Ägnar sig polisväsendet åt rätt saker
Sista dagarna har det varit en rejäl och som det verkar välförtjänt kritik mot polisen och dess sätt att arbeta. Det faktum att barnamördaren Anders Eklund kunde var misstänkt på flera håll och att det fanns tips om honom för ganska länge sedan är tydligen ett faktum. Ett tragiskt faktum som kanske t.o.m. kan har haft som konsekvens att ytterligare offer för hans brottslighet kan ha skördats.
Leif GW Persson har länge riktat kritik mot polisen som han menar ägnar sig åt fel saker. De ägnar sig åt byråkratiska sysslor istället för brottsbekämpning om man får tro Persson. Kvinnoorganisationerna i sin tur menar att det finns en tendens inom polisväsendet att inte ta på allvar brott som riktas mot kvinnor och barn. Om de här två olika angreppspunkterna har något gemensamt så är det att de visar på att det finns en misstro till att polisväsendet klarar det som den ska göra - bekämpa brott, göra utredningar och se till att åklagare och domstolar kan fälla delinkventerna enligt lagens paragrafer.
I kritiken visats upp interiörer som är mindre smickrande för polisens förmåga och organisation. Det finns exempelvis inget centralt register över sexbrottslingar. De register som finns är i olika dammiga pärmar på olika polisdistrikt. Ingen samordning finns och det ena polisdistriktet känner till känner granndistriktet inte till.
Nu blåser det upp till strid om hur man skall komma tillrätta med det stora problem som finns. Hur ska man kunna uppgradera datasystem eller bristen på datasystem så Eklundare inte kan begå sina gärningar tack vare att de inte hamnar i polisens radar.
Moderaterna genom justitieministern Ask har sitt mantra klart fler poliser med andra som förre justitieministern Bodström menar att samordning måste ske. Det är bra att frågan diskuteras. Men om det är som Leif GW Persson menar att poliser finns men de gör fel saker så hjälper det inte om det skapas arméer av poliser som sitter med byråkratiska sysslor. Det handlar då istället om vad och hur po0olisen ska göra det man ska göra - utreda och lagföra brottslingar.
Det tragiska fallet med 10-åriga Engla upprör oss alla. Tårarna vill tränga fram när man tänker på de drabbade föräldrarna och alla i deras omgivning. Men vreden över att detta kanske inte kunnat ske om polisen gjort det man skulle göra och gjort rätt från början. Ansvaret ligger tungt på de som skapat det polisväsende med dess brister som vi ser idag.
Vanliga människors rättsuppfattning tillåter inte att polisen inte fungerar som den borde eller som vi önskar. Sparsamhetsivern med sina rötter i 90-talets ekonomiska kris bär därför ett stort ansvar i att polisens organisation ser ut som den gör och fungerar som den gör. I vart fall om vi skall tro Leif GW Persson, och varför inte han om någon borde veta.
Till sist.......
Här i Östergötland har den framträdande moderatpolitikern Gunnar Axén äntligen trätt fram och erkänt att han är den ledande moderat som nu står under förundersökning för upprepade fall av kvinnomisshandel. För moderatrena är det naturligtvis en belastning att man inte tagit sin hand ifrån honom ännu utan fortfarande uppmanar honom att avsäga sig sina uppdrag. Axén har uppenbarligen inga planer på att göra detta. Ingen skall dömas ohörd men hantering av Axéns agerande är märkligt och skadar naturligtvis ett i Östergötland redan problemtyngt moderatparti. Är han skyldig till det han anklagas för blir problemen än större för (m), inte bara i Östergötland utan nationellt.
Mitt förslag till åtgärd är inte fler poliser utan att man ser till att återanställa alla de där som tidigare skötte kontorsgöromålen åt poliserna så de kan ägna sig åt vad de ska göra.
Den där nya principen som infördes i början av 90-talet, som innebar att alla ska syssla med det de inte kan, var osedvanligt korkad.
Det är också Leif GW Perssons kritik vad jag förstår. I vart fall delvis.
Helt överens GW Persson och jag alltså.
Det där när man förvandlade Sverige från en stat till AB Sverige och alla i offentlig sektor skulle börja leka affär var bara osannolikt dumt. Plötsligt, någon gång i början av 90-talet, skulle alla syssla med sådant de inte kunde.
Rektorer skulle vara marknadsförare och ägna sig åt att dra in pengar till skolorna genom att hyra ut skollokaler och senare genom att göra reklam för skolorna, istället för att administrera undervisningen, läkare skulle sitta med en massa skrivarbeten istället för att ägna sig åt patienterna när man avskedade läkarsekreterarna, polisen råkade ut för samma sak som sagt, forskare fick börja redigera sina egna böcker sedan man slimmat förlagen och rensat bort redigerarna, en otroligt dyr redigering. Lärare fick sitta i veckor för att lägga skolscheman istället för att ägna sig åt eleverna, sedan man dragit ner på den administrativa personalen i skolorna.
I min kommun blev skolbarnen utan gymnastiksalar, då kommunen tog så hög hyra från de kommunala skolorna för gymnastiksalarna att skolorna inte ansåg sig ha råd att betala hyran för dem. Resultatet blev att gymnastiksalarna stod tomma medan ungarna fick ha gymnastik på skolgården eller i klassrummen - helt oroligt.
Ineffektiviteten i detta s.k. marknadssystem är så enorm att man inte tror att det är sant. det börjar alltmer kännas som om man bor på dårarnas planet.
Kerstin din beskrivning av marknadsliberalismen här helt lysande!
