Är Miljöpartiet trovärdiga i en vänsterregering
Kan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet bilda en koalition efter valet 2010? Många var förvånade över att de fyra borgerliga partierna kunde klara det. Men de lyckades genom att de lät sig dompteras av ett parti- moderaterna som lyckades skaka av sig sin gamla dammiga image som tokhöger.
Klarar de tre partierna till vänster om den imaginära mitten samma sak? Eller är motsättningarna i sakfrågorna för stora? Vilka frågor kan de klara utan större konvulsioner internt? Det finns ganska många frågor där det finns all anledning att sätta upp frågetecken.
Aftonbladet konstaterar idag att :
"Ändå är det långt kvar innan miljöpartiet är ett trovärdigt regeringsparti. Det är skillnad mellan budgetsamarbete och det kollektiva beslutsfattandet i en svensk regering där alla statsråd måste stå för de gemensamma besluten."
Här ligger kanske också den största stötestenen då miljöpartiet hittills agerat som ett av Machiavelli maktteoretiska tankar påverkat i sin praktik. När man å ena sidan gör upp kring budget med de påtänkta koalitionsbröderna för att samtidigt göra upp om försämringar av arbetsrätten och om en arbetskraftinvandring helt format efter arbetsgivarintressen. Sådana här dribblande kan knappast göra varken Sahlin eller Ohly helt entydigt entusiastiska över ett koalitionssamarbete med Wetterstrand och Eriksson. Frågan är naturligtvis kan man lita på Miljöpartiet när det kommer till den praktiska regeringspolitiken.
Om nu (mp) själva har skapat denna grogrund för misstänksamhet och tvivel så är Ohlys vänsterparti ett annat problem. Inte för (s) i första hand utan för (vp) själva. Partiet behöver ta plats för att inte ätas upp av stora socialdemokraterna. Vänsterpartiet må ha många goda idéer och röner ett förhållandevis stort stöd bland LO:s medlemmar som uppfattar dem som ett vänstersamvete när från tid till annan (s) styr åt höger eller mitten för att bli medelklassens första partival.
För frågan om förhållandet till fackföreningsrörelsen är den största stötestenen för en vänsterkoalition. Tillåts (mp) att agera lika fackföreningsfientligt som skedde när det gällde arbetsrätten och nu vad det gäller att införa en a-kassa som liknar högerregeringens förslag där de kallar detta ”arbetslivsförsäkring” men som innebär ett förstatligande av a-kassan. Det kan aldrig fackföreningsrörelsen acceptera därför blir detta ett enormt problem för en tänkt koalition.
Men vad är alternativet; ska Reinfeldt få fortsätta sitt arbete på att förändra Sverige till ett marknadshimmelrike för de redan starka och rika. Medan resten får leva och försörja sig på en låglönearbetsmarknad.
Problemet plågar säkert Mona Sahlin men det borde vara en signal till både Ohly och Eriksson/Wetterstrand att besinna sig. Vänsterns behov av profilering och Miljöpartiets konfrontation och machiavellistiska politik är de största hindren för en möjlig vänsterkoalition som alternativ till högerns allians.
Till sist……
Det är tragiskt att se Sören Wibe hamna i knät på det politiska skämtet Junilistan. Tragiskt, Wibe hade behövts inom socialdemokraterna.
