Är du rosa eller blå Littorin?
"Den svenska arbetsrätten är priset för en stabil arbetsmarknad". Det är inte jag som tidigare fackligt aktiv som säger detta för de flesta insatta självklara. Den som säger det här är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i lördagens intervju i P1.
Visst, det visar en klarsynthet från Littorin när han inser att arbetsrätten och kollektivavtalssystemet är tillgodo för den svenska arbetsmarknaden och orsaken att vi har västvärldens lugnaste arbetsmarknad. Inget land har så få strejkdagar och så konflikter mellan arbetsgivare och löntagarna. Det är sant och det har också varit en bidragande orsak till att Sverige har utvecklats till ett av västvärldens bästa länder att växa upp i.
Men samtidigt får man ge akt på Littorins retorik för han menar att arbetsrätten är en orsak till att vi har Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Littorin menar att arbetsgivarna är extra försiktiga när det gäller att anställda ungdomar som är oprövade p.g.a. arbetsrätten.
Frågan är om man kan lita på Littorin egentligen. Är hans make-over från blå moderat till rosa moderat äkta eller är det lika mycket taktik som övertygelse. Vem vet, egentligen. Det kan vara idé att fundera på hur mycket rosa Littorin egentligen är efter handhavandet av a-kassan. Hans politik jagade ut 500 000 ur a-kassan och gjorde det väsentligt sämre för övriga att vara med. Dyrare och sämre, det har varit regeringens och därmed Littorins politik.
För några månader havererade huvudavtalsförhandlingarna . Många satte stort hopp till att de skulle ge ett nytt huvudavtal som skulle ersätta 1939 års Saltsjöbadsavtal. Nu blev det inte så. Arbetsgivarna med hökarna i svenskt Näringsliv satte stopp för ansträngningarna vilket innebär att det 70 år gamla avtalet fortsätter att reglera förhållandena mellan löntagare och arbetsgivare på arbetsmarknaden.
Arbetsgivarna ställde sådana ultimata krav att facket inte kunde möta dem utan att lägga sig död hund. Men det innebar också att den politiska vägen blev den väg som arbetsgivarna valde för sina intressen. Jag skulle vilja påstå att svenskt Näringsliv inte ville ha ett nytt huvudavtal för att få argument att pressa regeringen och därmed den rosafärgade Littorin till politiska förändringar i just det arbetsrätten.
Arbetslösheten ökar fortare i Sverige än i andra länder vilket beror i huvudsak på att vi exportberoende mer än de flesta andra länder men argumentet är givetvis från Svenskt Näringsliv den vad man kallar rigida arbetsrätten.
De högljudda rösterna från de mest maktsugna inom högern och näringslivet höjs nu sedan kollapsen för huvudavtalsförhandlingarna; stoppa rätten till sympatiåtgärder, ingen självklar rätt till kollektivavtal på arbetsplatser utan fackliga medlemmar och försvagning av LAS.
Frågan kvarstår; kan och vill Littorin hålla emot när högerns och arbetsgivartrycket blir tillräckligt starkt eller blir då Rosa-Littorin på nytt Blå-Littorin. Det gav inte lördagsintervjun den 18 april svar på. Jag skulle inte sätta min lön på det är en sak som är säker.
Glöm inte att skriva på ”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK”
