Åldersfascism

Jag såg en annons för ett jobb som verkade intressant. Det var t.o.m. nästan identiskt med det jobb jag hade under ett antal år när jag var på LO. Jag tog mod till mig och ringde för att höra mig för om jobbet ifråga.

 

Det blev tyst i andre änden av luren. Stentyst. Så tyst så att man kunde ha hört en katt tassa över en tjock heltäckningsmatta. Det blev helt enkelt en total absolut tystnad. Vad hände, bröts linjen eller…

 

- Något problem?

- Tänker du söka?

- Ja, kanske är det något problem?

- Neeej, vem som helst får ju söka…

Tystnad

- …Men vi vill ha någon yngre.

 

Det är förbjudet att diskriminera någon p.g.a. kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung. Det betraktas som klandervärt och det med rätta att sortera bort människor från exempelvis jobbansökningar för att de är kvinnor, har annan hudfärg, kommer från andra världsdelar eller för att de har andra sexuella preferenser. Alla skall bedömas utifrån sina egna förutsättningar.

 

Men det verkar vara helt okay att inte bedöma jobbansökningar på kvalifikationer utan det sker efter ålder redan innan ansökan har skickats in eller ens skrivits. Du är körd, du är uträknad, du är oduglig, du är ointressant bara på grund av att du är äldre, dvs. över 45.

 

Jag är 58 år och har 7 år kvar innan folkpension. Jag har mer än 40 års arbetserfarenhet men den är intet av värde för jag är 58 år vilket är ett skäl nog att inte bedöma mig utifrån min kompetens och mina kvalifikationer.

 

Det här ett fenomen, ett samhällsfenomen som skapar problem. Förlorad kompetens och erfarenhet i arbetslivet. Bitterhet hos de som drabbas och en syn på icke-unga som för tankarna till brunare ideologier. Faktum är att när någon nått 40-årsdagen är intresset att anställa dem i det närmaste obefintligt.

 

Jag klarar mig personligen men är det samhällsekonomiskt sunt och vettigt att inte ta vara på arbetskraften och kunskapen som inte är ungdom? Har samhället råd med det?

 

 

www.kulturochpolitik.se

Dagens Foto

www.ordochkultur.se

 


Kommentarer
Postat av: hans

En av orsakerna är att pga av socialdemokraternas

genomförande av hög skatt på löner och krav på höga sociala avgifter för arbetsgivarna.

En arbetsgivare vågar inte anställa äldre personer.

Risken att den äldre blir sjuk och detta drabbar arbetsgivare då han blir tvungen att betala för den "gamle".

Mao. pga sossarnas politik anställs bara unga friska personer.

Mycket tråkigt tycker jag.

Botemedel: Rösta på alliansen



HAns

2008-11-15 @ 08:06:07
Postat av: Ingemar E L Göransson

Det var en med förlov sagt förenklad förklaring likt de flesta enkla förklaringar som den s.k. alliansen sprider omkring sig. Allt är sossarnas fel.

Nu tror jag det ligger väsentligt djupare än så. Det finns en övertro på akademisk kunskap, det finns en närmast kultartad beundran för ungdom. Orsaken är kanske snarare en borgerlig ideologisk rädsla för att bli äldre i ett nykapitalistiskt samhälle där allt nytt är bättre bara om det är nytt.

2008-11-15 @ 21:28:41
URL: http://ingemarsblogg.webblogg.se/
Postat av: Kerstin

Det lär faktiskt vara så att de äldre i arbetskraften har färre frånvarodagar än de yngre. De har ju ex. inte sjuka barn hemma.



Så nej, det handlar varken om akademikerkrav eller om risk för sjukdom utan om kompetensskräck.



Att anställa en äldre person innebär att anställa en erfaren person. Detta innebär en risk för att personen kan mer än chefen, eller lika mycket, något som ytterst få chefer klarar av mentalt. Det innebär också att den anställda inte är lika "formbar" som den yngre, som ofta gör vad han blir tillsagd, oavsett om ordern är förnuftig eller galen, för att han/hon inte har så stor erfarenhet och därför ofta inte ser konsekvenserna av somliga åtgärder.



Yngre personer är dessutom lättare att indoktrinera. Ingen slump att alla som anställdes inom EU-byråkratin skulle vara yngre än 30, eller var det 33?



2008-11-16 @ 01:30:08
URL: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/
Postat av: Ingemar E L Göransson

Kerstin, du är en klok kvinna, men det är ingen nyhet. Det ligger säkerligen mycket i vad du säger men jag tror också att i ett så kommersialiserat samhälle som vårt upplevs ungdom som något positivt i sig medan ålderdom som en skrämmande påminnelse om alltings förgänglighet.

Sedan finns som jag skrev en övertro på akademisk kunskap och detta kombinerat med ditt riktiga konstaterande om ungas formbarhet och karriärsugenhet men även chefers krav på att få vara tuppen på dyngstacken ger konsekvenser som detta.

När det gäller frånvaro så har jag inte en dags frånvaro på de senaste 20 åren p.g.a. sjukdom.

2008-11-16 @ 10:02:02
URL: http://ingemarsblogg.webblogg.se/
Postat av: Sten

Är man 58 år utan kontakter eller man har nedsatt fysik (om man inte har det så är det någonting som arbetsgivaren tror) Sedan har Kerstin rätt i mycket i sitt inlägg. I vårt konkurrerande värld så är det bara så att om man är 58 år så är det många gånger kört. Samhället måste gå in med kraftiga subventioner för att stimulera arbetsgivaren för att skapa goda exempel på arbetsmarknaden.

2008-11-16 @ 19:51:21
Postat av: Kerstin

Ingemar:

Visst är det så att vi lever i en ungdomsförgudande kultur, där man ska vara ung, frisk och vacker. Men till grund för denna kultur menar jag att de faktorer ligger som jag nämner ovan.



Och dessutom, om man ska åstadkomma en revolution (den nyliberala baklängesrevolution som högern och de ekonomiska eliterna har arbetat intensivt för i 25 år nu), då är det ungdomarna man ska rikta in sig på, eftersom de är betydligt lättare att indoktrinera, i synnerhet dessutom om revolutionen handlar om att förakta allt det som föräldragenerationen har stått för - säg de ungdomar som inte är opppositonella? Mer lättfångade proselyter kan man knappast tänka sig.

2008-11-17 @ 22:20:50
URL: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/
Postat av: Ingemar E. L. Göransson

Kerstin, jag säger inte emot!

2008-11-17 @ 22:47:41
URL: http://ingemarsblogg.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0