Arbetsplatsdöden
Under två somrar när jag jobbade på LO svarade jag ungdomar på Lunarstorm och under ett drygt halvår hade jag ansvaret för att de som skrev och ringde till LO:s hjälptelefon 020-56 00 56. På somrarna hade det ofta varit frågor om vad och inte vad unga människor kan göra på en arbetsplats. Ofta, alltför ofta, stötte jag på arbetsgivare som gav själva f-n i vad som var tillåtet. Ungdomar jobbar inte sällan vid maskiner som potentiellt är livsfarliga; på höga höjder eller med saker som de helt enkelt inte har utbildning för. Utbildning som skulle undanröja de flesta risker. De jobbade ofta utan arbetsledning eller handledning. Allt för att arbetsgivaren skulle tjäna mesta möjliga kulor på sina sommarjobbare.
Sedan kom till detta alla som jobbade med att ha ansvar för pengar trots att de kanske bara var 13-14 år, felaktiga arbetstider eller felaktiga löner och frånvaro av anställningsbevis och semesterlön som det stipuleras i kollektivavtal och lagstiftning.
I går dog en ung flicka på 15 år inför ögonen på sina kompisar och släktingar då hon jobbade helt utanför lagar och regler. Hon ramlade ner från ett tak och avled omedelbart. En fullständigt onödig olycka. En tragedi där en ung människa som knappt hade börjat sitt liv och förlorade det tack vare att en arbetsgivare gav f-n i lagstiftning och regler.
Det mest tragiska är att det var helt onödigt. Och än mer hon kommer inte vara den sista, tvärtom det var den tredje dödsolyckan på arbetsplatser i Sverige som skett på en vecka. Jag har skrivet tidigare om det här. (Se här och här.) Arbetsplatsdöden är en galopperande farsot som följer i spåren på den borgerliga regeringens nedrustning av arbetsmiljöbevakningen, nonchalans och maxtolerans mot arbetsgivare som inte bryr sig om annat än vinster, utdelningar och bokslut.
Vad som än mer är att det verkar som ingen bryr sig. Tidningarna skriver några rader men ingen skriker att nu får det vara nog. Var finns alla gaphalsar som brukar bli blå i huvudet bara någon säger eller antyder något negativt om Maud Olofsson eller högerregeringens politik i övrigt. Var finns de självspeglande nyliberalerna som brukar dra i harnesk mot inbillade och verkliga sossemisstag.
Fredrick Federley och andra – det dör människor ute på våra arbetsplatser i ett allt snabbare tempo. Mona Sahlin och Wanja Lundy-Wedin var finns de politiska förslagen för att stoppa arbetsplatsdöden innan samhället helt tappat kontrollen över det som sker.
Hur många till ska behöva dö på jobbet innan någon vaknar?
Men Ingemar, det är förstås mycket viktigare att se till att man riskfritt kan fildela och ladda ner musik och filmer på nätet - det är verklig demokrati. Det där med arbetsplatsolyckor - vem bryr sig? Det drabbar inte mig!!!
Vet du, ibland vill jag bara spy åt det som händer nu.
