Vem droppade AMF-affären?
Vem tjänar på det? Så menade en lärare jag hade på en facklig utbildning för många år sedan. Med det menade han att det är sällan politiska beslut eller aktiviteter saknar ett syfte. Det är alltid någon som tjänar på dem. De är alltid till någons fördel. Och, den frågan måste man alltid ställa sig för att förstå vad som sker och varför. Det är inte utan att den, i vissas uppfattning låt vara infama, frågan har poppat upp gång efter gång de senaste dagarna.
Orsaken är naturligtvis AMF-affären och Wanja Lundby-Wedins agerande och turerna kring det hela. Att det hela har skadat LO:s trovärdighet och kastat in LO i sin kanske värsta vecka någonsin under organisationens mer än sekellånga historia. Att någon har tjänat på det som hänt är uppenbart precis som att det har lika uppenbart skadat inte bara LO utan hela fackföreningsrörelsen och även helt oförskyllt socialdemokraterna.
Det kan bli lite lättare att förstå varför det sker just nu och inte för ett halvår sedan eller om ett halvår om man inser att det finns en anledning varför AMF-historien blev rubriker just nu, just denna vecka.
Regeringen hamnade i en politiskt svår situation när oppositionen kunde anklaga regering för att införa bonusar i det statliga företagen genom det politiskt sätt slarviga misstaget att lyfta det principiella förbudet mot bonusar i statens egna företag. Olofssons och Borgs argument för statliga direktörers bonusar hade blivit en politisk belastning.
I går skulle det vara en debatt i riksdagen kring bonuskulturen. Det såg ut som en ”slam-dunk” för oppositionen men resultatet efter de gångna dagarnas turbulens blev istället en fis i senvinter blåsten. AMF-turerna vred vapnet ur händerna på oppositionen helt enkelt.
Inte bara att regeringen under samma vecka backar och tar bort bonusarna utan de får chansen att visa på att LO minsann beviljar höga pensioner. LO och LO:s ordförande blev helt enkelt offerlammet som p.g.a. lämnade blottor rädda regeringens nederlag och opinionsförlust i en för vänstern hemmafråga. Detta oavsett sakfrågan och LO:s ordförandes tillkortakommande och misstag.
Så, frågan är nu vem droppade AMF-bomben? Vem var spindoktorn på regeringskansliet? Vi får aldrig reda på det. För det är väl ingen som tror att journalisterna hittade historien på egen hand, utan det är självklart att någon med kännedom droppade historien.
AMF-historien visar på att politik är ett smutsigt spel och att valrörelsen blir ett veritabelt krig om makten där ingen barmhärtighet kommer att visas. Det blir ett bakgårdsslagsmål där allt är tillåtet.
Glöm inte namninsamlingen för en bättre kulturpolitik "UPPROP FÖR EN PROGRESSIV KULTURPOLITIK" .
Skadar helt oförskyllt Socialdemokraterna?
LO- levererar ju in marknadsföringsresurser till S.
Så något lite får man tåla.
Försök i stället förklara varför både Svenskt Näringsliv och LO har klantat till det, men enbart
LO får stå med skammen. Ja kanske för att man hycklar med sanningen.
Tja -hämnden är ljuv.
Jag kan nästan inte minnas det tillfälle då de ekonomiska höjdarna fått löpa gatlopp i media som inte ganska snart resulterat i att en sosse eller en fackpamp blivit nästa offer för mediadreven.
Sååå tackssamt, eftersom alla tycks vara överens om att endast sossar och fackpampar borde ha moral :-(.
