Ingemars blogg

Timbros pitbullterrier Maud Olofsson hugger nu efter mjukdelarna i den generella välfärden. Hon på vanligt klämkäckt maner utropar att nu är det dags att behovspröva barnbidraget. Det är gläfser hon orättvist att miljonärer får barnbidrag. För det första är det inte föräldrarna som får barnbidraget utan barnen. Det är en distinktion som behöver göras för att hyfsa et urskillningslösa gläfset från Timbrohundkojan.

Den generella välfärdspolitiken och socialförsäkringssystemet är vad Maud är ute efter. Det är den nyliberala Timbro-tanken om att minska skatterna och endast ha en grundtrygghet som måste kombineras med egna privata försäkringar tecknade på en välfärdsmarknad modell USA.

Hela tanken med generell välfärdspolitik är att med hjälp av skatterna omfördela mellan rik till fattig över tid, ålder och klasser och samhällsskikt. Så fungerar det också vilket innebär att den 10-del av befolkningen med lägst inkomster får ut tiofalt mer ur de generella systemen än vad de betalar in. Den rikaste tiodelen får den motsatta effekten.

Det här vet Maud Olofsson och Timbro och det är just denna effekt som de är ute efter. En grundtrygghet skulle innebära att klyftorna ökade i samhället ytterligare och att olika negativa effekter ökade. Exempelvis att de som inte har råd att ha egna försäkringar skulle samhället antingen bli tvungen att lämna därhän eller försörja genom socialbidrag so m i sin tur skulle bli ifrågasatta av den välbeställda medelsklassen som inte fick något ur systemen vid ett mauderat systemskifte.

Angreppet på barnbidraget är bara början på en strategi med syfte att rasera hela det generella välfärdsbygget för ökade klyftor och rikare rika. En i sanning rättvis politik - i vart fall när Timbro får stava till rättvisa!!

(För den som är intresserad av teorierna bakom den generella välfärdspolitiken kan läsa här.)

Till sist....Mike Blomfield revisited:

Några plattor ytterligare med Mike Bloomfield som är värda att lyssna på:

The Live Adventures Of Mike Bloomfield And Al Kooper (Columbia 1968)

Super session Live på Fillmore West i San Francisco I en suverän dubbel-LP/CD. Bloomfield är så bra på den här plattan.

Don´t Say that I Ain´t Your Man (Columbia Root`s`Blues 1994)

En samling som innehåller flera icke tidigare utgivna spar av högsta klass.

Initial Shock (Cipo Cipo 2002)

En bootleg med superb ljud från Bloomfields sista år. Spelar tillsammans med bl.a. Nick Garvenites.

Nick Gravenites My Labors (Acadia 1969)

Andra halvan inspelningarna som blev Live At Bill Graham´s Fillmore West som är minst lika bra. CD:n har också tre spår från den LP:n bl.a. den mästerlika Blues From The Westside.

Slutligen en liten udda platta i det hela. Försök att hitta quadraphonic-utgåvan av Super Session eftersom mixen av den är totalt annorlunda och i vissa fall handlar det om alternativa versioner.

http://www.kulturochpolitik.se/