Ta fast tjuven, men den rätta helst
Debatten kring AMF fortsätter. Det behövs för de misstag och tillkortakommande som varit har drabbat inte bara pensionärer och blivande pensionärer som hade sina pengar hos AMF:s huvudmän och den årliga stämman att hålla räfts och rättarting i. Låt vara hur det är med styrelsens ledamöters ev. slarv eller misstag är en sak för AMF. Den diskussionen kommer att fortsätta och det är bra. Den behövs om inte annat för att får LO att nu till sist skapar sig en policy vad det gäller sitt engagemang så att LO-pensionärer får så bra pensioner som det är möjligt.
Men under de senaste dagarna har ett populistiskt drag börjat skönjas. Ett ganska illavarslande tecken på att nu försöker högerns tribuner att göra arbetarrörelsen principiellt ansvarig för alla bonusar och sky-high pensionsavtal. Nu låter man de verkliga tjuvarna komma undan genom att ropa ”ta fast tjuven” och peka i fel vädersträck. Men tjuven springer inte mot Norra Bantorget utan mot Blasieholmen efter att genat genom Rosenbad.
Expressen, denna populistblaska, ”avslöjar” att LO:s ledning får pension. Den förvånade och uppbragte skribenten meddelar att de får även en hög pension men var slaskbladet Expressen inte talar om är att LO:s ledning har förhållandevis höga löner. Inte höga i förhållande till näringslivets toppar men höga i förhållande till LO-förbundens medlemmar. Sant, LO:s ledning får bra pensioner men de är inget uppseendeväckande jämfört med exempelvis ett kommunalråd, en riksdagsman eller en hög statlig tjänsteman. Näringslivstoppar spelar ju i en helt annan division som välkänt är.
Populismen består i att utmåla LO:s ledning och andra inom arbetarrörelsen som halvskumma, näriga halvskurkar. Felet man gör att man inte tar hänsyn till att hög lön ger hög pension. Låg lön ger låg pension. Det är orättvisan, låga löner och låga löner ger låg pension. (Vad får en skrivkuli på Expressen i pension efter 35 år; kanske 3 – 4 miljoner om han eller hon blir 80 år.)
Vem är då den som har ansvaret för de låga löner för vanliga jobbare och löntagare. Den uppenbara är givetvis arbetsgivarna som hävdar låga löner som nödvändiga för löntagarna skall motiveras till arbete. En facklig rörelse som försvagas får allt svårare att motsätta sig och föra en kamp värd namnet mot arbetsgivarnas intresse av låga löner och därmed som en konsekvens låga pensioner.
AMF-historien handlar egentligen om makt. Just nu om handlar det om maktutövning riktad mot fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen. Så när LO:s representanter går på en blåsning, godkänner i styrelsen ett osannolikt pensionsavtal och missar att ställa rätta frågorna så spelar det i händerna på de krafter som vill se en försvagad fackföreningsrörelse. Då blir AMF-rabaldret lättare att förstå - handlar det i slutänden om politik.
Man får inte vara blåögd och tro det bästa om människorna för att travestera Strindberg. Strindberg skrev också följande om idealister.
”Men tiden går med sina tunga steg och driver människobarnen för sig i skaror. Ve den som stannar! Fridens sommarvindar lägga sig till ro, det mulnar i horisonten och det blir dovt i luften. Det mullrar i fjärran, verandans kretonggardiner börja slå, cigarröken svävar orolig av och an, fönstren stängas och spjällen skjutas. Det blir åska! Det höres en lång suck, ett avlägset sus; en regndroppe, tung som ett blyhagel, slår på det belgiska fönsterglaset, kanariefåglarne skrika, stormen är här! Han knäcker georginerna i första stöten, bryter av de blekperuker och gör en ärtreva av lövkojor och astrar; kålhuvena trycka mot jorden som skrämda harar och ämna låta stormen gå över; men han går icke över, utan bläddrar i deras blad som i en kupongbok och han river ut vartenda ett och strör dem omkring som agnar.
Giv akt, kålhuven, när det blir storm härnäst!”
(Det nya riket sid 68 Bonniers Stockholm)
Våra idealister inom rörelsen borde inte ha duckat och givet akt när AMF-stormen var som starkast, tyvärr blev det inte så och därför hamnade LO i sin värsta kris någonsin. Politik är en smutsig hantering och inser man inte det så blir stormen svår att härda ut vilket om inte annat AMF-historien visar i all sin prydno.
Glöm inte "UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK"!
Could not agree with you more
Helge
