Över en immig nubbe på midsommarafton
Det är egentligen ettårigt jubileum nu under juni månad. För ett år sedan blev jag egenföretagare. Inte för att förverkliga en dröm typ Svenskt Näringslivs retorik utan för det var enda praktiska möjligheten att förändra tillvaron.
Efter att ha varit anställd hela livet (med undantag då jag drev en firma vid sidan av på 1980-talet) så tröttnade jag på nästan åtta års pendlande till Stockholm dagligen. Men också för att jag ville göra det jag är bra på och tycker är kul – driva opinionsbildning utan att behöva vara alltid politiskt korrekt.
Min anställning på LO var inte längre stimulerande och gav inget i tillbaka förutom trötthet, sämre hälsa, frustration och att hela tiden behöva hålla tand för tunga då man inte nådde fram med sina idéer. Vid den här tiden var LO ingen kreativ organisation utan det var mest ett navelskådande på sin egen ekonomi och ett ängsligt sneglande på vad socialdemokratiska partistyrelsen tyckte.
Kort sagt, för ett år sedan slutade jag och startade Ord & Kulturproduktioner och på den vägen är det. Egentligen är det inte svårt att driva eget företag. Visst fan är det lite byråkrati men det mesta är ganska enkelt och inte alls så krångligt som gnälliga ”kollegors” retorik vill göra gällande. Visst fan är det en strid för att skaffa uppdrag och visst fan finns det ett mått av oro för hur ska det gå. Men där ligger lite av utmaningen. Kreativiteten blir en del av verksamheten, i vart fall för mig. En kreativitet som jag inte fick utlopp för under de sista åren på LO.
Det har varit bakslag och framgångar under året men det hör livet till. Bättre kontroll över min tid tillhör det positiva. Bara att kunna sova längre på mornarna än att behöva gå upp innan fan själv har fått på sig tofflorna är en klar fördel. Att få ett stipendium av SEKO:s Gunnar Erlandssons minnesfond som jag fick nu under försommar för att kunna få utrymme att jobba vidare med min forskning och mitt skrivande kring thatcherismen och dess påverkan på svensk politik hör onekligen till de stora ögonblicken.
Visst kändes det svettigt när finanskrisen slog undan fötterna på all planering i början på året. Men å andra sidan att se sig själv bli publicerad i olika tidningar och tidskrifter för det man skriver är av intresse stärker både självförtroendet. Eller, att stå framför otaliga grupper och föreläsa om fackets framtid, thatchterismen eller andra ämnen. Likaså att tillsammans med Roland Janson genomföra ett antal seminarier från Skurup till Piteå är enormt stimulerande.
Förändras man som människa som företagare. Inte i vart fall jag utan jag är samma person, mina värderingar har heller inte förändrats möjligen har de blivit mer grundsatta än någonsin.
Så när jag sitter och tittar ut över verkligheten på midsommarafton ett år senare över den kommande sillbiten, nubben och immande ölen så är tillvaron ganska bra egentligen. På stereon spelar Art Blakey & The Jazz Messengers platta ”A Night In Tunisia” vilket inte gör stunden sämre. Egentligen; allt är bättre än på länge!
Trevlig midsommar!
Här finns jag på nätet:
www.ordochkultur.se (firmans hemsida)
www.kulturochpolitik.se (min privata hemsida)
www.ingemarsblogg.webblogg.se/foto (fotobloggen)
www.facebook.com/ingemar.e.l.goransson (min facebooksida)
Blev helt såld när du nämnde Art Blakey. Du har möjligen inte en skiva med både Blakey och Hawkins? :-) Skämt åsido. Har tittat litet på dina länkar. Som jag ser det är marknadstänkande byggt på strikta "otadliga" siffror. Vi vet att den största kostnaden i verksamheter i allmänhet är lönekostnaden. Därför försöker siffertrillande ekonomer spara kostnader just där. Jag inbillar? mig att om vi tillät mer s.k. okvalificerade arbetsuppgifter på arbetsplatserna skulle produktionen bli bättre p.g.a. mindre sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Det finns t.ex. inte längre utymme för någon att gå och köpa något gott till fikat när det varit struligt och besvärligt för några på arbetsplatsen. Alla "slavar" med sina uppgifter. Dessvärre har Littorin redan förstått detta - att arbetsmiljön är viktig för produktionen och att ekonomer "kanske borde ha" arbetsmiljöutbildning i sin utbildning. Han uttryckte sig ungefär så i en interpellationsdebatt nyligen. Men han har ännu inte sagt något om att det behövs utrymme för s.a.s. okvalificerade arbetsuppgifter som ger utrymme för att "fånga dagen". Det skulle kunna skapa den typen av flexibilitet vi behöver och som fanns på 70-talet. Den flexibilitet arbetsgivarna nu talar om går ut på att vi ska känna oss utbytbara och inse att vi är till för att tjäna "systemet".
