Allt är sig likt
Allt är sig likt och inget är det!
Vad sägs om det som beskrivning av den gångna vecka? En opinionsmätning (hur många finns det??!!) visar att avståndet mellan och misstroendet mot Reinfeldts regeringen är grundmurat och stadigt på en diff på 15 procent till oppositionens fördel. Detta tar Reinfeldt med ro och upplyst högfärd när han i radions lördagsintervju slår bort misstroendet mot regeringen med ”högt reformtempo straffas i opinionen”. Nu tror jag inte Reinfeldt känner sig speciellt lugn för allt tyder på att det måste till under för att högerkoalitionen skall vinna nästa val. Alltså inget nytt och allt är sig likt.
Nästa vecka ska riksdagen rösta igenom lagar som innebär att George Orwells 1984 tar ett steg närmare. FRA ska få tillstånd att avlyssna och läsa mina telefonsamtal och e-post till utlandet . Allt försvaras med terroristparanoian som präglar politikerna . Man anar också en eftergivenhet gentemot Bush och USA:s påtryckningar.
Det finns ett antal borgerliga politiker som utifrån olika skäl är högst tveksamma och skulle vilja rösta nej om deras samvete följdes. Att så skulle ske är inte troligt för det finns inte fyra tillräckligt rakryggade borgerliga politiker som inte låter sig piskas till att rösta ”rätt”. Samvete eller makten är ju frågan. Med andra ord allt är som vanligt, inget nytt och det är sig likt.
Irländarna röstade igår nej till Lissabonföredraget vilket innebär att EU:s nya stadga är körd och kan inte förverkligas. Ett enormt bakslag för EU. Ett underkännande av EU och europeiska enhetssträvande. Skälet är inte okunnighet som vissa politiker påstod i går utan jag tror att det handlar om en tydlig missnöjesyttring mot elitismen i EU och den högervridning som har skett under senare år.
I Sverige visar det sig i att exempelvis LO-kongressen röstade emot LO:s styrelse och ledning och villkorade stödet för Lissabonfördraget om inte rätten till kollektivavtal och fackliga rättigheter garanterades. Det nuvarande EU överordnar juridiken över demokratin; marknaden över löntagarnas rättigheter och eliten över den breda opinionen. Man kan också undra hur länge EU-idén kan hålla och hur många sådana käftsmällar som den tål.
Med andra ord inget har hänt och allt är sig likt.
Förresten vem vill egentligen skriva eller läsa mer eller mindre ointressanta blogginlägg när fotbolls-EM pågår med överraskningar som Tyskland förlorar mot Kroatien, Italiens flopp eller Frankrikes tillkortakommande. Här är åtminstone inte allt sig likt! I kväll går jag ser Sverige-Spanien på digitalbio!
Den första veckan som heltidarbetande konsult har varit omtumlande. Att jobba med det man tycker är roligt och använda sin kreativitet är oerhört givande. Men framförallt att slippa gå upp vid 05.00 varenda morgon för att sätta sig på tåget till Stockholm är underbart och slippa delta i många gånger helt meningslösa sammanträden. Så i det fallet är inget sig likt trots att jobbet är sig likt till innehållet men inte till formen.
Till sist……(några plattor värda att lyssna på):
Otis Redding Otis Blue/Otis Sings Soul (Atco/Rhino)
Reddings bästa LP som har fått en välförtjänt behandling I händerna på Atco i samarbete med Rhino. Både mono och stereo-versionerna kan verka överkurs men livespåren och alternativversioner är härliga att höra. Soul när den är som bäst!
Neil Diamond Home Before Dark (Columbia)
En åldrande man som ser tillbaka på sitt liv. En platta långt ifrån Brick Buildings låtskrivande. Här finns både svärta och mörker som Rick Rubin lyft fram i denna lågmälda produktion. Diamond lyfter sig till nya höjder som låtskrivare. Rubin är ett producentgeni.
Long Time Gone (Uncut)
15 nya amerikanska band och musiker av högsta kvalitet. Tidskriften Uncuts bonusplattor är en fröjd ofta. Jag är helt säker på att vi får höra mer från The Felice Brothers, Howlin´ Rain och The Black Eyes för att nämna några.
Slutligen en klassiker:
Barry McGuire Eve Of Destruction (Dunhill 1965)
En bortglömd LP som tyvärr inte blivit återutgiven. Har hållit sig väl med tiden faktiskt. Dylan-tolkningarna och folkrocklåtarna är helt okay även nu över 40 år senare. Mycket tack vare Barry McGuires hesa röst.
PS Äntligen kan jag publicera mig på nytt på s-bloggarna. det har varit omöjligt under en tid då webblogg inte klarade av detta av någon outrundlig anledning efter de hade ändrat sitt skript! DS
Ja, allt är sig likt.
Irland har röstat nej till Lissabonfördraget, men vad spelar det för roll?? Det där fixar vi ändå, som Margot Wallström sade, åtminstone var andemeningen denna.
