Det var en sommarnatt 1959
Jag var knappt nio år den sommaren 1959. Vi smågrabbar pratade inte om annat än om matchen med stort M som skulle ske natten den 27 juni i Madison Square Garden i New York. Alla höll givetvis på att ”Ingo” skulle vinna mot Floyd. Det var stort, obegripligt stort. Det var större än sommaren före då Sverige spelade VM-final i fotboll mot Brasilien eller när Kurre Hamrin rundade i Tysklands försvar och nätade i semin. Stort, men det här var större.
För mig döpt till Ingemar precis som Ingo var det dock lite dubbelt. Naturligtvis blev man kallad Ingo och var väl lite stolt över det för vilken smågrabb ville inget hellre än få lite av Ingos sken över sig även om det var bara tack vare att morsan hade varit förälskad i en halvkänd skådis Ingemar Palin någon gång på 40-talet innan hon träffade farsan och blev på smällen.
Natten var varm precis som hela sommaren 1959. Det var hett som i en bakugn när halva släkten samlades kring vår rörradio av märket Luxor för att höra Lars-Henrik Ottoson som på uppdrag av Philips referera matchen över en telefon som vi hörde på Radio Luxemburg. Detta då SR inte ville sända pugilismen i radions enda kanal.
Jag kommer ihåg den gemensamma vansinniga lycka som vi kände när det var ett faktum att Ingo hade knockat Floyd i den tredje ronden. Hela Sverige var vaket denna natt.
Att heta Ingemar efter den här natten var inte oproblematiskt för en liten tanig kille. Det blev både en och annan äldre kille som ville ge en snyting för att på grund av namnet. Låt vara hur som helst Ingo var en hjälte för oss grabbar och på hösten var det inte bara jag utan många andra grabbar i som sökte sig till boxningsklubbarna i landet för att börja boxas. Jag tröttnade snart på att få stryk även om det var i en ring. Det var inte min grej.
Ingemar Johansson dog i natt. Vårt lands störste idrottsman. Foppa, Stenmark, Borg och alla andra får ursäkta att bli The Champ var och är det största. Once a champ always a champ som det heter i boxningsvärlden. Den värdigheten kunde ingen ta ifrån, aldrig och det är också hur Ingo; Ingemar Johansson, kommer att kommas ihåg. Arbetargrabben från Göteborg som blev den störste av dem alla!
FOTO Ingemar E. L. Göransson
Dagens foto
