Borgerlig oro
Lokalttidningen hemma är bekymrad. De är väldigt bekymrade över regeringen. Inte så att den borgerliga högerblaskan Östgöta Correspondenten är bekymrad över politik i sig utan de är bekymrade över att regeringen inte klarar att försvara den sagda politiken. Enligt ÖC:s logik så begriper inte vanligt folk sitt bästa utan regeringen måste inpränta det gudomligt visa i att sänka skatterna för de som redan har det ganska bra för att de ska belönas för att de jobbar. Medan de arbetslösa och långtidssjuka måste bestraffas för sin, enligt borgerlig logik och klassinstinkt, lathet.
Så tänker den borgerliga Östgöta Correspondenten på sin kammare där de välkammade och välanpassade nyligen från journalistutbildningen utsprungna skribenterna. Anledningen till dagens litania i lokalbladet är gårdagens kritik från LO mot jobbavdragets effekter. LO menade att det var ineffektivt och gav inte fler jobb då enligt LO avdraget är som sagt både ineffektivt och inte minst ojämlikhet.
En med all säkerhet riktig kritik då som LO skriver i sin kritik arbetslösa, långtidssjukskriva och förtidspensionerade inte har valt sin situation. Och här, riktar ÖC in sitt missnöje då tidningens skrivkuli är djupt irriterad på LO:s Wanja Lundby-Wedin kritiserar att regeringen har ”givet 50 miljarder till dem som ändå inte kommer att jobba mer”. Detta ord givet upprör skrivkuli på ÖC så till den milda grad att man nästan anar att blodstörtning inom de närmaste minuterna.
Om man som ÖC:s ledarskribent ser skatter som en form av konfiskering och stöld kan man givetvis bli upprörd över det faktum att LO:s ordförande använder ordet ”givet” när hon kritiserar regeringens politik. Likaså blir man givetvis upprörd när samma kritiker slår in en kil i det omsorgsfullt uppbyggda resonemanget kring jobbavdraget som visar att det är ineffektivt och ojämlikt. Det sistnämna är faktiskt ett av syftena med borgerlig skattepolitik – givet till det redan har!
Den borgerliga ideologin ser skatter som konfiskation och arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer som lata. En ruggig människosyn grundad i en övertro på sin egen förträfflighet och överhetens av Gud utsedda makt. Hur som helst, en människosyn som stinker av övermänniskoideal och förakt för alla som för ögonblicket inte fyller den borgerliga ledarskribentens norm.
Till sist….
Idag bär det av till Riddarhyttan för sensommarens stora kulturella begivenhet – Motståndsfestivalen. Tre dagar av musik, teater och debatt om vårt samhälle och vad som ska bli av det. Medverkan från hela Europa av teatergrupper musiker och poeter som Linton Kwesi Johnson. (Se www.teatermaskinen.com)
Emmylou Harris ”All I Intended To Be” (Nonesuch)
En lågmält album som är så fantastiskt vackert att det kan mäta sig med en vidunderlig sommarkväll i skärgården. Emmylou Harris tillhör mina stora favoriter och banne mig hon gör bättre plattor ju äldre hon blir. ”All I Intended To Be” är inget undantag.
