Nästa man till rakning

image355


"Kulturministern Cecilia Stegö-Chiló har medvetet inte betalat sin TV-avgift på 16 år (!!!) närmare lagtrots går det inte att komma. Migrationsminister Tobias Billström har inte heller betalat på i hans fall 10 år (!!!) då han inte tyckt programmen var bra och att han ogillar public service (Expressen idag).  Handelsminister Maria Borelius brydde sig inte heller om att betala sin avgift när hon flyttade hem från England detta trots att hon äger 6 TV-apparater. Ett förbiseende?"


Så skrev jag i ett blogginlägg oktober för ett år sedan. Sedan kan man lägga till detta turerna kring Carl Bildt och hans optionsaffärer och eventuella jävsituation.


Idag avgår den likaså moderate försvarsministern Mikael Odenberg efter en konflikt inom regeringen. Det är Odenberg som kallar till presskonferens och meddelar att han har budat över sin avsägelse till den evigt frånvarande statsministern Reinfeldt.


Det är en örfil av monumentala mått när en regerings försvarsminister lämnar sin post på detta sätt. Än mer så när det är en moderat försvarsminister som gör det eftersom försvarsfrågan alltid varit högerns hemmaplan. Att då visa upp en sådan missämja inom högern i försvarspolitiken är utan jämförelse i svensk modern politisk historia. Sedan att det inte ens försöks varken från Odenberg eller Reinfeldt att över skyla med personliga skäl eller hälsoskäl. Tvärtom, med all önskvärd tydlighet visar Odenberg sitt missnöje och sin ilska över det sätt han har behandlats i regeringskretsen. Avgången efter mindre än ett års regeringsarbete visar därmed på stora problem och ett djupt liggande missnöje och tydliga motsättningar inom regeringen.


Det är en uppseendeväckande händelsekedja där det ena ministern efter den andra med medlemskap i högerpartiet finner för gott att lämna skutan. Stegö-Chiló, Borelius och nu Odenberg har alla lämnat sina departement. Billström och Bildt har fått utså mycken kritik och inte så lite av nesa men sitter fortfarande kvar. Gemensamt i alla dessa händelser och avgångar är att tystnaden från regeringschefen har varit närmast total. Det är som den gamle kommunistiske journalisten Nils Holmberg sa det är tyst som från sju dövstumsinstitut. Tystanden är bedövande, så tyst att det är historiskt unikt vill jag påstå. Aldrig har en regeringschef haft så lite intresse och vilja att styra sin regering. Och nu ifrågasätts även förmågan även från de mest devota beundrarna.


Kritik mot Fredrik Reinfeldt är idag också kraftig både från vapendragarna på Svd och DN:s ledarsidor. Det verkar som om de är i chocktillstånd och mellan raderna kan man läsa en undran om hur länge ska den här regeringen kunna sitta kvar med bibehållet förtroende. För alltfler blir det uppenbart att det inte är Fredrik Reinfeldt som är den starke ledaren i regeringen utan den verkliga makten i regeringen sitter i finansdepartementet och heter Anders Borg.


När sedan Fredrik Reinfeldt väljer att möta media idag kl 16.00 så är det en stukad och tydligt obekväm statsminister som håller låda om allt utan Odenberg. Det är ett bestående intryck att Reinfeldts så tidigare påstådda och omhuldade resonerande stil har förbytts mot ett pladdrande; en verbal diarré´ utan verklig substans. Intrycket är att Reinfeldt har uppenbara problem med att leda sin regering och har alltmer blivit gisslan för andras ambitioner.


Att Fredrik Reinfeldt saknar ledarkvaliteter är uppenbart och det är evident för alltfler. Det apspel som pågår inför delvis öppen ridå visar på hur ledarskapet i regeringen saknas och det kan få svåra politiska konsekvenser.


Detta kan möjligen fungera så länge Anders Borg förmår att slänga till de andra regeringspartierna deras små allmosor. Medan moderaterna i övrigt håller sig lugna med att de får vara regering i vart fall i ord.  Till gangnet har regeringen uppenbarligen utvecklats till ett transportkompani för Anders Borgs ambitioner. Hur länge kan Reinfeldts ministär hålla för det inre trycket är frågan. Den politiska situationen påminner i mångt och mycket om en tryckkokare där locket inte har skruvats på ordentligt. När eruptionen kommer är snarare frågan än om den kommer.


http://www.kulturochpolitik.se/

FOTO Ingemar E L Göransson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0