Ingemars blogg

Det bara har rullat på säger Charlotte Cederschiöld i Aftonbladet om sin och makens "misstag" som har varit 13 år. Under den tiden har familjen med miljoninkomster anlitat svartbetald och underbetald arbetskraft för att städa och tvätta skjortor. Sedan när deras "tjänstefolk" velat ha mer betalt har de bytt ut dom mot invandrare som inte begärt "så mycket" i ersättning för sitt arbete.

Så här ska det inte vara säger adelsdamen Cederschiöld till Aftonbladet. Och det kan man hålla med om. Så här ska det ta fan inte vara. Utfört arbete skall betalas och det ska vara vitt. Men moderaterna som numera påstår sig älska kollektivavtal har de senaste veckorna och även tidigare figurerat i den ena historien efter den andra där svarta tjänster och brist på respekt för arbetsmarknadsreglerna har varit legio. Fredrik Reinfeldt han har varit synnerligen tystlåten och endast när han har tvingats sagt någonting. Och när Fredrik med cockerspanielögonen äntligen öppnat sin mun så har det varit ursäktande men aldrig har han sagt att ta med fan nu får det vara nog - lev som vi lär!

Men det kan inte Fredrik göra för det är vad de flesta moderater redan gör för skillnaden mellan retoriken och praktiken är himmelsvid och den har äntligen blivit uppenbar för de flesta (förutom några nyliberala bloggare som varken har hört eller sett något). Faktum är att de nya moderaterna är de gamla moderaterna det är bara retoriken som skiljer.

Yngve Holmberg framställdes av det gamla högerpartiet som det vita svenska högerhoppet i slutet på 1960-talet. Hans ändalykt blev dramatisk när det visade sig att hans trovärdighet inte vara större än gamla högerledares som förnyare av högern. Efter Holmbergs dagar blev högerns senare under namnet moderaternas ökenvandring nästan 25 år gammal. Det var Bildt som försökte väcka liv i liket men resultatet blev en regering som alla kommer ihåg som den höll på att ruinera Sverige.

Högern är samma gamla höger oavsett om de kallar sig de nya moderatrena eller högerpartiet.

http://www.kulturochpolitik.se/

Veckans fem mest lyssnade låtar:

Det var ett tag sedan men nu är det dags igen:

Teddy Thompson Change of Heart från Upfront  & Down Low (Verve Forecast )

Kan man spela in country (americana) I New York och det blir övertygande. Ja faktiskt. Den här Everly Brothers låten görs på det mest älskvärda sätt på Thompsons nya platta (den andra i ordningen?).

Bill Medley Just Like A Woman från Damn Near Righteous (Westlake)

Bill Medley var den mörka rösten i Righteous Brothers. Efter Bobby Hatfield dog så blev det ännu mer stillastående i karriären men på den här nya Cd så är det riktigt bra igen. Bob Dylans Just Like a Woman får en gospelklädsel av Bill Medley. Utsökt och alldeles så bra som det passar en sen mörk söndagskväll.

Chris Montez Let´s Dance London single 1962)

I TV:s frågesport Dobbiddo spelade Clabbe af Geigerstam Let´s dance som var en av det gamla svenska pop-bandet Ola & Janglers hits. Originalet gjordes av Chris Montez en Los Angeles-grabb med Ritchie Valens-drömmar. Originalet med den märkliga instrumentering av trummor och orgel samt bas gav honom en hel karriär och rock-historien en av dess mest långlivade klassiker.

Ten Years After I Can't Keep from Crying, Sometimes från Undead (Deram )

En av engelsk blues och rocks bästa och om inte annat kanske mest tekniske gitarrist är Alvin Lee. Den är inspelningen från 1968 är osannolik och fortfarande känns originell och fräsch. 16 minuter av musikalitet utan gränser.

Bruce Springsteen Point Blank från Agora Ballroom 1978 (Crystal Cat)

En fantastisk känslosam version av denna idag lite bortglömda klassiker. Inspelad 1978 på Agora Ballrom i Cleveland och kommer från en radioutsändning så ljudkvaliteten är utmärkt. Versionen skiljer sig en hel del från den officiella utgåvan på The River.

Trevlig vecka!