först!
The Ronettes Be My Baby (Philles)
Phil Spectors mästerverk. Tonårsoperan ultimate. Så lysande, så sexig, så otroligt sensuellt. Brian Wilson säger att det här var världens bästa singel någonsin och den förändrade hans liv.
PS alla ovan nämnda har en person gemensam; Jack Nitzsche som arrangör och producent. Det ni!
Ronnie Hawkins & The Hawks Bo Diddley/Who Do You Love (Roulette)
Kanadensaren Hawkins hade varit med sedan mitten av 1950-talet. Han kompades av sitt band The Hawks som bytte medlemmar lika ofta som underkläder. 1963 gjordes den här inspelningen där Robbie Robertson och några till som sedan blev The Band var The Hawks. Robertson uppfann på den här singeln taggtrådsgitarren speciellt på Who Do You Love. Minst 10 år före alla andra.
Dionne Warwick Anyone Who Had A Heart (Scepter)
Säg Burt Bacharach och Hal Davies. Lägg till världens mest sensuella röst; Dionne Warwick och ett succéformula som fortfarande håller.
Martha & The Vandellas Heatwave (Tamla)
Tamla var synnerligen framgångsrika som fabrik för Detroit soul-pop fabrik. Barry Gordy styrde med järnhand och hans artister gavs förstklassiska låtar från firma Holland-Dozier-Holland.
The Righteous Brothers Little Latin Lupe Lu (Moonglow)
Inga bröder men den bästa vita soul-akten I USA. Lät svart och gjorde bara soul & R&B-låtar. Helt suveräna och den här debutsingeln på Moonglow blev en hyfsad stor hit i USA. Mer skulle komma följande år.
The Shadows Geronimo (Columbia)
Årets Shadowshit? Nja men i vart fall den bästa. Låter som ett soundtrack och helt i klass med Apache två tidigare.
Bobby Vee The Night Has A Thousand Eyes (Liberty)
Bobby Vee ersatte Buddy Holly på den katastrofala vinternturnén 1959 (Buddy Holly, Richie Valens och Big Bopper dog I en flygkrasch). Vee fick sedan ett antal stora pophits varav i mitt tycke The Night Has A Thousand Eyes sammanfattar det oskyldiga 1960-talets första år. Video är så tidstypiskt och faktiskt från 1963, troligtvis från filmen popfilmen Just For Fun där låten ingick.
Chantay´s Pipeline (Dot)
Den ultimata surf-hiten och det ultimata Fenderspåret. Atmosfär, spänning och helt oemotståndligt mästerverk. Gruppen kom från Santa Ana i Kalifornien och det här var deras enda kontakt med berömmelsen. Men vilka två minuter.
Lesley Gore It´s My Party (Mercury)
1963 års och de facto en av 1960-talets bästa tjejpopsångerskor. Utmärkta självskriva låtar, utsökta produktioner av jazzguryn Quincy Jones faktiskt! Följdes upp av ett antal ytterligare under 1963; Judy´s Turn To Cry, You Don´t Own Me den första feministlåten någonsin, och She´s A Fool.
The Kingsmen Louie Louie (Jerden)
Här börjar den amerikanska punken sin historia. Där uppe i nordvästra USA bildades under 1963-64 mängder av tonårsband och först att få en hit var The Kingsmen. De var inte bäst, sällan med deras cover på Richard Berrys R & B flop Louie Louie blev en klassiker som fortfarande drar in stora pengar till sin upphovsman. Även om han fick fightas för sina rättigheter. Han var ju svart gudbevars.
Michael Cox Stand Up (HMV)
Producenten Joe Meek hade det lite motigt 1963 med bara några små-hits bara men i Sverige blev den här singeln på vårvintern 1963 en av de stora. En utmärkt poplåt och en fullträff från Meek. Ingen annan hörde den och Michael Coxs berömmelse på popscen var kortvarig. Men han turnerar fortfarande i England som Michael Jones.
Elvis Presley (You´re The ) Devil In Disguise (RCA)
En av Elvis absolute bästa 60-talssinglar. En stark låt, en utmärkt produktion och ett spännande tempobyte gjorde den till det årets Elvis no. 1
The Beach Boys Be True To Your School (Capitol)
En av BB mindre kända singlar men av de bästa. Sammanfattar hela den amerikanska tonårskulturen, skolan, tjejen, bilen och solen i Kalifornien. Se upp med LP-versionen för den är så seg jämfört med singelversionen.
Jet Harris & Tony Meehan Diamonds (Decca)
Harris hade fått sparken från Shadows för att han var stökig och krökade för mycket. Hade heller inte svärmorsutseendet som fjanten Cliff Richard ville ha. Meehan hade tröttnat och de två kompisarna slog sig samman och spelade in Jerry Lordans låt Diamonds som blev en succé. En utmärkt grym instrumentalare som följdes upp av den lika så bra Scarlett O´Hara, men sen var det slut. (Kolla bara det ljuvliga svenska bildsomslaget!)
Marvin Gaye Pride & Joy (Tamla)
Den utmärkte och plågade låtskrivaren Marvin Gaye började få hits redan 1962. Genombrotten kom 1963 med bl.a. den här gospelinfluerade inspelningen. Men har man vuxit upp med en metodistpastor till far så. Sedan att pastorn skulle skjuta sin ogudaktige son är en annan och sorgligare historia. (OBS! Ett annat bildomslag)
Lou Christie Two Faces Have I (Roulette)
En sagolik röst, bra låtar, falsettsång och se där en miljonsäljare I USA. Christies karriär fortsatte sedan ända fram till idag. En bra sångare hittar alltid jobb. Årets Four Seasons-låt faktiskt.
Bob Dylan Blowin´ In The Wind (Columbia)
Kom egentligen inte som singel utan det var Peter Paul & Marys lama version som blev världssuccén. Dylan var inte intresserad och skivbolaget vågade inte. Men skivbolaget släppte en promo-45 med Blowin´ In The Wind 1963 så den platsar här i alla fall.
The Beatles I Want To Hold You Hand (Parlophone)
Merseybeat, British invasion; här är det dags nu förändras allt. Resten är historia. Popmusikens historia förändras den 29 december 1963 då I Want To hold Your Hand släpptes av Capitol ? bolaget som hade dissat Beatles innan. 10.000 singlar såldes per timma och slutsiffran blev otroliga 5 miljoner ex!!
FOTO Ingemar E L Göransson
www.kulturochpolitik.se
Facklig seger i EU-rätten
EG-rätten gav Byggnadsarbetarförbundet rätt i Vaxholmskonflikten. Facket hade rätt att ta till stridsåtgärder gentemot Laval som inte ville teckna svenskt kollektivavtal. Fackets åtgärder var helt enligt EU-rätten säger den i ett förhandsbeslut som blev offentligt igår. (Se även SvD och Aftonbladet)
Det facket hade hävdat under hela konflikten var en riktig tolkning och Byggnads hade rätten på sin sida. Facket har alltså rätt att hävda de svenska kollektivavtalen mot försök till lönedumpning. Frågan är nu snarare hur de som satsade så mycket på att komma åt facket och kollektivavtalet.
Reinfeldt uttalande och Byggnads som en skam för fackföreningsrörelsen är ett exempel på hur borgerliga krafter överreagerade och investerade i en seger för lönedumpningskrafterna. Alla borgerliga chefredaktörer som skrek sig hesa över Byggnads påstådda övergrepp och alla andra högerdebattörer som framställde den svenska fackföreningsrörelsen som fascister och främlingsfientliga.
Riksteatern som drog på landsomfattande turné med Den polske rörmokaren tillhör även de som har förlorat inte bara sin själ utan blev omedvetna propagandister för högerns våta dröm om en arbetsmarknad utan kollektivavtal och med deras uppfattning om "arbetets frihet".
Men den störste förloraren är Svenskt Näringsliv som har satsat både prestige och pengar i ett nederlag för Byggnads och strävandet att uppluckra kollektivavtalen för att få ner lägstalönerna.
Generaladvokatens yttrande (slutgiltig dom kommer i höst) är en seger för den svenska modellen för hur arbetsmarknaden ska fungera. Förnuftet segrade och insikten om konsekvenserna av ett för Byggnads negativt beslut skulle få oöverskådliga konsekvenser för arbetsmarknaden, inte bara i Sverige, utan i hela EU fanns uppenbarligen hos generaladvokaten i EU-rätten.
Wanja Lundby-Wedin - ny ordförande för Europafacket
Hon väljs vid en tidpunkt där högern gör allt för att angripa löntagarna och deras rättigheter. Det sker i Sverige med en högerregering som använder sysselsättningen som svepskäl för att inskränka löntagarnas möjligheter att påverka sin situation. Det kommer att ske i Frankrike där en högerpresident med ett uttalat anti-fackligt program har valts till landets mest inflytelserika ämbete.
Över huvudtaget drar det kallt kring löntagarna i hela Europa och då är det viktigare än någonsin att fackets internationella samarbete och mobilisera till kamp mot högerkrafterna.Likaså är det viktigare än någonsin att motverka och ta ställning mot alla försök att ställa arbetare mot arbetare för att de talar olika språk, är födda i olika länder eller har olika hudfärg. Det gemensamma, arbetarsolidariteten, är det viktigaste och det är det som är Europafackets viktigaste uppgift att jobba för.
"Jag är övertygad om att bygga ett mer socialt Europa är det enda sättet att garantera tillväxt och social utveckling. Där inte arbetare ställs mot arbetare - där inte grupp ställs mot grupp. Därför ska vi samarbeta över gränserna." Så uttryckte sig den nye ordföranden Wanja Lundby-Wedin i sitt tackanförande på kongressen. Kloka ord som också förpliktar. Grattis Wanja och grattis EFS till en utmärkt ordförande!
www.kulturochpolitik.se
Sverigedemokraterna förvaltar fascismens arv
Sveriges mesta "nationella" parti, Sverigedemokraterna, har hållit kongress. De har tagit ett invandrarfientligt principprogram som i mångt och mycket liknar andra högerextrema partier och grupperingar. I det nytagna partiprogrammet står att läsa följande svulstiga och bombastiska skrivningar:
"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för sverigedemokraternas politik."
Likheten med andra nationalistiska och fascistiska grupperingar är slående. En stat, en nation och ett folk var det en annan tokig person som uttrycktes för 70 år sedan. En politik som ledde till förintelsen och till en världsbrand. Resonemanget om nationen som centrum för politik är inte nytt utan präglar alla reaktionärers och bakåtsträvares världsbild. Öppenhet och positiv syn på sin omvärld är något som däremot har präglat arbetarrörelsens världsuppfattning.
Så när SD ondgör sig över internationaliseringen med orden "Sammanfattningsvis kan sägas att de allvarligaste hoten mot den nationalistiska principen är invandring, överstatlighet och imperialism." Sd gör precis på samma sätt som vänterfascistiska grupperingar vänder sig mot invandring, motsätter sig länders samarbete i organiserad form och blandar in ett föregivet vänsteragitatoriskt resonemang genom att tala allmänt om imperialism.SD har tagit ett rejält åter ut i den högerextrema myllan.
"Sverige är svenskarnas land". Så skriver SD i det nya partiprogrammet. Likheten med 30-talets högerextrema grupperingar är slående. Ordvalet är t.o.m. närmast stulet från Lindholmare och annat löst folk som då befolkade nazianstukna gaphalsars partier och grupperingar.
Några andra citat som tydligt visar på vad SD är för figurer kan kanske följande bukett av stolligheter vara:
"Viktigt för Sverigedemokraterna är att människor ges möjlighet att leva i sin hembygd.""Sveriges framsteg och välstånd är det svenska folkets verk. (..) Låt Sverige förbli Sverige."
"Det finns ett nationellt intresse av att ägandet av svenska företag stannar inom Sverige, liksom att staten måste bistå svenskt näringsliv i fall av illojal konkurrens från utlandet. Globaliseringen och multinationella företags spelregler behöver regleras."
Likartade uppfattningar och språkbruk har andra högerextrema grupper fört till torgs under årtiondena. Sverigedemokraterna liknar i mycket de gamla nazistiska och fascistiska grupperingarna som hade sina glansdagar på 1930-talet. Att diskutera med sådana grupper är ungefär som att föra ett samtal med ett överförfriskat fyllo som muckar gräl. Han lyssnar inte och det gör inte heller Åkesson och det allt mer fascistiskt anstuckna Sverigedemokraterna.
FOTO Ingemar E L Göransson
www.kulturochpolitik.se
Kappvändare Persson
Göran Persson hade inte svårt att ställa om sig från politiken till näringslivet. Uppenbarligen har han heller inga problem att byta uppfattning vad det gäller privatiseringar och utförsäljningar. JKL det konsultföretag där han har tagit tjänst har också anlitat hans tidigare presschef Anna Helsén som nu försöker övertyga (s)-oppositionen i Kristianstad att ställa sig bakom en utförsäljning av Svenska Vin & Sprit (företaget har sin fabrik här) till det multinationella spritföretaget J & B.
Det moraliskt tveksamma i kappvändandet är uppenbart men man kan undra hur det är möjligt att för sig själv försvara ett sådant närmast kamelontiskt uppförande. Att den ena dagen i riksdagen angripa moderaterna för en politik som just leder till det som Persson själv nu i vart fall indirekt verkar för. Finns det inga moraliska skrupler eller ideologiska kompasser hos Göran Persson och hans närmaste medarbetare.
Redan 1995 skrev undertecknad en krönika i den lokala SEKO-tidningen i Östergötland där jag riktade kritik mot just Persson för hans mer än pragmatiska politik och inställning. En sörmlandsmachiavelli beskrev jag honom som. Måhända inte något föraktfullt men det hade ett drag av sanningshalt. Kommunalpolitikern Persson hade i Katrineholm visat upp en mer pragmatisk politik än en av ideologi styrd uppfattning. Persson hade visat sig vara en politiker där Makten blev ett spel istället för en möjlighet att förverkliga politiska mål. Att vilja var inte Perssons ledstång utan att förvalta och fixa och dona i en pragmatisk värld där resultat var det enda som var viktigt och framför alllt behålla vunnen makt.
Göran Persson är en gåta på många sätt. Han är och var för socialdemokratin en katastrof sett ur ideologi och visionär politik. Persson visar om inte nu och bekräftar att han är en Machiavelli som inte ger så mycket för ideologiska tankar och visioner utan snarare en man som söker makten för maktens skull och inte ser makten som ett medel att förändra en värld som behöver förändras.
Så när Persson tog värvning i den lobbyistiska konsultvärlden var det för att utöva makt. Makt för maktens skull. Då är det möjligt att gå till fienden och byta sida. Kappvändaren Persson trivs säkert med att vara knuten till det moderatanknutna konsultföretaget JKL. För det är makten som triggar honom inte vad den används till. Gåtan Persson blir därför lite sjabbigt en fråga om inte ideal utan personligt förverkligande av en människa som har fångats av maktens malström. Därför blev också Göran Persson socialdemokratins störste fiende och borgarnas största tillgång.
Till sist
1962 var kanske det bästa året för popsingeln. 1963 börjar merseybeatperioden medan 1960 och 1961 har mycket av efterdyningarna av rock-epoken. Så 1962 år det enda året för popsingeln och vad den regerar under 1962.
1962 fick jag i födelsedagspresent en skivspelare som kopplades till transistorradion och följande singlar var några av de som spelades under 1962. Gång efter gång?. (Videolänkarna går till youtube som vanlig och bildomslagen kommer ur min egen samling av bildomslag.)
Ray Charles I Can´t Stop Loving You (ABC-Paramount)
Här möts countrymusiken soul, gospel och R&B och på vilket sätt. En mästerlig produktion och en sång insats långt utöver det vanliga. Burr så bra.
Elvis Presley Can´t Help Falling In Love (RCA)
Elvis Presley Good Luck Charm (RCA)
Elvis Presley She´s Not You (RCA)
Elvis Presley Return To Sender (RCA)
Fyra jättehits hade Elvis detta år. Vilket gjorde 1962 till han stora år efter lumpen. Utmärkta popproduktioner, bra låtmaterial och jättehits. Elvis dominerade faktiskt 1962.
Four Seasons Sherry (Vee Jay)
Egentligen Frankie Vallis grupp Four Lovers som bytte namn detta år och slog igenom efter år av slit på doowop-scenen . Äktenskapet mellan doowop, pop och falsettsång gav en miljonsäljare med Sherry som sedan följdes av flera utsökta spår som Big Girls Don´t Cry och Walk Like a man samma år
The Tornados Telstar (Decca)
Joe Meeks producentgeni skapade denna monsterhit som hakade på intresset för den första kommunikationssatelliten med samma namn. En i sanning klassisk instrumentalhit.
Marcie Blane Bobby´s Girl (Seville)
Ett verkligt one-hot wonder. Miljonsäljare med denna underbara flickpoplåt som sedan kom att bli en hit I Tyskland för Siw Malmqvist syster Lil Malmqvist. Men originalet är utan tvekan den bästa versionen.
The Contours Do you Love Me (Gordy)
Tamla-Motown dotterbolag hade en jättehit med denna danslåt som kom att bli inspelad av hur många som helst när merseybeat blev den dominerande kraften i popmusiken.
Booker T & The MG´s Green Onions (Atlantic)
En instrumental inspelad av husbandet på Stax I Memphis. En låt som lektes fram i studion av Steve Cropper, Booker T Jones och inte minst superbassisten Donald Duck Dunn.
Chris Montez Let´s Dance (Monogram)
Pop-hiten nummer 1 1962. Chicano-grabben och Richie Valens wannabeen gjorde denna rockiga låt som bara hade trummor och orgel. En pophit som gav Montez en karriär i musikbranschen där vägen sedan togs mot nattklubbscenen och mer croonerartat material som Call Me.
Clyde McPhatter Lover Please (Mercury)
Den forne leadsångaren i The Drifters fick en ordentlig framgång med den här R&B-rock-låten. Hit i Sverige under Radio Nords sista veckor i juni 1962 och USA blev den en millionsäljare.
Gene Vincent Be-Bop-a-Lula 62 (Capitol)
Hit i enbart Sverige denna utsökta nyinspelning av 1956 år hit av den ultimata rockaren från Texas. Alko och biker som tyvärr skulle gå bort 1970 på grund av sin alkoholism. En talang och en attityd som få punkare ens kunde drömma om 1976.
Frank Ifield I Remember You (Columbia)
Årets pop-schlager. Jättehit over hela världen för den sympatiske australiensaren som bosatte sig I England där han fortfarande spelar sin countrypop-musik, 45 år senare!
Freddy Cannon Palisades Park (Swan)
"Boom Boom" Cannon var inget popsnöre utan en ren rockare. Palisades Park var en nöjespark i New Jersey, numera riven, som blev miljonsäljare i USA och en av de sena Radio Nord-hittarna 1962.
Brian Hyland Sealed With A Kiss (ABC-Paramount)
Urtypen för 1962 års poplåt, sommarhiten framför alla. Lite sentimental om tonårsförälskelse och skolan. Naiv, ja, älskvärd ja, värd att lyssna på ja!
Jay & The Americans She Cried (United Artists)
Chicano-grupp som gärna sjöng på spanska. Kom från Spanish Harlem i New York och hade en förmåga att i sina pop-låtar spegla livet i den spansktalande delen av New York. (Ursäkta den urkorkade videon!)
Jet Harris Besame Mucho (Decca)
En nästan icke-hit men av årets absolute bästa. Nästan magiska 2, 5 minuter där Harris som nyss lämnat Shadows för att försöka sig på en solokarriär. Ingen hade förut hört någon spela sologitarr på en elbas. Nästan suggestivt och borde ha varit en monsterhit.
Gene Chandler Duke Of Earl (Vee Jay)
Soul-R&B hit som var undantag 1962. Den gamla R&B musiken hade fått ge vika poplåtarna och mc Daniels var en av få som lyckades få en rejält genomslag 1962. Utsökt låt annars. Rent majestätisk skulle man kunna säga.
Jan Höiland Natt i Moskva (Columbia)
Det var mängder av versioner som gjordes av denna ryska schlager. Den blev en världssuccé men den bästa versionen gjordes faktiskt av en norrman boende i Sverige. Hans version fångar hela den romantiska stämningen som melodin innehåller och texten är i all sin enkelhet kongenial.
Sam Cooke Bring It On Home To Me (RCA)
En starkt gospelpåverkat mästerverk. En av Sam Cookes allra bästa inspelningar som gick europa spårlöst förbi precis som det mesta Cooke gjorde. Inspelad mindre än ett år innan han blev mördad av en rasistisk motellägare.
The Shadows Dance On (Columbia)
1962 var på något sätt Shadows sista riktigt stora år där Dance On var den stora framgången. En utmärkt melodisk gitarrinstrumental som bara Shadows kunde göra det.
Connie Francis Vacation (MGM)
Ytterligare en sommarhit och en av de få rockiga låtar som Connie Francis spelade in.
Little Peggy March I Will Follow Him (RCA)
1962 års mest dramatiska poplåt. den blott 14 åriga Peggy March gjorde storslam med den här höjadren. Det gick så bra att hon spelade in den på bl.a. japanska och tyska. Sedan blev det Tyskland under många år som schlagerdiva.
www.kulturochpolitik.se
FOTO Ingemar E L Göransson
Den europeiska identiten har förändrats
Europas självbild håller på att förändras. Den europeiska identiteten ändras och Europa är inte längre lika med Västeuropa. På annat sätt kan man inte tolka innebörden av finalen i schlager-EM. Det forna Östeuropa kom att dominera totalt. Inte bara genom att invånarna i Centraleuropa och Östeuropa röstade på sina och sina grannars deltagare. Det är i sig också ett tecken i skyn efter att i dessa länder under årtionden hållit som förebild det amerikanska och västeuropeiska som sin måttstock. Nu gjorde de tvärtom de röstade på som var deras. Det forna östblockets självförtroende var tydligt i sin liturgi.
Det innebar också att den forna väst och sydeuropeiska dominansen knäcktes på ett övertydligt sätt. Inget av de traditionella schlagerländerna som Italien, Frankrike, Tyskland eller Storbritannien hade inget att säga till om när t.o.m. deras egna invånare röstade på Serbien, Bulgarien och Turkiet. Den gamla bilden av vad som är Europa fick sig en rejäl törn, inget tu tal om det. (Medias beskrivning idag är också ett tecken på oförmågan att begripa; Aftonbladet , SvD, DN)
Europa är något annat idag än för 20 år sedan . Europa är idag inte synonymt med Västeuropa utan idag är Europa synonymt med en europeisk identitet som förflyttat den europeiska identitetens epicentrum från atlantkusten till Centraleuropa. En skillnad som kommer att få en enorm betydelse för Europas politiska och ekonomisk utveckling i framtiden. Med allt fler länder inomför EU:s gränser betyder också att den europeiska identiteten och självbilden kommer att bli en helt annan än den som varit.
Förändringen betyder också att de nordiska länderna kommer allt längre från centrum. Nordens länder förpassas till utkanten av det europeiska sammanhanget . En förändring som blev också tydlig i går kväll där alla nordens länder hamnade utanför de tio ländernas klubb som med automatik finns med nästa år i schlager-EM. Bara det faktum att av de 16 första platserna så var det endast ett land som kan räknas till det gamla Europa (Grekland) fanns med är det tecken på hur tydlig förändringen är.
Det kan synas vara att dra stora växlar på en enskild schlager, pseudo-tävling men den uttrycker också en politisk utveckling, en filosofisk och samhällig förändring där Europas identitet förändras och det som är Europa idag och i framtiden är något helt annat än vad det varit de senaste 100 åren. Europa håller på att bli en enhet på nytt, ett sammanhang politisk, ekonomiskt och samhälligt. Det som skedde i Helsingfors i går är ett tecken på detta.
Vem saknar Blair # 2?
Varför älskar borgerliga politiker och marknadsliberaler Tony Blair. Hur kan en labourpolitiker bli så omfamnad av borgerliga intressen som har skett med Tony Blair. Det är nästan patetiskt att läsa krokodiltårarna från ledarskribenterna på DN och SvD. Det verkar nästan så att man tror att Blair är en högerpolitiker.
Skälet är ganska enkelt. Tony Blair efterträdde Thatcher men fortsatte i grunden hennes politik där klyftorna mellan rika och fattiga fick fortsatta att öka. Dagens Storbritannien är ett samhälle där den lågavlönade ?working poor? arbetsmarkanden har låst in främst emigranter som har i stort sätt inga rättigheter. En promenad en sen kväll på Londons gator visar med önskvärt tydlighet hur klyftorna har ökat enligt etniska gränser.
De som gör servicejobben, städar, serverar på snabbmathaken, McDonalds-jobben, tömmer skräpet i sopptunnorna, tvättar gator osv. är emigranter. Lönerna är dock så dåliga att det är snart omöjligt att överleva på dem. Att leva ett gott liv är helt omöjligt. En av orsakerna är att löntagarna är så svaga organisatoriskt idag som en konsekvens av först Thatchers anti-fackliga politik som sedan Blair fortsatte.
Fortfarande är förhållandet mellan Labour och fackliga rörelsen TUC är ganska frostigt. Facket har inte något större förtroende för Blairs mittenpolitik som har inneburit att jämlikhetssträvande med anpassning till medelklassväljarnas egoism. Solidaritet med de som har det sämst har ersatts av en skruvstädspolitik där arbetslösa, sjuka, pensionärer och immigranter har varit målet.
Tony Blair, denne ur medelklassen, sprungne akademiker förändrade Labour skriver tidningar men faktum är att hans förändring var inget annat än att kidnappa partiet och stöpa om det till ett medelklassparti med medelklassvärderingar och genomförande av medelklassens politik. Arbetarklassen i Storbritannien därför lämnades kvar utan varken politisk organisation eller facklig dito.
Så marknadsliberalerna, högerpolitikerna älskar Tony Blair precis som på samma sätt som Troja älskade sin trähäst. Det var verktyget för att försvaga och i det närmaste krossa Storbritanniens fackföreningsrörelse.
FOTO Ingemar E L Göransson (London oktober 2006)
Vem saknar Blair?
Tony Blair avgår. Jag kommer inte att sörja att Blair försvinner från den politiska scenen. Varför inte det då. Han har ju varit den "moderna" socialdemokratins flaggviftare nummer 1 under mer än ett decennium. Blair ska enligt sina anhängare stått för en förnyelse av socialdemokratin och en utveckling av socialdemokratins tankevärld. (se SvD och Aftonbladet)
Om så vore det bra men inte har Blair stått för något sådant utan Blair har istället blivit symbolen för den högervridning av socialdemokratin som kom i kölvattnet av nyliberala idéer på 1970-talet som manifesterades och praktiserades med katastrofala följder i Chile med militärdiktatur som plattform. Eller och kanske snarare i Storbritannien där Margret Thatchers nyliberalism skapade ett samhälle där skillnaderna mellan klasser, skikt, statsdelar, invandrare och infödda är större än någonsin och där klassamhället Storbritannien är lika cementerat som det var när Jack London skrev sina berömda reportagebok om Londons fattiga ; Avgrundens folk.
Tony Blair förändrade inte grunden i Thatchers politik utan byggde vidare på samma högerpolitik men med lite mer av social fernissa än Thatchers råa marknadsliberalism. Ändå har all politik för att utjämna sociala klyftor i Storbritannien under Blairs tid fått stå tillbaka för en renodlad nyliberal politik med sociala fraser.
Även i Sverige har Blairs politik haft ett stort inflytande framför allt under Göran Perssons tid där ekonomismen har varit ledstjärnan inte politiska ambitioner. Persson och hans folk som Jan Larsson eftersträvade ekonomisk framgång framför en politik som hade målet att utjämna klass och samhällsklyftor. Skillnaden mot Olof Palmes politik där de politiska jamlik och jämställdhetsträvande var det primär så var goda bokslut det som utmärkte Göran Perssons blairism.
Nu när Tony Blair lämnar scenen så blir det för att skriva sina memoarer och för att bli föreläsare. Detta kommer att ge honom tiotals miljoner £ i plånboken. Göran Persson drar sig tillbaka till det sörmländska godset och blir konsult åt ett PR-företag med knytning till moderaterna. Likheterna mellan vännerna Persson och Blair är större än skillnaderna. Tyvärr är skadorna de orsakat socialdemokratin och en politisk utveckling där jämställdhet och jämlikhet är det centrala inte kan underskattas. Båda glömde att politik är att vilja som Palme sa inte att förvalta.
Därför kommer ingen av dem saknas av de som önskar ett rättvisare samhälle där inte klasstillhörighet och plånbok avgör din framtid och möjligheter.
I Federleys dimmiga värld
I dagens Aftonblad säger Fredrick Federley säger att han knappt märkte av någon effekt av att knarka. Läs det här igen. Så här säger en av högerns ledande ungdomspolitiker (ordförande i Centerns Ungdomsförbund) och därmed också söker göra användandet av knark som en bagatell. Han har snortat och rökt och det var inget enligt Federley. Kritiken mot honom är också kraftfull från narkotikapolisen i Stockholm (Se SvD idag). Hans knarkliberala inställning är bedrövlig.
Om det hade varit vilken som helst av en CUF eller MUF medlem som hade gjort det hade det möjligtvis varit ett tecken på dåligt omdöme men när CUF:s ordförande ertappas närmast in flagrante med haschpipan i käften och kokainlinan i snoken så är det uppseendeväckande för att inte säga osannolikt.Men det är också symptomatiskt på den inställning som präglar den nyliberala politikerkretsen som driver högerns anlopp mot fackföreningsrörelsen. Federley har anklagat facken för allt från maffiametoder till kriminell verksamhet i allmänhet samtidigt som han sitter och knarkar. Hans trovärdighet som kritiker av andra faller på sin egen orimlighet i knarkets förvirring och dimmor.
Men vad som är värre är att Federley och andra högerpolitiker som har erkänt sina test av knark är att de för det första sätter sig över lagen då knark är i lag förbjudet. De ger signalen att kan vi så kan andra sätta sig över lagen och bryta den. De ger också ytterligare en signal att knark är inte farligt - det är okay så dra en lina och rök en braja!
Federley säger inledningsvis enligt Aftonbladet att han inte kände någon effekt av knarket. Med andra ord det är inte farligt och det är okay.Fredrik Federley får nog framledes leva med att bli sammanknippad med Stureplansöverklassens bratt-tillvaro där allt är okay bara man har pengar och lagen den kan man högaktningsfull ge tusan i för den är bara för löneslavarna på de lågavlönade tjänstehjonsjobben!
Själv framstår han alltmer som en tillgång för motståndet mot högerregeringen!
FOTO Ingemar E L Göransson
Demokratins dödgrävare
Linda Skugge gav upp och slutade blogga. Det uttalade skälet var den nivå som kommentarerna var gentemot Skugge personligen. Jan Guillou har också berört fenomenet med hatfulla, rasistiska, förnedrande kommentarer från motståndare till den specielle bloggaren. (Se SvD idag.)
Undertecknad var en av LO:s bloggare i samband med valet 2006. Nivån på kommentarerna vi som bloggade var under all kritik. Det var könsord, missaktande utryck, hot och liknande. LO var till sist tvungen att inför moderering men det blev till sist ohållbart så det fanns inget alternativ än att stänga av kommentarsmöjligheten.
När det var LO:s blogg så var det ett gäng nyliberaler från olika borgerliga ungdomsförbund som under olika alias angrepp LO:s bloggare på ett sätt som gjorde att flera helt enkelt la av. Kvar blev vi som har varit med i stormens öga förut och kunde stänga av all skit vi rent ut sagt bemöttes med.
Hela fenomenet med brist för demokratin och det faktum att du kan tycka illa om någons uppfattning så kvarstår i alla fall det är en medmänniska och skall behandlas på det sättet; dvs. med respekt och med en uppenhjärtlig vilja att lyssna till andras argument. Allt annat är uttryck för brist på respekt för demokratin och för omgivningen. Att kalla sina motståndare med könsord, tillmälen, idiotförklara eller t.o.m. hota bloggaren eller hans familj och barn är direkt i konflikt med vanliga anständiga demokratiska regler.
Att Linda Skugge har tystas är en sorg för demokratin; det är ett underkännande av internet som det demokratiska forumet där alla kan framföra sin åsikt men det måste ske med respekt och med normala och självklara regler. Jag beklagar att Linda Skugge har valt att tystna och kan inget annat än uttrycka min avsky för de som har gjort att hon har valt att tystna.
Till sist
1961 var singelns gyllene år. Därför blir det 18 spår idag när 1961 års bästa singlar presenteras. Som vanligt är det undertecknats privata val och de länkar som finns i vissa titlar går till youtube. Inte alltid originalversionen men för den som aldrig hört låten kan det vara kul i alla fall.
Del Shannon Runaway (Big Top)
Årets mest spelade låt präglad av ödslighet, ångest och inte så lite paranoia. En mästerlig produktion som blev Shannons förbannelse och som kom att leda till hans självmord i början på 1991-talet.
Dion Runaround Sue (Laurie)
Egentligen om en lokal prostituerad i Bronx där Dion bodde. Mitt i mellan doowop, pop och uptown R&B. Riktigt bra som började hans andra karriär som soloartist efter The Belmonts. Dock redan märkt av sitt heroinmissbruk som skulle fortsätta i årtionden därefter. En sanslös talang som kunde ha blivit hur stor som helst.
Roy Orbison Running Scared (Monument)
Tala om paranoia denna Orbisons absolut bästa ballad. Den kryper in under skinnet, vispar runt och kryper ut som en alian där skräcken ges två minuters symfoni.
The Miracles Shop Around (Tamla)
Här börjar undret Tamla-Motown att synas på listorna. Geniet Smokey Robinsons råd till sin son att inte falla för första bästa utan kolla in vad som finns på lager är allt annat än politiskt korrekt idag. Må vara unken kvinnosyn men det skulle bli bättre även om låten är en riktig höjdare.
Leroy Van Dyke Walk On By (Mercury)
Countrypop som är så älskvärd och så bra att den har fastnat i minnet och gav den inte oävne låtskrivaren och auktionisten en hel karriär. En one-hit wonder som gjorde ett helt gäng bra låtar under en kort karriär.
Mar-Keys Last Night (Satellite)
Stax husband som skulle kompa alla under 1960-talets soul-revolution. Inspelat i den gamla sunkiga biografen i Memphis av Booker T & The MG´s plus blås och blev en instrumental soulhit som många sedan har spelat in.
Ben E King Stand By Me (Atco)
En gospel som Leiber och Stoller skrev om som Kings första solosingel efter Drifters-åren. En klassiker som kommer tillbaka gång efter gång.
Quotations Imagination (Verve)
Doowop som var ingen hit i USA men var en hyfsad stor hit i Sverige. Underbar doowop där alla schabloner finns med och ett häftigt drive. Radio Nord spelade den här men skivbolaget Verve fanns knappt på pappret här så försäljningen var lindrigt sagt medioker. Det är vanligare att hitta USA-ex än svenskpressade men även de är sällsynta.
The Shirelles Will You Love Me Tomorrow (Scepter)
För sin tid en vågad text om tonårssex. Kommer killen att älska mig i morgon efter i natt eller? Jag undrar om någon begrep vad texten handlade om
The Marcels Blue Moon (Colpix)
Ytterligare en doowop hit som är en nyinspelning på en gammal standardlåt. Fortfarande riktigt riktigt bra. (Musiken på videon är Marcels inte Platters)
Gilbert Becaud Et maintenent (HMV)
Arketypen för den franska eller den europeiska balladen. Dramatik och utspel som man inte tror är möjlig. Har sedan blivit en standardlåt under namnet What Now My Love. Originalet är dock bäst.
John Leyton Johnny Remember Me (Top Rank)
Engelsk pop var helt under isen fram till Beatles och den brittiska invasionen kom 1964. Med några undantag; den här paranoia-låten (där igen) producerad av det störda geniet Joe Meek är helt i klass med mycket annat. Leyton blev skådis sedan med viss framgång.
Elvis Presley Little Sister/His Latest Flame (RCA)
Det här var inte Elvis bästa år. Men i o m den här dubbelsidiga singel började Elvis göra en hel räcka av mästerliga pop-singlar. Little Sister är riktigt bra halvfunkig Lieber - Stoller produktion som visade att Elvis inte alls var att räkna bort.
Anita Lindblom Sånt är livet (Fontana)
Låten You Can Have Her var småhit lite överallt men den bästa versionen gjorde av alla Anita Lindblom. En riktigt suggestiv 45 som är det enda som kan mäta sig med det utländska det året.
Link Wray Jack The Ripper (Swan)
Mannen som uppfann power-chordet och fick en gitarr att yla som en vild varg. Wray var indian som hade skadats svårt i Korea-kriget och för att försörja sig började spela rock. Och med vilket resultat - så långt före sin tid som det bara kan bli. Videon är Rumble istället.
Dave Brubeck Take Five (CBS)
Den osannolika jazzhiten som blev nästan en landsplåga 1961. Mitt första möte med jazzens värld. En kärlek som stått sig.
Solomon Burke Cry To Me (Atlantic)
Pastor Burkes stora genombrott. Grovhuggen, samtidigt smooth som silke, soul från New York. Starka inslag av gospel givetvis.
1962 års hits kommer snart!
Folkpartiet och kristdemokraterna regerar ihjäl sig ?
Några dagar efter valet ifrågasatte undertecknad hur det skulle bli möjligt för den s.k. alliansen att kunna hålla ihop under hela mandattiden. Orsaken i resonemanget var att eftersom moderaterna skulle bli så dominerande att de övriga partierna skulle malas ner i regeringsarbetet. Nu ser vi precis det som sker. I opinionsundersökningarna sedan valet har tendensen varit tydlig; kd och fp fortsätter att backa i opinionen allt längre tiden går från den triumferande valdagen.
Fp:s uppenbara problem i efterdyningarna av Leijongate och den alltmer övergivna liberalismen till förmån för fp:s högersvängning och efterapande av Danske Folkparti. Ledarkrisen i fp är också en ingrediens i den soppan som är fp:s djupa och allvarliga kris. Även om Leijonborgs överlämnade ledartröjan till major Björklund förändrar i sak ingenting. Partiets högersväng försvinner inte med Leijonborg vilket fortsätter att splittra partiets och dess väljarbas. Fp:s roll som högeralibi som skall vinna bigotta och främlingsfientliga strömningar för att hålla borta Sverigedemokraterna kan istället få motsatt effekt. Fp:s fiskande i de här strömningarna kan istället legitimera och tvätta rena avskyvärda främlingsfientliga åsikter och därmed hjälpa Sd in i riksdagen 2010 samtidigt som Fp fortsätter att minska i opinionen med allvarlig risk att ramla ut.
Kristdemokraterna har hängt upp sin existens på två frågor. Vårdnadsbidrag eller rättare sagt hemmafrulön och fastighetsskatten. För de flesta är vårdnadsbidraget inget som lockar för de flesta inser att det gynnar redan välbeställda eller grupper där av tradition hemmafruar fortfarande är vanliga; lantbrukare, strikt religiösa och rika familjer. Alltså inget som intressera exempelvis vanliga löntagarfamiljer. De flesta inser också att fastighetsskatten är ett redan välbeställdas problem precis som förmögenhetskatten. Det är helt enkelt de rikas intressen som tillfredställställs när kd driver frågan om fastighetskatten och dess nedmontering.
När regeringen nu genomför ofinansierade skattesänkningar på 13 miljarder så innebär det att på sikt något annat måste bort. Vad det blir vet ingen men att det kommer att drabba vanligt folk får betala med sämre välfärd och mindre offentliga utgifter. Det är så ett systemskifte genomförs.
Kd och fp:s tapp i opinionen är uppenbart och det är också något som kommer att fortsätta om de ska hålla sig i alliansfällan. Inget av partierna har annat existensberättigande än som röstboskap för moderaterna ambitioner. Frågan blir därför hur länge kan kd och fp stanna kvar och fogligt ta stryk. När blir de tvungna för sin egen överlevnad att frondera mot Reinfeldts och moderaternas envälde. När blir regerandet tillräcklig belastning för att alliansen skall spricka i vart fall informellt.
Vi kommer att få se två alltmer desperata partier som måste profilera sig gentemot moderaterna. Hur kan fp klara det utan att bryta med sin danska sjuka och lägga sig på en mer socialliberal kurs. Detta blir också alltmer nödvändigt eftersom det sker efter Persson en nödvändig återupprättande av traditionella socialdemokratiska värderingar modell arbetarmoral och skola för alla. Socialdemokratins återvändande till en radikalare vänsterinriktad politik med rötter i Palme snarare än i kanslihushögern gör utrymmet för fp än mindre.
Kd som kristdemokratiskt högerparti förutsätter en strak religiös strömning i opinionen men Sverige är inte kontinenten där detta finns. Sverige är Europas mest sekulariserade samhälle vilket minskar kd:s utrymme och därför kan bara kd minska i inflytande allra helst som ordförande Hägglund har inget av alf Svenssons karisma.
Framtiden ser dyster ut för fp och kd. De riskerar att regera ihjäl sin som Aftonbladet skrev i går lördag. Därmed är också utrymmet för dramatiska politiska förändringar allra senast valet 2010. Socialdemokratin har möjligheten att med en stark och tydlig oppositionspolitik att sätta den politiska dagordningen. Mp och vp har faktiskt klarat sig över hövan bra i den nya situationen trots att de inte syns i den offentliga debatten. Kan sedan Mona Sahlin snickra ihop ett tydligt och trovärdigt vänsteralternativ inför valet 2010 så kan högerns regeringsinnehav bli en sorglig och säkerligen dyrbar parantes i historien.
Till sist
Lyssnar just nu i min bil på poplåtar från 1960-talets början. Jag kan inte annat än gilla oskuldfullheten i de här åren efter R&R och innan den brittiska invasionen 1964. Vilka låtar var de som bäst har stannat i mitt minne och som är fortfarande värda att lyssna på:
Så först ut 1960 (länkarna går till youtube)
Ray Charles Georgia On My Mind (ABC-Paramount)
Hoagy Carmichaels 30-talsschlager blir i Ray Charles version en fantastisk själfull R&B-ballad som få har lyckats nå i intensitet.
Gary US Bonds New Orleans (Legrand)
Svart R&R, som stampar skiten ur det mesta.
Jerry Butler He Will Break Your Heart (Vee Jay)
Impressions förste solosångare på egen hand I en brilliant soulballad.
Sam Cooke Chain Gang (RCA)
Sam Cooke, detta geni, I en av de första samhällsmedvetna hitsen någonsin.
The Ventures Walk Don´t Run (Dolton)
Detta var gitarrinstrumentalernas förlovade år. Walk Don´t Run är lite av låten som sätter standarden hur det skall låta.
Jimmy Jones Handy Man (MGM)
Falsett pop-R&B med den fortfarande aktive Jimmy Jones.
The Drifters Save The Last Dance For Me (Atlantic)
Doowop, pop och soul möts i originalversionen av denna klassiker.
The Shadows Apache (Columbia)
Storbritannien var musikaliskt mörka år men få undantag. Shadows original av Jerry Lordans gitarrklassiker är det absolut bästa som kom från de dimmiga örnarna.
Brenda Lee I´m Sorry (Brunswick)
Från glödande R&R till lysande själfulla popballader var Brenda Lees väg. I´m Sorry var den första riktigt stora.
The Ramrods (Ghost) Riders In The Sky (Amy)
Ytterligare en gitarrorgie. R&R möter gitarrpop med Fenders gitarrsound och ylande saxar. Bara ekot från Marshallförstärkarna gör låten till en av årets absolut bästa.
1961 års bästa låtar kommer med nästa blogginlägg.
1:a maj och Odells förskingring
1:a maj har alltid haft en speciell betydelse för mig. Ända sedan jag följde min mor i demonstrationerna som en liten parvel över 1960-talets massdemonstrationer mot USA:s angreppskrig i Indokina till 90-talets allt mindre demonstrationer där den politiska konjunkturen gjorde det inopportunt att demonstrera.
2007 år 1:a maj bryter den trenden. Större demonstrationer och inte minst kulturen fick en större del i firandet. Så skedde i Linköping, Sundsvall och Stockholm för att nämna några platser. 1:a maj blev en fest där unga och gamla möttes, där människor med många olika etniska bakgrunder möttes, där det sjöngs, dansades och där det var riktigt kul att fira 1:a maj.
Politiken hade sin naturliga del oavsett om det var talare, om det var band som spelade eller dansuppvisningar och stå-uppare. 1:a maj blev därför en folkfest där kampen mot högern och deras marknadssamhälle där vanligt folk betala de rikas ökade rikedom.
Svenska folket blev bestulet igår på flera miljarder när Mats Odell och högerregeringen sålde 8 % av Telia till okända utländska intressen. Enligt uppgifter kan förlusten ha varit upp till 4,7 miljarder en häpnadsväckande siffra. Mats Odell borde efterlysas för trolös mot huvudman. Och detta är bara början hur mycket ska han skänka bort till börsklippare 20 miljarder eller 100 miljarder. Och vad kommer det att kosta dig och mig när SBAB som har haft atill uppgift att hålla press på bostadsräntorna. SBAB har också lyckats så att de svenska bostadsräntorna ligger några procentenheter lägre med jämförbara länder.
Nästa första maj kommer det finnas all anledning till att fira och demonstera mot högerregeringen. Inte bara löntagarnas rättigheter hotas utan också hela folkhushållet av ofinansierade skattesänkning och förskingrande politiker som Odell.
FOTO Ingemar E L Göransson
1:a Majs själ är arbetarens värdighet
Vad är 1:a majs själ ? varför demonstrerar vi idag. Varför går jag ut i ett blåsigt och mindre gästvänligt vårväder. Jo det handlar om arbetets värdighet. Det handlar om att vara del av ett samhälle och inte bara den som gör arbetet medan andra tar åt sig arbetarklassens arbetes frukter. Det handlar om rättvisa, samhörighet, stolthet och kanske framför allt värdighet.
När man läser nedanstående ledarstick från Östgöta Correspondenten från den 20 april är det inte svårt att inse att värdigheten måste försvaras och arbetarklassens stolthet och arbetarrörelsens stolthet över att ha förvandlat Sverige från Europas fattige kusin för 100 år sedan till vad det är idag.
Det var en smärre chock att läsa Niclas Erikssons av klassförakt och klasshat framskrivna epos till frukostfikat. Fortfarande 2007...... (Klicka på den och läs)
I dag är det första maj - arbetarrörelsens dag. Tusentals arbetare och progressiva människor går ut för att manifestera sin vilja till ett bättre samhälle och för att protestera mot orättvisor. Det kommer att ske till musik precis som vanligt. I år till och med ännu mer till musik då många arrangemang har liksom i min hemstad Linköping utvecklat och breddat 1:a maj till att få kulturen och då främst sången i centrum.
Tro nu inte det kommer att bli Internationalen och Arbetets söner på längden och tvären. Inte enbart utan det kommer att innehålla all upptänklig musik som håller människovärdet högt. I Linköping uppträder Eldkvarn, Sanna Carlstedt som går från klarhet till klarhet med sitt låtskrivande. I Stockholm uppträder Stefan Sundström och i Sundsvall är det hårdrockbandet Mimikry (med Hjalle och Heavy) som tänker rocka röven av högern som rubriken är där.
Som en hjälp kommer här några förslag på lämplig musik att inringa 1:a maj med. Håll till godo:
Pierre Ström & Finn Zetterholm och Spårvägens musikkår Internationalen (YTF)
Det här är den enda version jag vet med alla verserna och den bästa svenska inspelningen alla kategorier.
Woody Guthrie This land is your land (The Asch recordings Smithsonians Folkways)
Den amerikanska arbetarrörelsens alternativa nationalsång som Guthrie skrev i ilska över den borgerliga nationalismen i USA.
The Kingston Trio Deportee (Time To Think Capitol)
Handlar om de fattiga lantarbetarna och deras öde I det rika USA.
Bruce Springsteen My Hometown (Born In The USA Columbia)
The boss hyllar sitt ursprung på det sätt bara han kan.
Pete Seeger Guantanamera (Carnegie Hall Concert 1963 Columbia Legacy)
Den här vackra motståndssången från Kuba som blev en symbol för kampen för ett självständigt Kuba i kampen mot USA-bolagens och maffians Kuba. Den är fortfarande en sång som är symbolen för kampen för människovärdet, självständighet och frihet.
Bob Dylan Workingman´s Blues #2 (Modern Times Columbia)
Dylans mästerverk om den vanlige arbetarens situation under den nya kapitalismens regim.
Ebba Grön Staten & kapitalet (Live Mistlur)
Blå Tågets mesiga version blir en grym anthem för unga människors kritik av det post-folkhemskapitalismens Sverige. Energi och kraft.
Stefan Sundström & Fjodor Nog fan finns det pengar (Med hjärtat till vänster Red Voices/LO)
Hämtad från LO:s 1:a maj Cd 2007. En modern klassiker skrev Östgöta Correspondentens recensent om denna slagkraftiga slagdänga om de allra fattigastes, de hemlösas situation.
Sanna Carlstedt Hallelujah - en schlagerpsalm för kapitalismen (Med hjärtat till vänster Red Voices/LO)
Från samma skiva, Sannas vildsinta vitriolfyllda och roliga satir över Sverige idag. De två sistnämnda kan du lyssna på här om du inte lyckas få tag på CD:n då den bara finns just idag och i samband med 1:a maj-firandet.
Latin Kings Krossa rasismen
Dogge och hans kompisar gjorde denna fortfarande sorgligt högaktuella kampsången mot fördomar och bigotta idioter som klär sig numera i kostym men är fortfarande samma mentala kalhyggen som tidigare.
Elvis Presley In The Ghetto (RCA)
Elvis fantastiska inspelning om ett samhälle som maler ner den fattige till våld och brad död. Elvis finaste stund utan tvivel.
Imperiet Alltid rätt alltid rött (MNW)
Titeln säger allt. Ett av geniet Thåströms finaste minuter.
Charta 77 Amerika (Birdnest)
Kanske den obarmhärtigaste kritiken av USA:s politik
Trevlig 1:a maj ! Vi ses under fanorna!
