FRA-lagen blir Reinfeldts Waterloo
Aftonbladet skriver idag att regeringen Reinfeldts sommarstrategi har gått åt skogen. Vad Aftonbladet skriver om är den strategi som Reinfeldt hade för att lotsa igenom sitt allt mer impopulära förslag om ett carte blanche till FRA och försvarets underrättelsetjänst.
Jag är den siste som menar att försvaret och underrättelsetjänsten inte ska få syssla med signalspaning eller hålla koll på potentiella risker för riket och vår allas säkerhet. Det är inte det frågan egentligen gäller. Att FRA eller andra underrättelseorgan ägnar sig åt spaning på främmande makt eller avlyssnar potentiella risker inom landets gränser är inte märkligt. Egentligen vore det mer märkligt om man inte gjorde det.
Förut har det behövts någon form av juridisk behandling av sådana beslut, dvs. om SÄPOs eller andra underrättelseorgans, om avlyssning av personer eller organisationer. Att SÄPO och andra varit flitiga på området är ingen hemlighet. Man hade koll på ultra-vänstern på 1970-talet, tyska terrorister som Bader-Meinhof-ligans sympatisörer och andra som kunde eventuellt kunde vara farliga på sikt.
Jag är exempelvis helt säker på att gänget kring stalinisten Frank Baude i Göteborg var ordentligt under uppsikt. Så när en ledande s.k. revolutionär ville köpa en Porsche för att kunna genomföra snabba våldsaktioner så kände säkert SÄPO väl till detta.
Man har säkert också dagens högerextremister under rejäl koll så med all säkerhet ger signalspaningen besked om deras planer allt från var de lättar på tarmen till irriterande s.k. manifestationer. Det ska också underrättelseorganen göra – det är deras uppgift i ett demokratiskt samhälle. Allt för att vi andra ska kunna känna oss trygga och säkra. Men allt detta kräver någon form av demokratisk kontroll och juridisk säkring.
Så hela cirkusen kring FRA är lindrigt sagt märklig. Det finns frågor som inte har besvarats och kräver sitt svar innan regeringen får upp frågan på nytt i riksdagen med risk att förlora. Varför drev moderaterna igenom ett beslut om FRA som regeringen visste inte hade knappt minimalt stöd i kammaren?
Ville Reinfeldt blikda försvarsvännerna inom (m)?
Det kan som jag ser det bara finnas tre skäl till detta. Det första möjliga skälet att moderaterna kände sig tvungna att blidka den egna kritiska opinionen av försvarsvänner som har ifrågasatt både minister Tolgfors och den icke-traditionella försvarspolitiken. En opinion inom moderaterna som också aldrig har förlåtit den behandling som Anders Borg gav den förre försvarsministern Mikael Odenberg. Det skulle kunna förklara Reinfeldts agerande. Men ett sådant övertaktiskt agerande mest för internt bruk håller nu på att bli en bumerang där när returen nu kommer riskerar att istället spräcka den omsorgsfullt hopsatta regeringen.
För när splittringen väl har börjat och nu först folkpartiledamöter (men även vissa moderater)känner alltmer ett behov att profilera sig så kan priset för taktikspelet bli en regeringskris. Samtidigt är det inget som förvånar eftersom moderaterna och Reinfeldt ofta under mandatperioden behandlat de övriga partierna som valboskap för de moderata ambitioner.
Har regeringen en inofficiell utrikespolitik?
Den andra möjliga förklaringen kan vara att Bildt som utrikesminister lovat president Bush att förändra svensk lag för att Sverige skall bli en godkänd allierad i USA:s krig mot terrorismen. Nu vore det inte första gången som Sverige går USA-intressen till mötes. Det skedde under kalla kriget – vem har glömt Catalinaaffären 1952 då flygvapnet spionerade på Sovjet på amerikansk beställning. Med en sådan lag som FRA-lagen skulle Sverige vara välkommen i den amerikanska sandlådan och vara med att leka.
Om det är en USA-beställning är det uppseendeväckande för det innebär att Sveriges regering för en officiell utrikespolitik och en inofficiell dito. Det skulle kunna stämma också med tanke på delar av regeringens önskan att närma sig NATO.
Föraktar (m) riksdagsarbetet?
Den tredje möjliga orsaken till hela FRA-frågans hantering är den sittande regeringens allmänt kända förakt för normalt riksdagsarbete med utredningar, remissförfarande, överläggningar och utskottsbehandling. Det är i sig inget att förvåna sig över för regeringen har satt sig i sinnet att ta chansen och köra över minoriteten i riksdagen likt en Montezumas hämnd. Risken är naturligtvis att beslut som tas inte håller mer än mandatperioden ut och politiken blir som en slänggunga och oförutsägbar. Politiken kommer helt enkelt att sakna uthållighet om man som moderaterna praktiserar stridsvagnstaktiken – vi kör över och söker inte långsiktiga hållbara politiska lösningar.
Vilken av orsakerna som gäller eller om det är en blandning av alla tre är svårt att säga. Men resultatet kan bli dramatiskt för regeringen. Skulle man förlora FRA-frågan så blir konsekvenserna omfattande. Regeringen skulle förlora sin majoritet och en regeringskris kan vara ett faktum där ett parti hoppar av på grund av det inre trycket. Folkpartiet kan då också förlora hela sitt stöd i exempelvis skolan som man har i breda kretsar. Moderaterna skulle få ännu större inre konvulsioner och det är inget som då säkrar Reinfeldts framtid som moderatledare. Det finns säkert många gammelmoderat som skulle ta chansen att ta över och ge igen för Reinfeldts re-make av partiet.
I ett sådant uppbrottets läge skulle säkert både Kd och centern bli tvungna att hävda sina partiegoistiska intressen och profilera sig. Då är också den borgerliga sammanhållningen ett minne blott. Likaså inte bara en eventuell valseger 2010, kanske till och med försvinner för ett årtionde framåt. Borgerligheten har en gång visat sig inte vara regeringsduglig i det långa loppet eller ens en mandatperiod.
Reinfeldts Waterloo?
Napoleon var säker på att segra vid Waterloo. Men den i förskott uttagna segern blev Napoleons slutgiltiga nederlag och innebar att Europas historia blev en annan än om Napoleon hade segerat. Napoleon lät sitt storvuxna ego ersätta hans militära omdöme. Att jämföra statsministern med Napoleon är dock att ge moderatledaren för stor kredit. När Napoleon var en genial miltär strateg så är Reinfeldt en medioker taktiker.
Reinfeldt kan ha tagit sig över vatten över huvudet när han övertaktiskt forcerade igenom FRA-lagen sommaren 2008. Reinfeldt bäddar än en gång för en vänstermajoritet i valet 2010. Själv får han då leda en i praktiken expeditionsministär. Själv blir lille Freddie vad amerikanarna kallar en lame duck resten av mandatperioden.
Har du synpunkter på blogginlägget, förutom att kommentera nedan, kan du e-posta till [email protected]
Det är dags för Sveriges sjunde folkomröstning, denna gång om avlyssning, FRA.
Jag har lagt upp alla riksdagsledamöter och regeingen på min blogg. Mitt syfte är att initiera en folkomröstning om FRA (Naivt- javisst, men det är ändå mitt mål).
Stöd initiativet, gå in, skriv under och länka gärna.
Peter PC Carlsson
Men- beslutet är väl redan fattat, så vad har Reinfeldt att förlora? Visst, han kan få samarbetssvårigheter inom alliansen, men han har ju vunnit omröstningen om FRA-spaningen i riksdagen redan. Eller tror någon på allvar att något av de andra partierna kommer att vilja ha ny omröstning om saken? Det tror inte jag.
Peter, nej jag tycker inte FRA är en fråga för en folkomröstning. min uppfattning är att underrättesletjänsten ska bedriva signalspaning men det ska ske på ett sådant sätt och med sådana regler som gör att det inte kränker mänskliga och medborgeliga rättigheter.
Att ge FRA eller underrättelseväsendet ett carte blanche som FRA-lagen gör att missbruk kan och kommer att ske.
Kerstin jag är inte säker på att stormen inom borgerligheten kommer att bedarra. Ett antal Folkpartister och några moderater kan mycket väl komma att fronera. FP-ledamöterna för att hålla sitt eget anseende uppe och (m)-ledamöterna för att ge Reinfeldt betalt för gammal ost. Glöm inte vad som hände med tidigare m-ledare.
björns inlägg är helt obegripligt.
signaturen björn skriver helt obegripliga inlägg. Det finns dock ett antisemitiskt drag och därför tar jag bort dem med en gång. Jag ber om ursäkt för att skiten har funnits här över huvud taget.
