Ingemars blogg

Skulle du gilla att bli lurad på din lön? Skulle du tycka det vore just om din arbetsgivare lovade att du skulle få 100 kr i timmen och du fick 25 spänn? Skulle du bli förbannad om arbetsgivaren krävde att du skulle jobba utan övertidsersättning eller OB-tillägg? Hur skulle det kännas att jobba 12-15 timmar per dygn 6 dagar i veckan? Eller hur skulle du känna om arbetsgivaren tafsade på dig och kräva sexuella "tjänster" för att du skulle få jobba kvar?

Jag tror att alla normalt tänkande människor skulle reagera som undertecknad när man möter sådant här. Man blir förbannad och man blir ledsen att det förekommer 2008. Att det finns arbetsgivare som bär sig åt, ursäkta uttrycket, en samling svinpälsar. Det är tyvärr inte undantag utan det är vanligt och det verkar bli värre. Vissa arbetsgivares girighet och människoförakt verkar inte känna några gränser.

Med vilken rätt påstår jag att det här förekommer. Jag vet att det förekommer. Jag vet att det händer varje dag. Och jag vet av erfarenhet efter att i snart två år svarat på ungdomars frågor på Lunarstorm för LO:s räkning. Jag vet för jag har läst rapporterna LO publiceras över fackets hjälptelefons verksamhet där tusentals ungdomar kan vitna om hur arbetslivet möter dom när de kommer ut på sina första jobb - bluff, båg och övergrepp som sker alltför ofta.

De sjaskiga interiörer som finns inom vissa branscher och hos vissa oseriösa arbetsgivare är närmast ett mönster verkar det som. När vi som igår läste om den omänskliga situation som de papperslösa lever under bekräftar mönstret av utsugning och total brist på humanistisk människosyn hos vissa arbetsgivare.

Att inte arbetsgivarnas egna organisationer gör mer för att stävja eländet är upprörande, det är uppseendeväckande och kan inte tolkas på annat sätt än ett tyst medgivande från vissa branschorganisationer att man tycker det är okay att människor behandlas på detta sätt.

LO kommer att ta ställning till hur de papperslösa skall skyddas på vårens kongress. Det är ingen lätt fråga för förbunden men det är inte de svaga som ska straffas utan det måste vara arbetsgivarna som utnyttjar dem som ska stå vid skampålen. Och det borde även seriösa arbetsgivare tycka också.

Tystnaden från Svenskt Näringsliv i frågan är talande och kan bara tolkas som att man inte vill rota i det ormbo man har ända in i sina fina salonger på Blasieholmen.

http://www.kulturochpolitik.se/

Filmaren Maj Wechselman ifrågasätter i dagens Aftonblad om Carl Bildt är lämplig som utrikesminister. Skälet till hennes ifrågasättande är flera. Bildts högst tveksamma s.k. bevisning för ryska ubåtskränkningar som lika gärna kan vara inspelningar av svenska eller andra ytlägesfartyg. Likaså Bildts miljonoptioner i Vostok Naftas styrelse som nu bygger gasledningen till Tyskland.

Det finns även andra skäl att ifrågasätta Carl Bildt som utrikesminister. Hans engagemang i Lundin Oil och hans vilja att umgås med diktatorer om det gynnar hans egen förmögenhet. Lundin Oil, Vostoc Nafta är exempel på detta. Likaså hans agerande eller brist på agerande när han befann sig i Ryssland under valet i privata affärer på utrikesdepartementets bekostnad. Han har som utrikesminister haft att behandla gasledningen som nästan ligger uppe på land öster om Gotland. En gasledning som byggs av ett ryskt företag med mycket nära relationer med den ryska statsledningen, dvs. Putin själv. En gasledning som Putin och ryska statsledning har kallat ett militärt ryskt intresse.

Ett annat skäl till att Bildt framstår som den mest korrumperade svenske politiker i modern tid är även de uppgifter som har cirkulerat om att han har varit mellanhand i markaffärer mellan Lundin Oil och den ryska statsledningen i Kreml. Uppgifterna ska understrykas är rykten som inte har bevisats men de har funnits i politiska kretsar i riksdagen under en längre tid. Bara misstanken tillsammans med allt annat tveksamt kring Bildt är tillräckligt för att ifrågasätta om konspirationsteoretikern Bildt, lögnhalsen Bildt, rövarkapitalisten Bildt och diktatorsvännen Bildt är verkligen lämplig som svensk utrikesminister.

Maj Wechselmans debattartikel idag kanske äntligen kan lyfta på locket till den illaluktade soppa som historien om Bildt är.

http://www.kulturochpolitik.se/

Det kunde ha börjat bättre för Fredrik Reinfeldt än vad det gör i SIFO:s undersökning som Aftonbladet presenterar idag. Katastrof i det närmaste i betyg för Reinfeldt efter ett år i regeringsställning. För hur ska man annars beskriva ett opinionsgap på nästan 20 % till oppositionen trots att den inte presterar speciellt mycket av oppositionspolitik. Ett jättedyk på 12 % för Reinfeldt personlig i förtroendemätningarna och nu senast endast 4 ministarar får godkänt av väljarna i SIFO:s mätning som publiceras idag. Än mer 73 % anser i Aftonbladet nätfråga att regeringen gör ett dåligt jobb (70.000 har hittills röstat kl. 15.00).

(PS. Endast Svd av de borgerliga propagandabladen har tagit med nyheten i sin nätupplaga idag och då enbart redovisat resultatet - det svider troligvtvis i den borgerliga själen.)

Hur i hela friden kan det ha gått så käpprätt åt helvete för den stolta och kaxiga högerregeringen när den bara regeringer på det program som de fick mandat för i valet. Politiken är uppenbart inte populär. Folk gillar inte försämringarna av a-kassan, de misstror försäljningarna av statliga företag och inte minst är förbannade på den behandling sjuka och arbetslösa får av regeringen.

Men inget av detta är nyheter. Alla som lyssnade visste att högerregeringen under Reinfeldt skulle bedriva en sådan här politik som skulle med kraft skapa ökade klyftorna mellan fattiga och rika. Att de skulle gynna sina väljare genom att ta bort förmögenhetskatten och göra om fastighetskatten så den fick betalas av vanligt folk medan miljonärsvillorna på Lidingö och andra gräddhyllor skulle gödslas med nya pengar. Alla visste men i alla fall röstade 10 % av LO:s medlemmar på högerregeringen och hjälpte den fram till Rosenbad.

Nu ett år efteråt så har de ångrat sig de som röstade fram Reinfeldt och de övriga i högerregeringen. Nu kommer raset och det är närmast fritt fall. Det liknar också den förtroendeklyfta som fanns mellan Persson och väljarna på slutet. Reinfeldt har helt enkelt blivit sin egen framgångs fånge. Han vann förtroendet i valet men när han börjar regera och genomför sin politik så spricker allt.

Det bekräftar min tes att socialdemokratin förlorade inte valet på grund av en i grunden dålig eller misstrodd politik utan socialdemokratin förlorade förtroendeomröstningen om Göran Persson.

http://www.kulturochpolitik.se/

Annandagen kan knappast vara en glädjefull dag för Fredrik Reinfeldt. Den av Aftonbladet publicerade undersökning om partiledarnas förtroende hos vanligt folk måste vara en verklig kalldusch. (Här kan du läsa DN och Svd:s något uppgivna kommentarer.)

En sak är att ligga risigt till i opinionsmätningar, en annan sak är när förtroendet mäts för de enskilda partiledarna för resultatet pekar på starkare tendenser än tillfälliga svängningar p.g.a. skandaler eller politiska utspel.

Medan Fredrik Reinfeldt har tappat 12 %-enheter på ett år från 57 % till dagens 45 % så har Mona Sahlin på sina nio månader som partiledare gått från 41 % till ledartröjans 48 %. Trenden är tydlig och den är uppseendeväckande för en sittande statsminister har en uppenbar fördel. Det är också så att medgång föder medgång medan motgång gör politiken med räddhågad och försiktig vilket ger intrycket av rädhågsenhet. Reinfeldt riskerar därför att bli en allt mer "lame duck" i sin rädsla att stöta sig med opinionen för att inte tappa ännu mer.

Reinfeldt som upp till nu levt på att han har haft ett försprång i förtroenderacet gentemot Mona Sahlin. Detta är nu ett minne av bättre tider blott. Inte bara det Mona Sahlin har ett större allmänt förtroende än Reinfeldt har utan han är den partiledare som har störst andel av väljarna som har noll förtroende för honom. Och som det inte vore nog så har Freddie med hundögonen numera samma låga siffra i kategorin inget förtroende alls som Göran Persson hade de sista månaderna. Med 21 % av svenska folket som inte har något som helst förtroende skulle jag om jag var Reinfeldt huka mig bakom gardinerna i Sagerska Palatset.

Vad som också är slående är att Mona Sahlin numera har ett starkt stöd i partiet där 73 % hyser stort eller mycket stort förtroende för Mona. Det verkar som om Mona Sahlins arbete i det tysta för att vinna partiets medlemmars förtroende har gett resultat. Reinfeldt har svårigheter att vinna förtroende hos både ungdomar och kvinnor. Och när det gäller inget förtroende alls så slås han bara av Lars Ohly men vänsterpartiets ledare brukar alltid parkera där som ledare för ytterpartiledare.

Det är endast bland män som Reinfeldt har ett mindre försprång gentemot Sahlin. Och att Reinfeldt börjar uppfattas som gubbig är Åsa Petersens generalangrepp på Reinfeldt för hans sexistiska sätt att angripa Sahlin. Hans sätt att ställa frågan om Sahlins och socialdemokraternas politik gör på ett omedvetet insinuerande och smått snaskigt sätt när frågan ställs halvslipprigt på det sätt som Petersen beskriver i sin tankvärda artikel idag.

Reinfeldt bör vara orolig. Inget går hans väg och det största problemet är att det är hans politik som folk inte gillar. Känslan för solidaritet och rättvisa är långt större än vad Reinfeldts spekulation i egoism och systemskifte var. De s.k. nya moderaternas närmande medelklassen håller på att bli partiets akilleshäl. Och därmed blir skuggan av Yngve Holmberg en skräckfigur som pekar mot den ändalykt som kan också bli Fredrik Reinfeldts.

FOTO Christoffer Göransson (Författaren intervjuar Mona Sahlin på Hultsfredsfestivalen 2007.)

http://www.kulturochpolitik.se/

Gårdagens dom i EU-domstolen i Vaxholmsmålet oroar alla som vill se en arbetsmarknad där alla löntagare behandlas lika. Att påstå något annat vore djupt felaktigt. Det bör inte bara vara facken som är oroliga utan också arbetsgivarna som nu riskerar att utsättas för en låglönekonkurrans på sin hemmamarknad.

De enda som möjligen kan gilla och glädjas åt domslutet är de marknadsliberaler som tycker att löntagarnas villkor är helt underordnad arbetsgivarnas intressen. Det finns ett antal b¨åde fackliga och politiska konsekvenser som är värda att fungera över som en konsekvens av den överraskande domen i Luxemburg.

Är det nu fritt fram för låglönekonkurrans från oseriösa entreprenörer som inte bryr sig om sina anställdas villkor och väl och ve. Ja så länge det inte är förenat med livsfara att jobba hos dem kan det bli svårt att hävda kollektivavtalen (läs svenska) för företag som är "tillfälligt" på svensk arbetsmarknad. Vad det innebär vet ingen men risken är att det blir ett a och b-lag på arbetsmarknaden vilket flera fackliga ledare har varnat för idag. LO:s avtalssekreterare jämförde riskerna med att vi kan få en form av apartheid som drabbar arbetare som tillfälligt befinner sig i Sverige.

Flera av LO:s men även TCO och inte minst SACO:s kollektivavtal saknar uttalade minimilöner. Avtalen innehåller enbart lönenivåer. Det innebär att arbetsgivarna kan så snart de kan söka att få inskrivet mycket låga minimilöner i avtalen vilket på sikt innebär att hela lönestruktur riskerar att sjunka och löntagarnas del av löneutrymmet minskar och arbetsgivarnas ökar dramatiskt. Risken är ju att svagare grupper av löntagare får svårt att hävda sina lönenivåer i det läget.

Det finns också flera inte ointressanta politiska konsekvenser vi kan få se efter Vaxholmsdomen. Den ena är att missnöjet med EU ökar och svenska folkets och främst löntagarnas EU-skepsis ökar inför EU-parlamentsvalet vilket kan gynna extrema grupper till höger och vänster. Detta kan bli en realitet om inte politikerna snabbt kan desarmera den bomb som man har fått i knät i och med Luxemburgsdomarnas beslut.

Tyvärr verkar inte arbetsmarknadsminister Littorin har insett varken konsekvenserna som domen har för lagstiftningen och de politiska konsekvenserna. Detta när han kategoriskt avfärdade förändringar i utstationeringslagstiftningen utan ensidigt pekade ut Lex Britannia som problemet. Detta bådar inte gått för framtida samtal med parterna utan här verkar Littorin bli Svenskt Näringslivs generaladvokat.

En andra konsekvens är att Reinfeldts ömsorgsfullt utmejslade strategi att inte hamna i konflikt med facken vilket domslutet kan skapa. Alltså Reinfeldt och hans nya moderater riskera att bli tvungna att föra ett tvåfrontskrig mot både en intern gammelmoderat fackföreningsfientlig opposition, Stureplans-centerns extremism och å andra sidan missnöjda och stridsberedda fackföreningar. Ingen bra situation om man vill behålla makten även efter valet 2010.

Det har varit intressant att läsa kommentarerna i media idag och det har varit överraskande kommentarerna av exempelvis Göran Eriksson i Svd och Henrik Brors i DN. Kommentatorer som jag normalt inte brukar instämma med men idag har de i sina analyser pekat på långsiktiga konsekvenser av EU-domen. Jag behöver inte hålla med men deras synpunkter är värda att fundera över.

Domslutet i Luxemburg är en olycka, det är i strid med löntagarnas intressen och är ett ensidigt marknadsliberalt spektakel som inte förtjänar någon respekt. Det bäddar för strid och det bäddar för krig mellan löntagarna och arbetsgivarnas värsta hökar.

Till sist:

Arbetsmarknadsminister Littorin har slängt ut facken ur den nya Arbetsförmedlingens styrelse. Ytterligare ett tecken på en vilja att minimera och marginalisera löntagarnas delaktig och inflytande i samhället.

http://www.kulturochpolitik.se/

Den 12 december kom domen i EU-domstolen angående finska sjöfolksförbundets strejk mot finska rederiet Viking Line. Historien var att finska sjöfolksfacket gick i strejk när rederiet försökte flagga ut sitt fartyg Rosella till Estland. Skälet var helt enkelt att sänka lönekostnaderna genom att utflaggningen skulle sjömännen gå på ett sämre estniskt avtal.

Den 12 december kom domen i Luxemburg som gav finska sjöfolksfacket rätt. De hade rätt att ta till strejk för att skydda sina löner mot lönedumpning. Domen innebar att även om EU vill ha fri rörlighet så får det inte vara till priset av lönedumpning. Intresset för domen är givetvis stor eftersom likheterna med Vaxholmsfallet och konflikten mellan svenska Byggnads och lettiska Laval handlar om lönedumpning och fri rörlighet.

Den enda tolkningen är att Byggnads kommer att vinna i Luxemburg men det kommer att finnas skrivningar som innebär precis som i det finska fallet att allt ska göras innan konflikt tas till. Däremot kommer inte det bli fritt fram för lönedumpning och möjligheten att spela ut arbetare från olika länder i jakten på högre vinster. Den 18 december kommer EU-domstolens utslag i fallet Byggnads - Laval. Allt tyder på att även den blir ett nederlag för lönedumparna i Svenskt Näringsliv och en bekräftelse på att svenska modell på arbetsmarknaden fungerar i även ett EU.

LO:s avtalssekreterare Erland Olauson sa också i en kommentar till domen - "Det är en seger för den europeiska fackföreningsrörelsen att domstolen så tydligt slår fast att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet inom EU."

Olauson underströk också att den fria rörligheten inte får ske till vilket pris som helst: "EG-domstolen gör klart att den fria rörligheten måste kunna inskränkas om den leder till försämringar för arbetstagarna. Det är också LOs uppfattning. Fri rörlighet är bra om det leder till bättre löner och levnadsvillkor för löntagarna och inte reduceras till ett verktyg för kapitalet och företagen i syfte att pressa lönerna."

Domen måste svida i skinnet på alla nyliberala Federleys, Olofsson och knäppgökarna och sagoberättarna på Svenskt Näringsliv. Det kan de ha!

Till sist:

Hela 40 % uppger  enligt Aftonbladet att de inte längre köper malet kött hos ICA Maxi (a.k.a. Maski). Konsumentmakt är ett faktum!

http://www.kulturochpolitik.se/

Få verkar ha uppmärksammat att DN på ledarsidan igår (den 4 december) gjorde ett generalangrepp på regeringen och moderaterna i allmänhet och Reinfeldt i synnerhet. Hade det varit en kommunistiskt regering vi haft och Norrskensflamman hade stått för en liknade kritik så hade Reinfeldt fått epitetet klassförrädare.

20 procents underläge i opinionen stressar naturligtvis högerbastionen Dagens Nyheter. Men inte bara det utan hela högern som aldrig har accepterat Reinfeldt, Borg och Littorins makeover av moderaterna och dess röstmaximering och principlösa politik där varje ny röst är mer värd än ideologi och principer.

DN-ledare måste nog vara ett rekord i sågning av en sittande regeringen för vad kan man kalla när man skriver: "De nya moderaterna sätter en ära i att bryta med vad de gamla moderaterna stod för. Detta måste rimligen inte bara förundra utan också förarga de trogna väljarna". Modest uttryckt men med DN:s språkbruk är detta uppseendeväckande hård kritik mot den egna regeringen. Vi ska också komma ihåg att DN är den mest Reinfeldt trogna av de stora Stockholmstidningarna och börjar stödet vackla även på DN:s ledarsida är Reinfeldt rejält illa ute.

Sedan börjar DN räkna upp det man kallar "taffligheter och svårsmälta beslut" (läs svek) i politiken. Fastighetskatten som inte gav alls så mycket i kontanter i handen på redan välförsedda Stockholmsväljare på Lidingö; hushållsnära tjänster som har blivit för krångliga för medel och överklassen att utnyttja; sänkta arbetsgivaravgifter på tjänsteföretagen där EU sätter stopp; att fackets inte har angripets tillräckligt enligt fackföreningshatarna på DN och att värnskatten inte har avskaffats.

Irritationen över regeringen Reinfeldts röstmaximeringspolitik är inte tillräcklig för högern på DN utan mycket kräver mer. Det går så långt att ett underliggande hot uttalas i ledarens sista stycke: Den borgerliga tron på borgerlig regeringsförmåga vacklar. Med andra ord moderaterna och borgerligheten är inte kapabel att regera landet i den riktning som DN vill se. Och där är nog DN talesman för en stor krets av gamla högermän som snart inte finner sig i fler örfilar eller misslyckande från Reinfeldt och hans nya moderater.

Var det någon som sa Yngve Holmberg i kulissen?

http://www.kulturochpolitik.se/

Vem talar Bildt för? Det är en berättigad fråga när nu Sveriges utrikesminister befinner sig i Ryssland. Han är inte där som utrikesminister eller på departementets uppdrag men på utrikesdepartementets bekostnad. Allt enligt media uppgifter idag nu på morgonen. Bildt satt igår och talade demokrati i rysk radio i en timmes lång intervju. Enligt uppgifterna i tidningarna idag kritiserade han i det för alltfler uppenbart riggade valet. Ett val som Bildt själv vägrat kritisera. Enligt Bildts pressekreterare är Bildt i Moskva som deltagare i ett ekonomiskt forum som inte har med hans uppdrag som utrikesminister att göra.

Det innebär att Bildt är i Moskva och naturligtvis blir en fjäder i hatten för Putin och hans maktsträvande samtidigt som han inte är där som Sveriges utrikesminister men utrikesdepartementet, skattebetalarna, betalar notan för Bildts drängtjänst.

Bildt har kallats Sveriges mest korrumperande politiker p.g.a. av sina optionsaffärer med Gazprom och samröre med de ryska oljeoligarkerna. Hans agerande nu bekräftar enbart bilden av en utrikesminister Bildt som utnyttjar sitt uppdrag som minister för egen vinning. Alla vet att han gjort sig en förmögenhet på sitt samröre med ryska rövarkapitalister och svenska skumraskföretag som Lundin Oil. Att han nu så flagrant låter sig bli en dekoration på Putins maktsträvanden är till stor skada för Sverige som nation och Sveriges anseende i världen.

När är det dags att stoppa Bildts utnyttjande av utrikesdepartementet för sina egna syften och hans egen vinning. När vaknar journalistkåren och börjar rota i den smutsiga byk som är Carl Bildts och var finns de politiker som visar till mycket mod att ta den politiska konflikten kring vår utrikespolitik som alltmer liknar en enmansshow.

http://www.kulturochpolitik.se/

Katastrof är inget annat än ordet för dagen. Politisk katastrof för att vara exakt. För hur skall man annars beskriva att den sittande regeringen förlorar 2.100 röster per dag under sitt första regeringsår. Att skillnaden mellan den sittande regeringen som är ett år gammal och oppositionen är 19 % till regeringens nackdel.

Hur ska man förklara att Reinfeldt vann valet för att sedan förlora stödet fortare än en glasspinne smälter i helvetet. En tanke som inte går att undvika är att svenska folket faktiskt inte röstade för en högerpolitik utan mot den politik och det persongalleri som Göran Persson stod för. Man ville helt enkelt få ett slut på krispolitikens som var 1990-talets signum.

Men innebär den tanken att moderaternas och alliansens nya väljare faktiskt inte lyssnade på vad moderaterna och Reinfeldt sa. För det är just den politiken som de har drivet igenom. Sedan har man schabblat till det p.g.a. okunnighet hur samhällets beslutsprocess och hur olika system hänger ihop. Därför så har också opinion bytt fot med en historiskt oöverträffad hastighet  och kritiken ökat mot regeringen successivt under året. Tendensen hos regeringen att inte lyssna på kritik utan bara köra över kritiker och även riksdagen t.o.m. konstitutionsutskottet som när det gäller Mats Odells görande och låtande är anmärkningsvärt.

Bilden av moderaterna som ett parti av fifflare och fuskare har förstärkt uppfattningen att den här regeringen är väl värd att hamna i samma strykklass opinionsmässigt som Bildts ministär var före valet 1994.

Vad vi väntar på är nu istället den oppositionspolitik som Sverige så väl behöver. Mona Sahlins avvaktande hållning är obegriplig. Var finns den helt berättigade knivskarpa kritiken av högerpolitiken som med en oerhörd hastighet håller på att förvandla Sverige till en modell av USA. Var finns alternativet och den genomtänkta politiken som ska ge landet en ny framtid när omständigheterna har förändrats.

Reinfeldt håller på att förlora allt förtroende men han håller också på att för all framtid förvandla det skamfilade folkhemmet till ett marknadsliberalt rikemansparadis där allt går och köpa och det mesta redan är utsålt 2010. Och, kanske det är det egentliga målet, inte att behålla makten i riksdagen utan låta socialdemokraterna förvalta ett nytt för enbart rika bra Sverige. Resten får tacka och ta emot.

Man kan läsa desperation i ledaren i dagens lokaltidning Östgöta Correspondenten (pålitligt moderat). När man lägger skulden på den tappade opinionen på de elaka media som skriver sanningen om fifflarna, mutkolvarna och annat mindre sympatiskt hos det moderata regeringspartiet.

Så här skriver ledarskribenten Niclas Ericsson: "Det utvecklade mediasamhället är positivt när det ger ökad insyn. Men när det förstorar upp klantigheter och tabbar så att politikens innehåll skyms, då är det negativt.

Väljarflykten beror delvis på en sådan effekt."

Surt sa räven om rönnbären. När kritiken i media om socialdemokrater och inte minst Persson så var det berömvärt - när det drabbar högern och moderaterna själva det är inte alls lika berömvärt. Inkonsekvens ja, politik ja och inte minst en spegel av högerns själ.

http://www.kulturochpolitik.se/

Göran Johansson har jag alltid betraktat som en befriande avig socialdemokrat som vågat gå emot strömmen (dvs. det som den innersta cirkeln kring partiledaren tyckt). GJ:s självständighet har betytt mycket och det vann respekt som när han hoppade av partiet VU efter en konflikt med Persson.

Sådant väcker respekt och därför är det synd och tragiskt när Göran Johansson nu missar så totalt i sitt utspel kring invandringen och flyktingar. Att föreslå att straffa de desperata människor som inte har annat val när de flyr än sätta sin tillit gangsters som människosmugglare är att rikta sin ilska åt fel håll.

Europa idag är för många vad Amerika var för 1800-talets emigranter. Ett hopp och en dröm om ett bättre liv. Ett anständigt liv där överheten och förtrycket har fått ge vika för människovärdet. Att som Göran Johansson uttala sig på det sätt som skedde förgår ökar bara grogrunden för kalhyggena i Sverigedemokraterna och fascister i olika nazigrupper. Ofrivilligt men likafullt allt annat än välbetänkt.

Självklart ska vi jaga i våld människosmugglarna som är kriminella skurkar som utnyttjar människors desperation och dröm om ett bättre liv. Men Sverige måste bli mycket bättre på att ta emot och integrera flyktingar i det svenska samhället. Det har vi varit förskräckligt dåliga på. Kraven på perfekt svenska från arbetsgivarna är ett exempel på den intolerans som präglar infödda svenskars attityd till invandrare och flyktingar. Det svenska samhället präglas tyvärr av en stor dos intolerans men också av en oförmåga att släppa in människor från andra kulturer in i samhället på lika villkor.

Om det beror på att Sverige tidigare var ett utvandrarland men sedan 1950-talet har blivit ett invandrarland. Vår ovilja att mental inse detta kan nog ha betydelse för de problem vi har. I det perspektivet blir Göran Johanssons groda och hjärnsläpp förståligt men inte ursäktligt.

Till sist....

Köp Johnny Cash på Österåker (Columbia Legacy) som äntligen har kommit ut på CD och nu med hela konserten efter man hittade originaltejpen hos Columbia i New York. En intim och mycket nära konsert med Cash olik de stora på exempelvis San Quentin.

http://www.kulturochpolitik.se/

USA är kontrasternas land, utan tvekan. Kalifornien är inget undantag från detta. Några siffror som kan vara upplysande och borde vara besvärande för politikerna oavsett om de är demokrater eller republikaner.

I går presenterade Tv-kanalen CBS en undersökning som visade att klyftorna mellan afro-amerikanska hushåll och helvita har fortsatt att öka de senaste fem åren trots eller kanske tack vare det som svenska högerpolitiker ser som den amerikanska förebilden vad det gäller sysselsättning och jobbtillväxt.

I dag har de afro-amerikanska hushållen 58 % av de vita hushållens inkomst. För fem år sedan var det 62 %. Alltså slutsatsen kan bara bli en låglönejobbsexplosionen i USA har ökat klassklyftorna och klassklyftorna är till en icke oväsentlig del också rasklyftor.

Pensions och sjukförsäkringskrisen här uppmärksammades i gårdagens USA Today som är en av de stora nationellt spridda dagstidningarna. USA Today visade på att den av arbetsgivarna direktfinansierade och till anställningen knutna sjukförsäkringen omfattas av allt färre. Idag omfattas enbart 60 % av de anställda av det här försäkringssystemet och de får betala allt större del själva.. Konsekvensen kommer att bli som med pensionssystemet som delvis är uppbyggt på samma sätt. Det faller ihop eftersom det blir för dyrt för arbetsgivarna och för dåligt för de anställda.

Avgifterna har ökat med 70 % sedan 1999 och nu närmar man sig vägs ände. Inte bara det utan det är allt färre av de lågavlönade som står helt utanför systemet idag. Ett annat exempel är att ersättning för sjukfrånvaro har 80 % av höga chefer medan de som jobbar inom servicesektorn omfattas av ett sådant skydd till 39 %.

Mycket siffror men ett tydligt exempel på hur detta land präglas av kontraster och stora skillnader. När jag går ner till Hollywood Boulevard så "bor" det tre hemlösa män i gathörnet vid bensinmacken i korsningen Hollywood och North Highland . Om jag åker upp till Santa Barbara norr om Los Angeles hittar jag ett liten pittoreskt samhälle med 20.000 invånare där ingen är mindre än multimiljonär i $ givetvis.

Kontrasternas rike och ett land där livskvalitet och framgång räknas i $. Där klyftorna är växande och där samhället delas allt mer av kriget i Irak. Men samtidigt ett fascinerande land på sitt sätt. Kalifornien är världens sjätte ekonomi och växer hela tiden och nöjesindustrin är den största industrigrenen. Det säger kanske en del om framtiden, på gott och ont. Kalifornien skulle kunna vara ett paradis för förutsättningarna finns. Stark växande ekonomi, arbetsamma människor, fantastiskt klimat, världens bästa förutsättningar för odling av frukt och vin. Tyvärr har ingen tagit tillvara den möjligheten utan klyftorna växer och orättvisorna blir allt mer tydliga.

http://www.kulturochpolitik.se/

Nyheterna i söndagens USA är mycket om Veterans Day och de demonstrationer som planeras från Veterans Against The War. Protesterna mot kriget i Irak växer med att allt fler kommer hem i liksäckar. Efterdiskussionen om demokraternas stora batalj i går berörde även kriget som blir allt mer impopulärt här i USA. Alla menar att amerikansk politik måste bort från att väja presidenter som Bush som delade landet i två halvor. De politiska kommentatorena och bedömarna menade att de två senaste stora sociala reformbesluten, var av 1965 år Medicare reformen är den senaste, skedde efter att breda majoriteter skapades i presidentvalet genom övertygande majoritet för den tillträdande presidenten. Än mer nu eftersom den nye presidenten är piskad att ta USA ur den mardröm som Irak har blivet.

Veterans Day "firades" exempelvis i Santa Monica här i Los Angeles med en värdig manifestation där ett kors för varje förlorad soldat i Irak hade rests på stranden. Samlingen av kors på stranden var en påminnelse om alla de liv som har gått förlorat i Bush krigsäventyr i arabvärlden. En annan protest var en liten demonstration på kanske ett hundratal som krävde vad man kallade sanningen om 9 11. Demonstranterna var helt övertygande om att Bush-administrationen hade själv i finger med i angreppet på WTC i New York.

Låt vara att konspirationteoretikerna är helt ute och cyklar som sådana brukar vara. Men att de inte möts av protester mot sina tokigheter från de söndagsfirande amerikanerna på Santa Monica Pier visar att ingen bryr sig eller tar Bush på allvar och att kritiken mot kriget har nått så långt att inte ens tokigheter som dessa konspirationer motsägs längre av den vanlige amerikanen. Slutligen, veteranernas kritik har långt större trovärdighet här i USA än vad presidenten har just nu. Bush håller på att bli en ny Nixon - en president som bara kan sitta av sitt sista år.

http://www.kulturochpolitik/.

Anders Borg uttalade sig häromkvällen på nyheterna apropå alla svartjobbsuppgifter om högerregeringen och dess tjänstemän. Han kallade det för misstag. Men jag kan inte låta bli att undra om mannen är svagsint på något sätt och inte vet vad han säger eller gör. För när han köper en tjänst och betalar svart vet han inte vad han gör eller är han inte tillräckligt utbildad akademiker och ekonom att han inte vet är skillnad mellan rätt och fel.

Det är allvarligt att vår regering och dess tjänstemän, statsekreterare, inte vet skillnaden mellan svart ekonomi och vit ekonomi. För om de gör samma misstag 17 av 33 statssekreterare så är det en allvarlig brist i deras kunskap och som borde göra dem omöjliga för sina ansvarspåliggande uppgifter i statens tjänst.

Det är naturligtvis skitsnack på ren svenska. De vet exakt vad de gör men de anser sig som ett modernt skattefrälse som likt gamla tiders adel inte behöver leva efter samma regler och lagar som vi andra. För vad kan man annars säga om familjen Cederschiöld som har gjort samma misstag i 13 år. Betalt svart trots mycket stora inkomster på grund av att man anser sig stå över lagen och anser sig vara så förbaskat speciella att de ska leva efter egna regler. Eller vad det ett misstag när moderaten Clase köper svarta tjänster för 68.000 kronor; ett omedvetet misstag?!

Skatten används för att betala vår sjukvård, våra skolor, våra högskolor, våra vägar, järnvägar, socialbidrag osv. Skatten är det som finansierar välfärdssamhället Sverige och de som smiter från sitt ansvar för att det finansieras är inte värda annat än förakt och vår spott och spe.

Det är inga misstag utan det är en politisk handling riktat mot välfärdsamhället. Sedan kan Borg och andra tala om misstag. Det har ingen trovärdighet. Borg och Reinfeldt och hans moderater kan snacka sig röda i ansiktet i sin omfamning av det solidariska samhället. Det är inget värt, vi dömer dem på deras handlingar inte på retoriken och svamlet.

Moderaternas handlingar är tillräckliga för att för evigt stämpla dem för vad de är; de privilegierades egna parti för ökade privilegier på alla andras bekostnad. Förtroende är något man förtjänar och ett förlorat förtroende är nästan omöjligt att vinna åter. Reinfeldt, Borg och övriga moderater har förbrukat all rätt att kritisera andra. Deras yviga ord om lata arbetslösa, fifflande sjukskrivna och felaktiga förtidspensioner faller platt till jord och har förlorat all trovärdighet. Det bästa de kan göra i fortsättningen är att bara hålla tyst, förtvivlat tyst.

http://www.kulturochpolitik.se/

Den ovanstående listan är den största skandalen i svensk modern politisk historia. En regering där ett dussin av dess ledamöter eller höga politiska tjänstemän har alla gjort sig skyldiga till brottslig verksamhet av olika grad. I vissa fall som Reinfeldt tystades anklagelserna ner i turbulensen som var valrörelsens och därmed blev heller inte ordentligt utredd.

Den bilden man får av samlingen personligheter är en attityd att man står över lagen och att det som gäller för vanligt folk inte gäller den egna klassen eller gruppen. Det är elitens, överklassens, genuina förakt för vad vanliga strävsamma människor tycker är självklart eller i vart fall skäms för om de blir ertappade med fusk, brott eller liknade.

Vad som är extra allvarligt är att den genomgående bagatelliserande attityden som förs fram. Man ber om ursäkt i bästa fall eller i värsta fall förnekar eller skyller ifrån sig på andra. Det skedde vid Schenströmaffären, folkpartiets dataintrång, Borelius och Billströms avgiftsskolk, Littorins bluffexamen och inte minst Björlings svartbygge.

Den sittande regeringen visar upp ett gediget förakt för den lagstiftande församling som de är satta att leda. Det är en mer allvarligt eftersom de gick på val att de skulle vara så mycket bättre moraliskt och juridiskt än den sittande socialdemokratiska regeringen. Man var från borgerligt håll och inte minst från moderat håll snara att kritisera varje dumhet, misstag eller t.o.m. laglighet som socialdemokratiska politiker eller andra tog sig för.  Om en socialdemokrat eller facklig funktionär fick hyra en lägenhet så var det jätterubrik trots att det inte var olagligt eller ens tveksamt moraliskt i vissa fall utan nödvändigt för att kunna rekrytera nya medarbetare.

Den politiska agendan att ta regeringsmakten gjorde allt okay, gjorde alla mer eller mindre verkliga eller rent inbillade skandaler ett vapen i kampen om Rosenbad. Nu har verkligheten sprungit ifatt de som kastade sten i glashus och det med besked. Frågan är om hur länge och hur mycket kan en regering ta emot av skandaler, oegentligheter och ren brottslighet som får regeringen att se ut som en underavdelning till en kriminell liga. Men t.o.m. regeringens vasaller på Dagens Nyheter börjar nu kritisera öppet Reinfeldt.

Man kan skratta åt eländet, man kan le i mjugg som politisk motståndare, man till och med känna skadeglädje men det är för allvarligt för det då det gäller vårt land och dess rykte i omvärlden. Man kan konstatera att ledarskapet inte skulle platsa i ett fotbollslag i division 6 i fotboll och Reinfeldt inte på något sätt är mogen sitt uppdrag. Det här "härket " som vi säger i Östergötland skämmer ut Sverige och man får skäms för de interiörer som media ges möjligheten att måla upp i stort sätt varje vecka.

Måttet är rågat - det är dags för ett nyval, för Sveriges skull om inte annat!

http://www.kulturochpolitik.se/

Efter en lång och skön helg nästan utan jobb och inte ens bloggande så är det snart slut på det. Att koppla av och helt enkelt bara existera behövs.

En som skulle vilja ha det lugnt och inte har det är statsministern Reinfeldt. Men som vanligt är det självförvållat. Hans omdöme med de personer han utser lämnar mycket övrigt att önska. Det är inte bara en ministerparad genom riksdagens korridorer av skattefuskare, avgiftsskolkare, svartbyggare, jävpigmenterade eller annars bara moderater som själva tror sig stå över lagen. Så är det nu dags för tjänstemän som har ansvaret för Sverige krisberedskap som ägnar sig åt att supa och hångla på krogen tillsammans med journalister från kommersiella TV4.

De flesta med det minsta ansvar och omdöme reser både ett och annat ögonbryn och t.o.m. tar sig för pannan och börjar undra hur mycket misstag, klantigheter, nonchalans och arrogans tål Reinfeldt innan han är förbrukad. Och, inte minst innan hans förtroendekapital är förbrukat i opinionen. Hur länge kan människan låtas utse olämpliga ministrar och nu även tveksamma tjänstemän eller bara tillåtas smita undan sitt ansvar.

Att Schenström inte har rent mjöl i påsen eller partybagen är väl klart nu när hon i kväll meddelar att hon tar time-out vilket brukar betyda att något är inte helt okay. Reinfeldt å sin sida hoppas givetvis att även denna skandal ska rinna av honom likt vattnet på en gås. Men frågan om Schenström, fyllekalaset och hånglet med TV4:s Pihlblad ställer enbart nya och synnerligen viktiga frågor.

För Ulrika Schenström är inte vem som helst; hon är statsministerns statssekreterare och därmed en av de viktigaste och mäktigaste personerna i Sverige. När hon tar en time-out, dvs. hoppar av innebär det att en av Reinfeldts absoluta nyckelmedarbetare lämnar regeringskretsen och den innersta cirkeln kring Reinfeldts personligen. Visar det sig sedan att hon hade ansvaret för krisberedskapen denna kväll alltså tjänstgjorde så faller inte bara skuggan än hårdare och mörkare över Schenström utan lika mycket på Reinfeldt personligen och Reinfeldt som statsminister.  

Det ställer än en gång frågan om Reinfeldts lämplighet som statsminister och hans lämplighet som regeringsbildare. Men det ställer även frågan om medias roll och omdömet hos en politisk reporter som Pihlblad vars trovärdighet skamfilas rejält av hans agerande den glada kvällen på krogen.

Om Danielsson var tveksam i sitt agerande vid tsunamikatastrofen så framstår den upprullade skandalen i Reinfeldts eget politiska arbetsrum som än mer allvarlig. Frågorna måste få sitt svar och Reinfeldt måste tvingas ta sitt ansvar alltmer som hans omgivning liknar Agatha Christies Tio små negerpojkar.

http://www.kulturochpolitik.se/

Moderaterna har sin partistämma i Gävle. Det ser ut som en tanke. Att den nya högern har sin partistämma i den gamla röda arbetarstaden. Det är givetvis lite kittlande att ge sig in i lejonkulan och stoltsera med lånta fjädrar. För vad är det annars om inte lånta fjädrar när det gamla högerpartiet kallar sig det nya arbetarpartiet. Är det inte lånta fjädrar när moderaterna helt plötsligt omfamnar arbetsrätten (men helst inga rättigheter till att slåss för dem). Är det inte lånta fjädrarna när solidariteten blir att högavlönade får omfattande belöningar för att de går till jobbet medan de som är sjuka och arbetslösa skall tvingas till låglönejobb utan någon trygghet. Är det inte lånta fjädrar och skorrar det inte falskt när den nya högern inte med ett ord kommenterar det faktum att människor arbetar och lever under närmast slavlika förhållanden i Sverige 2007.

Moderaterna försöker framställa sig som ett parti som står för förändring och anpassning till tidens förändrade krav. Vad de enbart har som svar på de utmaningar som det globala kapitalet och kvartalskapitalismen ställer är en traditionell högerpolitik. För vad är det om inte en traditionell högerpolitik att låta de sjuka, arbetslösa och fattigaste betala för den välmående medelskassens skattesänkningar?

Att Reinfeldt har underskattat medelklassens förmåga till solidaritet och faktiska stöd för den svenska modellens välfärdspolitik där vi gemensamt löser samhällsproblemen och inte låter någon stå på välfärdsstatens svale och vänta på de rikas välvilja och allmosor. Här ligger också moderaternas problem vilket är synligt under partistämman. Kritiken mot Reinfeldt, Borg och Littorin är från den traditionella högern hård. Orden är också hårda från den överklasskärna som också är partiets kärna. Likaså från den nyliberala MUF-kretsen. Förloras de förstnämnda den så är också makten förlorad.

För Reinfeldt och hans supportrar är makten det viktigaste inte politiken. Här finns också en likhet med socialdemokratin under Persson. Makten blev det viktigaste och inte vad makten skulle användas till - vilken politik som skulle drivas och vad som skulle bli dess resultat. Pragmatismen höjdes till ledstjärna och samma sak gäller Reinfeldt och därav de taktiska för att inte säga övertaktiska politiska kasten in mot mitten. Därav talet om välfärden och flirten med Kommunals medlemmar; därav sänkningen av a-kasseavgiften för välavlönade män inom LO som elektriker och pappersarbetare.

Men också det återkommande sparkandet på de man betraktar från Reinfeldts vasaller som latmaskar; sjuka, arbetslösa och fattiga. Den cyniska uträkningen är att dessa inte får medelklassens och de på arbetsmarknaden väl etablerare arbetarnas solidaritet. Troligtvis ligger det taktiska misstaget där och det är det som syns i opinionsundersökningarna där högerregeringen ligger synnerligen illa till och moderaterna noteras för sitt lägsta stöd sedan den s.k. alliansen bildades.

Moderaternas stämma är en händelse som blottlägger inte bara moderaternas interna problem med minst tre fraktioner som slåss om makten; den traditionella högern, Reinfeldts pragmatiska taktiskt skickliga maktcentrum och ultraliberala MUF. Man kommer säkert att kunna lappa ihop utanpålåten inför media. Men om moderatrena fortsätter att tappa i opinionen kan det bli en strid på liv och död. Reinfeldt bör komma ihåg vad som hände Yngve Holmberg som kom som en lysande sol på högerhimlen och sedan åkte ut utan förbarmande när han misslyckades. 2010 borde kännas som ett hot och inte som ett löfte för moderaterna och det redan innan (s) har lyckats mejsla en verklig oppositionspolitik värd namnet.

De lånta fjädrarnas politik är på väg att avslöjas och det är Reinfeldts, Borgs, Littorin och de andra nya moderatrenas mardröm. Uppvaknandet kan bli svettigt när drömmen om makten blir en mardröm om politisk överlevnad.

Dagens filmtips:

Äntligen utgiven i Sverige historiens bästa kriminalfilm Jules Dassins Rififi. Detta stilbildande och trendsättande mästerverk från Frankrike 1955. Utan Rififi hade aldrig Reservoir Dogs eller De misstänkta ha gjorts. Jag köpte mitt ex på Filmhuset i Stockholm.

Dagens musiktips:

Van Morrison Fillmore West 26 april 1970 är en mästerlig Live-inspelning med ett förstklassiskt ljud. Jag hittade den i en liten skum skivaffär i Madrid för en vecka sedan. Så här har aldrig Van Morrison låtit varken för eller senare. bara den 11 minuter långa Cyprus Avenue är tillräckligt för att närma sig nirvana!

Dagens bild:

Den gamla moriska staden,  Cordoba, Spanien

http://www.kulturochpolitik.se/

I morgonens TV-nyheter (och i Uppdrag granskning) gavs begreppet McDonaldsjobb ett nytt innehåll. Det är svartjobb för svältlöner som sker i skydd av mörkret i dubbel betydelse. Städandet av hamburgerbarerna sker på nattetid och i form av svartjobb. De som gör jobbet är i huvudsak invandrare och de är helt enkelt den inhemska varianten av de engelska fackföreningarna kallar "The invisible people" . Det här företeelsen på arbetsmarknaden som USA också går under betäckningen  "working poor".

Smaka på de uttrycken; working poor, invisible people. En beskrivning av arbete och arbetare i närmast slavomständigheter. Dåligt betalt, så dåligt betalt att det inte går att försörja sig på sitt eget arbete. Men inte nog med det utan jobbet blir också osynligt. Hur denna utveckling som sker i spåren och som konsekvens av nyliberalismens ekonomiska tyranni där marknadskrafterna får leva sitt eget liv. Resultatet blir att en stor grupp av arbetare ställs utanför samhället. De stigmatiserade arbetarna som både är svartjobbande, osynliga och troligen i många fall illegalt i landet utnyttjas av samvetslösa och giriga arbetsgivare i den nya superkapitalismen till att göra de här jobben som ingen vill betala för.

Detta är klassamhället i sin värsta form. Det är en värld som de flesta inte känner till och har svårt att tro att den finns. När TUC (engelska LO) försöker organisera dessa de här arbetarna möts man av flera stora problem. Språksvårigheter, rädsla, kriminella arbetsgivare, unionbusters (dvs. mer eller mindre gangsterligor som terroriserar både arbetare och fackliga ombud och organisatörer.

Utvecklingen påminner inte så lite om det skedde när USA:s fackföreningsrörelse krossades på 1950-talet. Är det samma utveckling som Sverige ska gå? Svartjobb, osynliga människor och fattiga men arbetande är det framtiden det. En sådan utveckling innebär ett samhälle som slits sönder av interna motsättningar, framväxande desperation och rasism.

De senaste dagarna har ett kulturseminarium - Boken på arbetsplatsen - genomförts på Brunnsvik. Det avslutades med en debatt om rätten till ordet. Bland deltagarna fanns det en stark kritik mot högerns kulturpolitik och en vilja till motstånd mot samma högerpolitiken. Insikten om att Sverige är på väg in i en nyliberal samhällsomvandling där människan förminskas till det osynliga folket, arbetande och fattigdom. Vill vi det? Deltagarna på seminariet ville inte det. Vill fackföreningsrörelsen, folkbildningen och socialdemokratin det? Vill du det?

http://www.kulturochpolitik.se/  

Jag vill påstå att borgerliga bloggare är rent förbaskat fega. I min förra blogg citerade jag Skatteverkets undersökning som visar att småföretagare skattefuskar för otroliga 133 miljarder per år. Av det är 52 miljarder som är rena svartjobb. Vem som helst, alla blir upprörda och förbannade. Inte minst eftersom det stämmer så illa med den bild som småföretagarnas egen agitation och retorik ger för handen. Alla utom nyliberalismens vasaller som annars skriker sig blå och drar ut i strid så fort en politisk motståndare går mot röd gubbe. Och var är regeringen Reinfeldts moraliska indignation?

Enligt småföretagarna själva och deras försvarsadvokater  är det ingen som ens kan tänka sig att skattefuska eller fiffla. Eller att på något sätt göra något som liknar den bild som skatteverkets rapport visar på. Tvärtom att bara tänka att så skulle ske är inget annat än förtal av de arma småföretagarna. Den moraliska glorian måtte klämma rejält om man ser till verkligheten som Skatteverket presenterade.

I min förra blogg uppehöll jag mig vid detta. Jag inbillade mig eller trodde att de alla nyliberala bloggare som sjunger småföretagarnas lov i vart fall skulle kommentera. Men inte ett ljud, inte en rad av kritik mot Skatteverkets rapport, inte de sedvanliga höga tonerna om vänsterns förföljelse av de utsatta småföretagarna. Det är lika tyst som på de berömda sju dövstumsinstituten från detta annars så snacksaliga gäng.

Förvånande? Ja, men bara på ett sätt. Det är mer alarmerande med tystnaden för den kan bara betyda en sak. Ett tyst medgivande av att Skatteverkets uppgifter är korrekt men också att man tycker det är okay med skattefusk och fiffel för 133 miljarder per år.

Jag vet inte vad man ska säga. Att småföretagarnas organisationer måste börja hålla rent för egen dörr och bland de sina är en fråga om trovärdighet. Det är också en fråga om att om vanligt folk skall ha minsta tilltro till småföretagarna som grupp måste en förändring ske både i sak och attityd.

Kan vi förvänta oss att de sedvanliga nyliberala och borgerliga bloggarna ska kräva hårda tag och slut på myglet som annars är så vanligt oavsett om det gäller en socialdemokrat som har fått en lägenhet eller om det varit en resa där det druckits några snapsar. För handen på hjärtat;  vad är dessa många gånger moraliskt tveksamma om än inte olagliga handlingar satta i förhållande till 133 miljarder i skattefusk och svartjobb?

Till sist.....

Kolla in de gjorda uppdateringar både i Skivboden och de nyupptäckta unika fotografierna från Linköping på tidigt 1920-tal som jag har hittat.

Att lyssna på är Redgum från Australien som var stora där nere på 1970-80-talen. Deras I Was Only 19 är banne mig en av de bästa anti-krigsånger jag någonsin hört! I Europa finns inga plattor med gruppen men på amazon finns en utmärkt samling Against The Grain. Kolla även in videon på youtube.

http://www.kulturochpolitik.se/ 

Hittade en liten rubrik i lokaltidningen, Östgöta Correspondenten från den 17 oktober när jag läste ifatt nu på lördagsmorgonen efter de senaste dagarnas resande. "Småföretagare skattefuskar mest" var den lilla rubriken. Enligt artikeln från TT som citerar en rapport från Skatteverket så fuskar småföretagarna för 133 miljarder kronor per år. 66 miljarder beror på svartjobb som de gör och resten på grund av rent skattefusk.

Att småföretagarna känner sig förföljda och missförstådda har varit en evig visa de senaste 20-30 åren. De har enligt dem själva och deras organisationer varit misshandlade av media och inte minst politiker och skatteverk.

Småföretagarna fuskar minsann inte utan de har istället varit utsatta för en förföljelse av den elaka vänstern. Nu verkar det istället som om det s.k. förtalet har sin grund i verkligheten och närmare sanningen än förtal. Det som är sorgligt är att inte småföretagarna själva vill ta tag i missförhållandena utan fortsätter och bagatellisera en så pass omfattande ekonomisk brottslighet. För vem är det som drabbas i slutändan, jo det är alla de hederliga och seriösa småföretagarna som gör rätt för sig. Inte bara att de får ett oförtjänt rykte som skattefifflare och fuskare utan också möts av kundernas misstänksamhet.

De enda som egentligen tjänar på brottslighet är ju brottslingarna och tyvärr finns det allt för mycket tendenser att kriminella element har tagit över stora delar av vissa branscher. Detta alltmedan småföretagarna själva framhåller sin oskuldsmyt och fortsätter att kalla brottslig verksamhet som kostar samhället, dvs. oss alla, 133 miljarder varje år för bagateller och inget att bekymra sig om. I sin egen patenterade politiskt korrekta blindhet så blir de därmed också medskyldiga till den ekonomiska brottsligheten inom sina egna branscher. Sorgligt, ytterst sorligt! För samhället och inte minst för småföretagrana själva.

http://www.kulturochpolitik.se/

Varför slår unga män varandra på käften? Varför samlas man i gäng för att slåss med varandra i samband med exempelvis fotbollsmatcher? Varifrån kommer gängkulturen som förgiftar och tar liv?

Egentligen är det samma fråga som varför unga män, gärna i gäng, våldtar unga tjejer. Varför empati har blivit en bristvara medan våld och okänslighet har blivit ett allt vanligare sätt att uppträda och hävda sig?

De här frågorna har efter de gångna veckornas våldsamma händelser blivit något som finns allra högst upp på rubriksättarnas att-göra-lista. Kort sagt, har våldet blivit en del av vardagen på ett sätt som var okänt för 10-20 år sedan.

Det finns säkert flera orsaker men några som måste tas upp till diskussion är vilka värderingar styr beteendet, vem står för acceptansen för att slå någon på käften eller att våldta. Och inte minst; hur kan ett samhälle som det svenska utvecklas till en sådan brutalisering som har skett under de senaste decennierna.

En orsak tror jag ligger i att det goda samhället i bemärkelsen att ett samhälle där klyftorna är mindre ger också mindre av social frustration än ett samhälle där arbetslöshet och social stigmatisering är ett naturligt tillstånd. Ett samhälle där hopplösheten bland underdoggrupper blir en social definiering som sker i våra storstäder i dag.

När fattigdom, arbetslöshet och hopplöshet blir ett normalt tillstånd så innebär det också att den som befinner sig i detta riskerar att bli offer för värderingar som innebär att det är okay att träffas i gäng och slåss. Men också när samhället överger förorterna och det blir städernas kärnor med välutbildade och välavlönade som lever sitt skyddade liv medan underklassen förvisas till en fortsatt tillvaro av hopplöshet utan synbarligt hopp om förändring.

Fattigdom och hopplöshet blir då också identifikation och därmed skapas bristen på empati för andra människor, de på den andra sidan. Så ju mer vi låter samhället dela på sig så kommer denna utveckling att fortsätta.

En annan viktig ingrediens är den avtrubbning som finns i kommersialiseringen av media där unga människor ser mord och våld från morgon till kväll på TV. Den här diskussionen har funnits i alla år men att det finns en avtrubbningseffekt är forskarna överens om. Att se våld upprepat dag ut och dag in under uppväxten skapar värderingar och bidrar till att skapa avtrubbade individer som i fel situation blir våldsamma och oförmögna att inse konsekvenserna av sitt handlande.

Kommersialisering, det allestädes närvarande våldet och de ökade klyftorna i samhället är tre orsaker till den förfärande utveckling vi ser idag. Mot det hjälper inga välmenta kortvariga kampanjer utan bara ett bättre rättvisare samhälle där alla får plats. Ett samhälle där allt inklusive människor blir möjligt att sälja och köpa blir också ett brutalt samhälle där empati kommer i andra hand och köpenskapen blir det primära.

Så varför förvånas, vi har själva bäddat för det som sker idag. Det är allas vårt ansvar att våldet håller på att bli en del av samhällets sätt att vara. Brutalitet och ohämmad kapitalism är tyvärr sängkamrater med allt vad det innebär av våld och empatibrist.

http://www.kulturochpolitik.se/