Bolagshögerns våta dröm
Borgarpressen är ibland mer än avsett öppenhjärtig och låter höra åsikter som de annars försöker dölja. Ett exempel på detta är Östgöta Correspondentens ledare i måndagens tidning (den 17 mars 2008). I ledaren som ska sammanfatta Mona Sahlins första år som partiledare ondgörs sig ÖC:s skribent över att Sahlin inte har gett vidlyftiga vallöften utan arbetat metodiskt och lugnt för att ta tillbaka socialdemokratin till politikens centrum efter Perssons självgoda misslyckande.
I kommentar till Svenskt Näringslivs och Företagarnas önskelista på förändringar för arbetsmarknaden så låter ÖC:s skribent tala av vad hjärtat är fullt. Inte är det Littorins retorik och falska kollektivavtalsfamnade då inte utan en helt annan politisk dagordning med sin udd riktad mot fackföreningsrörelsen.
När Sahlin har sagt att hon och socialdemokratin slår vakt om löntagarens rättigheter kallar högerpennfäktaren detta att "värna om de som är inne i systemen". Vidare att arbetslösa ungdomar inte får jobb på grund av det som högern kallar "höga trösklar", dvs. frånvaron av lönedumpning och rättigheter. Likaså torgför tidningen den direkt lögnaktiga skrivningen om att facket dikterar villkoren för anställningar. Vad högern och arbetsgivarnas önskar är frånvaron av rättigheter och regler för löntagarna.
Skatternas skall sänkas på arbete och sparande med andra ord den gemensamma välfärden skall bli den enskildes ensak att lösa genom privata försäkringar. Arbetsrätten skall luckras upp så det råder balans som man uttrycker sig i ledaren. Det innebär att den förhandlings- och rättsordning som nu råder skall ersättas med arbetsgivarnas godtycke och diktat. Slutligen det s.k. regelkrånglet ska bort vilket betyder att kontrollen och uppföljningen av att arbetsgivarna följer skatteregler och lagstiftning skall ersättas av en marknadens vilda västern där "anything goes".
Idag protesterade hundratals byggnadsarbetare mot högerpolitiken och för kollektivavtalet i Stockholm. Protesten blev också en uppmaning till att som LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin sa en uppmaning till att teckna fler kollektivavtal och värva medlemmar till facken som ett motdrag mot högerns offensiv mot löntagarna och våra rättigheter. Inte en dag för tidigt men inte försent. Facket måste ta striden och göra det med kraft för våra rättigheter, människovärdet och den gemensamma välfärden.
Ingen annan än vi själva kan göra det och det brådskar! Östgöta Correspondenten talade befriande klarspråk idag. Det var inget inlindat diplomatiskt snicksnack utan den kalla högerns fackförenings- och löntagarfientliga politik som ledarkulin skrev på husbondens uppdrag. Bra då vet vi i klartext vad de vill; ingen gemensam välfärd, arbetsgivarnas godtycke och vilda västern utan kontroll. En arbetsmarknad helt i högerns och arbetsgivarnas smak. En mardröm och ett hot för löntagarna. Det är strid som gäller nu inget annat.
Nazistisk vapengömma; förberedelse för terrorism
Svenska Motståndsrörelsen är en nazistisk sekt som avslöjats idag med att ha stora vapengömmor. De här krypen har uppenbart förberett sig för det stora raskriget som dessa förståndsbefriade extremister envisas prata vitt och brett om.
Avslöjandet är en viktig varning till det demokratiska samhället att inte underskatta det jävelskap som de här, låt vara fåtaliga stollar, för enskilda människor. Tänk er själva vad en sådan renrakad nasse kan göra med en laddat automatvapen. Polis och resten av det juridiska systemet måste låta lagens bokstav slå ner utan pardon mot dessa extremister och utan pardon. När de börjar beväpna sig har de tagit steget över till terrorism från politisk stollighet.
Att polisen avslöjar dem är utan tvivel ett tecken på att de tar hotet på fullaste allvar. Men samtidigt måste deras förutsättningar att värva nya proselyter för sina odemokratiska organisationer och inte låta dem ostört visa upp sin fula nuna på våra gator och torg.
I Nyköping har sedan en månad vanligt folk ställt sig på torget och skramlat med sina nyckelknippor för att förhindra nassepacket att manifestera sin avskyvärda politik. Ett föredöme är nyköpingsbornas aktion som borde bli det för exempelvis oss som bor i Linköping och där nassepacket brukar demonstrera sin uppfattning utan att varken polis eller någon annan hittills gjort något för att utan våld förhindra det.
Rött kort till Kristdemokraterna och gult till vänsterpartiet
I dagens Expressen så är både kristdemokraterna och vänsterpartiet ute ur riksdagen. Opinionsundersökningar är alltid opinionsundersökningar även så Demoskops. Sedan har inte Demoskops undersökningar tidigare varit några under av exakthet. Men om man vill dra några slutsatser så är trenden entydig. Kristdemokraterna är på väg ur riksdagen om inget speciellt händer. De är helt klart i otakt med sin tid och de krossas av moderaterna i alliansregeringen.
De har misslyckats med allt från fastighetsskatten, vårdnadsbidrag och till bensinskatt. Partiet har framstått som en politisk vindflöjel som har spottat på fingret och försökt känna vad som har varit mest populistiskt för stunden. Det här blir genomskådat till sist och då kommer domen. Det är den trenden vi ser och som ger en fingervisning vart (kd) är på väg.
För vänsterpartiet är situationen något annorlunda . De har ingen trend som visar på att de är på väg ut. De finns också den inte helt bortglömde kamrat 4 % som räddar normalt partiet kvar i riksdagen och har så gjort ända sedan andra världskrigets dagar. Partiets problem är däremot lite av en spegel av (kd); otydlig politik och ett drag av opportunism parat med en motvals kärringattityd. Alltså, gå emot (s) av princip istället för av politisk övertygelse. Det här är för (vp) och Ohly ingen bra taktik om man vill ha ett inflytande om 2 och ½ år när valet står. Att inte söka det som förenar när opinionen vill se ett alternativ till högeralliansens kan knappast betraktas som speciellt smart eller politiskt klokt.
Även om jag själv är övertygad men kritisk socialdemokrat finns ett behov av ett vänsteralternativ om inte annat för att det ska kunna kritisera (s9 från vänster. Men också för att fånga missnöjda vänsterväljare och dra dom från soffan så de röstar i valet och därmed inte bidrar till en valtekniskt walk-over.
Vänsterpartiet är inte uträknat p.g.a. en opinionsundersökning men (vp) och dess ledning för se det kraftiga raset med nästan 30 % nedgång på kort tid som en viktig varning inför framtiden.
Vad det gäller kristdemokraterna och Hägglund så har det räknats till 8 nu och inget tyder på att det punchiga partiet ska hitta vägen tillbaka in i matchen. Vi kan nog glädja oss att det bigotta högerpartiet som Kristdemokraterna är håller på att förpassas till historiens sophög där det hör hemma.
Svenskt Näringslivs patronfasoner
Ibland förvånas man inte så lite över arbetsgivarnas syn på sina anställda. Det är ofta en uppfattning man möter att de anställda är en belastning för företaget. I ord säger arbetsgivare ofta vackra ting om sin s.k. medarbetare men när det verkligen kommer till verkligheten så är bilden och handlingen en annan.
Jag har under några år suttit och svarat ungdomar på Lunarstorm och även på senare tid jobbar med fackets hjälptelefon (020-56 00 56) och den bild man möter är långt ifrån den glättade bild som man möter i högtidstalen och den politiska retoriken.
Jag har skrivit om det här förut men det aldrig kan sägas för ofta; många arbetsgivare bär sig åt som svin gentemot sina anställda och framför allt är det ungdomar som drabbas. Tyvärr verkligheten är en helt annan än den som målas upp i Svenskt Näringslivs och högerns propaganda.
Det handlar om felaktiga löner, felaktiga uppsägningar, frånvaron av anställningsbevis, arbetsgivarintyg, kollektivavtal ses som en lyx och en belastning osv. Arbetsgivarnas agerande är ofta så klandervärt att man blir ledsen och känner en förtvivlan över den arbetsmarknad som våra ungdomar möter.
I Aftonbladet i lördags fanns ett uppseendeväckande citat från Urban Månsson som är vd för industrikoncernen Hannells. Så här säger vd Månsson apropå anställda:
"Ibland händer det helt enkelt att vi anställer fel personer, och tyvärr är dessa personer ofta medvetna om gällande regler." Detta citat finns på Svensk Näringslivs hemsida så det kan knappast råda något tvivel om vad SN tycker. Och fundera lite på vad vd Månsson säger, "dessa personer ofta är medvetna om gällande regler", höge vd beklagar att hans anställda känner till sina rättigheter och därför inte alltid är ett lätt byte för hans godtycke.
Arbetsrätten är till för att tillvarata arbetskraftens intressen mot patronfasoner som de som Månsson gör sig tolk för. Arbetsrätten kom till och finns för att skapa en balans mellan arbetsgivaren intresse och löntagarnas legitima rättigheter ; att var och en behandlas konsekvent och rättstryggt. Vd Månsson beklagar rättstryggheten och drömmer sig tillbaka till patronväldet oinskränkta makt en gång i tiden.
Vd Månsson må ha vilka åsikter han vill men att han har dessa är en sak. Beklagligt och en bedrövlig människosyn parat med förakt för löntagarnas rättigheter är vd Månssons adelsmärke. Men ändå blir det faktum att Svenskt Näringsliv gör sig tolk för samma uppfattning när man låter publicera Månssons patronuppfattning på sin hemsida. Och det är inte bara beklagligt - det är uppseendeväckande och ett tecken på att SN har utvecklats till en propagandaapparat och inte är en legitim intresseorgansation längre.
Dags att räkna ut (kd)?
Dagens Nyheter presenterar en ny opinionsundersökning idag. Enligt den har gapet mellan regeringen och oppositionen minskat till drygt 15 % från rekordsiffran på 20 %. DN jublar givetvis och deras kommentarer påminner snarast mer om att en segerkrönika än om en marginell förändring för fortfarande är ju gapet historiskt stort.
Låt vara som det vill med det. Det finns dock några saker i undersökningen som är intressant ur ett lite längre perspektiv. Vänsterpartiet är ganska stabilt som det vänsterparti det är. Ohly och hans parti ligger på den nivå där de hör hemma historiskt. Runt 5-6 % av valmanskåren är den bas som partiet har bland gamla och nya vänsteranhängare som inte känner sig bekväma med (s) och övervintrade kommunister av olika chatteringar. Kort sagt, kamrat 4 % fungerar alldeles utmärkt för (vp).
På den borgerliga sidan borde istället stämningen vara ganska nedslagen eftersom kristdemokraterna har nu tappat halva sin valmanskår. Varannan (kd)-väljare har nu övergivet partiet efter att Alf Svensson lämnade över makten till Göran Hägglund. Partiet är i undersökningen lika stort som Sverigedemokraterna. En utveckling som kan med lätthet om den står sig till valet september 2010 omöjliggöra en alliansregering.
(Kd) är synnerligen illa ute. Inte nog att man har i ett flertal undersökningar under en längre period hamnat under 4 % så har trenden var uppenbar - det går utför och partiets existensberättigande kan verkligen ifrågasättas. Partiet har under Hägglund misslyckats med allt och det har inte blivit bättre när moderaterna har fortsatt att mala ner partiet till partikelfysikens storheter. Partisekreterare Lennart Sjöbergs självsäkra kommentar att "vi ligger rätt i tiden" får väl för på psykförsvarets internkonto.
Belastingen politiskt av att misslyckas med fastighetskatten, tummetotten till vårdnadsbidrag, den interna abortstriden, bensinskatteschabblet, Mats Odells klantigheter vad det gäller rean på statliga företag och lite annat ska inte underskattas och som har gjort livet surt för Göran Hägglund. Att inte Hägglund har kunnat ta över efter Alf Svensson framstår allt tydligare. Det var nog t.o.m. att Alf Svensson var kristdemokraterna och att Hägglund framstår som kort i rocken i den jämförelsen.
Ett (kd) som hamnar utanför riksdagen förändrar förutsättningarna för en ny alliansregering totalt och kan ändra hela den politiska kartan. Därför är det inte märkligt att Expressen idag vill att moderaterna ska börja som man skriver i ledaren "flirta med Maria". Om detta är en borgerlig möjlighet eller en stilla dröm i vårtider får framtiden utvisa. Men att (mp) håller sakta på att förändras är uppenbart. Till vad är inte lika tydligt, signaler visar både åt vänster och höger som den senaste veckan har visat.
Den politiska kampen om regeringsmakten har börjat.
Till sist....
Jag erkänner att jag har ändrat mig. The Monkees rynkade jag näsan åt för 40 år sedan, men när man nu lyssnar på dem så är det riktigt charmig oförarglig pop som passar till det sakta inkommande vårvädret. Jag ger mig för fina harmonier, bra produktion, utmärkta låtslingor (skrivna ofta av Neil Diamond). Lyssna du också!
Jag har lagt ner mitt konto på Facebook. För varför vara där - oanvändbart och ganska meningslöst egentligen - mest hype.
Trevlig helg!
Olof Palme 22 år senare
I dag är det 22 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata. Vem som begick dådet lär vi kanske aldrig få veta med säkerhet.
Vad som skedde när skottet träffade Palmes kropp och jagade livet ur hans kropp så var det också ett mord på den svenska drömmen om ett rättvist och bra samhälle. Det var arbetarrörelsens dröm om en demokratisk socialism med mänskligt ansikte som dog i samma stund.
Efter Palmes död har också socialdemokratin letat efter sin själ och sin framtid.
Det är nu 22 år sedan, en generation sedan och ett ideologisk universum sedan. Idag är det inte solidaritet och mänsklighet som gäller utan ekonomism och kvartalskapitalism. Det är inte ett mänskligt samhälle som prioriteras utan effektivitet och pengarnas makt som räknas.
Det är ett samhälle som är bra för de få och ett dåligt samhälle för många. Vad Palme skulle sagt idag det vet vi inte men vi kan ana:
"Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa ed marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom och arbetslöshet. Ty detta är verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrans och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidariteten en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra"
(Riksdagens remissdebatt 31/ 1 1973 från Antman-Schori Olof Palme den gränslöse reformisten Tidens Förlag 1996 sid 93)
I gråvädret
I går reste jag över 60 mil genom Sverige. Det är en upplevelse att i gråvädret förflytta sig från norra delen av Sverige ner till Östergötland. Det grå vädret från snöglop till kraftigt regn och mörker ger en symboliskt beläte av Sverige 2008. Stämningen av sämre tider och av att allt går utför blev överväldigande. Den kröp innanför skinnet och känslan av alienation var i högsta grad närvarande. En närmast Joloistisk känsla mitt i landet som var en förebild en gång. Ett numera naggat, luggslitet folkhem.
Sverige under den borgerliga regeringen har ökat klyftor och sämre villkor för den som inte har bra jobb, god lön och stabila sociala villkor. Ett bra samhälle för dem men ett sämre samhälle för den som drabbats av arbetslöshet p.g.a. omstruktureringar, nedskärningar, företagsflykt. För sjuka som de har slitet ut sig på arbetet som krävt allt större insats av deras fysiska och mentala hälsa. Det är dessa som betalar med sina liv och sina lemmar för kvartalskapitalismens triumfer.
Jag tog en promenad, en långpromenad, i Härnösand för några kvällar sedan. Det var även här ett gråväder och en dyster stämning. Under de två timmar så mötte jag enbart en regndränkt katt och ingen mer. En tyst stad där ingen fanns, inget liv bara tystnad och ett envist regn.
En träffande bild av Sverige vårvintern 2008. Tystnad, tristess och en känsla av att allt blir sämre för flertalet och bättre för några få privilegierade. En nästan deja vu-känsla påminnande om det gamla östeuropeiska deprimerande stämning och känsla.
Regnet, diset och vårvinterns gråvädret är passande bild av stämningsläget i Reinfeldts Sverige. Kallt, ruggigt och allt annat än välkomnande och vänskapligt inbjudande. Ett samhälle för den som redan har det bra - ett deprimerande stämningsläge för övriga. 
FOTO Ingemar E. L. Göransson
Ute och cyklar
Det är ju vår och då är det dags att ta fram cykeln. Men det innebär ju inte att det är nödvändigt att vara ute och cykla i överförd, symbolisk mening.
Men vad ska man säga om det förslag som Eriksson med flera i Miljöpartiet kom med i går. Äntligen ger man upp sin förlov märkliga idé om medborgarlön men vete katten om det nya försalget om sammanslagning av sjukförsäkringen, socialbidraget och a-kassan till en form av arbetsmarknadsförsäkring.
Tanken liknar i mycket den centerpartistiska om en lägsta garanti lika för alla en form av garanti. Problemet med en sådan här idé är att den inte är kopplad till inkomst vilket får till konsekvens att en arbetslöshet eller sjukperiod kan innebära en rutschkana socialt. Alltså i vart fall centerpartiets grundtrygghet är direkt ett hot mot välfärdsystemen vi har idag.
Om Mp:s idé är en grundtrygghet i ny klädsel. Inget som är något i så fall som kommer att belönas av socialdemokrater i ett framtida försök till samarbete. I vart fall kommer den fackliga sidan av arbetarrörelsen skärpas i sin skepsis till att söka löskaläge med Mp då förslaget är i linje med andra anti-fackliga förslag som Mp har lagt fram och hävdat genom åren.
En annan som nu får ta konsekvensen att ha varit ute och cyklat är Fredrik Reinfeldt. Kritiken, samstämmig från snart alla inklusive borgerliga skribenter för hyckleriet i Reinfeldts utnämningspolitik där Freddie gör samma misstag som i fallet Schenström - Han mästrar media. En dödsynd som bara kan slå tillbaka mot Freddie och hans regering.
Förutom att nu också få backa i det tysta på en obligatorisk a-kassa och även nu med trafikförsäkringens privatisering. När det visar sig att det är väsentligt svårare än vad det kan synas vara på partikansliet och när kritiken blir allt starkare då begraver Reinfeldt det hela i nya utredningar. En klassisk politisk fint när det går åt helsicke!
Så vi vet varför Reinfeldt är ute och cyklar - han kan inte bättre. Och det straffar honom med all kraft. Däremot kan man undra varför Mp väljer att cykla i diket med öppna ögon. Har man planer på att hålla öppet inför valet 2010 för att pressa (s). Det bekräftar då enbart bilden av Mp som en politikens vindflöjlar som saknar all ideologisk ryggrad. I det läget är det bättre att gå t.o.m. i gemensam regering med Ohly oavsett olika tokigheter hos (vp). Partiet har dock en grundideologi och det är att inte sälja sig till borgarna för en eventuell ministerpost.
Hellre en pratglad Ohly än en opålitlig Eriksson. Reinfeldt sköter sina egna dikeskörningar oavsett om det är vår eller ej!
Reinfeldt trampar i klaveriet - igen!
Hur har Reinfeldt det med trovärdigheten så här veckans sista arbetsdag. Fredag den 22 februari 2008 kommer att bli något av ytterligare en spik i den reinfeldtska förtroendelikkistan. Under valrörelsen och dess förr innan har moderaterna högljutt kritiserat socialdemokratiska utnämningar och sagt att de inte byggt på kompetens utan har varit politiska belöningar och socialdemokratiskt strategi för att kontrollera statsapparaten.
Sant eller falskt, så framstår utnämningen av Mikael Odenberg som generaldirektör som en politisk belöning och inte minst ett tystande av en internt besvärlig kritiker i den moderata partimiljön. Att utnämna Mikael Odenberg till generaldirektör för Svenska Kraftnät kan knappast bero på att han har sådana eminenta kunskaper om Kraftnäts verksamhet och svensk elförsörjning.
Vad som stärker detta ytterligare är det faktum att konsulten fick bara ett namn att välja på. Det är en urvalsprocess som liknar gamla tiders presidentval i Albanien. Där var också bara en kandidat att välja på.
Reinfeldts hyckleri när han i media påstår att genom att det var en utomstående konsult som föreslog det enda namnet så var det en öppen historia vem som skulle få generaldirektoratet. Reinfeldt framstår som Expressen skriver som en bluffmakare. Kunde inte sagt det bättre själv!
Kubanerna vill inte ha tillbaka Gudfaderns Kuba
I Francis Ford Coppollas mästerverk Gudfadern finns en scen där Michael Corleone besöker sina "affärskollegor" i Havanna på Kuba. En av dessa maffiabossar slår ut i en gest och säger något i stil med vi äger den här ön.
Den här scenen är kanske den bästa beskrivning av Kuba innan Castro och hans revolutionärer störtade den korrumperade Batista-diktaturen 1959. Batista och hans anhang hade förvandlat den lilla ön till ett råvarulager, en plantage, ett horhus och en spelhåla. Det fanns ingen demokrati, bara ett förtryck och en oerhörd fattigdom för kubanerna i gemen.
De enda som var lyckliga med sakernas tillstånd var de amerikanska storbolagen som exploaterade sockret, fruktplantagerna och andra råvaror. Det var maffian som hade full frihet för sina "affärer" inom spel, prostitution och narkotika. Det var inte minst den korrupta kretsen kring diktatorn själv Batista som mutades från alla håll och hade blivit stormrika på sakernas tillstånd.
Man måste ha detta med sig i bakhuvudet när man ska förklara hur det kommit sig att Castro och hans revolutionärer kunde så lätt slänga ut Batista, USA-bolagen och inte minst maffian från den lilla ön. De hade helt enkelt det kubanska folket med sig. Och därför har också Castro kunnat regera ön i 49 år.
Efter revolution genomförde Castro regering mängder av reformer som fri sjukvård (det fanns knappast någon innan värd namnet), fri skola, minimilöner och så vidare. Egentligen var Castros program inte speciellt revolutionärt från början men kom att radikaliseras på grund av omständigheterna.
Castro sökte en lösning med USA men möttes av en nu snart 50-årig bojkott och embargo vilket innebar att Sovjet såg en möjlighet att få en plattform inom synhåll från USA. Man ser faktiskt Kuba från Key West, Florida när vädret är klart. Hade USA fört en annan politik visavi Kuba hade troligtvis utvecklingen gått mot demokrati men i USA-politikernas upphettade anti-kommunistiska hjärnor så var varje politisk handling som kunde uppfattas som en mer social politik som misstänkt kommunism. Så var det då och så har det varit i förhållandet mellan USA och Kuba. Kanske något bättre kan ske med en ny president i Vita Huset.
Nu när Castro har avgått betyder det säkert inte speciellt mycket men på lite längre sikt hamnar Kuba vid ett vändskäl. Kubas ledning måste välja väg för att fortsätta som hittills blir inte möjligt. Grunden för en bra framtid finns och kubanerna är förtjänta av att få demokrati. Det är inte heller önskvärt. Kubanerna behöver demokrati men de behöver inte ett Kuba som det var före revolutionen 1959.
Reinfeldts sjukförsäkringssjälvmål
Tala om att åka på en riktig ordentlig käftsmäll. Ett riktigt ordentligt självmål som få kan mäta sig med. Så kan man beskriva när regeringen i eftermiddags backade på eller snarare tvingades att backa på sjukförsäkringen och möjligheterna att teckna tilläggsförsäkringar. (Se Aftonbladet och SvD för kommentarer.)
Efter veckor av skoningslös kritik mot ett i alla stycken uselt förslag som skulle strida mot den fria förhandlingsrätten, EU-rätten och ett antal andra rätter. Än mer ur ett borgerligt perspektiv skulle vara rent konfiskatoriskt eftersom det skulle innebära att staten (läs Anders Borg) kunde sno redan inbetalda premier till sjukförsäkringar som tecknats privat eller kollektivt.
Man kan undra varför regeringen Reinfeldt och framför allt Anders Borg så hårdnackat hittills vägrat lyssna på kritiken från löntagarna, arbetsgivarna, försäkringsbolagen, banker, organisationer, företag, jurister osv. Vilken annan regering som helst skulle aldrig låtit förslaget leva så länge utan hade dragit tillbaka snabbt med ett mumlande om att det bara var ett diskussionsunderlag eller liknande ursäkt.
Det är inte första gången som den här regeringen visar upp en slags hybris och oförmåga att läsa opinionen eller lyssna på de som uppenbarligen begriper bättre. Därför satte sig Reinfeldt Firma UPA i ett rent djävulens alternativ. Hade man genomfört sitt förslag hade det blivit en juridisk nöt och en surdeg som hade följt med hela mandatperioden och blivit vittnesbörden om en osmidig och osmart regering som inte bryr sig om vad omgivningen tycker och tänker. Och som heller inte lyssnat till väl underbyggda argument mot galenskaperna.
Nu blev det istället en smärtsam prestigeförlust som kom med en för oppositionen perfekt timing - dagen efter demoskop visade på lite hopp i opinionen för högerregeringen. Man får aldrig vara glad eller hur Reinfeldt! Poäng till oppositionen och Mona Sahlin och ingen bra måndag för Reinfeldt.
http://www.kulturochpolitik.se/
Sälj inte skinnet innan björnen är skjuten!
Enligt Expressen och Demoskops idag publicerade opinionsundersökning går moderatrena framåt med 4,4. Kan synas vara ett trendbrott efter att moderaterna har tappat successivt under hela tiden sedan valet. Detta gläder naturligtvis moderaterna men alliansen som helhet har fortsatt problem även om skillnaden mellan blocken har minskat till drygt 13 % enligt demoskops undersökning.
Vad inte Expressen eller andra borgerliga kommentatorer nämner är att trots att Kd har ökat något ligger de kvar under 4 % -spärren och att fp fortsatta trend är bakåt trots tidigare skolbetyg (som de vinner även många (s)-sympatisörer på) med hela 3,5 %. Däremot ökar Centern något. I princip är det de borgerliga partierna som har bytt sympatisörer med varandra.
Men samtidigt kan demoskops undersökning vara en varning till oppositionen att om man inte blir tydligare i sin politik och för en enveten politik för att avslöja och ställa ett alternativ till högerregeringens politik kan övertaget i väljarkårens gunst snabbt förbytas till en helt annan situation. Sahlin, Ohly och Eriksson/Wetterstrand det är dags att bedriva en gen genomtänkt politik.
Det är inte utan man oroas av den stämning av självbelåtenhet som jag möter bland socialdemokrater ibland. Eftersom regeringen gör självmål efter självmål och har en genuint illa omtyckt politik så är segern 2010 klar. Så kan man sammanfatta hur självbelåtenheten låter och ser ut.
Trots att regeringen har präglats av skandaler, klantiga utnämningar, illa genomtänkta förslag, prestigeförluster och upprepade svek mot sina kärnväljare så är inget klart. Trots att löntagarna har fått det sämre i gemen, trots att långtidsarbetslösheten inte sjunker, trots förbud mot försäkringar mot långtidssjukdom, trots brott mot den fria förhandlingsrätten, trots att de har jagat ut 400.000 människor ur a-kassan och trots att de har försvagat fackföreningsrörelsen och rullat tillbaka organisationsgraden med 35 år så är valet 2010 ingen seger som kan tas ut i förskott.
Trots att rättvisa och solidaritet inte finns med i det borgerliga politiska vokabulären så är inte vänsterseger i valet 2010 självklart utan det krävs ett tydligt politiskt alternativ. Tiden för självrannsakan och analys är över nu måste det formas och agiteras för ett alternativ till borgerlighetens höga visa. På så sätt är demoskops väljarbarometer en varning till oss socialdemokrater.
Betyg i skolan är en skendebatt
Vilket tjafsande det här om betygen. Självklart vill jag som förälder veta var min unge står och vad hon eller hon har lärt sig. Självklart vill mitt barn få reda på hur det ligger till. Allt detta är självklart och inget märkligt egentligen.
Problemet är snarare att lärarna inte klarar av att kommunicera detta och har aldrig klarat av det. Å andra sidan finns det föräldrar som faktiskt inte bryr sig heller och inte är mottagliga för ev. information de får.
Jag tycker det har fungerat bra med mina ungar med informationen när de har gått i skolan. Bristen har snarast varit att man som förälder aldrig fått reda på något av sig självt utan det har varit för att man har frågat och tjatat.
Björklund, Major Björklund, tror nu att han har löst det här genom att kopiera ett mer 100 år gammalt betygsystem som enbart är en enkel utväg för lärare och oengagerade föräldrar att slippa ansvaret. Lärarnas ansvar att lära ut och föräldrarnas ansvar att ta reda på och engagera sig i sina ungars skola.
Jag har inget emot skriftliga omdömen men det känns som en återvändsgränd att med kosmetik utforma betygsystemet så det bli en kopia av ett obsolet gammalt och i grunden trubbigt betygsystem. Att tro som ex. Expressen att Björklunds betygsskala löser skolans alla problem är lindrigt sagt fånigt. (Se Aftonbladet för en mer nyanserad rapportering).)
Vad jag vill se är engagerade kommunicerande lärare och intresserade föräldrar. Nu öppnar däremot Major Björklund med sitt betygsystem en smitväg för de som inte bryr sig oavsett om det är föräldrar eller lärare.
Arbetarklassens ungar behöver och förtjänar bättre än det här ålderstigna till synes lösningen på ett problem som är väsentligt större än några betygsbokstäver - att skolan har blivit en klassorteringsanstalt där alltid arbetarungarna står med Svarte Per oavsett hur betygsystemet ser ut. F till Björklund!
Bottenkänning
Det är botten! Det är botten, dubbelmoral och svek när vi möts av att den förre (s)-ordföranden Göran Persson visar sig söka skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Det är inte så att Persson har brutit mot några lagar eller så men han har visat att han säger en sak och gör en annan. Hans moral är uppenbarligen faktiskt på en bottennivå. Det är faktiskt skämsigt att denne man har varit (s)-ordförande och är fortfarande medlem i samma parti som undertecknad.
Jag skäms när jag läser om Perssons totala brist på moralisk ryggrad i nyheterna. Som en kollega och god vän sa till mig en gång; - Du ska aldrig göra något som du inte sedan kan stå upp på ett fackmöte och stå för. Det finns åtskilligt som Persson numera inte kan stå upp på ett föreningsmöte och säga att det har jag gjort och det står jag för!
Ett annat bottenrekord når moderaterna som enligt en opinionsundersökning nu har hamnat under den magiska 20 % -nivån. Att förlora nästan 30 % av sin valmanskår under sitt dryga första regeringsår måste vara ett rekord. Det innebär också givetvis att knivarna slipas inom moderaterna och angreppen från de "riktiga" moderaterna kommer att inte bara finnas internt utan kommer att vädras i det offentliga.
Redan idag finns kritiken i partiet mot face-liften av moderaterna. Det finns från de traditionella överklassmoderatrena som anser reinfeldt har svikit grundideologin. Sedan finns det en högerradikal, nyliberal kritik som tycker att Reinfeldt har blivit sossefierad. De här två tendenserna av kritik gentemot Reinfeldt kommer att bli allt starkare om opinionssiffrorna fortsätter med samma trend och allt närmare vi kommer valdagen 2010. Faktum är att snart har halva mandattiden gått och det gäller att se om sitt hus. Vilket Reinfeldt lär få problem med.
Moderat-Morells moras till Landsting
Landstinget i Östergötland håller på att förblöda. De som ska stoppa blodflödet väntar på att någon annan skall göra det. De ansvariga politikerna vågar inte ta besluten för de har bundet upp sig vid att landstingets verksamhet skall vara som förut så att ingen Norrköpings-, Linköpings-, Motala- eller Finspångsbo skall bli besviken, ilsken eller ledsen när DERAS sjukvård omorganiseras.
Östergötland är i praktiken närmast ett runt län. Att organisera en väl fungerande och högkvalitativ vård borde inte vara ett problem rent logistiskt. Resavståndet mellan olika orter handlar om max 60 minuter med bil. alltså att transportar sig till väl fungera högkvalitativ vård borde inte vara problemet.
Problemet är snarare att den nuvarande högermajoriteten med sjukvårdspartiet Vrinnevilistan har sålt sig till att hålla alla på gott humör; dvs. inte röra sjukvårdens struktur. Man vann också valet på att liera sig med läkar- och sjuksköterskepartiet Vrinnevilistan att inte röra sjukhuset i Norrköping (dvs. Vrinnevisjukhuset).
Det innebär därigenom att man har ifrånsagt sig allt ansvar för att styra landstinget och abdikerat till förmån för lokala opinioner och partintressen där nu läkar- och sjuksköterskekåren styr enligt eget bevåg. Resultatet ser vi nu - ett landstinget som har ett galopperande underskott närmande sig halvmiljardnivån efter ett drygt år av moderatledning.
Den tidigare socialdemokratiska ledda majoriteten styrde landstinget men var osmidiga och tog provocerande beslut som piskade upp bland annat en högljudd byopinion i Norrköping där den urgamla rivaliteten mellan Lin- och Norrköping blev övertydlig. Landstingsrådet Palle Håkansson gick fram som den bästa Persson och gjorde sig ovän med de flesta men de som titta bortom kroppshyddan och bullrigheten insåg att Håkansson hade i sak rätt.
Det borde också nu moderathövdingen Marie Morell inse när hon har att stoppa förblödning av landstinget i Östergötland. En förblödning som riskerar sjukvården för alla i länet. Parallellen med Stockholms läns landsting och förra mandatperioden är princip som om man lagt ett karbonpapper emellan. Samma klantighet och samma politik som leder till samma resultat - det går åt helvete med sjukvården när högern får styra!
Till sist.....
Nu har Sören Holmberg vetenskapligt konstaterat vad alla redan visste - alliansen vann på grund av att socialdemokraterna inte insåg sysselsättningens betydelse som valfråga och att många var trötta på Persson. Det är ju allt tur att vetenskapen kan komma fram till det vi andra har vetat sedan valnatten. Alltså det var inte högerns styrka utan socialdemokratins tillkortakommande som gjorde att Reinfeldt fick chansen.
Leta efter Johnny Cash platta Bitter Tears (Columbia 1966) - en i alla stycken kraftfull och rörande platta om de amerikanska indianernas grymma öde. Finns på CD.
Sahlin, Nuder, handboll och öschötska
Det blir rent av löjligt och patetiskt när de borgerliga drakarna som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet ondgörs sig över att Mona Sahlin äntligen har sett till att per Nuder har fått ett minskat inflytande över socialdemokratins framtida politik. Löjligt eftersom man så väl vet på dessa tidningar redaktioner att det var Nuder som var arkitekten bakom den högersocialdemokratiska ekonomiska politiken med starka nyliberala inslag. Det var in Persson som satt och hitta på den politiska linjen.
Det blir patetiskt att kritisera Sahlin som skapar sin egen plattform för en mer traditionell socialdemokratisk politik där samhällsförändring och reformer blir det grundläggande inte förvaltande som var Nuders linje. Det blir patetiskt när man rycker ut i försvar för en politik som man tog ära och redlighet av i valrörelsen.
Ett av de mest fåniga inslagen i försvares kören står den centerpartistiske nyliberalen Bloggen Bent för som vrider siig som en mask i kramp över Sahlins beslut att förändra. Att han nu försvarar Nuder beror snarare på insikten att en socialdemokrati utan Nuder och med en tydligare socialdemokratisk politik har väsentligt större chans att mobilisera soffliggande sosseväljare.
Så borgerlig omsorg om Per Nuder är nog mindre omsorg om Per Nuders person än oro för en tydligare socialdemokrati med radikala politisk dagordning som bygger på rättvisa och jämlikhet.
Handbolls EM är slut och Danmark har tagit en välförtjänt guldmedalj. Turneringen har varit bar och det har varit ett antal mer än lovligt spännande matcher. En sak är klar och det är att det svenska landslaget har alla förutsättningar att bli något riktigt bra under de kommande åren.
Söndagskväll efter en osedvanligt lat dag där jag äntligen fick tid att se den suveräna filmen om Ray Charles "Ray" med Jamie Foxx i en synnerligen övertygande rolltolkning av den inte helt okomplicerade individen och geniet Ray Charles. Den som inte har sett den skall ta chansen och köpa dvd:n och njuta av lysande skådespeleri och än mer fantastisk musik. Kolla gärna in Ray på youtube som här och här.
Några andra musiktips inför den kommande vecka att glädja sig åt. Eller vad sägs om dessa unika videos med pubrock-bandet Ducks deluxe och det klassiska instrumentalbandet Johnny & The Hurricanes.
Min dotter hittade en hemsida om östgötadialekt som är mitt tungomål. En riktigt, riktigt rolig hemsida som ingen får missa. Om inte annat för att lära sig lite dialekt av öschötskt snitt.
Trevlig arbetsvecka!
Hägglunds kris är Reinfeldts moment 22 medan Sahlin vågar
Det finns två sätt att hantera politiken. Det ena är att vara offensiv och visa självförtroende, helt enkelt tro på sin egen politik. Det brukar leda till att man vinner i förtroende och därmed också hamnar i en positiv spiral.
Det andra sättet att förhålla sig till politiken är att vara försiktig, att vara övertaktisk och bli defensiv och därmed hamna i en nedåtgående spiral. Konsekvenserna av ett sådant förhållningsätt brukar leda till missbedömningar, negativ trend och på sikt förlorat förtroende.
Vi ser båda förhållningssätten i politiken idag. I svensk politik finns både självförtroende och defaitism och övertaktiskt agerande. För mycket taktik tyder oftast på ett underskattande av opinionen och därmed medborgarnas förmåga att ta ställning och förstå politikens konsekvenser.
Borgerligheten, dvs. de fyra allianspartierna har hamnat i en omöjlig situation. De backar i opinionen alltmer som folk ser konsekvenserna av deras politik. När vanliga löntagare ser att de taktiskt dragen som på ett schackbräde leder till schack matt för välfärdssamhället och kraftigt ökade klyftor mellan människor, grupper och samhällsskikt så genomskådas retoriken om arbetslinjen, utanförskap osv. De flesta sympatiserar inte med den kallhamrade cynism som ställer fattiga mot mer välbeställda som den borgliga sträv efter ökade klassklyftor innebär. Det övertaktiska spekulationen i egoism håller helt enkelt på att slå helt fel och blir till en bumerang som politiskt drabbar bumerangkastare Reinfeldt med full kraft.
Det leder också till det övertaktiska manövrerandet och partiegoistiska bevakandet hos alliansens fyra partier som vi börjar att se allt tydligare. Moderaterna kan inte för sitt liv motsätta sig homoäktenskap medan Kd inte kan med någon som helst trovärdighet säga ja. En kompromiss skulle för båda partierna bli en ödesdiger politisk praktik. Revolten inom Kd och de allt mer högljudda kraven på Hägglund och partiledningen att inte ge sig håller på att sänka alliansens mödosamt hopsnickrade enighet. Situationen liknar de förra borgerliga regeringen där Centerns Olof Johansson hamnade i situationen att han blev tvungen att spräcka den dåvarande koalitionen på centerns motstånd mot Öresundsbron.
En parallell håller nu på att växa fram mindre än två år in i mandatperioden och Reinfeldts regering riskerar att spricka på frågan homoäktenskap. Kd kan inte ta emot mer stryk nu; fastighetskatten som blev långt ifrån vad Hägglund lovande; bensinskatten som han fick byta fot på; hemmafrulönen som inte blev mer än en tumme och nu den ideologiskt omöjliga frågan för högerkristna om homoäktenskap. Där nu den närmast homofobiska opinionen inom Kd håller på att bli tuvan som stjälper lasset.
Om regeringen spricker så finns det all anledning att ifrågasätta Reinfeldts regeringsduglighet och omdöme. Att låta frågan bli en sådan stötesten bara det tyder på tillsammans med andra frågor som misslyckade ministerutnämningar att inte Reinfeldt och hans s.k. nya moderater är regeringsdugliga. Kritiken inom moderaterna kommer också att växa från den som finns idag till en storm om regeringen spricker.
Socialdemokraterna visar däremot en allt större självförtroende. Mona Sahlin har rest runt i landet sedan hon blev partiordförande. Hon har förankrat sig i partiorganisationen och arbetet med rådslagen har sakta men säkert förändrat partiets politik för att närma sig en mer klassisk socialdemokratisk politik som partiets medlemmar känner igen.
Därför var det också dags att rensa undan resterna av Perssons partifögderi. Det är så man ska se Nuders fall som ekonomisk talesman. Nuder är så starkt sammanknippad med Persson och upplevs som en Persson i vardande. Därför var han tvungen att gå och lämna sitt inflytande i renoveringen av socialdemokratin till ett mer radikalt alternativ än det förvaltande parti som det var under Persson.
Att Mona Sahlin vågar och gör detta just nu tyder på ett parti med ökat självförtroende och med allt starkare framtidstro. Men också ett parti som är berett att utmana den allt mer politiskt käbblande och förvirrade högern som sitter i Rosenbad.
Våren och sommaren kommer att bli högintressant politiskt och kan det vara så att Sverige går mot sitt första nyval någonsin.
Till sist....
Tack till handbollslandslaget för en utmärkt insats i handbolls EM. det här laget kommer att bli något riktigt riktigt stort!
Kristdemokrater på nya äventyr
Enligt dagens SIFO så fortsätter gapet mellan regeringens gunst och oppositionens stöd att öka. Det börjar nästan bli småtråkigt nu och man börjar bli lite skraj som socialdemokrat att när vi kommer till 2010 att alltför många tar valet med ro och ser det som en söndagspromenad utan betydelse.
Särskilt intressant är bland de unga väljarna har oppositionen ett kraftigt övertag på 30 gentemot högerregreingen. Med andra ord de flesta yngre väljare uppfattar inte den moderatledda regering som speciellt modern eller fräsch. Uppgivenheten på Svenska Dagbladet ledarsida är anmärkningsvärd - de verkar redan ha gett upp hoppet om valet 2010. En märklig men välförtjänt defatism.
Det värsta scenariot är naturligtvis att socialdemokratiska sympatisörer får för sig att deras röst är utan betydelse och stannar hemma. Man ska väl inte måla fan på väggen men det finns all anledning att inte göra som Hedlund varnade för en gång att "sälja skinnet innan björnen är skjuten".
En av de mest märkliga förslagen jag har sett på länge är det av Kd lanserade arbetslöshetspenningen som ska användas till att köpa tjänster av valfri arbetsförmedling (läs privat). Förslaget har Kd hämtat hem från det södra halvklotet och den australienska politiken. Här har den numera utsparkade högerregeringen gjort allt den kunnat för att knäcka facket och bland de mer märkliga s.k. "reformer" har denna varit.
Men liksom australiensiska högerpolitiker har inte Kd fattat att just en bra a-kassa, vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning är det mest effektiva verktyget för att komma tillbaka i arbete efter arbetslöshet. Övertron på marknaden som alla lösningars fader och moder börjar nästan bli patetisk.
Apropå Kd så ligger de på plussidan i SIFO-mätningen . Hägglunds församling har t.o.m. ökat med någon procent medan i andra undersökningar ligger partiet stadigt under isen (dvs. 4 %-spärren). Låt vara som det vill med det men Hägglund ska inte känna sig lugn nu när t.o.m. den förre partiledaren Alf Svensson kritiserar Kd, Hägglund och alliansen för hjärtlös gentemot sjuka och arbetslösa.
Söndag kväll det innebär en ny arbetsvecka om några timmar. En vecka med nya samtal från bekymrade ungdomar och andra som arbetsgivarna har blåst på olika sätt. En ny vecka där man får tala om för ledsna och för den delen även förbannade löntagare att de har rätt på avtalsenlig lön, anställningsbevis, övertidsersättning, OB-ersättning, slippa trakasseri av olika slag för att nämna några exempel på vad vissa arbetsgivare hittar på i Reinfeldts högerstyrda Sverige. Det kommer en jämn ström av mail och telefonsamtal till Fackets hjälptelefon 020-56 00 06 och till Lunarstorm.
Söndag kväll där det nästan är vårlikt ute men på arbetsplatserna och i samhället blåser en jämn kylig och isig högervind. Jag säger som den förre LO-ordföranden Bertil Jonsson; det är vår uppgift att stå i vägen då!
När kommer revolten mot Reinfeldt?
Utförslöpan, eller ska vi kalla det fritt fall, fortsätter för Reinfeldt. Expressen som har beställt undersökning är lagom så glada på sin ledarsida idag. Nu har också missnöjet med den borgerliga regeringen nått ända in i moderaternas kärna. När nu Demoskop i helgen presenterade nya siffror av opinionsläget så var det en kalldusch för minst två partier. Och moderaterna faller mot bottennoteringarna precis innan Reinfeldt trädde till.
Kristdemokraterna ligger för nionde månaden i rad utanför riksdagsspärren och skulle med Demoskops siffror finna en stängd dörr i riksdagshuset. Det bekräftar bara det som många andra har sagt kd var Alf Svensson. B-kopian Hägglund framstår som en ganska svag och opålitlig opportunist som byter åsikt efter vad han tror är gångbart. Göran Hägglund lär få äta upp bensinskatten och hemmafrulönen vad det lider. Bestraffning har redan börjat och det slutar inte än på ett tag. God natt Hägglund skulle man kunna säga!
Moderaterna börjar närma sig den kritiska massan för vad höger-moderaterna tillåter av förnedring. Ett tapp på 5,2 % i en opinionsundersökning och 20,7 % totalt är för Reinfeldt, Borg och Littorin en sannskyldig katastrof i partirelationen. Den moderata familjen tolererar snart inte mer utan kritiken mot Reinfeldt kommer snart att bli offentlig.
Att det internt klagas att man är missnöjd med politiken, att Reinfeldt kritiseras från höger av en ohelig allians mellan ultrakonservativa krafter i blårandig kostym och spetsblusar samt nyliberaler av ultramarknadssnitt kommer att växa fram. Reinfeldt kommer att få svårt att hålla sin position inom moderaterna om partiet fortsätter det fria fallet som är på gång. Var går gränsen när revolten kommer trots att man sitter i regeringsställning.
En annan konsekvens är naturligtvis att när två av regeringsalliansens fyra partier tappar och försvagas så mycket som skett med kd och m så ändrar det maktbalansen inom regeringen. Fp och c ser naturligt en möjlighet att stärka sin ställning i opinionen. Men även de har problem fp fick inget av det stora lyft i opinionen trots partiledarebyte och Maud Olofsson framstår som en ganska hemsk valkyria med grovt tillhuggna argument om bävrar och liknade. Hennes förakt för sjuka, arbetslösa och andra som har kommit vid sidan i samhället stöter bort även bland borgerliga sympatisörer.
Borgerlighetens problem är att ingen vill ha deras politik. Så länge de driver den så kommer opinionen att försämras. Börjar de driva en annan politik och möta kritiken om orättvisor och klyftor och förbättra för de som har det sämst anfaller den egna oppositionen. Alltså moderatrena, folkpartiet, kristdemokraterna och centern har satt sig själva i sitt eget moment 22. Det bästa för landet och för Sverige vore ett nyval så vi fick en regering som hade folkligt stöd och förtroende. Den nuvarande Reinfeldtska regeringen har det uppenbart inte, inte med ett gap på 19 % mellan blocken.
Till sist.....
Dags för några tips på bra spår att spela i exempelvis bilen:
Dave Brubeck Quartet med Gerry Mulligan Take Five (från We´re All Together Again For The First Time (Atlantic)
En makalös 16-minuters version inspelad live I början på 1970-talet. Jazz blir aldrig bättre än så här. Brillianta musiker, kreativitet och geniala improvisationer.
Gilbert Becaud Et Maintenent (Columbia)
What Now My Love på engelska men glöm de engelska versionerna för ingen slår Becauds original i desperation och sorg. Det kvittar om man kan franska man förstår Becauds bottenlösa sorg efter att har lämnats av sin älskade. Den franska schlagerns höga visa!
Steve Goodman The City Of New Orleans från The Steve Goodman Anthology (Red Pyjama)
En I Sverige ganska okänd låtskriva som dog ung I svår sjukdom. Betraktas som en av USA:s bästa folkliga låtskriva. City Of New Orleans är hans mesta kända och kanske mest sjungna låt. Den beskriver tågresan från Chicago till New Orleans så livligt att man är själv med.
Lee Clayton Industry från The Dreams Goes On (Capitol)
Kanske den bästa låt som skrivits om hur arbete kan döda människor. Sången som handlar om Lee Claytons far och hur hans hälsa förstördes av arbetet. Den sjungs utan återhållen vrede utan med stort engagemang av denne i amerikansk outlaw-country mindre kände men för den skull inte riktigt bra låtskrivare.
Neil Diamond He Ain´t Heavy He´s My Brother från Rainbow (MCA)
Den absolut bästa versionen av denna universella hyllning till människovärdet. Jag fryser när jag hör Diamonds mindre kända version. Hollies hade hiten 1969 men Diamond gjorde den ultimata versionen.
För övrigt finns det ett antal nya tips om bra plattor på min hemsida.
Reinfeldts eget moment 22 eller alliansen och djävulens alternativ
Har alliansen slutat upp att tro på sin egen politik eller har man insett att medborgarna är trötta på högerpolitiken. Det är väl den enda tolkningen man kan ge det faktum att Reinfeldtregimen nu har i symbolfrågan privatiseringen av Apoteken har de facto brutit med sin egen politik när man inte tänker föreslå en privatisering av de av staten ägda 900 apoteken runt om i landet. Genomför ministären Reinfeldt sin egen politik så förlorar man opinonen och gör man det inte så blir man hängd på DN:s ledarsida.
Man tänker släppa in andra aktörer i ett luddigt formulerat förslag för att inte helt tappa ansiktet i högerburen. Nu talar inte ställföreträdare pastor Hägglund (kd) om omreglering istället för avreglering. Det han föreslår är egentligen ordningen som var fram till 1971 vad det nu är för nyhet att ta tillbaka ett system för läkemedelsdistribution som kasserades för snart 40 år sedan.
Hägglund blir lite patetisk i sitt försvar för en omreglering när det gäller förändringarna som han förslår. Han tar fram Banverket som skiljdes ut från SJ och Svenska Kraftnät som gjordes likadant med från Vattenfall. Dessa skulle enligt Hägglund tala för att en liknande styckning av Apoteksbolaget där receptregister, e-recept "och liknande" skulle skiljas ut från moderbolaget.
Nu kan väl ingen säga att Banverket utanför SJ eller Svenska Kraftnät utanför Vattenfall har varit sådana hittar för konsumenterna. Bristerna i Banverkets underhåll och den mindre goda kommunikationen mellan SJ och Banverket känner varje tågresenär till. Inte har elkonsumenterna tjänat på avregleringarna av elmarknaden tvärtom det enda som dessa avregleringar har gett är sämre och långsammare underhåll av järnvägsnätet och dyrare el.
Det finns all anledning att vara kritisk till Hägglunds förslag men det mest intressanta är devalveringen som alliansen nu gör av sin egen politik. Man tar steget bort från den politik som man gick till val på. Man vågar helt enkelt inte längre föra sin egen politik då varje politiskt beslut som ligger i linje med deras egen politik resulterar i sämre opinionssiffror. Naturligtvis är högertribunen Dagens Nyheter på krigsstigen mot den egna regeringen som man normalt står bakom oavsett vad den gör. Men även DN har märkt hur det borgerliga självförtroendet har sjunkigt i takt med att den egna politiken endast gett sämre siffror.
Kommer det här att innebära att regeringen håller på efter ett drygt år att förvandlas till en vad amerikanarna kallar lame duck. Alltså oförmögen att bedriva sin egen politik för den har förvandlats till ett politiskt självmord. En hel del tyder på det när man inte vågar genomföra en av sina viktigaste valfrågor och en symbolfråga.
Att inte klara det varslar om ett dåligt självförtroende och om en stor oro för hur det här ska gå. Framförallt när två av alliansens partier sjunker sakta men säkert närmare den kritiska massan för att få vara kvar i riksdagen.
Det måste vara ett helsicke att vara borgerlig partiledare när genomför sin politik tappar opinionen och om man inte genomför den får de egna emot sig. Tala om ett djävulens alternativ eller Reinfeldts moment 22.
