Maud Olofssons förakt för det demokratiska samtalet och väljarna
Winston Churchill hade en dubbelgångare som var en del i skyddet av premiärministern under andra världskriget. Ett skydd mot attentatsförsök från nazistiskt håll. Att många kända personer och politiker har look-a-likes för att skydda sig är inget ovanligt. En annan som använde look-a-likes var den franske presidenten Charles de Gaulle för att förvirra OAS-terrorister.
Nu ska man inte jämföra politiska giganter som Churchill och de Gaulle med politiska pygmeer som Maud olofsson. Det är att ge henne på tok för mycken betydelse. Men när politiker låter andra svara i sitt namn är det en annan sak. Det gäller inte säkerhet eller liknande längre utan antingen ren slöhet, dålig planering eller helt enkelt ett genuint förakt för omgivningen och väljarna. Det är än värre då det undergräver respekten för demokratin då samtalet mellan folkvalda och väljare är det mest essentiella i demokratins själ.
När Maud Olofsson använde sin pressekreterare häromdagen för att svara på frågor på Aftonbladets chatt så var det ett tramp i det berömda klaveret som heter duga. Att sedan som fröken pressekreterare Lisa Wärn säger "jag vet vad Maud tycker" är väl snarast ett tecken på att Maud Olofsson helt enkelt är ett verktyg i händerna på Centerns Stureplanshöger.
Det är också ett uttryck för det högdragna förakt som dagens centerledning håller för väljarna. Det är ju tydligt i politiken men också när man lurar och uppträder med lånta fjädrar och kallar sig Maud när man är Lisa. Bilden av politiker som bluffmakare stärks av Maud Olofssons agerande.
Till TT säger Olofsson att "Jag gav okay på alla svaren och det räcker för att säga att det var jag som svarade" men samtidigt förnekar pressekreteraren Lisa Wärn detta utan uppger att hon endast hade kontakt med Olofsson vid ett tillfälle.
En lika pikant, avslöjande detalj är att Lisa Wärn undertecknade svaren med Maud. Alltså pressekreteraren uppträdde som partiordföranden och vice statsministern. Är inte det bedrägligt och uttryck för ett förakt för de som ställde frågor till just Maud Olofsson men fick svar av en stand in.
Någon ljuger, Maud Olofsson eller Lisa Wärn, och det är uppseendeväckande när regeringens vice statsminister uppenbart inte tar en chatt på Sveriges största tidning på allvar och sedan tydligen även ljuger om sin delaktighet när hon blir avslöjad.
Reinfeldts jobbpolitik är avslöjad
Professorn Bo Malmberg i kulturegeografi på Stockholms universitet hudflänger och klär av högeralliansens jobbpolitik på ett befriande vis i SvD idag (8 oktober). Den s.k. jobbpolitiken stannar enligt Malmberg vid 80 % sysselsättningsgrad. Han skriver "alliansregeringens mål är alltså att på fyra år öka sysselsättningsgraden med sammanlagt 1 procent. Detta kan jämföras med Perssonsregeringen, som mellan 1997-2006 lyckades öka sysselsättningsgraden med mer än 4 procentenheter."
Vad stödjer sig Malmberg på i sin kritik? Jo, i finansminister Borgs finansplan står det i eldskrift att "i somras uppnåddes den gamla (läs socialdemokratiska) regeringens mål om att 80 procent av befolkningen i åldern 20-64 år skall vara reguljärt sysselsatta, (.......). Prognosen är att den reguljära sysselsättningen (.......) ligger kvar på denna höga nivå under de kommande åren." (sid 49 finansplanen.)
Alltså, inget om någon målsättning om full sysselsättning utan ambitionen är att ligga där sysselsättningen ligger. Det innebär också med naturlighet att ambitionen att bryta det s.k. utanförskapet är inget annat än retorik som har till syfte att försvara en högerpolitik där ökade klyftor. Högern skiter högaktningsfullt i de arbetslösa och sjuka utan de blir bara de som ska betala för de redan rikas ökade förmåner. I sanningen i höger och klasspolitik.
Kritiken mot Reinfeldt och hans fögderi är förödande då den slår mitt i hela den omsorgsfyllt uppbyggda bilden av moderaterna som ett jobbparti eller som den nya arbetarpartiet. Likaså innebär kritiken att den avslöjar att det primära målet för moderaterna gamla eller nya har och är att sänka skatterna för höginkomsttagarna även om det innebär att man skapar ett frälse av rika som blir än rikare och ett ofrälse av fattiga som genom alla nedskärningar och förändringar i skattesystemet blir fattigare.
Den grundläggande orättvisan där arbetslösa och sjuka betalar för de rikas berikande är oerhört stark i Malmberg ilägg på Svd:s Brännpunkt. Inte minst som det är en ny infallsvinkel på moderaternas politik och inte minst av den gängse mediabilden av Reinfeldt.
Malmbergs avslutning är också talande. "Talet om att bekämpa massarbetslösheten var tydligen bara ett smart sätt att paketera skattaesänkningsförslag där de sämst ställda står för finansieringen."
Till sist..........
.............Expressen kritiserar Mona Sahlin för att hon talade om de sjuka och arbetslösa i gårdagens partiledardebatt. Reinfeldt han talade om de som jobbade. Det är väl tur att någon bryr sig om de som har kommit i kläm mellan Reinfeldts högerambitioner och högerregeringens duktighetsprinciper.
Mats Odell är en tillgång
När jag satte mig på planet i Aten för att åka hem möttes jag av de svenska tidningarna sidor om utförsäljningsministern Mats Odells klantigheter. Inte nog med att karlen har lyckats att sälja statlig egendom till vrakpris utan han har också lyckats med det att visa sådant uselt omdöme så att han har anställt flera personer från skandalernas Carnegie att vara sina rådgivare.
Det hela liknar historien om att sätta bocken som trädgårdsmästare. Det slutade bara på ett sätt - total förödelse. När nu Odell lyckats förverkliga sagan så är det nästan skrattretande om det inte vore för att det är så allvarligt.
De statliga företagen är en viktig del i näringspolitiken. Exempelvis SBAB har haft en tydlig påverkan på bostadsräntorna under många år. De svenska räntorna är lägre än jämförbara länders räntor. Till nytta för husköparna givetvis och till sorg för bankerna. Vidare har tidigare utförsäljningar som på energisidan inte haft någon positiv effekt för oss konsumenter tvärtom det har skapats privata oligopol.
Nu kan vi säkert vara överens om att Mats Odell är ett nummer för liten för sitt uppdrag, en liten politisk dvärg som borde hållas borta från maktens boningar. Men nu sitter han där och klantar sig. Han låter anställa som sin statssekreterare den som totalt misslyckats ha hålla lag och ordning i skandalernas Carnegie. Han gör det när kraschlandningen redan var ett faktum och när han väl känner till Finansinspektionens kärva för att inte säga katastrofal kritik gentemot Carnegie.
Som sin vana trogen så låter den politiska tvålen Reinfeldt kritiken mötas av den sfinxartade attityden att han har fortsatt förtroende för Odell och 2business as usual" dvs. vi fortsätter utförsäljningsrallyt till de stora kapitalägarnas fromma. Rean fortsätter oavsett om det finns både jävrisker och politisk klantighet och misslyckat handlag i hela soppan.
För ytterst handlar det om Reinfeldt monumentala misslyckande som regeringsbildare. Minister efter minister skakas av olika märkligheter, lögner, falska examina, skatteplanering, avgiftsfusk osv. Listan på oegentligheterna i Reinfeldts regering är oändlig uppenbarligen men inget kan rubba Reinfeldt i hans överallt svävande mål; systemskiftets genomförande.
Att som vänsterpartiet kräva Odells avgång är ingen mening med. En majoritet av de som svarat på E24 anser annars att Odell bör avgå. Men, se istället positivt på Odell han är en tillgång för oppositionen för maken till omdömeslös minister får vi leta efter. Reinfeldt ge Odell några fler tunga uppdrag och nästa val skickar inte bara Kd utan också åtskilliga av borgerliga riksdagsmännen ut ur politikens maktcentrum!
Samma satans mördare 1975 och 2007
Satans mördare sa Olof Palme en gång. Då gällde det slaktarna i i det dåvarande fascistiska Spanien. När den spanska fascismen avrättade FRAP-aktivister så angrepp Palme i ett allt annat än diplomatiskt sätt den ansvariga fascistregimen. Franco-fascismen skyddades av amerikanska intressen och kritiken bidrog till att Spanien kom att välja den demokratiska vägen efter Francos frånfälle.
Satans mördare är ett lämpligt epitet på den burmesiska militärdiktaturen som under det senaste dygnet gjort sig skyldiga till övergrepp på en allt mer utmanade sätt mot de demokratitörstande burmeserna. De våldsamma och brutala händelserna upprör nu en hel värld och kritiken är samstämmig gentemot regimen och dess bödlar.
I flera decennier har militärdiktaturen hållit landet i ett järngrepp utan att omvärlden har bekymrat sig överdrivet om vad som skett och förföljelse. Orsaken har varit lätt att hitta; ekonomiska intressen som inte har fått störas.
Både Frankrike och Norge har ekonomiska intressen i Burma. Skamligt men sant så är dessa ekonomiska intressen ett skäl till varför regimen har kunnat fortsätta sitt förtyck. Men den starkaste orsaken ligger i Rysslands och Kinas ovilja att påverka regimen.
Det samma Kina som är förre fp-ledaren Leijonborgs förebild och det är samma Kina som nu genomför fotbolls-VM för damer och ska nästa år bli värld för det största inom idrotten olympiska spelen.
Protesterna mot fascisterna i Burma kommer att fortsätta med all sannolikhet. Men för att diktaturen skall sparkas ur sadeln måste omvärlden bry sig och de demokratiska länderna lägga press, börja bojkotta och isolera regimen. Kina och Ryssland måste förmås att inte hålla militärdiktaturen bakom ryggen som de gör fortfarande trots händelserna de senaste dagarna. (Följ den aktuella utvecklingen på www.aftonbladet.se där redaktion uppdaterar hela tiden.)
Enligt de senaste nyheterna så stängs nu Burmas tidningar för att de inte ska kunna rapportera om händelserna.
Satans mördare - det epitet gäller minst lika mycket militärerna i Rangoon 2007 som militärerna i Madrid 1975.
http://www.kulturochpolitik.se/
En skammens regering
Regeringen har ingen skam i kroppen. Men det behöver inte en högerregering ha. Vägen utför modell USA är beträdd och nu fortsätter regeringen på den inslagna vägen. Det finns inget annat sätt att beskriva förslagen i den nya högerbudgeten.
Blir du arbetslös så tar det två dagar ytterligare innan du kommer in i a-kassan. Jobbar du inom ett förbund där arbetslösheten är högre än genomsnittet så blir det än dyrare att tillhöra a-kassan och vara facklig medlem. Men om du har ett yrke med lägre arbetslöshet så får du sänkt a-kasseavgift. Syfte med detta är slå en kil mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Slå en kil mellan kvinnodominerade förbund som Hotell & Restaurang och Handels gentemot mansdominerade som IF Metall och Elektrikerförbundet. En skamlig politik där det tyvärr inte tog många timmar innan TCO-förbundet SKTF hade det dåliga omdömet att tackade regeringen för att de får sänkt a-kasseavgift.
Höstjakten fortsätter på arbetslösa och sjuka människor. Empati med den som har det redan svårt saknas totalt hos regeringen. Likaså solidariteten med de som August Palm beskrev som "samhällets till skada komna" när man nu sänker sjukpenningen. Den som inte kan få heltidsjobb utan bara deltidsjobb straffas också kan förlora en stor del av sin inkomst när möjligheten till heltidstämpling försvinner. Detta får stora konsekvenser framförallt för alla de lågavlönade kvinnor som jobbar inom branscher där arbetsgivarna har satt i system att bara anställa på deltid eller timmar.
Målet att skapa en låglönearbetsmarknad där löntagarnas rättigheter blir bara ord och där facken inte förmår att teckna och upprätthålla kollektivavtal är på väg att skapas genom att många deltidsanställda riskerar att betala en stor del av sin låga inkomsten i fackavgift och a-kasseavgift genom regeringens politiska beslut.
Regeringen Reinfeldt är en skammens regering - en renodlad högerregering där klyftorna får snabbt öka och där skillnaden mellan fattig och rik ökar med en förfärande fart och omfattning. Reinfeldt gör skäl för den nidteckning SSU publicerade inför valet - ulven Reinfeldt.
Skyll inte på mig, jag röstade inte på dom!
Reinfeldt vår tids Yngve Holmberg
I morgon är det ett år sedan högerregeringen med Reinfeldt i spetsen vann valet. Då var Reinfeldt med cockerspanielögonen otroligt populär speciellt bland kvinnor på den borgerliga flanken. Men även en del tidigare socialdemokratiska väljare hade bytt fot och fallit för löftespolitiken om mer pengar i plånboken. Snåltarmen och ett blygt anlete gav valsegern. Tyvärr var det uppenbart många som lät sig förföras av utanlåten men inte hörde egoismens höga visa som den formulerades av högeralliansen.
Människor är förbannade på försämringen av a-kassan, ingreppen i sjukförsäkringen, den dyrare trafikförsäkringen osv. Många beslut som tagits av regeringen har skett utan att det fanns med i löfteskarusell innan valet som nu höjningen av bensinskatten.
Nu ett år senare så har både alliansens opinionssiffror dalat med historik snabbhet till att ligga ca 10 % efter oppositionen utan att den ens behövt formulera någon politik i egentlig mening. Men än värre förtroendet för Reinfeldt har fallit som en sjunkbomb i Marianergraven, till synes utan botten.
Och efter alla skandalösa utnämningar av moderata statsråd med hela garderoben fyllda av lik som licensskolk, skattebrott, snart arbetskraft, köpta examen osv. som gör att moderaterna framstår som ett parti där det är en merit att ha ett straffregister istället för ett CV.
Att då förtroendet för Reinfeldt faller, färre tycker regeringen gör ett bra jobb och opinionssiffrorna dalar. Det är bilden av en regering som möter allt större problem. Det är också en regering som snart bara hyllas helhjärtat av Dagens Nyheters ledarsida. Kritiken växer och sprickorna blir allt tydligare både inom moderaterna men också inom högeralliansen. Centerns återknytande till Ådalshögern med sitt närmast patologiska fackföreningshat skapar problem för Reinfeldt som försökt mödosamt tvätta bort den bilden av moderaterna.
Folkpartiets skolpolitik upplevs och möter motstånd från olika håll då den i grunden militarister skolan och fokuserar inte på det som är problemet; trötta och oengagerade lärare som betalar konsekvenserna av 90-talets sparnit. Kepsar, mobiltelefoner och liknade är bara tecken på det som är problemen inte problemen isig.
KD:s hemmafrulön kostar enorma pengar som måste hämtas hem någonstans och det skapar slitningar inom alliansen. Likaså framstampade beslut och fastighetsskatten som snart alla sågar i den form den får nu.
I slutet på 60-talet skulle dåvarande högerpartiet göra en facelift och make-over. Resultatet och svaret på drömmen var Yngve Holmberg. Först gick det riktigt bra. Opinionssiffrorna gick upp men i det längre perspektivet blev Holmberg orsaken till Högerns ökenvandring i över ett decennium. Så länge Reinfeldt kan hålla sina kritiker stången inom partiet så kommer det att gå men den dag tendensen är tydlig och opinionssiffrorna, förtroendet faller mot avgrunden vässas knivarna och gammelhögern kommer att göra processen kort med Reinfeldt. Tiden är kanske bokad till september 2010.
Kan Reinfeldt inte hitta en enda hederlig moderat ?
Finns det ingen otadlig moderat? Ingen moderat som inte har ett straffregister? Ingen moderat som inte måste lista upp sina brottsliga tillkortakommanden istället för sina meriter när de blir ministrar.
Den senaste i raden av dessa är Ewa Björling som har som meriter svart arbetskraft, fortkörningar, miljöbrott och svartbyggen. Likaså en konflikt med byggfirman om 1,5 miljoner. Byggaren gav upp till sist och accepterade 150.000 istället för det 10-dubbla som han påstod hade rätt till. Låt vara som det vill med det. En sak är klart och det är att Ewa Björling inte hade byggnadslov för till- och ombyggnaden vilket den moderate (!) byggnadsnämndsordförande är synnerligen tydlig på i dagens radionyheter.
Hela sörjan ligger helt i linje med tidigare moderatministrar som har licensskolkande, skattefusk, anlitat svartjobbare, köpta akademiska examen, jäv osv. En allt annat än vacker bild av det moderata förhållningssättet till lag och ordning. Istället framträder en moral där lagen gäller för andra inte för sitt eget frälse, sina parti- och klasskompisar, som enligt samma moraluppfattning är helt okay och inget klandervärt.
Jag har tidigare inbillat mig att Fredrik Reinfeldt har bara varit arrogant och samma arrogans har gjort att han inte förstått eller enbart ett klantigt och oskickligt agerande när ministrar som Borelius och Stegö Chiló utsågs. Men nu är det uppenbart att det inte är så utan det är uttryck för en medveten politik och ett förhållningssätt till politiken och samhället. Att få det högsta förtroende en medborgare kan få, att få ingå i den demokratiska valda regeringen, har under Reinfeldt devalverats till en personlig möjlighet.
Bildt, Stegö Chilo, Borelius, Borg, Billström och nu också Björling är sex statsråd som alla har gjorts sig skyldiga till olika juridiska förbrytelser eller tveksamheter. De anser sina handlingar själva som att vara lindriga eller ursäktliga men de är rättsligt tveksamma eller direkt straffbara. Men än mer, är det inte värt att fundera på om det är en sådan regering som svenska folket har gjort sig förtjänt av. Men det är en samling av personligheter som är typiska för det parti som kallar sig moderaterna men är inget annat än den gamla vanliga högern. En högerman är alltid högerman och deras moral är inget annat än egennyttan.
Nu angrips arbetsrätten på bred front
Så, då är det dags för nästa stora strid med högerregeringen. Centermaudan vill riva upp stora delar av arbetsrättslagstiftningen det har hon sagt sedan första dagen i regeringstsällning, Folkpartiet i sin tur svävar på målet i vilken omfattning angreppet ska ske. Kd vill i guds namn (Mammon) angripa arbetsrätten och Moderaterna är oense internt.
De borgerliga partierna lovade dyrt o heligt att arbetsrätten inte skulle angripas vid en högeralliansseger utan den var fredad för den fungerade utmärkt. Det sa Reinfeldt, det sa även Littorin men de hann inte in i Rosenbad för Carl Bildt läxade upp sina moderater och angrepp arbetsrätten.
Nu börjar opinionsbildningen för ett raserande av viktiga delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Undantag i LAS blir generella med Fp:s förslag, ungdomsavtal (utan rättigheter) vill centern ha osv. Angreppet på konflikträtten vill alla borgerliga politiker ha under ropen på proportionalitet. De enda som fortfarande strävar emot är Littorin och Reinfeldt men hur länge klarar de att hålla skenet uppe och när kommer förslagen om stora försämringar i löntagarnas rättigheter.
Det dröjer nog inte så länge, sanna mina ord!
Veckan som gick: Björklund, Odelberg och fackets förlorade medlemmar
FOTO Christoffer Göransson
Veckan som gick var då Odelberg gick, Björklund kom och facket förlorade ytterligare medlemmar. allt enligt högeralliansens planering. kort sagt en vecka där orosmolmen syntes väl.
Folkpartiet Batongliberalerna har avslutat sitt landsmöte. Björklund blev ny ordförande som väntat och Leijonborg trots sin nedsolkade kostym fick kongressens tacksamhet. Moral är ett tveeggat vapen. Den gäller uppenbarligen för alla utanför Folkpartiet men inom partiet är det mesta tillåtet bara det gagnar maktutövningen. Inget får störa högeralliansen, framförallt inte några moraliska betänkligheter vad det gäller sådana saker som lagbrott och illigala dataintrång. Att kräva av andra går ju bra men att hålla rent framför sitt eget partikansli är en annan sak.
Jag delar inte Mikael Odelbergs syn på försvaret men en sak måste faktiskt räknas honom tillgoda; karl har varit rakryggad och visat på en sällsynt egenskap i den sittande regeringen och det är civilkurage. När han inte längre kan stå för politiken tar han konsekvenserna av det och avgår. Sedan kan man undra hur omvärlden ser på att en av varje lands regerings viktigaste ministerposter, försvarsministern, innehavs av en lydig nickedocka och en vapenvägrare.
Facket förlorar medlemmar. Det var inget oväntat, det som möjligtvis är oväntat är att inte medlemstappet är värre än det är. För när lågavlönade deltidsarbetande ska betala sammanlagt 10 % av sin inkomst efter skatt till i huvudsak a-kassan på grund av regeringens politik kan det bara få konsekvensen att de inte har råd. Det är också tydligt var tappet var värst; Hotell o Restaurangfacket och Handels. De två förbund som har flest lågavlönade deltidsarbetande medlemmar. Regering har och Littorin har därmed nått sitt tänkta syfte: se till att de lågavlönade inte är med i facket och då blir det svårare att hävda kollektivavtalen och därmed lägstalönerna. Resultat ökad lönespridning och en låglönearbetsmarknad växer fram där kortutbildade, ungdomar och invandare får klara sig själva. En cyniskt med väl genomtänkt politik. Öka klyftorna, sänk skatten för medelklassen och säkra maktinnehavet 2010. Ett smartare sätt att genomföra systemskiftet än Stureplans-Centerns konfrontationspolitik.
Läs gärna Ingvar Perssons insiktsfulla analys i Aftonbladet och fakta hittas i LO-tidningens fredagsnummer (nr 27). Klicka på bilden nedan för full storlek.
Även undertecknad har fallit för frestelsen att synas i cyberspace - har skaffat ett eget konto på Facebook. Till vad nytta vete fan men vi får väl se. En notering; på Facebook finns bara konservativ, liberal eller ultrakonservativ och ultraliberal som politiska uppfattningar att ange i profilen. Alltså, socialister och socialdemokrater eller männikosr med vänsteruppfattningar kanske inte är välkomna????!!!!
www.kulturochpolitik.se
Nästa man till rakning
"Kulturministern Cecilia Stegö-Chiló har medvetet inte betalat sin TV-avgift på 16 år (!!!) närmare lagtrots går det inte att komma. Migrationsminister Tobias Billström har inte heller betalat på i hans fall 10 år (!!!) då han inte tyckt programmen var bra och att han ogillar public service (Expressen idag). Handelsminister Maria Borelius brydde sig inte heller om att betala sin avgift när hon flyttade hem från England detta trots att hon äger 6 TV-apparater. Ett förbiseende?"
Så skrev jag i ett blogginlägg oktober för ett år sedan. Sedan kan man lägga till detta turerna kring Carl Bildt och hans optionsaffärer och eventuella jävsituation.
Idag avgår den likaså moderate försvarsministern Mikael Odenberg efter en konflikt inom regeringen. Det är Odenberg som kallar till presskonferens och meddelar att han har budat över sin avsägelse till den evigt frånvarande statsministern Reinfeldt.
Det är en örfil av monumentala mått när en regerings försvarsminister lämnar sin post på detta sätt. Än mer så när det är en moderat försvarsminister som gör det eftersom försvarsfrågan alltid varit högerns hemmaplan. Att då visa upp en sådan missämja inom högern i försvarspolitiken är utan jämförelse i svensk modern politisk historia. Sedan att det inte ens försöks varken från Odenberg eller Reinfeldt att över skyla med personliga skäl eller hälsoskäl. Tvärtom, med all önskvärd tydlighet visar Odenberg sitt missnöje och sin ilska över det sätt han har behandlats i regeringskretsen. Avgången efter mindre än ett års regeringsarbete visar därmed på stora problem och ett djupt liggande missnöje och tydliga motsättningar inom regeringen.
Det är en uppseendeväckande händelsekedja där det ena ministern efter den andra med medlemskap i högerpartiet finner för gott att lämna skutan. Stegö-Chiló, Borelius och nu Odenberg har alla lämnat sina departement. Billström och Bildt har fått utså mycken kritik och inte så lite av nesa men sitter fortfarande kvar. Gemensamt i alla dessa händelser och avgångar är att tystnaden från regeringschefen har varit närmast total. Det är som den gamle kommunistiske journalisten Nils Holmberg sa det är tyst som från sju dövstumsinstitut. Tystanden är bedövande, så tyst att det är historiskt unikt vill jag påstå. Aldrig har en regeringschef haft så lite intresse och vilja att styra sin regering. Och nu ifrågasätts även förmågan även från de mest devota beundrarna.
Kritik mot Fredrik Reinfeldt är idag också kraftig både från vapendragarna på Svd och DN:s ledarsidor. Det verkar som om de är i chocktillstånd och mellan raderna kan man läsa en undran om hur länge ska den här regeringen kunna sitta kvar med bibehållet förtroende. För alltfler blir det uppenbart att det inte är Fredrik Reinfeldt som är den starke ledaren i regeringen utan den verkliga makten i regeringen sitter i finansdepartementet och heter Anders Borg.
När sedan Fredrik Reinfeldt väljer att möta media idag kl 16.00 så är det en stukad och tydligt obekväm statsminister som håller låda om allt utan Odenberg. Det är ett bestående intryck att Reinfeldts så tidigare påstådda och omhuldade resonerande stil har förbytts mot ett pladdrande; en verbal diarré´ utan verklig substans. Intrycket är att Reinfeldt har uppenbara problem med att leda sin regering och har alltmer blivit gisslan för andras ambitioner.
Att Fredrik Reinfeldt saknar ledarkvaliteter är uppenbart och det är evident för alltfler. Det apspel som pågår inför delvis öppen ridå visar på hur ledarskapet i regeringen saknas och det kan få svåra politiska konsekvenser.
Detta kan möjligen fungera så länge Anders Borg förmår att slänga till de andra regeringspartierna deras små allmosor. Medan moderaterna i övrigt håller sig lugna med att de får vara regering i vart fall i ord. Till gangnet har regeringen uppenbarligen utvecklats till ett transportkompani för Anders Borgs ambitioner. Hur länge kan Reinfeldts ministär hålla för det inre trycket är frågan. Den politiska situationen påminner i mångt och mycket om en tryckkokare där locket inte har skruvats på ordentligt. När eruptionen kommer är snarare frågan än om den kommer.
http://www.kulturochpolitik.se/
FOTO Ingemar E L Göransson
Dumskallarnas paradis
Ibland tror man inte att det är sant. En del politiska förslag är så korkade att de liknar inget. Våra politiker kan ibland nå nya höjder vad det gäller dumskalleförslag. Det kan bero på kortsynthet, att man inte gör en ordentlig analys vad konsekvenserna blir av (korkade) förslag. En del andra förslag är så illasinnade så det kan inte vara en tillfällighet.
För någon vecka förslog arbetsmarknadsminister Littorin att företag med god arbetsmiljö skulle få en liten Smiley-dekal att sätta på dörren. Det är samme person, samme minister som la ner forskningen om arbetsmiljön och arbetslivet på Arbetslivsinstitutet. Det är också samme minister som skär drastiskt drar ner resurserna på Arbetsmiljöverket. Så forskning och kontrollmyndighet ersätts med en käck dekal. En dekal som för övrigt tidigare var symbolen för knark som ecstasy.
Dumskallestruten hör därmed hemma på Littorins flinade nuna. Och det gör den välförtjänt för den nedgången i exempelvis dödsolyckor från över 400 arbetare på 1950-talet till idag 50 per år är jäklar i min själ inte högerns förtjänst för de har alltid gått emot alla förslag till bättre arbetsmiljö. När nu forskningen är nedlagd och medlen till utbildning av arbetsmiljöombud på arbetsplatsen har försvunnit så är det som att sätta vagnen före hästen. Fast, nu är vagnen en flinande smiley ? tidstypiskt och slående i Littorins arbetsliv.
Ett annat exempel på korkade och i detta fall närmast hjärtlösa och korkade förslag står landstingspolitikerna (högeralliansen) i Stockholms län för. De gamla och rörelsehindrade ska i fortsättningen behöva betala hyra, enligt förslaget 1200 kronor för sina hjälpmedel som rollator och rullstol. Något mer hjärtlöst och korkat har man sällan hört talas om. Att sedan tala om sig själva som något annat än medel- och överklassens bålde skattesänkarriddare blir omöjligt.
Ett till synes omöjligt förslag som bara kan rendera ytterligare en dumskallestrut som ska pryda högeralliansens politiker i Stockholm. Korkat ja, hjärtlöst ja men inte oväntat av en regering och en landstingsledning som blir allt tydligare i sin strävan att slå mot alla rester av generell välfärdspolitik. Naturligtvis, deras miljonärsvänner i Djursholm och på Lidingö har råd med egen rollator eller rullstol. Eller blir det ett jobb för skattesubventionerade betjänter att bära dem dit de ska?
Så i högerns dumskallesverige går det få en Smiley men ingen rullstol, kom inte säg att Sverige inte är fantastiskt!
Var är Mona och Fredrik?
Det är en konstig situation i politiken för ögonblicket. Varken regeringen eller oppositionen syns till på något sätt. Fredrik Reinfeldt är lika sällsynt i offentligheten som glada tillrop på en katolsk begravning. Mona Sahlin har efter sin ommöblering av partiets innersta cirkel gått i någon form av ide. Det är märkligt för de förändringar som sker i svensk politik och av Sverige är att lika vid ett veritabelt systemskifte.
Den solidariska politiken där samhället tar hand om sina "till skada komna medlemmar" som August Palm uttryckte för över 120 år sedan har förbytts mot en kallhamrad cynisk politik där de får ta smällen av sin olycka helt på egen hand.
A-kassan har förvandlats till ett bidrag där inom ett år inte ens lågavlönade kommer att nå 80 % ersättningsnivå med allt vad det betyder av personliga tragedier. Sjuka jagas av försäkringskassan tillsammans med de politiska makthavarna och beskylls direkt och indirekt för att inte vara sjuka.
På kulturens område syns ett mönster där utredningar läggs på nya utredningar och beslut som tillsammans totalt förändrar kulturpolitiken till att från ha varit utifrån principen om tillgänglighet och delaktighet till att bli en fråga om personliga resurser.
Det borgerliga systemskiftet visar sig även på skolans område där snart det inte finns några kommunala skolor kvar i exempelvis Stockholms innerstad.
Samhällsförändringen går med raketfart och har en kraftfull genomslagskraft. Att i det läget inte agera från socialdemokratin utan skylla på att man är inne i en omprövningsfas och rådslagen skall genomföras för att därefter bedriva oppositionspolitik är en tystnadens delaktighet.
Den socialdemokratiska oppositionen skall inte hoppas på att det går att äntra boxningsarena om två år och då slå knock på högerregeringen. Oppositionspolitik måste bedrivas dagligen och stundligen för att vara trovärdig.
Reinfeldts taktik att vara osynlig kan mycket väl lyckas för när regeringen skall mätas 2010 och då kan den obefläckade kung Fredrik träda fram utan att kunna bindas till ansvar för de impopulära beslut som har genomförts och förvandlat Sverige till en yster marknadsplats för de med gott om pengar och resurser.
Till sist....
Plocka upp Bruce Springsteen Transmissions (Storming Music Company) som är både en bok och en live radioinspelning från 1975 som ej tidigare funnits utgiven legalt. Helt lysande tidig inspelning!
TV 9 fortsätter att sända Uppdrag Mord denna fantastiska Tv-serie om mordroteln i Baltimore. Det går inte att tröttna. Andra säsongen kom ut i somras med svenskt textning.
Trevlig helg!
Reinfeldts tunga slirar i solskenet
Angrip och sparka på de som redan har det jobbigtsom arbetslösa och sjuka. Men det finns också ett drag av förakt för samma människor i Reinfeldt bekännelse. När Mona Sahlin talar i en invandrartät förort säger Reinfeldt att Mona Sahlin hon talar med dom som inte jobbar. Underförstått inte vill jobb. Dvs. invandrarna i Stockholsmförorten är lata och en belastning medan Reinfeldts kompisar ute i Stockholms skärgård är rekorderligt och slitsamt folk.
Reinfeldt har därmed visat högerns fula nuna och de värderingar som styr högerns politik; medelklassens självhävdelse och förakt för arbetarklassen och de som inte når upp till medelsklassens egna normer. Reinfeldt har som talesman för högerregeringen och högern har visat vad egentligen som finns bakaom fernissan hos det nya arbetarpartiet; klassförakt och inget annat.
www.kulturochpolitik.se
Sätt stopp för Center-Maudans tokerier
Nyliberal-Centern är på fackföreningsjakt. De förslag som man lägger idag på sin stämma kan inte tolkas på inget annat sätt. Nu ska den röda björnen fällas med lagstiftning när allt annat har misslyckats. Det är inget litet program som fackföreningsätar-Maud vill ska bli högerregeringens egen politik.
I programmet finns en mycket intressant skrivning som avslöjar Centerns ideologiska syn på löntagarnas rättigheter: På mindre företag finns det inte alltid något större behov av att engagera sig fackligt då nära relationer till arbetsgivaren inte är ovanliga, och gemenskapen kan vara väldigt bra i mindre arbetslag. De flesta arbetsgivare, särskilt i mindre företag, vill sina anställda väl och arbetar ofta tillsammans mot gemensamma mål. Det kan därför finnas goda möjligheter att påverka arbetsförhållandena utan just fackligt engagemang. (Sid 20 i förslaget www.centern.se )
Vad säger nyliberalcenter egentligen? Förutom alla inte alltid, ofta utan osv som får fungera som brasklappar för det man påstår; att arbetsgivarna framför allt de små är ena hyvens killar och tjejer. En värdering som inte helt stämmer med verkligheten vilket om inte annat de tusentals samtal och mail som LO får till sitt 020-nummer om uteblivna löner, semesterersättningar, frånvaro av anställningsbevis, felaktiga arbetstider och brott mot arbetsmiljölag och arbetstidslagen bara under sommaren 2007.
Faktum är att orsaken varför flertalet arbetsgivare uppför sig som de ska, dvs. seriöst är att facket finns som en garant för just ett just uppträdande. Det finns helt enkelt en balans mellan arbete och kapital.
Några av punkterna och deras konsekvenser var för sig och tillsammans blir att den svenska modellen på arbetsmarknaden med en acceptabel balans mellan arbete och kapital, mellan arbetsgivare och löntagare skulle helt förändras till arbetsgivarnas fördel.
Man vill införa proportionalitet när det gäller rätten till stridsåtgärder. Konsekvensen skulle bli att facken inte skulle kunna hävda rätten till att teckna kollektivavtal med en motsträvig arbetsgivare. Likaså förslaget om att det skulle bli förbjudet att genomföra stridsåtgärder mot arbetsgivare som inte har fackligt ansluten personal skulle få en långtgående konsekvens där det skulle skapas två arbetsmarknader; en med dyrare kollektivavtal och en arbetsmarknad med väsentligt lägre löner. Förlorare blir seriösa företag med kollektivavtal och fackligt anslutna löntagare; vinnare däremot blir de arbetsgivare som ger fasen i löntagarnas rättigheter och som konkurrerar med lönedumping och dåliga villkor. De seriösa företagen skulle stå med lång näsa och unionbusters skulle tvinga löntagarna att lämna facket.
Förslaget om att införa undantagsregler för hela arbetsmarknaden där arbetsgivarna ska få rätt att undantag för två personer i alla företag och förslaget om ungdomsavtal på lägre nivå likt det förhatliga förslaget som stoppades i Frankrike för några år sedan skulle förvärra saken än mer. Det satt ihop med förslaget med upp till två års provanställning skulle ge arbetsgivarna den totala kontrollen och makten på arbetsplatserna. Tillsvidare anställning skulle bli något som allt färre skulle omfattas av. Löntagarnas ställning skulle bli otryggare, svagare och i ett hopplöst underläge gentemot en arbetsgivarsida med alla fördelar på sin sida. Likaså skulle det innebära att avtalens konkurrensneutralitet skulle försvinna och en osund konkurrens mellan företagen där lönekostnaderna blev arbetsgivarnas och företagens konkurrensmedel skulle bli den nya verkligheten.
Resultat på sikt skulle innebära svagare kollektivavtal, lägre lönenivåer och ökad lönespridning där de lägst avlönade skulle bli de stora förlorarna. Nyliberal-Centern framstår allt tydligare som högeralliansens mest rabiata vad det gäller att vrida klockan tillbaka på arbetsmarknaden till en situation som liknar den som Saltsjöbadsavtalet löste 1939. Oordning, låga löner och orättvisa förhållanden där makten ligger hos arbetsgivarna - det är Maud Olofssons våta dröm. Sätt stopp för valkyrian innan det är försent!
Federleys (c) salladsröra
Riddaren av den sorgeliga skepnaden Fredrick Federley som minsann skulle visa att det gick att driva en salladsbar utan eländen som kollektivavtal har gått på pumpen. Lycksökaren och den fackföreningsfientlige Federleys salladsbar Den andra salladsbaren har nu gått i konkurs. För när Federley tröttnade på att vara företagare och skulle sälja rubbet visade sig att hyresvärden inte ägde inventarierna så det blev konkurs istället. (Se även DN .)
Den sorglustiga historien kan möjligtvis vara ett lärospån för Federley och andra nyliberala fackföreningsätare och få dem att inse att driva företag är något seriöst och inte en lekstuga och inte heller något man gör för att få personliga rubriker av medgörliga kulier i pressen.
Hela historien kring salladsbaren i Göteborg satte fingret på en öm punkt för vissa nyliberalt färgade borgerliga skribenter och politiker. Arbetslivet består av två parter; löntagare och arbetsgivare. Inga jobb utan arbetsgivare och inga jobb blir gjorda utan löntagare. Denna enkla sanning har fått en tydlig i alla färger uppmålad bild i hela debatten.
Har inte både arbetsgivare och löntagare både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra så fungerar inte arbetslivet. Än värre börjar den ena av de två parterna att skita i att följa sina skyldigheter gentemot den andre så blir det problem.
I Göteborg blev det överlåtelse till annan mer seriös ägare än den ursprungliga av Wild `n´ Fresh som var i bästa fall okunnig och i sämsta fall blev ett verktyg för Fredrick Federleys personliga och politiska ambitioner. Till glädje för konkurrerande restauranger i området och inte minst för de anställda som fick justa villkor. För riddare Federley blev det mest en pinsam resa som avslöjade inte bara en alarmerande okunnighet om arbetslivets regler utan också hans egna tillkortakommande som företagare. Så när han skulle leka affär på egen hand så gick det på det sätt som det bara kunde - åt skogen!
Har vissa arbetsgivare inget samvete?
Hur står det till i huvudet hos en del arbetsgivare? Är det helt okay att utnyttja och blåsa sina anställda? Hur tänker man när man lurar, ljuger och blåser personalen med ett enda syfte vad jg förstår att tjäna lite mer pengar än om man hade varit just.
Varför jag frågar beror på att jag i mitt jobb på LO har bl.a. som uppdrag att svara ungdomar på deras frågor på Lunarstorm. Och det är inte få som ställer sina frågor. Det är allt mellan 50-200 frågor per dag på Lunar och till detta kommer alla telefonsamtal och mail till 020. Och det är uppenbart att arbetsgivarna i vissa fall har satt i system att blåsa, lura och utnyttja ungdomar som sommarjobbar eller har sitt första jobb. (Se Aftonbladet här.)
Här är några exempel på vad s.k. "seriösa" arbetsgivare tar sig för. Påstår att anställningsbevis inte behövs. Andra påstår att man måste provjobba gratis allt från några dagar till 14 dagar. Ungdomar har inte rätt på semesterersättning påstår andra stjärnor på arbetsgivarhimlen. Att ställa sexuella "krav " på tjejer är inget främmande för vissa arbetsgivare att tjejen ska få eller behålla jobbet. Att inte betala ut överenskommen lön, övertidsersättning eller andra tillägg som OB är heller inget ovanligt. Det är inte heller ovanligt med löner som ligger på en bråkdel av vad kollektivavtalen ska ge.
Likaså att ge höga fan i arbetstidslagen som när en ung grabb hade jobbat nästan 200 timmar under en period av 19 dagar helt utan ledighet är ett annat exempel på det konsekventa utnyttja som vissa arbetsgivare ägnar sig åt. Inte heller att sätta ungdomar på sådana jobb som de inte får utföra enligt arbetsmiljölagen
Jag vet naturligtvis efter många år som fackligt aktiv att de flesta arbetsgivare sköter sig men det är på tok för många som bär sig åt som skurkar och banditer. Som är oärliga och blåser okunniga ungdomar på deras löner, rättigheter och bär sig allmänt åt som en samling skitstövlar. Tyvärr verkar den senare kategorin arbetsgivare bli fler, i vart fall är det mitt intryck.
LO har under många år haft sin hjälptelefon 020-56 00 56 och sedan drygt ett år varit på Lunarstorm och i år slås alla rekord vad det gäller både telefonsamtal och inte minst e-post på Lunarstorm.
Det är inte utan man skäms när man ser hur det går till ute på arbetsplatserna. Facket behövs det är inget snack om saken.
Bluffmakare Littorin
Regering Reinfeldt har fått en ny skandal på halsen. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin visar sig ha med på sitt CV på regeringens hemsida en utbildning från en utbildningsnasare som säljer akademiska titlar på rot från Cayman-öarna. Det har en bloggare avslöjat. Tidigare var det s.k. Fairfax University placerat i Louisiana i USA:s sydstater men valde att dra till skatteparadiset efter ingripande från de federala myndigheterna. Littorin genomgick en påstådd distansutbildning som gav en flashig MBA. Denna i värsta fall blufftitel har han sedan åberopat som en merit. En merit som idag kostar 35.000 för att få diplomet per post från skatteparadiset Cayman.
Reinfeldt är nöjd precis som han var med sina tidigare sparkade ministrar Borelius och Stegö Chilo. Han var i vart fall nöjd tills skandalerna och misstroendet flåsade honom alltför stark i nacken så att det inte gick att undvika att be syndarna packa sitt och gå.
Frågan om arbetsmarknadsminister Littorins bluffexamen handlar inte så mycket om värdet av den påstådda examen i sig utan det faktum att Littorin oärligt har kryddat sitt CV med den. Likt så många andra inom borgerligheten har den gode Sven Otto en viss förkärlek till fina titlar. Han vet att det imponerar på vissa delar av omvärlden. Och hur ska det vara möjligt att ha tilltro och förtroende för en minister som far fram med osanna uppgifter om sin utbildning. För det osant att kalla en MBA från ett icke-godkänt och ökänt s.k. universitet för en akademisk examen. Varken amerikanska myndigheter eller Högskoleverket ger inte heller ett rutten vitten för Littorins MBA.
Det är t.o.m. så att om Littorin åberopa sin Fairfax-examen i USA skulle flera delstater kunna döma honom till fängelse för bedrägeri. Littorins välkända arrogans är uppenbar än en gång när han trots kritikstormen inte tar bort Fairfax-diplomet från sin CV på regeringens hemsida. Bedrägeri USA blir därmed en merit i Sverige.
Vilket förtroende har då i fortsättningen Littorin med sig när han yttrar sig. Alla vet att hans examen är i bästa fall en vit lögn och värsta fall en medveten bluff. Reinfeldts problem är att hans regering inte har råd med fler skandaler men Littorin-affären kan mycket väl bli den härdsmälta som kan skaka om regeringen så till den milda grad att den blir handlingsförlamad och blir en politiskt lame duck under överskådlig tid. Kritiken ökar också nu och nu kommer kraven på hans avgång.
Högerns moral i allmänhet och moderaternas i synnerhet bekräftas av Reinfeldts svaga ledarskap. Han har haft uppenbara problem med att tillsätta ministrar, det har varit obetalda skatter, avgifter, dubbla lojaliteter, svarta löner och nu även bluffexamen eller i vart fall högst tveksamma sådana. Han har också hållit sig undan när det stormat kring olika förslag som a-kassan och utförsäljningar av statliga företag utan låtit sina ministrar ta smällen för att förbli ren och otadlig. Reinfeldt framstår allt mer som en kapten som inte har befälet över sitt fartyg utan är mer av en nyttig idiot för andra som styr politiken. Ledarskapet har han uppenbarligen inte förmått att axla på ett sätt som var förväntat.
När Refaat el-Sayed på 1980-talet ertappades med att bluffa om sin utbildning fällde det en hel industri. Det gjorde tusentals människor utfattiga eftersom de hade köpt aktier i Fermenta. Skandalen skakade om hela näringslivet och debatten om näringslivet moral blev omfattande. Man kan med alla dessa moderata tveksamheter, skandaler och liknande undra när samma debatt når in i moderaterna.
Moderaterna i allmänhet och regeringen Reinfeldt i synnerhet framstår allt mer som en ohederlig samling och en klubb inom Kriminella Revansch i Samhället (KRiS) eller suktar de efter att bli en prospektklubb till Hells Angels?
Till sist
Hultsfredsfestivalen 2007 var en mellanfestival. De stora glädjeämnena var Manic Street Preachers som gjorde ett helt godkänt gig trots uselt väder. Sedan att Nicky Wire är en synnerligen medveten och klartänkt människa gör inte saken sämre. Det var faktiskt ett sant nöje att intevjua honom.
Den stora musikaliska behållningen var dock Roky Erickson. En musikalisk legend som visade att det var värt 30 år att vänta innan han stod där på scenen. Hoppas P3 Live sänder hans konsert.
FOTO Ingemar E L Göransson
Reinfeldt - en feg liten mus
Tydligen gick det kinesiska statsbesöket alldeles utmärkt. Inget som störde idyllen, inga ilskna demonstranter som protesterade mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna eller mot summariska avrättningar, inga protester mot inspärrade journalister eller mot barnarbete och att tusentals arbetare lever i närmast slavtillvaro. Heller inga protester mot de usla arbetsförhållanden i exempelvis Kinas stora gruvor, där arbetsförhållande och arbetsmiljön tar tusentals liv årligen.
Kort sagt, en bugande och servil inställning som inte stördes av någon dissonans varken från värden Fredrik Reinfeldt eller från några andra. Reinfeldt sa efteråt att det inte var hans sak att ta upp enskilda fall men han hade minsann påpekat Sveriges uppfattning om mänskliga rättigheter.
Med all säkerhet gjordes det med en sådan servilitet och med sådan respekt för de kinesiska ledarna att de knappast hade tagit åt sig nämnvärt. Och då ska man veta att den kinesiske presidenten var mannen och arkitekten bakom massakern på Himmelska Fridens Torg för över ett årtionde sedan. Att inte påpeka detta är väl snarast att betrakta som en feghet och ett svek mot alla de som förtycks av den kinesiska diktaturen.
Att Fredrik Reinfeldt inte vill störa de svenska storföretagens affärer med den kinesiska jätten är följdriktigt men samtidigt är det sorgligt att se den annars så kritiske mot exempelvis Kuba nu hålla tyst likt sju dövstumsinstitut kan inte betraktas annat än som feghet, en över måttan feghet ägnad heliga marknadskapitalismens altare.
Fredrik Reinfeldt tar bara inte bödeln från Himmelske Fridens Torg i handen, är värd för honom utan också bugar och bockar, dricker champagne och är allmänt servil och i grund och botten en feg statsminister som inte vågar. Den som inte protesterar när mänskliga rättigheter trampas under stövelklackarna blir också medskyldig. Fredrik Reinfeldts agenda kan sammanfattas i; Inget får störa affärerna! Inte utan att man saknar en Palme som vågade ryta i mot diktaturens kreatur och dessa satans mördare. Men det är skillnad mellan mus och människa, mellan en feg högerpolitiker och en modig socialist!
Nationaldagen - en psuedohändelse?
Den 6 juni. Svenska nationaldagen. Något att fira eller bara en nationalistisk hype som inte har något verklig grund. Historisk har nationaldagsvännerna hängt upp dagen på att det skulle ha vart denna dag som Gustav Vasa marscherade in i Stockholm 1521. Alltså ganska länge sedan för att vara något att bygga en nationalistisk yra på.
Hur som helst undertecknad hängde liksom de flesta grannar ut den svenska flaggan i morse i det strålande solskenet. Inte av nationalistiska känslor som översvämmade mitt inre utan av främst två skäl. Det är trevligt när flaggan hänger på husknuten. Precis som när barnen fyller år, något annat att fira eller bara för att det är vackert väder. Men det var nog inte den viktigaste anledningen för att sätta upp flaggan idag den 6 juni 2007 och det är nu vi kommer till det andra skälet och det är huvudskälet; att se till att inte de politiska kalhyggena i exempelvis Sverigedemokraterna och andra mer eller mindre fascistiska, främlingsfientliga eller annars obskyra och korkade s.k. nationalistiska grupperingar.
Alltså det handlade för undertecknad att bidra till att den svenska flaggan inte blir en symbol för inskränkta, bigotta och politiskt vedervärdiga typer utan en symbol för det Sverige som jag älskar; demokratins och fridens Sverige där alla räknas med oavsett hudfärg eller etniskt ursprung ? landet där alla människors lika värde är självklart.
Ett annat "firande" var det tyvärr i Stockholm då flera hundra av denna ignoransens politiska mobb valda att visa upp sina fördomar och extrema åsikter samtidigt som stockholmarna firade 6:e juni. Det är skrämmande som en kvinna sa på Aftonbladets webb-TV att det är så pass många unga människor som hyser åsikter som dessa. Men samtidigt ska vi veta att deras möjlighet att slå rot i svensk politik och få något verkligt politiskt inflytande på nationell nivå är försumbart. Deras möjligheter är så ringa för att svenskarna är grundmurat demokratiska i sin uppfattning. Demokratin i Sverige och faktiskt toleransen är så stark beroende på att Sverige är ett land där det knappast finns något hunsad arbetarklass som i exempelvis Frankrike. Klassklyftorna är, än så länge i vart fall, för små för att en sådan politik ska slå rot så att den blir ett verkligt politiskt hot. Alltså, de hunsades revolution som man talar om som grunden för franska Nationella Frontens framgångar har väldigt liten materiell grund i Sverige. Än en gång; Aftonbladets ledare i lördags den 6 juni för ett mycket intressant resonemang kring detta.
Den 6 juni, nationaldagen, är ett politiskt påhitt utan någon folklig grund eller entusiastiskt stöd. Men en helgdag är alltid trevligt framförallt när vädret är så fantastiskt, eller hur!
Till sist
Det är med sorg att ta emot nyheten att Povel Ramel har avlidet. Ett stort tack för din fantasi och din underbara musikalitet och inte minst humor under ett långt aktivt liv.
FOTO Ingemar E L Göransson
Facklig seger i EU-rätten
EG-rätten gav Byggnadsarbetarförbundet rätt i Vaxholmskonflikten. Facket hade rätt att ta till stridsåtgärder gentemot Laval som inte ville teckna svenskt kollektivavtal. Fackets åtgärder var helt enligt EU-rätten säger den i ett förhandsbeslut som blev offentligt igår. (Se även SvD och Aftonbladet)
Det facket hade hävdat under hela konflikten var en riktig tolkning och Byggnads hade rätten på sin sida. Facket har alltså rätt att hävda de svenska kollektivavtalen mot försök till lönedumpning. Frågan är nu snarare hur de som satsade så mycket på att komma åt facket och kollektivavtalet.
Reinfeldt uttalande och Byggnads som en skam för fackföreningsrörelsen är ett exempel på hur borgerliga krafter överreagerade och investerade i en seger för lönedumpningskrafterna. Alla borgerliga chefredaktörer som skrek sig hesa över Byggnads påstådda övergrepp och alla andra högerdebattörer som framställde den svenska fackföreningsrörelsen som fascister och främlingsfientliga.
Riksteatern som drog på landsomfattande turné med Den polske rörmokaren tillhör även de som har förlorat inte bara sin själ utan blev omedvetna propagandister för högerns våta dröm om en arbetsmarknad utan kollektivavtal och med deras uppfattning om "arbetets frihet".
Men den störste förloraren är Svenskt Näringsliv som har satsat både prestige och pengar i ett nederlag för Byggnads och strävandet att uppluckra kollektivavtalen för att få ner lägstalönerna.
Generaladvokatens yttrande (slutgiltig dom kommer i höst) är en seger för den svenska modellen för hur arbetsmarknaden ska fungera. Förnuftet segrade och insikten om konsekvenserna av ett för Byggnads negativt beslut skulle få oöverskådliga konsekvenser för arbetsmarknaden, inte bara i Sverige, utan i hela EU fanns uppenbarligen hos generaladvokaten i EU-rätten.
