Årets bästa och sämsta (i urval!)
Så, ett år har gått och i morgon är det den 1:e januari 2009. Tiden flyger iväg och det verkar ju äldre man blir desto fortare går det. När man nått min ålder så inser man att mindre kvar än det som är avverkat av tiden. Så långt för filosofiska reflektioner utan 2008 års sista blogginlägg ska bli lite av en sammanfattning av bra och dåligt som skett under det gånga året.
Årets debut i klassen ”Dusty Springfield”: Duffy (A & M)som är ett löfte som glädjer en gammal soul-buff som undertecknad. Utmärkt och en röst som rör. Låt nu inte branschen förstöra hennes framtid.
Årets hitlåt som jag aldrig tröttnar på: Amy MacDonald This Is Life (Vertigo) – en riktig klassisk pop-låt som sitter som en smäck!
Årets återutgivning: The Beach Boys ”U.S. Singles Collection The Capitol Years 1962-1985 (Capitol). Så snygg och så välgjort med originalomslag och i mono för första gången sedan 1960-talet. Bara att få äntligen lyssna på single-versionen av ”Be True To Your School” i stället för den lama LP-versionen som har varit på alla samlingar.
Årets Elvis: The Complete `68 Comeback Special (RCA). Comebacken med stort C när Elvis viasade han fortfarande var en sångare som kunde göra rent hus med de flesta. Här finns varenda ton, outtake osv med fantastiskt ljud.
Årets Bob Dylan: Tell Tale Signs (Columbia). Tre CD med outtakes, Live-spår och demos I en vacker bok med repro av varenda single/EP-omslag under karlns karriär. Dyr men så jäkla nödvändig!
Årets nykomling 1: Fleet Foxes (Sub Pop), ytterligare en export från Seattle som har spelats till vansinne de senaste månaderna.
Årets nykomling 2: Glasvegas. Modern rock blir banne mig knappast bättre än så här – årets rockalbum!
Årets svenska nostalgi-DVD-box: Nöjesmassakern, fyra timmar av totalt tokig Åke Cato-humor. Sedan var det en överraskning att hitta en ung cool Chris Isaak med på DVD:n.
Årets klassiska soul: Four Tops ”Lost & Found” (Motown) 41 spår från 1963-1970 som aldrig tidigare sett dagens ljus, tyvärr, men välkommet . Fantastisk kvalitet inte en ton fel!
Årets jazz-platta: Miles Davis ”Kind Of Blue” (Columbia) 50 år efter den kom ut så gavs den en makalös behandling i en box som bara är så utsökt.
Årets svenska deckare på DVD: Helene Turstens Irene Huss-serien med Angela Kovacs som lyckades förmedla mer än en spännande decakare utan också ett hyfsat mått av trovärdighet mitt i vidrigheterna.
Årets jag-är så-trött-på: C.S.I. – utan trovärdiga historier mest en orgie i blod och äckel. Lägg ner skiten!
Årets-kan-vi-slippa-henne-i-fortsättningen: Carola Häggkvist
Årets amerikanska deckare som håller fortfarande: Criminal Minds tack vare fortsatt bra manus och förändringar av rollernas typer.
Årets sadist- och förnedringsTV: Idol
Årets sämsta TV-kanal: TV 5
Årets foto-tidskrift: Digital foto som aldrig är ointressant, lite nördig, men alltid lärorik.
Årets bok: Karl Marx Kapitalet som toppar bästsäljandelistor jorden runt i skuggan av finanskrisen. Det ser man!
Årets mest saknade: Levi Stubbs, Freddie Hubbard och många andra som lämnade oss detta år.
Årets mest befriande beslut: att sluta på LO efter 8 år av pendlande och starta min egen verksamhet.
Årets hopp utan fallskärm från 10.000 meters höjd: att sluta på LO efter 8 år av pendlande och starta min egen verksamhet.
Årets svenska politiska händelse: att vänsteroppositionen äntligen lyckades komma överens om att samarbeta för att vinna valet 2010.
Årets världspolitiska händelse och hopp: Barack Obamas valseger i presidentvalet
Årets politiska genombrott: bloggarnas betydelse för Obamas seger
Årets facklige ledare: Bob Crow, engelska RMT:s generalsekretare som jag hade nöjet intervjua i London. Karisma, engagemang, målmedvetenhet och ödmjukhet kombinerat med facklig stridsvilja.
Årets gaphals som tystnat: Maud Olofsson (c) - måtte hon hålla sin käft även framledes!
Årets mest arrogante: Fredrik Reinfeldt som bara lyssnar på de som håller med honom.
Årets manlige idrottsman alla kategorier: Handikappskytten Jonas Jacobsson, en prestation utan jämförelse – hittills i karriären OS 16 guld, 2 silver och 9 brons och VM/EM 32 guld.
Årets kvinnliga idrottare: Emma Johansson, det svenska cykel-silvret som utskåpade alla de övriga i OS-truppen som mest framstår som deltagare årets turistresa.
Årets mest oförtjänta idrottsutmärkelse: Frida Östbergs diamantboll
Årets mest förtjänta guld: Spaniels EM-guld i fotboll.
Årets transportsträcka: Elitserien
Årets äntligen: Foppa har lagt av med hockey!
Gott nytt år!
Dagens foto
Mycket håller jag med dig om, en del har jag av ren och skär oknuskap inga åsikter om - men varför så missunsam mot Frid Östberg?
Gott Nytt År, Ingemar
Hoppsan , jag glömde visst korrekturläsa förra inlägget! Fl´åt så mycket.
Spännande lista Ingemar, kort och koncis utan krusiduller.
God fortsättning!
Tack för det Fredrik1 God fortsättning själv.
