Farväl min käre vän!
I dag stod annonsen där i tidningen. Annonsen som inte var oväntad men ändå fruktad. Sjukdomen och sorgen hade tagit Gunnars liv.
Gunnar Kjellgren var min vän och mycket kär sådan. Han var ofta i mina tankar men under det senaste året har det varit svårt att nå honom på grund av hans svaga hälsa. Det ena gav det andra och till sist orkade inte hans kropp längre och i onsdags lämnade Gunnar oss andra i sorg och saknad.
Gunnar mötte jag när vi tillsammans var aktiva fackligt i Statsanställdas Förbund senare SEKO. Vi kämpade tillsammans mot det vi tyckte var fel. Vi hade samma uppfattning om vart politiken och samhället var på väg. När jag läste dödsannonsen kom jag och tänka på tiden då kämpa tillsammans och med andra fackliga kamrater stod i opposition mot Postens och statliga företagens utveckling. Vi kritiserade privatiseringsivern hos politikerna efter all vår förmåga.
Men jag kommer också ihåg alla skratten, historierna och samtalen om framtiden vi hade. Kommer ihåg när du undrade vem som fotokopierade dina mackor och la tillbaka dem i ditt fack tillsammans med jättelika fotokopior. Jag log åt minnet av dina märkliga pizzor utan tomatsås och pålägg.
Tänkte även på oron över ditt eviga kaffedrickande, cigaretterna och ostmackorna trots din svåra diabetes. Gunnar du var en vän, en kamrat och en kämpe. Du har gjort ditt nu, vi andra är kvar och vi saknar dig så vansinnigt mycket.
Farväl Gunnar och tack för att du fanns; du blir aldrig glömd!
trevlig kväll :)
