Ingemars blogg

Dagens Nyheter presenterar en ny opinionsundersökning idag. Enligt den har gapet mellan regeringen och oppositionen minskat till drygt 15 % från rekordsiffran på 20 %. DN jublar givetvis och deras kommentarer påminner snarast mer om att en segerkrönika än om en marginell förändring för fortfarande är ju gapet historiskt stort.

Låt vara som det vill med det. Det finns dock några saker i undersökningen som är intressant ur ett lite längre perspektiv. Vänsterpartiet är ganska stabilt som det vänsterparti det är. Ohly och hans parti ligger på den nivå där de hör hemma historiskt. Runt 5-6 % av valmanskåren är den bas som partiet har bland gamla och nya vänsteranhängare som inte känner sig bekväma med (s) och övervintrade kommunister av olika chatteringar. Kort sagt, kamrat 4 % fungerar alldeles utmärkt för (vp).

På den borgerliga sidan borde istället stämningen vara ganska nedslagen eftersom kristdemokraterna har nu tappat halva sin valmanskår. Varannan (kd)-väljare har nu övergivet partiet efter att Alf Svensson lämnade över makten till Göran Hägglund. Partiet är i undersökningen lika stort som Sverigedemokraterna. En utveckling som kan med lätthet om den står sig till valet september 2010 omöjliggöra en alliansregering.

(Kd) är synnerligen illa ute. Inte nog att man har i ett flertal undersökningar under en längre period hamnat under 4 % så har trenden var uppenbar - det går utför och partiets existensberättigande kan verkligen ifrågasättas. Partiet har under Hägglund misslyckats med allt och det har inte blivit bättre när moderaterna har fortsatt att mala ner partiet till partikelfysikens storheter. Partisekreterare Lennart Sjöbergs självsäkra kommentar att "vi ligger rätt i tiden" får väl för på psykförsvarets internkonto.

Belastingen politiskt av att misslyckas med fastighetskatten, tummetotten till vårdnadsbidrag, den interna abortstriden, bensinskatteschabblet, Mats Odells klantigheter vad det gäller rean på statliga företag och lite annat ska inte underskattas och som har gjort livet surt för Göran Hägglund. Att inte Hägglund har kunnat ta över efter Alf Svensson framstår allt tydligare. Det var nog t.o.m. att Alf Svensson var kristdemokraterna och att Hägglund framstår som kort i rocken i den jämförelsen.

Ett (kd) som hamnar utanför riksdagen förändrar förutsättningarna för en ny alliansregering totalt och kan ändra hela den politiska kartan. Därför är det inte märkligt att Expressen idag vill att moderaterna ska börja som man skriver i ledaren "flirta med Maria". Om detta är en borgerlig möjlighet eller en stilla dröm i vårtider får framtiden utvisa. Men att (mp) håller sakta på att förändras är uppenbart. Till vad är inte lika tydligt, signaler visar både åt vänster och höger som den senaste veckan har visat.

Den politiska kampen om regeringsmakten har börjat.

Till sist....

Jag erkänner att jag har ändrat mig. The Monkees rynkade jag näsan åt för 40 år sedan, men när man nu lyssnar på dem så är det riktigt charmig oförarglig pop som passar till det sakta inkommande vårvädret. Jag ger mig för fina harmonier, bra produktion, utmärkta låtslingor (skrivna ofta av Neil Diamond). Lyssna du också!

Jag har lagt ner mitt konto på Facebook. För varför vara där - oanvändbart och ganska meningslöst egentligen - mest hype.

Trevlig helg!

http://www.kulturochpolitik.se/

I dag är det 22 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata. Vem som begick dådet lär vi kanske aldrig få veta med säkerhet.

Vad som skedde när skottet träffade Palmes kropp och jagade livet ur hans kropp så var det också ett mord på den svenska drömmen om ett rättvist och bra samhälle. Det var arbetarrörelsens dröm om en demokratisk socialism med mänskligt ansikte som dog i samma stund.

Efter Palmes död har också socialdemokratin letat efter sin själ och sin framtid.

Det är nu 22 år sedan, en generation sedan och ett ideologisk universum sedan. Idag är det inte solidaritet och mänsklighet som gäller utan ekonomism och kvartalskapitalism. Det är inte ett mänskligt samhälle som prioriteras utan effektivitet och pengarnas makt som räknas.

Det är ett samhälle som är bra för de få och ett dåligt samhälle för många. Vad Palme skulle sagt idag det vet vi inte men vi kan ana:

"Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa ed marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom och arbetslöshet. Ty detta är verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrans och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidariteten en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra"

(Riksdagens remissdebatt 31/ 1 1973 från Antman-Schori Olof Palme den gränslöse reformisten Tidens Förlag 1996 sid 93)

http://www.kulturochpolitik.se/

I går reste jag över 60 mil genom Sverige. Det är en upplevelse att i gråvädret förflytta sig från norra delen av Sverige ner till Östergötland. Det grå vädret från snöglop till kraftigt regn och mörker ger en symboliskt beläte av Sverige 2008. Stämningen av sämre tider och av att allt går utför blev överväldigande. Den kröp innanför skinnet och känslan av alienation var i högsta grad närvarande. En närmast Joloistisk känsla mitt i landet som var en förebild en gång. Ett numera naggat, luggslitet folkhem.

Sverige under den borgerliga regeringen har ökat klyftor och sämre villkor för den som inte har bra jobb, god lön och stabila sociala villkor. Ett bra samhälle för dem men ett sämre samhälle för den som drabbats av arbetslöshet p.g.a. omstruktureringar, nedskärningar, företagsflykt. För sjuka som de har slitet ut sig på arbetet som krävt allt större insats av deras fysiska och mentala hälsa. Det är dessa som betalar med sina liv och sina lemmar för kvartalskapitalismens triumfer.

Jag tog en promenad, en långpromenad, i Härnösand för några kvällar sedan. Det var även här ett gråväder och en dyster stämning. Under de två timmar så mötte jag enbart en regndränkt katt och ingen mer. En tyst stad där ingen fanns, inget liv bara tystnad och ett envist regn.

En träffande bild av Sverige vårvintern 2008. Tystnad, tristess och en känsla av att allt blir sämre för flertalet och bättre för några få privilegierade. En nästan deja vu-känsla påminnande om det gamla östeuropeiska deprimerande stämning och känsla.

Regnet, diset och vårvinterns gråvädret är passande bild av stämningsläget i Reinfeldts Sverige. Kallt, ruggigt och allt annat än välkomnande och vänskapligt inbjudande. Ett samhälle för den som redan har det bra - ett deprimerande stämningsläge för övriga.



FOTO Ingemar E. L. Göransson

http://www.kulturochpolitik.se/

Det är ju vår och då är det dags att ta fram cykeln. Men det innebär ju inte att det är nödvändigt att vara ute och cykla i överförd, symbolisk mening.

Men vad ska man säga om det förslag som Eriksson med flera i Miljöpartiet kom med i går. Äntligen ger man upp sin förlov märkliga idé om medborgarlön men vete katten om det nya försalget om sammanslagning av sjukförsäkringen, socialbidraget och a-kassan till en form av arbetsmarknadsförsäkring.

Tanken liknar i mycket den centerpartistiska om en lägsta garanti lika för alla en form av garanti. Problemet med en sådan här idé är att den inte är kopplad till inkomst vilket får till konsekvens att en arbetslöshet eller sjukperiod kan innebära en rutschkana socialt. Alltså i vart fall centerpartiets grundtrygghet är direkt ett hot mot välfärdsystemen vi har idag.

Om Mp:s idé är en grundtrygghet i ny klädsel. Inget som är något i så fall som kommer att belönas av socialdemokrater i ett framtida försök till samarbete. I vart fall kommer den fackliga sidan av arbetarrörelsen skärpas i sin skepsis till att söka löskaläge med Mp då förslaget är i linje med andra anti-fackliga förslag som Mp har lagt fram och hävdat genom åren.

En annan som nu får ta konsekvensen att ha varit ute och cyklat är Fredrik Reinfeldt. Kritiken, samstämmig från snart alla inklusive borgerliga skribenter för hyckleriet i Reinfeldts utnämningspolitik där Freddie gör samma misstag som i fallet Schenström - Han mästrar media. En dödsynd som bara kan slå tillbaka mot Freddie och hans regering.

Förutom att nu också få backa i det tysta på en obligatorisk a-kassa och även nu med trafikförsäkringens privatisering. När det visar sig att det är väsentligt svårare än vad det kan synas vara på partikansliet och när kritiken blir allt starkare då begraver Reinfeldt det hela i nya utredningar. En klassisk politisk fint när det går åt helsicke!

Så vi vet varför Reinfeldt är ute och cyklar - han kan inte bättre. Och det straffar honom med all kraft. Däremot kan man undra varför Mp väljer att cykla i diket med öppna ögon. Har man planer på att hålla öppet inför valet 2010 för att pressa (s). Det bekräftar då enbart bilden av Mp som en politikens vindflöjlar som saknar all ideologisk ryggrad. I det läget är det bättre att gå t.o.m. i gemensam regering med Ohly oavsett olika tokigheter hos (vp). Partiet har dock en grundideologi och det är att inte sälja sig till borgarna för en eventuell ministerpost.

Hellre en pratglad Ohly än en opålitlig Eriksson. Reinfeldt sköter sina egna dikeskörningar oavsett om det är vår eller ej!

http://www.kulturochpolitik.se/

Hur har Reinfeldt det med trovärdigheten så här veckans sista arbetsdag. Fredag den 22 februari 2008 kommer att bli något av ytterligare en spik i den reinfeldtska förtroendelikkistan. Under valrörelsen och dess förr innan har moderaterna högljutt kritiserat socialdemokratiska utnämningar och sagt att de inte byggt på kompetens utan har varit politiska belöningar och socialdemokratiskt strategi för att kontrollera statsapparaten.

Sant eller falskt, så framstår utnämningen av Mikael Odenberg som generaldirektör som en politisk belöning och inte minst ett tystande av en internt besvärlig kritiker i den moderata partimiljön. Att utnämna Mikael Odenberg till generaldirektör för Svenska Kraftnät kan knappast bero på att han har sådana eminenta kunskaper om Kraftnäts verksamhet och svensk elförsörjning.

Vad som stärker detta ytterligare är det faktum att konsulten fick bara ett namn att välja på. Det är en urvalsprocess som liknar gamla tiders presidentval i Albanien. Där var också bara en kandidat att välja på.

Reinfeldts hyckleri när han i media påstår att genom att det var en utomstående konsult som föreslog det enda namnet så var det en öppen historia vem som skulle få generaldirektoratet. Reinfeldt framstår som Expressen skriver som en bluffmakare. Kunde inte sagt det bättre själv!

http://www.kulturochpolitik.se/

Nu börjar tröttna på Telia. För, vete fan, vilken gång i ordningen så lägger Telias e-postsystem av. Det skedde igår och då startar naturligtvis det helt meningslösa hjälpprogrammet i gång och skall analysera. Stäng av skiten och in på deras hemsida där, mycket riktigt det står att vissa kunder har problem med att hämta hem på sina e-postkonton. Om detta skedde någon enstaka gång men det sker nästan varje vecka numera. Är Telias e-postsystem så erbarmligt under dimensionerat eller vad?

En annan sak med Telias e-postsystem är att uppenbarligen är vidöppet för spam. Det hjälper inte med några virusprogram hur hårt det än är ställda utan skitmailen med erbjudande om penisförlängare, skor, juveler, klockor, kasinon och annan skit väller in varje dag i en aldrig sinade ström.

Man kan blockera ord, fraser, avsändare osv. men det hjälper inte när inte Telia gör något för att stoppa skiten redan i källan det vill säga i Telias egna servrar.

Det här är irriterande, det är slöseri med tid och det kostar mig pengar eftersom jag betalar Telia för min bredbandsuppkoppling som jag behöver både privat och för att kunna jobba hemma.

Telia skärpning gör något åt eländet!

http://www.kulturochpolitik.se/

I Francis Ford Coppollas mästerverk Gudfadern finns en scen där Michael Corleone besöker sina "affärskollegor" i Havanna på Kuba. En av dessa maffiabossar slår ut i en gest och säger något i stil med vi äger den här ön.

Den här scenen är kanske den bästa beskrivning av Kuba innan Castro och hans revolutionärer störtade den korrumperade Batista-diktaturen 1959. Batista och hans anhang hade förvandlat den lilla ön till ett råvarulager, en plantage, ett horhus och en spelhåla. Det fanns ingen demokrati, bara ett förtryck och en oerhörd fattigdom för kubanerna i gemen.

De enda som var lyckliga med sakernas tillstånd var de amerikanska storbolagen som exploaterade sockret, fruktplantagerna och andra råvaror. Det var maffian som hade full frihet för sina "affärer" inom spel, prostitution och narkotika. Det var inte minst den korrupta kretsen kring diktatorn själv Batista som mutades från alla håll och hade blivit stormrika på sakernas tillstånd.

Man måste ha detta med sig i bakhuvudet när man ska förklara hur det kommit sig att Castro och hans revolutionärer kunde så lätt slänga ut Batista, USA-bolagen och inte minst maffian från den lilla ön. De hade helt enkelt det kubanska folket med sig. Och därför har också Castro kunnat regera ön i 49 år.

Efter revolution genomförde Castro regering mängder av reformer som fri sjukvård (det fanns knappast någon innan värd namnet), fri skola, minimilöner och så vidare. Egentligen var Castros program inte speciellt revolutionärt från början men kom att radikaliseras på grund av omständigheterna.

Castro sökte en lösning med USA men möttes av en nu snart 50-årig bojkott och embargo vilket innebar att Sovjet såg en möjlighet att få en plattform inom synhåll från USA. Man ser faktiskt Kuba från Key West, Florida när vädret är klart. Hade USA fört en annan politik visavi Kuba hade troligtvis utvecklingen gått mot demokrati men i USA-politikernas upphettade anti-kommunistiska hjärnor så var varje politisk handling som kunde uppfattas som en mer social politik som misstänkt kommunism. Så var det då och så har det varit i förhållandet mellan USA och Kuba. Kanske något bättre kan ske med en ny president i Vita Huset.

Nu när Castro har avgått betyder det säkert inte speciellt mycket men på lite längre sikt hamnar Kuba vid ett vändskäl. Kubas ledning måste välja väg för att fortsätta som hittills blir inte möjligt. Grunden för en bra framtid finns och kubanerna är förtjänta av att få demokrati. Det är inte heller önskvärt. Kubanerna behöver demokrati men de behöver inte ett Kuba som det var före revolutionen 1959.

http://www.kulturochpolitik.se/

För en dryg vecka sedan gladde sig borgerligheten och inte minst SvD ledarsida åt det vad man kallade trendbrottet. Det hette att nu fick regeringen Reinfeldt utdelning för sin politik när folk den 25 januari helt plötsligt, fortfarande enligt SvD, hade mer pengar i plånboken. Det var den 10 februari.

Nu är det den 17 februari - en evighet kan tyckas i politiken - och ordningen är återställd, dvs. gapet mellan Reinfeldts regerings opinionssiffror och oppositionens dito är nästan 20 %. En otroligt hög siffra och det är också den högsta sedan valet. Det är kanske också den sämsta siffra som en sittande regeringen någonsin haft i svensk politisk historia.

Det finns flera saker att observera i undersökning från SIFO. Socialdemokraterna har gått framåt sedan förra och det när partiet har blivit tydligare på vad man vill göra och på sin politik. Bytet av ekonomisk talesman till Östros har också skett under perioden. Opinionen har belönat detta och det helt tvärtemot vad de borgerliga olyckskorparna hävdat skulle ske. (Har väldigt svårt att förstå borgerliga politikers krokodiltårar över Pär Nuder.) Alltså (s) politik gillas av medborgarna.

Sedan är det värt att notera att (s) har ett guldläge när stödet är större än hela regeringens tillsammans och partiet behöver bara ett av de övriga oppositionspartierna för att ha ett regeringsunderlag om opinionsläget vore lika med valresultat.

Av de borgerliga partierna är det värt att notera att gaphalsen Olofsson tappar, folkpartiet trots partiledarbyte och den även bland många socialdemokratiska väljare populär skolpolitik tappar och Kd fortsätter sin trend att närma sig kylan utanför riksdagen. (Det är värt att notera att SvD är den enda botrgerliga draken som har komenterat SIFO-undersökningen idag.)

Man kan lite rått säga att Reinfeldts glädjeyra i början av vecka sket sig redan i portgången. Och som Sören Holmberg säger i dagens Aftonblad så är regeringen nere i gropen fortfarande. Det gäller bara att skotta igen så gropen också blir borgerlighetens politiska grav.

För någon vecka sedan landade i min brevlåda ett paket från Australien; en box med 18 cd-repliker på olika Elvis singlar från 1950-talet och framåt. Utsökta repliker, fantastiskt tryck och en informativ broschyr plus en lysande ljudkvalitet på dessa gamla replikerade 45-or. Boxen lär väl inte komma till Sverige utan vad jag förstår finns den endast i Australien, i vart fall än så länge. Nostalgivärde- 10 poäng!

Kan man använda telefonen för något så när seriöst fotograferande. Ja utan tvivel. Bildkvaliteten är utmärkt för i vart fall för snapshots. I fredags promenerade undertecknad från söder efter ett möte till Centralstationen och passade på att plåta lite i den mycket kalla och bitande blåsiga Stockholmseftermiddagen. Fotografierna har sedan behandlas i Photoshop för att justera tendensen till blåstick i det Stockholmska ljuset. Telefonen jag använde var en Sony Ericsson W 660.

Till sist.......

Efter Carola Häggkvist fiasko igår så undrar hon om folk börjar tröttna på henne. Redan? Det har jag varit i 25 år.

FOTO Ingemar E L Göransson

http://www.kulturochpolitik.se/

Idag ska jag inte skriva om politik. Jo, jag vill räcka lång näsa åt Reinfeldt och unna honom den snyting har gett sig själv vad det gäller taket i sjukförsäkringen och rätten att teckna privata och kollektiva sjukförsäkring vid långvarig sjukdom. Helt välförtjänt prestigeförlust.

Jag vill istället tipsa om en utmärkt hemsida som heter http://www.riff.se/ . Enligt sin upphovsman en diversehandel. Okey låt så vara men en riktigt bra diversehandel om kultur och politik. Surfa in och läs själv!

Om en timma ska jag och hustrun samt kära dotter åka till Norrköping och se den nu turnerande föreställningen Livsfarlig ledning. En show med Stefan Sundström, Zinat, Sanna Carlstedt och Ronny Eriksson. Det ska bli ett sant nöje att lyssna och njuta av deras enligt uppgift satiriska och träffsäkra show. Jag har full förtröstan att den uppfyller alla krav man kan ha på den. Det behövs kritiska röster i den annars så tysta och medgörliga kulturvärlden. Turnéplan och annat om turnen hittar du på http://www.livsfarligledning.se/ . För resten tack Sanna för demona du skickade - de var riktigt bra!

Ibland gör man fynd på ebay. Jag har handlat en hel del under årens lopp. En signerad Elvis-LP Pot Luck, tillika signerade plattor med Johnny Cash, Bob Dylan och Bruce Springsteen och mycket annat. Och allt till vettiga priser. Idag damp ett riktigt fynd ner. En CD-EP med live-versioner av låtar från Bob Dylans Time Out Of Mind från 1999.

En 4-spårs EP som bara gavs ut som promo av Columbia 1999 och är allt annat än lätt att hitta. Den innehåller bland annat en underbar gungande version av Love Sick inspelad på Grammy-galan 1998. Leta, leta för den som vill!

God kväll!

http://www.kulturochpolitik.se/

Tala om att åka på en riktig ordentlig käftsmäll. Ett riktigt ordentligt självmål som få kan mäta sig med. Så kan man beskriva när regeringen i eftermiddags backade på eller snarare tvingades att backa på sjukförsäkringen och möjligheterna att teckna tilläggsförsäkringar. (Se Aftonbladet och SvD för kommentarer.)

Efter veckor av skoningslös kritik mot ett i alla stycken uselt förslag som skulle strida mot den fria förhandlingsrätten, EU-rätten och ett antal andra rätter. Än mer ur ett borgerligt perspektiv skulle vara rent konfiskatoriskt eftersom det skulle innebära att staten (läs Anders Borg) kunde sno redan inbetalda premier till sjukförsäkringar som tecknats privat eller kollektivt.

Man kan undra varför regeringen Reinfeldt och framför allt Anders Borg så hårdnackat hittills vägrat lyssna på kritiken från löntagarna, arbetsgivarna, försäkringsbolagen, banker, organisationer, företag, jurister osv. Vilken annan regering som helst skulle aldrig låtit förslaget leva så länge utan hade dragit tillbaka snabbt med ett mumlande om att det bara var ett diskussionsunderlag eller liknande ursäkt.

Det är inte första gången som den här regeringen visar upp en slags hybris och oförmåga att läsa opinionen eller lyssna på de som uppenbarligen begriper bättre. Därför satte sig Reinfeldt Firma UPA i ett rent djävulens alternativ. Hade man genomfört sitt förslag hade det blivit en juridisk nöt och en surdeg som hade följt med hela mandatperioden och blivit vittnesbörden om en osmidig och osmart regering som inte bryr sig om vad omgivningen tycker och tänker. Och som heller inte lyssnat till väl underbyggda argument mot galenskaperna.

Nu blev det istället en smärtsam prestigeförlust som kom med en för oppositionen perfekt timing - dagen efter demoskop visade på lite hopp i opinionen för högerregeringen. Man får aldrig vara glad eller hur Reinfeldt! Poäng till oppositionen och Mona Sahlin och ingen bra måndag för Reinfeldt.

http://www.kulturochpolitik.se/

Enligt Expressen och Demoskops idag publicerade opinionsundersökning går moderatrena framåt med 4,4. Kan synas vara ett trendbrott efter att moderaterna har tappat successivt under hela tiden sedan valet. Detta gläder naturligtvis moderaterna men alliansen som helhet har fortsatt problem även om skillnaden mellan blocken har minskat till drygt 13 % enligt demoskops undersökning.

Vad inte Expressen eller andra borgerliga kommentatorer nämner är att trots att Kd har ökat något ligger de kvar under 4 % -spärren och att fp fortsatta trend är bakåt trots tidigare skolbetyg (som de vinner även många (s)-sympatisörer på) med hela 3,5 %. Däremot ökar Centern något. I princip är det de borgerliga partierna som har bytt sympatisörer med varandra.

Men samtidigt kan demoskops undersökning vara en varning till oppositionen att om man inte blir tydligare i sin politik och för en enveten politik för att avslöja och ställa ett alternativ till högerregeringens politik kan övertaget i väljarkårens gunst snabbt förbytas till en helt annan situation. Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand det är dags att bedriva en gen genomtänkt politik.

Det är inte utan man oroas av den stämning av självbelåtenhet som jag möter bland socialdemokrater ibland. Eftersom regeringen gör självmål efter självmål och har en genuint illa omtyckt politik så är segern 2010 klar. Så kan man sammanfatta hur självbelåtenheten låter och ser ut.

Trots att regeringen har präglats av skandaler, klantiga utnämningar, illa genomtänkta förslag, prestigeförluster och upprepade svek mot sina kärnväljare så är inget klart. Trots att löntagarna har fått det sämre i gemen, trots att långtidsarbetslösheten inte sjunker, trots förbud mot försäkringar mot långtidssjukdom, trots brott mot den fria förhandlingsrätten, trots att de har jagat ut 400.000 människor ur a-kassan och trots att de har försvagat fackföreningsrörelsen och rullat tillbaka organisationsgraden med 35 år så är valet 2010 ingen seger som kan tas ut i förskott.

Trots att rättvisa och solidaritet inte finns med i det borgerliga politiska vokabulären så är inte vänsterseger i valet 2010 självklart utan det krävs ett tydligt politiskt alternativ. Tiden för självrannsakan och analys är över nu måste det formas och agiteras för ett alternativ till borgerlighetens höga visa. På så sätt är demoskops väljarbarometer en varning till oss socialdemokrater.

http://www.kulturochpolitik.se/

Äntligen någon som vågar tänka utanför boxen; dvs. vågar tänka i nya banor och lansera en ny idé för att lösa knuten kring fildelningen. STIM gick ut i går med förslaget om licensiering för att få ladda ner musik över nätet. En bra idé som är värd att pröva seriöst. Licensiering med en smärre avgift skulle för det första ge ersättning till upphovsmännen, det skulle också vara en anpassning till de tekniska möjligheterna som finns i o m att tekniken finns. (Läs hela artikeln här.)

De kommersiella bolagen i både film- och musikbranscherna har alltför länge fått bestämma över diskussionen hur för den första tekniken ska användas samtidigt som upphovsmännens rättigheter respekteras. Hittills har branschen uppträtt som om tekniken är problemet inte att distributionsformerna har anpassats till verkligheten. Precis som notförläggarna försökte förbjuda radion att sända musik i början på 1920-tralet, rop på förbud av bandspelare på 1960-talet och förbud mot tillverkning av kassettband och CD-skivor. Hela tiden har maskinkrossarna i de gamla distributionsformerna sett sina revir hotade och förlorat.

Anti-piratbyrån, polis och andra instanser kan hålla på att försöka krossa tekniken som en modern form av Don Quixote och precis likt sin litteräre företrädare bara göra sig till ett åtlöje och ha ringa påverkan på utvecklingen.

Ur det här perspektivet blir STIM:s förslag ett riktigt vettigt förslag för det skapar både ordning och tillfredsställer alla parter; upphovsmännen får betalt och konsumenterna får musik och film till förhoppningsvis vettiga priser som stämmer med vad som är rimligt i förhållande till distributionskostnaderna.

En annan viktig effekt skulle bli att de mer eller mindre ljusskygga aktörena skulle tvingas bort från marknaden eller i vart fall bli väsentligt svagare och exempelvis de stora bolagens back-katalog skulle finnas tillgänglig till en licensavgift. Samtidigt kan man säga att de stora bolagen själva har skapat "monstret" precis som spritförbudet i USA på sin tid skapade maffian.

Troligtvis skulle licensiering öka distributionen av kultur i ett bredare perspektiv och öppna dörren för fler skapare och kulturarbetare att nå en ny publik. Bra jobbar STIM.

FOTO Ingemar E L Göransson, En bild av ett gråväderssverige i veckan som gick.

http://www.kulturochpolitik.se/

Vilket tjafsande det här om betygen. Självklart vill jag som förälder veta var min unge står och vad hon eller hon har lärt sig. Självklart vill mitt barn få reda på hur det ligger till. Allt detta är självklart och inget märkligt egentligen.

Problemet är snarare att lärarna inte klarar av att kommunicera detta och har aldrig klarat av det. Å andra sidan finns det föräldrar som faktiskt inte bryr sig heller och inte är mottagliga för ev. information de får.

Jag tycker det har fungerat bra med mina ungar med informationen när de har gått i skolan. Bristen har snarast varit att man som förälder aldrig fått reda på något av sig självt utan det har varit för att man har frågat och tjatat.

Björklund, Major Björklund,  tror nu att han har löst det här genom att kopiera ett mer 100 år gammalt betygsystem som enbart är en enkel utväg för lärare och oengagerade föräldrar att slippa ansvaret. Lärarnas ansvar att lära ut och föräldrarnas ansvar att ta reda på och engagera sig i sina ungars skola.

Jag har inget emot skriftliga omdömen men det känns som en återvändsgränd att med kosmetik utforma betygsystemet så det bli en kopia av ett obsolet gammalt och i grunden trubbigt betygsystem. Att tro som ex. Expressen att Björklunds betygsskala löser skolans alla problem är lindrigt sagt fånigt. (Se Aftonbladet för en mer nyanserad rapportering).)

Vad jag vill se är engagerade kommunicerande lärare och intresserade föräldrar. Nu öppnar däremot Major Björklund med sitt betygsystem en smitväg för de som inte bryr sig oavsett om det är föräldrar eller lärare.

Arbetarklassens ungar behöver och förtjänar bättre än det här ålderstigna till synes lösningen på ett problem som är väsentligt större än några betygsbokstäver - att skolan har blivit en klassorteringsanstalt där alltid arbetarungarna står med Svarte Per oavsett hur betygsystemet ser ut. F till Björklund!

http://www.kulturochpolitik.se/

Häromdan surfade jag runt och på skoj sökte på mitt eget namn. Det blev ett antal träffar och det är ju inte så märkligt eftersom jag har ju skrivet ett antal blogginlägg, har min hemsida och har skrivet en faslig massa på LO:s hemsida i tjänsten så att säga. Men till min förvåning hittade jag några bloggar där jag som person var huvudfiguren. Den ena var en fullkomligt obegriplig drapa om den italienske kommunisten Gramsci och hans teorier. Enligt denna Sverigedemokratiska bloggare var undertecknad anhängare och proselyt till honom. Märkligt så vitt jag vet har jag aldrig läst något av denne italienare, men kanske skulle göra det!

Måste erkänna jag skiter ganska högaktningsfullt i vad nazi-anstuckna figurer som Sverige"demokrater" tycker. Men jag blev lite mer förvånad när jag hittar att den så flitige skribenten Bejconpire att han har ägnat undertecknad uppmärksamhet. Egentligen heter han Thomas Bayard och är IT-chef på ett finskt globalt företag. Den 27 oktober förra året ägnade han en hel blogg åt undertecknad. En hel sida där jag beskylldes för både det ena och det andra. Eller vad sägs om följande citat:

"inläggen är (.....) fyllda av hånfulla ord om alla som innehar en annan åsikt än skribenten själv"

"ideligen hänvisar till vad "löntagarna" och "vanligt arbetande folk" tycker, tänker och känner"

"så klassas jag (dvs. Thomas Bayard min anm.), mycket troligt pga. mina åsikter, av vänsteragitatorer som någon slags" överklass""

"skribenten drar tråkigt nog fördomsfullt alla sk liberaler över en kam"

"vi saknar helt någon form av empati för svaga grupper i samhället och vi hatar allt vad a-kassa och socialt skyddsnät heter"

"vill man (undertecknad och andra som är kritiska mot regeringens politik min anm.) piska upp en hatstämning i det egna ledet"

"påstår att jag (dvs Thomas Bayard min anm.) är helt utan empati och fylld av hat"

Sedan lyckas Thomas Bayard trassla in sig i en obegriplig klassteoretisk diskussion som få hänger med i men har troligtvis som mål att påstå eller bevisa att klassamhället inte längre finns och att tala om klasser är obsolet 2008 i Sverige. Han påstår att undertecknad har uppfattningen att de som jobbar på kontor inte tillhör arbetarklassen eller löntagarna.

Ska vi strikt hålla oss till Marx teorem så är de som producerar mervärde genom sitt arbete arbetarklassens kärna och reella arbetarklassen. Detta är ju ett faktum teoretiskt men varken Marx eller någon annan har påstått att de som har levnadsförhållande eller arbetsvillkor som liknar arbetarklassens inte skulle räknas till arbetarklassen. Det gjorde inte ens Lenin (vad det nu är värt) i sin teoretiska rigiditet. Vars uppfattningar jag absolut inte delar är väl bäst att säga för att inte någon missuppfattning skall uppstå.

Det finns två sidor i Bayards (Bejconpires) inlägg. Förutom alla påståenden som är orimliga i sig och är bara att lägga ord i undertecknads mun. Det är uppfattningar som inte är mina för jag har aldrig påstått att exempelvis att Bayard inte har empati och är fylld av hat - det vet jag inte för hur ska jag kunna veta det jag har aldrig varken sett eller talat med karl´n.

Hur kan han påstå att jag drar alla liberaler över en kam. Tvärtom vid flera tillfällen har jag uttryck saknaden efter ett social-liberalt alternativ för det behöver svensk politik och de svenska liberalerna har en stor del i den svenska välfärdsmodellens utveckling. En politik som idag saknas tyvärr när (fp) har förvandlats till ett krav- och batongparti med raka led och militär ordning på politiken.

Att påstå att kritik mot den rådande politiken är lika med att piska upp en hatstämning är att försöka med billig demagogi försöka tysta kritiken gentemot regeringens politik och de ökade klyftor som den skapar. Att högern har lyckats få regeringsmakten beror på socialdemokratins misslyckande och förvaltarpolitik under det senaste årtiondet. Det fanns skäl att kritisera hur skolan fungerade, hur bristerna i rehabilitering av sjuka fungerade, hur arbetslösheten tilläts låsa fast sig som en konsekvens av inflationsmålets första prioritet osv.

Många av de frågorna har funnits intern kritik inom exempelvis fackföreningsrörelsen under många år. En kritik som socialdemokraterna under Persson inte lyssnade tillräckligt mycket på.

Som sagt det finns två sidor i Thomas Bayards blogginlägg. Innehållet och dess orimligheter och svepande anklagelser är den ena. Den andra är mer en moralisk, om man vill rikta kritik gentemot ett blogginlägg eller en bloggare varför för man inte den debatten med honom utan går bakom ryggen på honom och skriver en drapa som denna. Vill man inte ha debatt eller vågar man inte. Ser jag något på en blogg som jag vill debattera eller ifrågasätta (ibland hålla med om) gör jag det direkt med honom/henne själv.

Att göra som Thomas Bayard, The Bejconpire, är lika illa som att gå bakom ryggen och prata skit om andra istället för att säga vad man vill direkt i ansiktet på personen i fråga. Jag tycker det är fegt och jag tycker det är odemokratiskt för det innebär att den "anklagade" inte får möjligheten att förklara sig, förtydliga sig eller ens delta i debatten.

Internet är ett fantastiskt verktyg för demokratiskt meningsutbyte men det kräver att man visar respekt för varandra och inte går bakom ryggen och för en hemlig oåtkomlig debatt om personer som lämnas utanför densamma.

http://www.kulturochpolitik.se/

PS! Jag kommer att maila Bejconpire, Thomas Bayard en länk till detta blogginlägg då jag inte vill göra som han gå bakom ryggen på någon allra minst en meningsmotståndare.  Det har jag på tok för stor respekt för demokrati och ett fritt meningsutbyte för att göra.Sedan är det upp till Thomas Bayard.

Det är botten! Det är botten, dubbelmoral och svek när vi möts av att den förre (s)-ordföranden Göran Persson visar sig söka skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Det är inte så att Persson har brutit mot några lagar eller så men han har visat att han säger en sak och gör en annan. Hans moral är uppenbarligen faktiskt på en bottennivå. Det är faktiskt skämsigt att denne man har varit (s)-ordförande och är fortfarande medlem i samma parti som undertecknad.

Jag skäms när jag läser om Perssons totala brist på moralisk ryggrad i nyheterna. Som en kollega och god vän sa till mig en gång;  - Du ska aldrig göra något som du inte sedan kan stå upp på ett fackmöte och stå för. Det finns åtskilligt som Persson numera inte kan stå upp på ett föreningsmöte och säga att det har jag gjort och det står jag för!

Ett annat bottenrekord når moderaterna som enligt en opinionsundersökning nu har hamnat under den magiska 20 % -nivån. Att förlora nästan 30 % av sin valmanskår under sitt dryga första regeringsår måste vara ett rekord. Det innebär också givetvis att knivarna slipas inom moderaterna och angreppen från de "riktiga" moderaterna kommer att inte bara finnas internt utan kommer att vädras i det offentliga.

Redan idag finns kritiken i partiet  mot face-liften av moderaterna. Det finns från de traditionella överklassmoderatrena som anser reinfeldt har svikit grundideologin. Sedan finns det en högerradikal, nyliberal kritik som tycker att Reinfeldt har blivit sossefierad. De här två tendenserna av kritik gentemot Reinfeldt kommer att bli allt starkare om opinionssiffrorna fortsätter med samma trend och allt närmare vi kommer valdagen 2010. Faktum är att snart har halva mandattiden gått och det gäller att se om sitt hus. Vilket Reinfeldt lär få problem med.

http://www.kulturochpolitik.se/

Den 27 december 1967 släppte Bob Dylans skivbolag Columbia hans då senaste LP John Wesley Harding till affärerna i hela USA. Naturligtvis hände inget förrän efter nyåret så egentligen kan man säga att det i praktiken är 40-årsjubeleum för plattan. JWH är kanske Dylans märkligaste och på många sätt mest intressanta och spännande platta.

Att Dylan var och är en nyskapande konstnär/poet/låtskrivare är utan tvekan. Att han är en av 1900-talets största är också utan tvekan. Han var en av de mest inspirerande gestalterna i den musik som bar fram medborgarrättsrörelsen med sånger som "Blowin´ In The Wind" och "The Times They Are A-Changing" . Han blev fredsrörelsens älskling med "Masters Of War" som exempel. Men Bob Dylan har alltid haft förmågan att gå sin egen väg. Så när han spelade på Newportfestivalen 1965 kompad av Paul Butterfield Bluesband och sedan gjorde Highway 61 Revisited och den fantastiska Blonde On Blonde plattan var det denne store egocentriske konstnär som gick sin väg i ett aldrig avstannade konstnärskap.

JWH är ett kaledioskop av udda individer, märkliga historier, fantasiska skrönor och minst ett 30-tal hänvisningar till Gamla Testamentet. Dylan rör vid sin uppväxt sina judiska rötter, han söker mot ett religiöst upptäckande och hans poetiska nerv har på plattan utvecklats till nya höjder. Hela plattan präglas av mystik och intellektuell förnyelse.

När undertecknad köpte sitt ex i början av februari 68 (det tog minst en månad innan den fanns i Sverige efter USA-utgivningen). Det var från början en märklig upplevelse. Bara omslaget triggade fantasin. Vad är det för märkliga personer som Dylan omger sig med på det ikonliknande omslaget. Det visade sig vara två medlemmar av Bengali Bauls - en sydasiatiskt grupp som managern och producenten Albert Grossman hade gjort en platta på Elektra med. I bakgrundet står en Charlie Joy som var snickare som bodde i Woodstock vid när Dylan hade sitt hus där.

Bara titelspåret var fascinerande i sig och ligger helt i linje med den amerikanska folktraditionen där västern-figurer ges en helt annan historia än vad som var verkligheten. John Wesley Hardin (OBS stavningen) var en mördare och laglös som härjade i Texas åren efter inbördeskriget. Han var en genuint blodtörstig psykopat. Här kan man jämföra med den historia som en annan like med Hardin fått; nämligen Jesse James.

Dylan distanserar sig samtidigt som han slår en bro till amerikansk folklore. Men det här är också en länk till vad som skall komma senare från Dylan. Det är det första tecknet på Dylans uppvaknade intresse för countrymusiken. Sista spåret på plattan "I´ll Be Your Baby Tonight" blir därmed också indirekt första spåret på nästa. Nästan 18 månader senare, april 1968, släpper Dylan Nashville Skyline som blir startskottet för fler artister som Grateful Dead, Kris Kristofferson, Johnny Cash återkomst, The Byrds Sweetheart Of The Rodeo och så vidare. Countrymusiken kommer att under 1970-talet bli mindre av red-neck och mer av folklig musik med en stark tradition till amerikansk landsbygd och folklig historia.

Ett av de centrala spåren på JWH är enligt min uppfattning "The Ballad Of Judas Priest And Frankie Lee". Denna märkliga mångdimensionella sång där vår sympati svänger från Judas Priest till Frankie Lee och tillbaka. (Jfr Judas och priest dvs. Judas som enligt Bibeln förrådde Jesus associeras till en präst ,alltså förkunnare av den kristna religionen. Frankie Lee kan associeras till John F Kennedys mördare Lee Harvey Oswold.) Där diktarens lek med orden och texten har enligt de som är Bibelsprängda hela 17 hänvisningar till Gamla Testamentet. Samtidigt finns inga onödiga strofer, ingen lull-lull utan allt har en betydelse för denna historia om skuld och ansvar. Man kan i sången se Dylans egen inre samtal om livets mening efter hans motorcykelolycka något år tidigare. Hans tankar om livet föränderligt och det faktum att det kan vara slut oväntat på en kort sekund och inom ett hjärtslag.

"Well the moral of the story/the moral of this song/is simply that one should never never be/where one does not belong/so when you see your neighbour carryin´ something/help him with his load". Detta är enligt min mening en annan central strof i Dylans diktning och JWH-plattan är en grundbult i hela hans diktning och utveckling. (Jfr med "The Weight" som Robbie Robertson skrev samtidigt och The Band gjorde på sin första LP, Music From The Big Pink. Dylans bodde också i Woodstock som The Basement Tapes spelades samtidigt som The Band gjordes sin debutplatta.)

Ett annat spår som har haft en enorm betydelse och som har tolkats gång efter gång är "All Along The Watchtower". Inspelningarna är hur många som helst. Jimi Hendrix och Neil Young har kanske gjort de mest kända men även grupper som Nashville Teens (först faktiskt) har gjort respektingivande tolkningar. "There must be a way out of here said the joker to the theif/there is too much confusion, I can´t get no relief" När man hör sången så känns det som att befinna sig i en Sergio Leone-film där man vet att det finns något hotfullt men som samtidigt är lockande i all sin mystik. Den känslan förstärks av den sista radens  "Two riders were approching, and the wind begin to howl". Hänvisningen till apokalypsens ryttare och västrens folkliga legender är uppenbar. Och nog kanske Dylan kände att han var en människa som stod och fortfarande står lite vid sidan av  - en särling.

Det är nu hela 40 år sedan jag som drygt 17-åring köpte John Wesley Harding. Redan förläst på Camus, Sartre, Hemingway och andra som Kafka riktades mitt intresse och min nyfikenhet mot poesins värld.

JWH har följt mig sedan dess och jag kan inte tröttna eller sluta fascineras av dess parad av immigranter, luffare, spelare och andra udda existenser som alla har en spännande historia att berätta. JWH är stor konst och en pelare i modern amerikansk kulturhistoria.

http://www.kulturochpolitik.se/

PS. Den senaste mixen som kom för ett par år sedan som gjordes för SACD-spelare är ljudmässigt överlägsen tidigare mixningar. Ljudet är kristallklart och den sparsamma ljudbilden förstärks i den här versionen och gör JWH ännu mer njutbar än originalmixen.

Det har skrivits åtskilligt om JWH läs gärna Harvey Kuberniks artikel i Record Collector febr 2008 (No 346) eller på wikepedia. Läs även Allan Jones "There was no man around who could track or chain him down..." i Uncut Ferbr 2008 # 129 .

Texterna finns tillgängliga på bl.a. http://www.bobdylan.com/