De tio bästa jazz-plattorna Del 1
Kan man utnämna världens 10 nästa jazz-plattor? Det är ju naturligtvis en fråga om tycke och smak men i alla fall tänkte jag lista mina 10 bästa (i vart fall dagens 10 bästa). Kanske det kan ge någon lite inspiration att lyssna. Alla tio finns återutgivna på CD och finns på exempelvis http://www.ginza.se/ eller http://www.amazon.com/ .
DE FÖRSTA FEM (klicka på bilden för en större bild):
Miles Davis Sketches Of Spain (Columbia 1960)
När det gäller Miles Davis skulle man kunna välja minst fem kanske tio andra minst lika briljanta plattor. Miles Ahead, Kinda Of Blue, In A Silent Way eller live-plattan Four. Varför just Sketches Of Spain är så kär är att det är här Davis geni och nyfikenhet möter Gil Evans produktions och arrangörsgeni. Skivan är en skönhetsupplevelse av sällan skådat slag. Ett bad i toner som söker själens innersta och läker stressen som man kan ha med sig efter en dags arbete. Miles kanske mest kreativa stund.
John Coltrane A Love Supreme (Impulse 1965)
John Coltrane var liksom Davis oerhört produktiv. Den som vill ha allt Coltrane spelade in står inför en formidabel uppgift. Att Coltrane var en plågad själ är också ett välkänt faktum där både sprirituella livsfrågor men också droger plågade honom. Han fick sparken av Miles Davis på grund just av sitt missbruk. De två var konstnärligt tvillingsjälar och deras gemensamma inspelningar är oftast en upplevelse. Coltrane kom att utvecklas på egen hand till avantgarde-jazzens störste. Hans öppna sinne och hans själsliga sökande manifesterades i ett flertal plattor på Impulse-etiketten under 1960-talet tills hans alltför tidiga död. A Love Supreme är utan tvekan hans absolut finaste stund. Den som inte har öppnat sitt hjärta för denna har en upplevelse kavar som bara måste upplevas.
Jimmy Smith The Sermon (Blue Note 1958)
Kanske den coolaste katten av dom alla. Hammondorganisten Jimmy Smith lyckades etablera orgeln som ett uttryck för den moderna jazzen. Hans halsbrytande och urhippa improvisationer räddade instrumentet kvar och troligen också fabriken. Men hans spel kom att påverka en hel generation av musiker som inspirerades av hans lekfullhet och musikalitet. Musiken som Smith gjorde är också typiskt för det klimat som var på Blue Note etiketten. Allt var möjligt att tillåtas hamna på vinyl. The Sermon var genombrott och bandet innehåller namn som Kenny Burrell, Art Blakey och Lou Donaldson. Det är ett kompband som heter duga.
Lars Gullin Fine Together (Sonet 1957)
Svensk jazz har haft enligt min mening svårt att hävda sig internationellt. Ofta har det varit alltför mycket kopia av amerikanska artisters och det har varit för lite av eget skapande. Ett undantag är Lars Gullin som under slutet av 1950-laet och 10-15 år framåt gjorde ett antal plattor av oerhört kvalitet. Hans känsliga baritonsaxofonspel parat med en förmåga att skriva fina arrangemang och egensinniga kompositioner ger honom en plats på parnassen med de allra största. 1957 gav det nybildade Sonet ut sin första LP-skiva och det var Lars Gullin och Fine Together. Den fick lysande recensioner och blev kanske genombrottet för Gullin bland en bredare jazzlyssnande publik. Plattan är fortfarande en av de bästa i sin genre och håller lika hög klass i dag som då.
Art Blakey & The Jazz Messengers Moanin´ (Blue Note 1959)
Art Blakey var en sensation när han kom med sin första LP på Blue Note. Moanin´ blev till och med en hit på amerikanska Hot 100. Blakey var också en av de första inom den moderna jazzen jag stiftade bekantskap med när Gunnar Hoffsten (Louise Hoffstens farsa) sålde en EP med Moanin´ och Blues March på kring 1964. Hoffsten gammal jazzmusiker själv hade då Linköpings bästa skivbutik Speldosan där man kunde hitta det mesta. Men framförallt han hade ett lager av jazzplattor som inte var av denna värld. Blakeys grupp hade med trumpetaren Lee Morgan, Benny Golson på tenorsax och inte minst den suveräna pianisten Bobby Timmons. Moanin´ tillhör den coola Blue Note-jazzens pelare och kan inte lämnas utanför min listning i varje fall.
De nästa fem kommer att listas under den kommande veckan.