Borgarna tar inget ansvar för kulturpolitiken
I tisdagskväll var det kulturdebatt i Norrköping. Ett samtal snarare än en uppskruvad debatt. Deltagarna var många kulturarbetare i Östergötland och människor som jobbat med kultur och folkbildning under många år. Från politikerhåll deltog (kd)-politikern Lars Eklund och Anne Ludvigsson var socialdemokratisk representant.
I mycket var alla närvarande överens om exempelvis kulturs betydelse i samhället, både för människors upplevelse men också som tillväxtlok. Den stora skillnaden var snarast att när Anne talade om tillgänglighet så innebar det att alla oavsett omständigheter skall ha möjlighet till att nås av kulturen.
Eklund som den alliansbroder han är ville inte tala om den kulturpolitik som högerregeringen driver som har mottsatt effekt. Att fria entré-reformen har inneburit att väsentligt färre besöker de statliga museerna; att läsfrämjandets villkor har försämrats för vuxna efter att En bok för alla förlorade sitt statsbidrag; att kultur på arbetsplatserna raserades när Kultur i arbetslivet i stort sätt likviderades som projektkonto osv.
Eklund verkade snarast ha uppfattningen om man bara sänker statsbidragen till exempelvis folkbildningsorganisationerna och regionteatrarna så kommer de att producera ännu mera kulturverksamhet än tidigare. Sedan att verkligheten inte blir sådan bekymrade inte Lars Eklund nämnvärt.
Samtalet/debatten var inom ramen för Norrköpings ansökan om att bli europeisk kulturhuvudstad 2014. Och varför inte Norrköping har en spännande historia och en fantastisk statsmiljö med det gamla industrilandskapet intakt. Här finns Arbetets Museum och Stadsmuseet; här finns de gamla industrierna omvandlade till moderna utbildningsinstitutioner och företag inom högteknologin vid sidan av små verkstäder.
Det skedde i Liverpool som i år är europeisk kulturhuvudstad. Att kultur är en enorm kraft det är om inte annat den gamla bomullshuvudstaden Memphis, Tennessee ett lysande exempel på. Från en sliten slaskig sydstadshåla har staden i dag ett vibrerande musikliv och hela staden svänger av rock, gospel, blues och jazz. Museer, nöjesställen, konserter i varje gathörn och turister som mångdubblar Memphis har gett en tillväxt utan like i södern. Musiken tillsammans med att vara medborgarrättsrörelsens har satt Memphis på kartan på ett positivt sätt.
Kultur är ingen kostnad kultur är en investering i människor och framtiden. Tyvärr förstår inte likar som Lena Adehlson Liljeroth och Lars Eklund detta utan för dom är kultur en kostnad och/eller en utsmyckning på vardagens bekymmer. Kan (s) äntligen komma till en genomtänkt kulturpolitik där 1974 års kulturpolitiska grundprinciper växas samman med villkoren för kulturen som de ser ut idag på 2000-talet kan det bli riktigt, riktigt bar. Jag tänker i vart fall delta i det kulturpolitiska rådslaget som nu kommer.
Åter till tisdagens möte i Norrköping; för regionen, den fjärde storstadsregionen skulle det bli ett lyft framåt och det skulle ingjuta framtidshopp och optimism. Oavsett det så är kulturpolitiken förlorad med en kulturminister som snarare är en minister för Bonnierskoncernens intressen än kulturlivet. Att sedan ha politiker som Lars Eklund som likt den berömda apan varken hör ser eller talar gör inte saken bättre. Vi andra får ta ansvaret för högerblocket kommer inte att göra det.
