Skrivkramp och fylld fläskfilé
Ibland tar det ett par dagar emellan möjligheterna att skriva. Ibland känns det som att det inte finns något att skriva om. Politiken är ofta förutsägbar och bjuder inte på några överraskningar. Att Littorin, Reinfeldt och Borg tycker som dom gör är ju välkänt och att oppositionen av socialdemokraterna, vänsterpartister och miljödito tycker något annat är heller ingen överraskning.
Att socialdemokraterna har problem att nå ut med sin politik är heller ingen nyhet. Mediebruset är idag inte längre ett brus utan ett pågående oväder. Vi bombarderas med medias signaler, trycksaker, sändningar och det är inte sällan det är genompolitiserat inte bara på ledarsidorna utan ofta ser det ut som DN där snart t.o.m. serierna är ett politiskt ställningstagande. Jag tackar min gud för att SvD lyckas hålla en rågång mellan ledarsidan och nyhetsrapporteringen som är oftast tydlig.
Kvällstidningarna ägnat sig mest åt skvaller och mindre åt nyhetsbevakning. Expressen är en journalistisk kloakråtta medan Aftonbladet i alla fall har några av landets bästa och intressantaste skribenter som Olle Svenning.
Alltså ibland är det svårt att motivera sig själv att sätta sig att skriva och kommentera i ett medielandskap av skvaller, övertoner och brist på journalistisk integritet. För vad finns att kommentar ibland.
Nu ska jag inte skylla bara på andra utan det finns alltid något som är värt att kommentera; vädret exempelvis. Sommar blev kort. Nog med det. Det går fan inte att skriva en blogg om uselt väder.
Så vad att göra. Skrivkrampen har för en gång skull få ett fast grepp om tangentbordet. Nej, jag lägger ner för idag och går istället och lagar mat.
Vad sägs om fyll fläskfilé och potatisgratäng. Ett hyfsat rödvin och en snaps till detta. Fyll fläskfilén med vitlök, torkade tomater, vanlig gul lök, färsk chili och riven ost. Allt hackas och blandas ihop till en smet. Bind ihop med bacon och in i ugnen i ca 15 minuter.
Det är bättre än att skriva ett ointressant blogginlägg som ingen vill läsa i alla fall.
(Publicerad söndagkväll p.g.a kö på webblogg.)
www.kulturochpolitik.se
Du är inte ensam om den där känslan. För min del handlar det också om att eländet just nu är så kompakt att man inte vet var man ska börja om man vill komma med kritiska synpunkter. Det lustiga var att det var samma sak med den förra borgerliga regeringen. Mna gick till slut i något slags politisk ide i väntan på bättre tider, eller i varje fall att det värsta eländet skulle ta slut.
Det går fort att riva ett land, det tar mycket lång tid, en hel mansålder, att bygga upp det. Det är en dyster insikt.
Och här blev det laxsoppa idag :-)
"Kul" att någon mer får samma känsla lite då och då. Förresten laxsoppa är inte illa heller!
