Ingemars blogg

Jag kände mig lite risig härom da´n. Det var i onsdags. Inte för det är av intresse för läsarna av denna blogg men det inte för att söka omtanke eller att läsaren skall tycka synd om gubben för att inte kände sig helt okay.

Orsaken varför skriva om detta denna långfredag är en helt annan. Det handlar om "vår" regerings politik visavi sjuka och den i grunden människofientliga politik som har sin utgångspunkt i att alla som är sjuka är simulanter. Regeringens politik påminner inte så lite om gamla militärer som alltid utgick ifrån att soldaterna var simulanter bara för att slippa exercisen eller förekommande manövrar.

Den här människosynen är djupt inhuman och utgår ifrån att alla som inte tillhör överklassens elit är lata och arbetsskygga. Det spelar ingen roll om de har brutit ben eller har svåra kanske t.o.m. livshotande sjukdomar. De kan jobba men är med denna människosyn helt enkelt bara lata och vill inte anstränga sig alltså måste de med ekonomiskt våld och med hot om fattigdom, eller ännu större fattigdom tvingas till arbete.

Hela tanken med restarbetsförmåga som uppfanns under Perssons saneringsregering på 1990-talets mitt utgick ifrån att skapar vi ett system där människor tvingas ut i arbete så blir statens ekonomi desto bättre. Givetvis är det sant ju fler som jobbar och bidrar till det gemensamma förbättrat för oss alla. Men det finns ett feltänk rent objektivt i detta. Vem vill ge en svårt sjuk människa som inte kan utföra ett fullgott eller ens hyfsat jobb när kraven på anställda är redan idag orimliga.

Många arbetsgivares krav på sina anställda skulle raljant beskrivas på detta sätt. Du ska vara akademiker med minst 10 års arbetslivserfarenhet, du ska vara fortfarande ung helst inte över 30 år, ska ha vuxna utflugna barn, du kunna jobba dygnet runt och veta fan om du helst inte ska vara oskuld också! Alltså arbetsgivarnas krav på personal är idag orimliga och den nuvarande regeringen vill inte ställa krav heller på arbetsgivarna utan alla krav ställs på arbetskraften.

Vem inbillar sig att på denna arbetsmarknad skall lågutbildade, småslitna, arbetsskadade, cancersjuka, utbrända eller psyksjuka få plats. Självklart inte arbetsmarknaden är idag enbart för de perfekta, de fullpresterande och de som inte behöver eller tar hänsyn till ett socialt liv utanför arbetet.

Restarbetsförmågan som begrepp, bristen på företagshälsovård, avsaknaden av rehabilitering, arbetsgivarnas tillåtelse att inte ta ansvar för arbetsmiljön, nedrustandet av Arbetsmiljöverket, nedläggningen av arbetslivsforskningen och jakten på offren, de drabbade av det monster som den förda politiken under de sista årtiondena skapat är det som skall jagas. Inte de som drabbats, inte de sjuka, inte de skadade, inte de handikappade, inte de som inte orkade med tempot i arbetslivet.

Jag kom att fundera på detta när febern och muskelverken och skallen dunkade. Jag kan skatta mig lycklig jag blev återställd på ett dygn och kan fortsätta att jobba. Men en dag kanske det är min tur att bedömas och dömas ut av Försäkringskassan och de regler som de nuvarande och tidigare regeringarna skapat. Jag bävar.....

Till sist..... (Några vårtecken i kylan och snön!!)

Vårtecken mitt i den sena vintern. Dotterns fotbollslag Linghems Sportklubb spelar sin andra träningsmatch idag. Hurra nu är det vår!

Det är i dagarna 30 år sedan The Zombies mästerverk Odessey & Oracle gavs ut i England. Ett fantastiskt kaledioskop av idéer, stämmor och undersköna melodier. Englands svar på amerikanska Loves Forever Changes. Rod Argent och Colin Blunstone skapade en av rockhistoriens absolut bästa plattor någonsin. Fira påsk med att lyssna på den och låt din själ och goda humör lyftas till nya höjder i denna vårens tid. (Vill du läsa mer om hur den kom till kolla in Record Collector mars 2008/nr 347)

http://www.kulturochpolitik.se/