Facket och ungdomarna
I går kväll var det debatt hos Janne Josefsson. En förvirrad och kaotisk debatt om facket och ungdomar. Alla var med och alla tyckte något. Problemet var att alla tyckte samtidigt på vanligt Janne Josefsson-manér. Kort sagt det blev mer som polsk riksdag än en seriös debatt om ett av fackets stora framtidsfrågor - hur ska facket kunna överleva i den nya sköna värld vi lever i.
Man kan ju närma sig problemet på minst två sätt. Det ena är med skygglappar och skylla på högerregeringens anti-fackliga politik. En politik som liknar Thatchers i England på 1970-80-talen. Som min kollega på brittiska TUC, Mike Smith, sa när han fick beskrivet vad som skedde i Sverige:
- Er regering har samma strategi som Thatcher hade mot TUC, kommer ni på hur ni ska möta den politiken hör av er!
Debatten igår gav inga svar. Men en deltagare sa något som fångade mina öron. Han menade att facket måste kämpa mer och på ett öppet sätt gentemot dåliga arbetsgivare. Facket har tyvärr blivit alltmer anonymt under de senaste årtiondena. Det har skett en centralisering av organisationerna och det har blivit svårare att möta fackliga företrädare ju mer industrisamhällets stora produktionsenheter, dvs. fabriker och industrier, förbytts mot små arbetsplatser. Små arbetsplatser där den fackliga organiseringen kräver andra arbetssätt än fabrikens klubbar och klubbexpeditioner.
Det känns ibland som om vår fackliga organisering saknar sina barfotaorganisatörer och agitatorer som möter medlemmar och de ännu inte medlemmar på deras villkor. Facket måste förändra sitt arbetssätt. Varför inte stänga alla expeditioner, LO-kansliet, förbundskontor två dagar i veckan och gå ut på arbetsplatserna och prata med personalen. Varför inte!?
Det finns en annan dimension i fackets, vad Josefsson kallade, kris. Vi har om än tillfälligt förlorat den ideologiska striden med högern och nyliberalerna. Vi förmår inte sätta dagordningen och förklara och agitera för vår solidariska människo- och samhällssyn. Vi har förlorat den till egoismens höga visa där var och en är sig nog.
Ska facket överleva på sikt och vinna den nya generationen löntagare och arbetare måste vi möta ungdomarna redan under skoltiden, vi måste utveckla vårt förhållande till internet, vi måste föra samhällsdiskussionen på de villkor som finns idag. Facket och arbetarrörelsen kan inte vara utan media som är idag. Facket kan inte heller trava patrull efter vad den socialdemokratiska partistyrelsen tycker. Facket måste vara vad Erlander sa en gång - en vänlig pådrivare. Och vill jag tillägg en gårdvar mot nya högersvängar som under Perssons tid.
Facket är den enda kraft i samhället som kan försvara löntagarnas intressen. Utan facket kommer vi att få ett samhälle som vi inte vill ha. Ett samhälle som är en dröm för den som är rik, välutbildad och stark. En mardröm för alla andra.
Till sist......
Några plattor som du kanske missade:
Nick Lowe At My Age (Yep Hog 2007)
Bitterljuvt mästerverk från pub-rockens gudfader.
David Ackles 1:st (Elektra 1968)
Brilliant singer-songwriter första platta som innehåller den fantastiska The Road To Cairo i originalversion.
Sheryl Crow Tuesday Night Music Club (A & M 1993)
Det luktar liten sliten sydstatsklubb och Sheryl röst skär som en skalpell genom rökdimmorna.
James Dean Bradfield The Great Western (Columbia 2006)
Manic Street Preachers sångarens soloplatta från 06 som är en utmärkt liten Manic platta I förklädnad. Det låter, det känns som Manic men är det bara delvis. Utmärkt för mörka kvällar!
Jackie Greene American Myth (Verve Forecast 2005)
Thinking mans rock. Svärta och dystopia. Brilliant - ett måste.
På det första årsmötet för nyildade LO-Facken Södra Sjuhärad så konstaterades det att fackets förtroendevalda måste ut på gator och torg och visa att man finns tillgänglig för att kunna svara på frågor samt värva nya medlemmar.
De förtroendevalda måste tala om varför det är så viktigt med den fackliga organisationen och varför det finns kollektivavtal m.m..
Det är den fackliga grundtesen; Vi lovar .... osv. som måste användas.
En annan sak är att de fackligt förtroedevalda måste vara insatta i så mycket mer idag än för 20 år sedan. Många orkar inte med att utanför arbetstid ta striden i samhället.
LO-Facken Södra Sjuhärad som omfattar kommunerna Mark, Svenljunga och Tranemo ska ut i samhället och synas samt höras.
Jag hoppas att fler LO-Fack i kommunerna gör liknande saker.
Kom ihåg första maj firandet också!
Hade själv tänkt blogga om TV-debatten, men du har ju gjort det så bra Ingemar. Dock är det en sak jag också tänkte på: Facket är faktiskt inte enbart LO. Några av de andra stora fackliga centralorganisationerna borde också varit med. Då hade exempelvis den aggressive MUF:aren inte lika lättvindligt och föraktligt kunna avfärda facket som "sossigt". Jag har svårt att tänka mig att socialdemokraterna dominerar i SACO med dess Läkarförbund och Civilingenjörsförbund med mera.
Dessutom irriterades jag av frågan om hur många som fått hjälp av facket.
31 procent
av de tillfrågade i TV:s enkät sa att de fått hjälp. Resten svarade nej och detta tolkades omedelbart som något i huvudsak negativt. Om 100 procent sagt att de någon gång behövt ta hjälp av facket hade det ju varit en katastrofal bild av den svenska arbetsmarknaden. Jag minns förresten när ett par unga IT-konsulter på ett konkursat IT-företag i radion beklagade att de inte
varit med i facket. När deras
företaget föll hade de ingenstans att hämta stöd.
.
Jag möter dagligen alla de ungdomar som när de kommit ut på arbetsmarknaden misshandlas, utnyttjas, luras och blåses av samvetslösa arbetsgivare. när de får frågan om de är med i facket så är nästan alltid svaret - Jag vet inte vad facket står för och vad facket är.
Det kan inte tolkas på annat sätt än ett underkännande och en svidande kritik av vårt eget fackliga arbete och hur vi misslyckats med det viktigaste vi har som fackligt aktiva (förtroendevalda eller anställda) att agitera och möta männiksor där de finns. Det innebär att facket måste ut (dvs. vi alla) på skolorna, på arbetsplatserna, Vi måste våga ta de besvärliga frågorna Vi måste kunna svara på ungdomars undran och vi måste som fackföreningsrörelse våga ta ansvar för vår egen verksamhet.
Vi har så länge jag minns pratat och pratat om att nå ungdomar med den fackliga verksamheten men vi jobbar fortfarande på samma sätt som för 30 år sedan och vi gör det banne mig sämre än då!
Facket, dvs vi, måste vakna innan vi har försovigt oss för sista gången.
Vi har resurserna, vi har pengar, vi har inte använt våra resurser, pengar, tid och 200.000 fötroendevalda.
Dags att vakna.
det gläder mig vad LO-facken i Södra Sjuhärad gör.
