Dags att räkna ut (kd)?
Dagens Nyheter presenterar en ny opinionsundersökning idag. Enligt den har gapet mellan regeringen och oppositionen minskat till drygt 15 % från rekordsiffran på 20 %. DN jublar givetvis och deras kommentarer påminner snarast mer om att en segerkrönika än om en marginell förändring för fortfarande är ju gapet historiskt stort.
Låt vara som det vill med det. Det finns dock några saker i undersökningen som är intressant ur ett lite längre perspektiv. Vänsterpartiet är ganska stabilt som det vänsterparti det är. Ohly och hans parti ligger på den nivå där de hör hemma historiskt. Runt 5-6 % av valmanskåren är den bas som partiet har bland gamla och nya vänsteranhängare som inte känner sig bekväma med (s) och övervintrade kommunister av olika chatteringar. Kort sagt, kamrat 4 % fungerar alldeles utmärkt för (vp).
På den borgerliga sidan borde istället stämningen vara ganska nedslagen eftersom kristdemokraterna har nu tappat halva sin valmanskår. Varannan (kd)-väljare har nu övergivet partiet efter att Alf Svensson lämnade över makten till Göran Hägglund. Partiet är i undersökningen lika stort som Sverigedemokraterna. En utveckling som kan med lätthet om den står sig till valet september 2010 omöjliggöra en alliansregering.
(Kd) är synnerligen illa ute. Inte nog att man har i ett flertal undersökningar under en längre period hamnat under 4 % så har trenden var uppenbar - det går utför och partiets existensberättigande kan verkligen ifrågasättas. Partiet har under Hägglund misslyckats med allt och det har inte blivit bättre när moderaterna har fortsatt att mala ner partiet till partikelfysikens storheter. Partisekreterare Lennart Sjöbergs självsäkra kommentar att "vi ligger rätt i tiden" får väl för på psykförsvarets internkonto.
Belastingen politiskt av att misslyckas med fastighetskatten, tummetotten till vårdnadsbidrag, den interna abortstriden, bensinskatteschabblet, Mats Odells klantigheter vad det gäller rean på statliga företag och lite annat ska inte underskattas och som har gjort livet surt för Göran Hägglund. Att inte Hägglund har kunnat ta över efter Alf Svensson framstår allt tydligare. Det var nog t.o.m. att Alf Svensson var kristdemokraterna och att Hägglund framstår som kort i rocken i den jämförelsen.
Ett (kd) som hamnar utanför riksdagen förändrar förutsättningarna för en ny alliansregering totalt och kan ändra hela den politiska kartan. Därför är det inte märkligt att Expressen idag vill att moderaterna ska börja som man skriver i ledaren "flirta med Maria". Om detta är en borgerlig möjlighet eller en stilla dröm i vårtider får framtiden utvisa. Men att (mp) håller sakta på att förändras är uppenbart. Till vad är inte lika tydligt, signaler visar både åt vänster och höger som den senaste veckan har visat.
Den politiska kampen om regeringsmakten har börjat.
Till sist....
Jag erkänner att jag har ändrat mig. The Monkees rynkade jag näsan åt för 40 år sedan, men när man nu lyssnar på dem så är det riktigt charmig oförarglig pop som passar till det sakta inkommande vårvädret. Jag ger mig för fina harmonier, bra produktion, utmärkta låtslingor (skrivna ofta av Neil Diamond). Lyssna du också!
Jag har lagt ner mitt konto på Facebook. För varför vara där - oanvändbart och ganska meningslöst egentligen - mest hype.
Trevlig helg!
Jag tror du har fel om alf och göran... Alf storhet byggdes på delvis på ovetskap om partiet och raset var i full gång redan med alf som ledare... KD har också tidigare under längre tid legat under 4 %.... inte för att det gör saken bättre... men perspektivet blir ett annat.
Må så vara men partiet har aldrig hamna så i skuggan av moderaterna som nu. Inte heller har de prövats i regeringställning tidgare på detta vis och allt har blivit fel.
Hägglund har inte heller den personlighet som de facto Svensson hade. Hägglund påminner mest om en tafatt skolpojke som får bannor av magistern.
Nja jag håller inte med... :) undersökningarna visade bra resultat för hägglund under valet bland de bästa partiledarna faktiskt... men vist Alf hadde Bo lundgren och Persson att boxas mot... inte så mycket att hänga i granen. Men tja jo vist hadde alf folks förtroende under ett tag i alla fall... jag tror dock inte att siffran sett anorlunda ut om alf varit kvar i
högform.... partiet har image problem och nä det är ju så att både fp och m nästan hoppat upp i knät på kd i många frågor.... så ... de gör det inte enklare.
Kd:s problem är att Hägglund är en opportunist som hoppar på allt som kan ge röster. Bensinskatten, fastighetskatten är exempel där det gått riktigt åt skogen.
Vi behöver inget kristet högerparti i Sverige. Partiet behövs helt enkelt inte ock därför blir det som det blir.
Kompetensen inom Kd verkar också lämna mycket övrigt att önska som Mats Odells mer än klantiga hantering av utförsäljningarna av statliga företag där allt också gått fel.
Har svårt att se vad som kan rädda Kd då tendensen är övertydlig - det går åt fel håll och partiet framstår som opportunistiskt och helt misslyckat och klämt mellan moderaterna och de övriga i högerregeringen.
Det är inte hägglund som är opurturnisten, det är de att ledningen och framförallt en stark "kristen" lobby som har påverkat hägglund upplever jag som den mer lugna och långsiktiga av dem.
Om något kan rädda så tror jag att det är att släppa de högerkristna frågorna och lägga sig ytterligare till vänster om fp och m. samtidigt som man fortsätter med familjepolitiken.
