Veckan som gick; fackets utmaning och Maud Olofssons dreglar över Bush

Äntligen fredag efter en intensiv vecka med jobb, möten och jobb igen. Det har helt enkelt inte funnits tid att skriva på bloggen.


Det har också varit en mellan vecka politiskt; några opinionsundersökningar som i princip bara bekräftar att regeringen är synnerligen illa omtyckt och Reinfeldt inte har lyckats med sitt uppsåt att bli varken landsfaderlig trots cockerspaniel-ögonen eller alla goda gåvors givare; dvs skatteutskänkare numro uno.

Vi har fått sett Maud Olofsson nästan dregla över the lame duck Bush och det var ju kul. Må ha varit patetiskt men kul var det att få se henne så in i helskotta till sig i trasorna som bilder i svenska tidningar visade.


Mer bekymmersamt är det historiskt stora medlemstappet som facken har haft under 2007. Historiskt enbart jämförbart med efterspelet till storstrejken 1909. Synnerligen allvarsamt och bekymrande. Jag tror inte att det enbart beror på regeringens i grunden anti-fackliga politik även om den spelar en avgörande betydelse. Största tappet har också låglönefacken haft med Hotell & Restaurangfacket med nästan 20 %. En annan viktig orsak är att tyvärr facken har under många år genomgått en centraliseringsprocess som gör att de fackliga ombuden inte alltid är som fisken i vattnet; dvs. det är många gånger långt till facket och kan uppfattas framförallt bland yngre som en myndighet. Tyvärr agerar facket ibland som en myndighet t.o.m. vilket givetvis inte är något att bokföra på pluskontot.


Kunskapen om facket och den fackliga idén är inte tillräckligt spridd bland yngre. Och det är vårt eget fel, det är vårt misstag och vår egen försumlighet. För att fackföreningsrörelsen skall ha en chans att upprätthålla och teckna kollektivavtal, att vara en stark part gentemot arbetsgivarna måste facket bli mer tillgängligt, mer modernt i sitt sätt att jobb och jag tror mer offensivt.


Här finns all anledning att vara självkritiska och de som till äventyrs inte trodde att Reinfeldt och Co. Inte skulle göra vad de gjort bör fundera över sitt eget ansvar att vi är där vi är idag.


Till sist......


Vill du läsa en riktig nagelbitare? Läs Lee Child Prickskytten (Wahlströms förlag) en thriller som är som en rysk docka; nya bottnar nya överraskningar ända till slutet. Jag lyssnade på den som ljudbok under den senaste veckans bilkörning.


Att lyssna på; Jimmy Ruffin Greatest Motown Hits (Tamla-Motown) underskattad och bortglömd T-M soul av bästa märke. Det blir att leta CD kom ut 1989 men värd att luska reda på.


http://www.kulturochpolitik.se/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0