Godnatt, epoken Göran Persson
"Ni ska inte irritera er över vår f.d. statsministers konsultuppdrag i vårt näringsliv. Dessa som ni LO-medlemmar kan tycka vara stora arvoden till Göran Persson. De ingår i en psykodynamisk behandling mot den psykiska ohälsa som hans grava mindervärdighetskomplex utgör. "
Roland Janson
Min gode vän skådespelaren och dramatikern Roland Janson ringde mig när jag var i Aten och berättade att Henning Mankell hade krävt att (s) förre ordföranden Göran Persson skulle uteslutas ur det socialdemokratiska partiet i tisdagens Aftonbladet. Bara för några dagar sedan var andra ute och krävde att Persson inte skulle inbjudas till partiets nästa kongress. Kritiken mot hans konsultarvoden och konsultuppdrag i högerpolitikens fålla är också hela den sorglustiga historien om Persson är också historien om socialdemokratins förlorade själ under det mörka 1990-talet. Över det hela svävar även skuggan av mordet av Olof Palme.
Missnöjet med Persson har sakta men säkert kommit upp till ytan. Inte bara med hans märkliga rollbyte till konsult, det giriga bolagsbildandet och det gigantiska torpet utan hela Perssonsepokens politik. Slutsatsen blir sakta men säkert börjar också ifrågasättandet av hans politik och den våta filt hans period lade över partiets inre liv.
Detta innebär också omprövning av politiken som den resulterade i en cementerad arbetslöshet och en försvagning av välfärdssamhället. Men också en politik som har uteslöt invandrare, ensamstående kvinnor, fattiga och ungdomar från arbetsmarknaden. En politik där marknaden har skapat ett gap mellan de som har jobb och de som inte har jobb. Alltså lyckats omedvetet med att skapa en spricka inom arbetarklassen och undergräva solidaritet med dem som har drabbats av 1990-talets stora förändringar av arbetslivet som också har fortsatt under 2000-talets första årtionden. Konsekvensen av strukturrationaliseringarna men också av nedskärningspolitiken fick inget svar i Perssonpolitiken.
Den politik som gjorde att Sverige kvalade in bland andra västdemokratier där marknaden har tagit över alltmer av den i grunden demokratiska socialistiska grundidén om alla människor lika rätt och värde.
Göran Perssons och hans politiska period närmar sig en omprövning och det kan ske två politiska och ideologiska vägar. Antingen omfattar vi och prövar det utifrån ett marknadsliberal ideologisk hållning där vi litar på marknaden möjlighet att ge människor ett bra liv. Att den politiken inte kan fortsätta är uppenbart och absolut inte kan garantera ett samhälle där alla kan få ett gott liv.
Socialdemokratin behöver återfinna sin själ och vi behöver skapa en politik som möter den situation där vi inte bara har möjligheten till full sysselsättning men också där full sysselsättning betyder full sysselsättning av bra jobb. Inte den politik som den nuvarande regeringen står för där full sysselsättning innebär låglönejobb utan trygghet och utvecklingspotential och inte minst en inlåsningsmekanism. En gång fattig alltid fattig, en gång servicejobb alltid servicejobb, en gång missad utbildning lika med ingen andra chans; kort sagt en politik där klassklyftor är cementerade klassklyftor.
Om Persson blir utesluten eller inte, om Persson inte inbjuds till den kommande kongressen är egentligen bara utanlåt. Det viktiga är att socialdemokratin hittar sin själ igen och det innebär att göra upp med Perssons politik och decennium. Det innebär också en politik där rättvisa och realism smälter ihop till en enhet som förmår att inte bara vinna människornas hjärta utan också förmår att göra det Persson och nu Reinfeldt misslyckas med.
Läste just i ETC att man har hyrt in Perssons PR-byrå att bekämpa de stridande hamnarbetarna i Göteborg, för smutskastning av dem alltså i akt och mening att underminera deras fackliga kamp.
Persson har sedan sitt offentliga sidbyte visat sitt rätta ansikte, även för dem som inte såg det tidigare - vilket jag gjorde och rasade över :-(. Varför röstade partiet för denne man? Det begriper jag fortfarande inte.
