Något sena musikaliska påskkarameller

Annandag påsk efter en påsk som vädermässigt var helt underbar. I morgon börjar allvaret på nytt som min gamla sedan länge döda mormor sa. Med andra ord arbete och nya uppdrag. Med andra ord som vanligt.


Jag har varit extremt lat vad det gällt blogg och annat under påsken men va´ fasen det blir ju vardag på nytt. Det verkar också som om politiken varit väldigt lugn efter rabaldret kring LO:s ordförande och (S):s allt sämre opinionsläge. Media verkar helt enkelt inte haft något att skriva om. Och nu när jag tänker på det vad finns som är värt att skriva om som inte redan har sagts. Jo, det kommer säkerligen nya frågor eller gamla som behöver skrivas om; arbetslösheten försvinner inte, den ekonomiska krisen fördjupas och politiken blir allt mer polariserad. Jag såg att en tidning noterade att 27 % av alla artiklar som skrivs om (S) och Mona Sahlin är negativa jämfört med när Reinfeldt var i opposition för fyra år sedan var det bara 6 %. Förvånad hela pressen i stort är borgerlig och har hemortsadress på Rosenbad. Allt annat skulle förvåna mig istället.

 

Därför blir det lite tips om bra plattor som kan vara värda att låna ett öra till.

Sandy Denny ”Sandy” (Island 1972)

Fairport Conventions sångerska hade en makalös röst. Hon hade en känslighet som få har nått efter henne. Den här plattan inspelad bara något år innan hennes på tok för tidiga död (31 år) i en olyckshändelse var ett försök från hennes bolag att bredda hennes publik. Om man gjorde det vet jag inte men plattan är ett under av skönhet både vad det gäller framförande, arrangemang och låtval. Den känns som en Fairport Convention platta och givetvis är den det ex Richard Thompson och Dave Swarbrick är med.

 

 

 

 

Marianne Faithfull ”Easy Come Easy Go” (Naïve 2008)

Marianne Faithfull har inte haft det lätt. Först vara följd av ett rykte som Dave Davies i The Kinks kommenterade med ”jag är den ende som INTE har knullat Marianne”. Hon gjorde en del bra pop-singlar med hjälp av Andrew ”Loog” Oldham och Mick Jagger på 60-talet och försvann sedan in i heroinets helvete. Kom tillbaka med knock-out med sin legendariska Island-LP ”Broken English” kring 1977. En mörk skrämmande platta som i mitt punkepoken och visade upp vilken talang Marianne Faithfull egentligen var. Tillbaka in i dimmorna, teater dimmor nya plattor men inget som gjorde att hon stannat på radarn. Nu åter för några månader sedan en ny platta. Mörk, välarrangerad och med ett vuxet innehåll som visar att Broken English var ingen tillfällighet. En recensent skrev att den är en vuxen pop-platta. Kanske, men framför allt en lysande platta som växer in under huden. Stark, brinnande och förbaskat bra. Marianne är tillbaka, hoppas det inte dröjer 30 till innan nästa fullträff.

 

 

 

 

Frankie Ford Let´s Take a Sea Cruise (Ace 1959)

Det som är bra CD är att gör att svåra LP-plattor kan ges ut på nytt I sin originalform utan att det kostar en förmögenhet. New Orleans-rockaren Frankie Fords debut-LP kostar bortåt 2000 spänn i originalpressning men som Cd en 50-lapp och då behöver man inte höra raspet. Frankie Ford som var fortfarande bara 19 år när han hade en hit med Sea Cruise och då skulle det göras en LP medan det fanns intresse för Frankie en grabb från New Orleans och rejält påverkad av R&B, Fats Domino och hela New Orleans-scenen. Plattan är ett dokument över New Orleans-rocken/R&B från slutet av 1950-talet. Det svänger grymt och FF har skrivet flertalet låtar själv vilket inte var vanligt vid den här tiden. F.ö. Frankie Ford lirar än idag 50 år senare så han gjorde sin egen ”Sea Cruise”.

 

 

 

 

The Quarter After (Bird Song 2005)

Ett för de flesta okänt band från Kalifornien som gjort två utmärkta plattor. Den första är den här och kom ut 2005. Den andra kom förra året och jag skrev om den för ett tag sedan. Bandet är påverkat av den kaliforniska traditionen; Buffalo Springfield, Love, Jefferson Airplane osv. Bandet spelar en form av modern psychedelia. Stark instrumentalt, fina stämmor och lite drömska arrangemang. Några spår klockar upp mot 10-minutersvallen men utan att bli ointressant. Den som gillar ovan nämnda band kommer att älska The Quarter After. Deras två CD finns på amazon för den som är intresserad.

 

 

 

 

“White Winter Hymnals” (Uncut/Bella Union 2009)

Jag har skrivet det förut. Tidningarna Uncut och Mojo har en förmåga att göra bra CD-plattor som är bilagor till tidningarna. Den här som kom med det senaste numret innehåller 15 spår från Seattle-baserade bolaget Bella Union som har som mest kända band Fleet Foxes. Jag hade Fleet Foxes första platta som en av förra årets bästa rockplattor. Men, den här samplern visar att Bella Union har lyckats signa ett antal helt underbara band. Den som missar den här samlingen får skylla sig själv – det här är modern amerikansk rock när den är som bäst.

 

 

 

 

“I Can See For Miles” (Mojo)

Det finns mängder av wanna-be-Nuggets. De flesta är förutsägbara och innehåller det vanliga och i bästa fall ett par spår som borde inte har sett dagens ljus på nytt. Här är en blandning av grupper från hela USA från psychedelia-epoken. Music Machine ”People In Me”, flera International Artist-band men också obskyra låtar och band som First Crew On The Moon, The Mystery Trend och inte minst en av mina favoriter The Free Spirits med Larry Corryell från 1967 (Deras enda och superba LP finns som CD på Amazon.). Jazz-rock med psych i botten. En riktigt spännande samling. Kom bara med senaste Mojo.

 

www.kulturochpolitik.se

Dagens foto

www.ordochkultur.se

 

 

Namninsamlingen ”UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK


Kommentarer
Postat av: Bibbi

Icke att förglömma: Mona Sahlin har något emot sig som Fredrik Reinfeldt inte har; hon är kvinna. Passar inte i vårt patriarkala samhälle där misogynin är utbredd.

2009-04-14 @ 13:12:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0