Facken omfamnar inte miljöpartiet
Igår så kom det ett oväntat snabbt svar på det vi många undrade – hur skulle facken reagera på Mona Sahlins och (mp) oväntade kärleksförklaring och utmobbning av vänsterpartiet. All som har minsta kännedomen om stämningarna inom förbunden som utgör LO vet att vänsterpartiet inte alls upplevs som så problematiskt som Sahlin och andra i partiledning vill göra gällande.
Förtroendevalda är inte rädda för varken Ohly eller (vp) utan många tycker att man kan lämna historien därhän. (vp) är inte längre en sektion av Komintern så och Ohly är ingen Hilding Hagberg. SEKO och Handels krävde att (vp) skulle vara med i en framtida vänsterkoalition som ska slänga ut högerregeringen från Rosenbad. Bara två förbund stödjer Sahlins uppfattning enligt SvD.
Det andra svaret som kom var Wanja Lundy-Wedin, LO:s ordförande som gav sitt fulla stöd till Mona Sahlin. En ganska förvånande reaktion när LO:s ledning knappast kan vara ovetande om hur uppfattningen om (vp) är bland förtroendevalda och medlemmar. Sedan har uppenbarligen hon svängt lite och inte uttalat sig så kategoriskt som i radion igår. Att förbunden inte delar Wanjas uppfattning är står helt klart.
Men det gör inte heller de förtroendevalda. Enligt en enkät som LO-tidningen gjorde förra veckan bland fackligt förtroendevalda så finns ringa stöd där för varken Sahlin eller Lundy-Wedins uppfattning.
”Vilket alternativ till alliansregeringen vill du helst se i valet 2010?”
42 procent vill att socialdemokraterna ensamma bildar regering.
36 procent vill att socialdemokraterna och vänsterpartiet gör gemensam sak.
14 procent vill ha ett trepartisamarbete, s+mp+v.
Och hur många önskade sig ett samarbete mellan socialdemokraterna och miljöpartiet? Endast 5 procent av de svarande. Alltså partnerskapet med (mp) har knappast något stöd i den fackliga världen.
Turbulensen kring Sahlins strategi att binda upp (mp) och bryta med (vp) har varit omfattande och det kan knappast LO:s ordförande vara ovetande om. Det kanske varit bättre att låta diskusionen vara internt inom LO i en så viktig fråga istället för att rusa ut i offentligheten med den.
Facklig-politisk samverkan är viktig och har varit en bra väg för facken att skaffa sig inflytande över politiken. Men facklig-politisk samverkan får inte bli facklig-politiskt okritisk ja-sägande. Vi är många som är kritiska till Mona Sahlins agerande och den utveckling partiet gått sedan 90-talet då den inneburit att kärnan i socialdemokratin har lämnats till förmån en medelklassfixering med storstadsstämpel.
Några andra bloggar (av många, många) som har diskuterat detta se Bengt Silverstrand, Bo Widegren, Cattis , SSK-bloggen och Peter Gustavsson.
Kikande in här lite bara:)
