Ingemars blogg

 

1980 var året för den förra stora kraftmätningen mellan arbete och kapital i Sverige. SAF:s omfattande lockout det året förändrade mycket i balansen mellan löntagarna och arbetsgivarna. Dock inte så mycket som om nyliberalernas önskemål om uppluckring av arbetsrätten genom undantag för företag med färre än 10 anställda och förbud mot sympatiåtgärder och blockader mot företag som inte har fackliga medlemmar för stunden.

 

Sedan Sofia Appelgren beslutat att sälja sin salladsbar i Göteborg har det gråtits på varenda borgerlig ledarsida. Det har varit krokodiltårar där Appelgren har framställts som ett offer för en maffia som känslokallt har krossat hennes drömmar. Beskrivningen är inte bra gruvligt överdriven utan den är också ett uttryck för den mytbildning som nyliberaler, unionbusters på Svenskt Näringsliv och politiska wannabees på högerkanten ägnar sig åt.

 

Det är inte så att Sofia Appelgren ensamägare av salladsbaren Wild `n´Fresh utan hon har en delägare Serdan Erkan (f.ö. fackligt aktiv i SIF men förvägrar sina kvinnliga anställda samma rättigheter som sina manliga kollegor på SKF, bara det är uppseendeväckande). Men det är naturligtvis inte politisk lika gångbart för kampanjmakarna på högerkanten att lyfta fram honom som den unga tjejen Sofia Appelgren. Det finns helt enkelt ett stråk av cynism i högerkampanjen mot HRF.

 

Det är inte heller så att HRF har valt ut Wild `n´ Fresh för att statuera exempel utan det är ett led i restaurangfackets arbete för att få till likvärdiga villkor för alla som jobbar inom branschen. Bara i Göteborg har 49 nya kollektivavtal tecknats de senaste månaderna. Wild `n´ Fresh var den femtionde arbetsplatsen. Totalt tecknar HRF ca 1000 nya kollektivavtal varje år. Och det behövs då restaurangbranschen är en bransch som har stora problem med exempelvis ekonomisk brottslighet som hotar alla seriösa krogägare.

 

(Aftonbladet 5 jan 2006)


Faktum är också vilket inte media velat höra att de anställda har haft löner och villkor som är likvärdiga med kollektivavtalet (se ovan). Exempelvis så har inte anställda fått semesterlön, sjuklön, helglön eller haft det försäkringsskydd som avtalet garanterar. Sedan påstår Appelgren att hon har rättat till detta men det finns enbart hennes ord på det och ingen bekräftelse har HRF fått ännu att så skett. Och om Wild `n´ Fresh har gjort det varför inte teckna kollektivavtalet då?

 

För muntliga överenskommelser är inga garantier för att få ut sina rätta lön eller nya lön när nytt avtal tecknas. Inte heller finns det utan kollektivavtal några garantier för att de anställda har det försäkringsskydd som kollektivavtalet garanterar. Hela historien kring Wild `n´ Fresh luktar politisk spindoctor-kampanj. Det verkar som om Appelgren har utnyttjas av nyliberaler och unionbusters på olika håll. Inte med omtanke om henne utan med omtanke om sina egna politiska ambitioner för att koma åt kollektivavtalet i allmänhet som modell och facket i synnerhet som bärare av löntagarnas intressen.

 

Att HRF är rätt ute talar om inte annat det faktum att 7 av 10 restauranganställda är oroliga för att förlora jobbet om de kräver bättre villkor eller avtalsenliga löner. Så HRF:s jobb för att teckna kollektivavtal är helt i restauranganställdas intresse och i helt i linje med deras vilja.

 

Likaså vore det en katastrof för alla fackliga rättvisesträvanden om en stor del av löntagarna undantogs från arbetsrättsliga regler som förslag som att alla företag med färre än 10 anställda skall inte vara bundna av arbetsrätten. Likaså om blockad och sympatiåtgärder olagligförklarades skulle kollektivavtal och löntagarnas rättigheter bli ett minne blott.

 

HRF:s kamp för kollektivavtal är därför alla löntagares kamp för löntagarnas fackliga rättigheter gentemot arbetsgivarnas makthunger och nyliberalernas offensiv. Den får inte förloras för det vore att vrida klockan 100 år bakåt i tiden.

 

FOTO Ingemar E L Göransson

(Lockoutmeddelande på arbetsplats den 30 april 1980.)

  

Till sist………

 

Några musiktips:

Sonny Rollins On Impulse (Impulse 1965)

Polarpristagaren Rollins första platta på Impulse på CD är en njutning. Rollins varma ton och improvisationsförmåga gör den här plattan till en riktig trevlig och uppskattad upplevelse.

 

John Coltrane My Favourite Things (Atlantic 1961)

En av John Coltranes mest kända plattor som I sin CD-format är helt lysande genom att ljudkvalitet är så överlägsen alla tidigare utgåvor. Versionerna ”My Favorite Things” och ”Summertime” är bland det mest spännande som Coltrane gjorde. Vem kommer f.ö. ihåg att Coltrane låg på hitlistorna 1961 med en förkortad version av ”My Favorite Things”

 

Gene Clark Gene Clark (A&M 1971)

Gene Clark var lite av hjärnan bakom The Byrds på sin tid. När han sedan lämnade gruppen efter diverse konflikter med övriga gruppmedlemmar så gjorde han några egna solo-LP. Den här från 1971 är en av de mest vackra som kom under de här åren. Äntligen återutgiven på CD med ett osannolikt rent ljud vilket aldrig vinylutgåvorna hade.

 

The Righteous Brothers Souled out (Verve 1967)

Bill Medley och Bobby Hatfields sista LP på Verve kom 1967 och är en värdig sorti för den blue-eyed soulduon. Äntligen finns den återutgiven på CD i sitt originalformat – det vore en gudagåva om övriga Verve-LP:na fick samma uppmärksamhet.

 

Mike Bloomfield m. fl. Live At Bill Grahams Fillmore West (Columbia 1969)

Mike Bloomfield var gitarrmästaren som spelade sjkortan av alla Eric Clapton-wannabees. På den här Live-LP som tyvärr inte har återutgivets finns några av Bloomfields bästa inspelningar någonsin. Bara ”Blues From the Westside” är skäl nog att leta.

 

Joe Meek EP Collection (Castle 2007)

Kul och snygg återutgivning av 12 tidiga 60-tals EP som var producerade av galningen, UFO-freaken, psykopaten och blivande självmördaren Joe Meek. En man med galna idéer som han förverkligade i sitt vardagsrum som han byggde om till inspelningsstudio. Här finns John Leyton, The Tornados, Houston Wells, The Flee-Rekkers och många andra. Genomgående är noja, ångest och skaparglädje utan gräns.

 

PS The Ark The Worrying Kind var en riktig hit som kommer att slå ordentligt under våren!

  

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

och min fotoblogg

(Skolfoto från 3 klass, Fjärde från vänster i mittenraden är författaren.)

Titta på det här skolfotot. Det är tagit omkring 1960 och det är 32 10-åringar som är snart klara med lågstadiet i enhetsskolan. De ska senare under hösten börja på mellanstadiet för att under dessa år fram till 6:an bestämma sin framtid. De sig bestämma sig för vad de ska ”bli”, vilken väg de ska ta i högstadiet. Ska de välja gymnasieförberedande eller ska de välja yrkesskolan och snabbt lära sig ett yrkesarbete som snickare, betongarbetare, svetsare, bagare eller kock. Eller varför inte plåtslagare eller rörmokare, bilmek, elektriker, svarvare eller något annat. Flickorna har inte lika mycket att välja på utan de flesta börjar i en affär eller som biträde inom vården men några kommer att gå något år på ”Junkan” för att lära sig grunderna i hårfrisörskornas yrke.

 

De flesta på fotot kommer att välja ”yrket” och börja ”Junkan”, men några kommer att våga sig på gymnasieförberedande högstadium. Därigenom splittras också klassen som har, när högstadiet börjar, i de flesta fall hängt ihop i 6 år. Vi skulle indelas efter klassklyftorna och klassbarriärerna. Arbetarungar till ”yrket” och läshuvudena, medelklass och överklassbarnen till Katedral och St :Larsskolan efter grundskolan. Men först uppdelas i olika högstadieklasser; yrkesförberedande eller gymnasieförberedande.

 

Skolan är den starkaste klassutjämnande kraften samhället har. Men skolan kan också vara den starkaste enskilda klasskiljande verktyget av alla. För när barns livsval blir slutgiltigt redan i grundskolan och dörren stängs för förändring, utveckling och nya möjligheter så låses barnen, ungdomarna och vuxna in i sin klassbakgrund. Arbetarungarna stigmatiseras av sina förlorade möjligheter när utveckling och självförverkligande blir beroende av valet som gjordes i tonåren.

 

Samhället förlorar också kreativitet och talanger som av ett stelt skolsystem när det låser in människor. Så ett skolsystem som förhindrar förändring i vuxen ålder är inhumant, inlåsande, slöseri och totalt samhällsekonomiskt förkastligt. Dessutom är det orättvist och djupt orättfärdigt.

 

När skolminister Jan Björklund häromdagen presenterade sin utredning om den framtida gymnasieskolan så var det ett eko från tiden för mitt klasskort från 1960. Det val vi gjorde då, jag och mina skolkamrater avgjorde allt, hela vår framtid lades i handen på 12-åringar. Nu vill skolmajoren Björklund lägga det i handen på 15-åringar! Och vad jag kommer ihåg av att vara 15 år så var inte skolan det viktigaste utan det var Rolling Stones, mellanöl, kompisar och tjejer. Det var hormonernas tid och livet levdes för dagen inte för planering av framtiden.

 

Björklunds förslag skulle om det blir verklighet innebära ett långsiktigt återupprättande av det gamla avskydda klassamhället där var och en hade sin fixa plats. Ett klassamhälle där arbetaren förutsattes veta och stanna på sin plats. Egentligen är Jan Björklunds förslag inget annat än en gigantiskt politisk återställare som kan bli svår att rätta till i det korta perspektivet. I major Björklunds (och därmed (fp):s) ide´ finns ett stort tankefel när man förutsätter att ungdomar från arbetarklassen inte kan lära sig teoretiska kunskaper och därför måste dessa kunskaper exkluderas från skolans utbildningsuppdrag och reserveras för en elit av medel- och överklassungdomar. Det är också ett uttryck för ett klassförakt och övertro på den egna klassens påstått överlägsna förmåga.

 

Vasaskolan i Linköping som på mitten av 1950-talet byggdes som grundskola för att klara de stora barnkullarna. Utvecklades sedan på 1970-talet till det teknska gymnasiet Berzeliuskolan. Etn symbol på den förändrade synen på skolan. Undertecknad gick här på den gamla Vasaskolan under sina första skolår. (Fotot är ett vykort från 1950-talet)



Förslaget och Björklunds politik rimmar ytterst illa med samhällsutvecklingen där kunskap är alltmer det stora konkurrensverktyget. Begreppet livslångt lärande är ingen myt utan en verklighet och det måste också finnas till för arbetarklassen. Kunskap och ett kontinuerligt lärande är och blir allt viktigare för att kunna få ett jobb. Arbetsgivarna anger gång på gång svårigheten att få tag i tillräckligt väl utbildad arbetskraft. Om man vore lagd för konspirationer skulle man kunna tro att Björklunds förslag har som syfte att motverka arbetarklassens möjligheter att kunna få utveckling i sitt arbete och istället bli hänvisade till en lågavlönad, lågproducerande tjänstemarknad till medelklassens förmån och båtnad.

 

Alla goda krafter måste därför skapa opinion mot Björklunds re-make av den svenska skolan som trots sina brister är den mest demokratiska och mest klassintegrerande fortfarande. Fortfarande, trots friskoleeländet som gröper ur den kommunala skolans resurser och sorterar ut och in ungdomarna. Egentligen borde sådana som Björklund förbjudas att komma i närheten av skolan och skolpolitiken innan de har rivit ner allt som tagit många år att bygga upp. (Inriktningen på alliansens skolpolitik förstärks av raserandet av Komvux där den uttalade målsättningen är att inte Komvux skall kunna användas för att läsa upp dåliga eller svaga betyg från gymnasiet.)

 

Titta en än gång på klassfotot. Vi hade vår framtid utstakad i ett klassamhälle där var och en hade sin plats. Under de kommande årtiondena skulle socialdemokratin successivt förändra skolan till en skola där allas möjligheter att förverkliga sina ambitioner och där alla skulle få chansen att förkovra sig och kanske t.o.m. nå universiteten. Inte för att de måste utan för att de skulle ges möjligheten. För deras egen skull och för utvecklingen av samhället från det fixa klassamhället till ett bättre och mer demokratiskt samhälle. Det är vad major Björklund, folkpartiet och alliansregeringen nu vill inte utveckla utan med kraft vända tillbaka till det gamla.

  

Vi vet vem och vilka som hade det yttersta ansvaret för debaclet och misslyckandet det första dygnet av tsunamin. Det fortsatta grävandet har andra syften - att avleda problemen kring olika skandaler och skandalungar i den moderata regeringskretsen.

Det är inte så lite märkligt egentligen. Varje gång som det hettar till kring regeringen Reinfeldt så gräver man upp tsunamikatastrofen. När Chilo-Stegö och Borelius var ute och valsade runt i pressen så ”hittade” Reinfeldt banden i källaren på Arvfurstens Palats. Nu förtog det ju inte medias intresse för F:a Ruffel och Bågs affärer utan de fick gå till sist på det mest förnedrande sätt en minister någonsin har fått lämna sin post i svensk historia.

 

När nu media började och gräva ner i myllan kring utrikesoraklet Bildt så flyter tsunamin upp på nytt. Inte för att en ny granskning (den femte i ordningen) kommer att troligtvis tillföra något nytt eller utkräva nytt ansvar eller annat som är av egentligt intresse. Tsuamikatastrofen har istället blivit lite av högerns motsvarighet till marins budgetubåtar på 1980-talet.

 

För varje gång en försvarsminister viskade om att det kanske var dags att begränsa utbyggnaden av marin så död ”ryska” ubåtar upp lite överallt. Den enda säkerställda och bevisade u-båten hade en aspackad besättning där instrumenten var i samma dåliga skick som kaptenen!

 

För nu var intresset för Bildt och hans minst sagt märkliga affärer på tapeten och höll på att bli en verklig belastning för regeringen Reinfeldt. Bildts optioner i ryska statens oljebolag och Bildts engagemang skumraskföretaget Lundin Oil kan ju verkligen ifrågasättas om de är förenliga med posten som utrikesminister. Likaså Lundins Oils affärer i militärdiktaturens Sudan. När nu på köpet förre utrikesministern Lennart Eliason har ett FN-uppdrag att försöka få slut på folkmordspolitiken som samma militärregim är ansvarig för blir turena allt märkligare.


Sedan visar det sig också att Bildt har förtigit innehavet av över en miljon i USA-företag som har intressen i den amerikanska militärindustrin. Även detta högst betänkligt av en utrikesminister som där med har privata intressen av USA:s krigsföring i exempelvis Irak och Afghanistan.

 

Så kopplingen Lundin Oil – Gazprom – Sudan – Ryssland – USA militär industri tyder inte på en särskilt seriös syn på svensk utrikespolitik. Man kan undra hur länge Reinfeldt kan behålla sin utrikesminister som har så stora privatekonomiska intressen av svensk utrikespolitik utan att inse att det skadar Sveriges anseende.

 

Alltså skandal och stormen kring Carl Bildt höll på att blåsa upp med rejäl kraft, då var det dags för tsunami igen. Ett djupt cyniskt spel för galleriet. Ansvaret vet vi för den saktfärdighet och disorganisation som var på UD det första dygnet. Nu handlar det istället om att avleda uppmärksamheten från de egna politiska problemen med i detta fall Carl Bildt. Det blir ett cyniskt spel eftersom det utnyttjar de anhöriga som en bricka i spelet och låter inte livet gå vidare. Vad är nästa form av bestraffning för misslyckandet – offentlig ståndsrätt.

 

Gårdagens beslut att gå igenom banden för att se om det finns ytterligare uppgifter som kan klargöra vad som hände är bra. Bra för det kanske äntligen avför frågan från att återkomma som en politiskt utnyttjad följetång. Bra för det kan äntligen innebära att inte Reinfeldt kan använda tsunamin som avledande manöver nästa gång det börjar blåsa kring hans lindrigt sagt nersolkade avdelning av Kriminellas Revansch i Samhället. Tsuanamikatastrofen och det cyniska utnyttjandet av tragedin är hänsynslöst mot de anhöriga och respektlöst mot offren. De moderata spindoktorerna lämnar en dålig eftersmak.

 

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

och fotobloggen

Varför så förtvivlat tyst i Sverige om USA:s angreppskrig i Irak. När Vietnemakriget p¨ågått var det stora offentliga protseter. Nu är det tyst medan slakten pågår. Hittills har ca 3.000 amerikanska soldater och upp mot 60.000 civila (se www.iracbodycount.org). Har vi blivit så liknöjda att vi inte bryr oss längre?

De senaste dagarna har det varit massiva demonstrationer mot Irakkriget i Los Angeles och Washington. Här fanns veteraner från kriget, vanliga demonstranter och kända skådisar som Sean Penn,  Jane Fonda rockstjärnor och pastor Jesse Jackson. (se www.unitedforpeace.org  och www.latimes.com (videos från både LA och Washington))

 

Ron Kovic, en veteran från Vietnam sa till LATimes att han såg samma sak som då att soldaterna  som då hade litat och trott på landets ledare nu kände sig lika lurade som då.

Uppenbart är att kritiken mot USA:s i växande i USA och är troligen den viktigaste enskilda hotet mot Bush kritik för att travestera vad Nixon sa om den växande anti-krigsopinionen på hemmaplan under Vietnamkrigets dagar.

 

Vad som förvånar mig är frånvaron av demonstrationer i Europa mot USA:s krig i Irak. Detta trots att kriget snart pågått i fyra år vilket är längre än krigsinsaten både världskrigen. Kriget är ju närmast en privat angeläget för Bush och i intresse av de amerikanska oljebolagen som så gärna vill komma åt Iraks oljekällor. Krigets offer är oerhörda och kostnaden för USA hotar världsekonomin, men ingen eller få protesterar i Europa.

 

När kriget bröt ut så samlades tusentals i demonstrationer runt om i Sverige,. Idag är det skrämmande tyst trots kriget har tagit oerhört många offer. I USA växer opinionen med varje ung man som kommer hem i en liksäck och president Bush möter en allt mer upprörd opinion hemmavis. Att han har förlorat både senat och kongress är ett tecken på att han är utan makt egentligen. Givetvis kan han göra som han gör nu, strunta i de folkvalda församlingarna och fortsätta kriget som om det vore en personlig entreprenad.

 

Resultatet blir naturligtvis att nästa regering och nästa president kommer att få reda ut eländet. Men det kan endast finnas en lösning på Irakkriget – USA måste lämna Irak och ett FN-mandat får i uppdrag att lösa den eskalerande våldsspiralen. Men vågar ta det initiativet. Men alternativet är än mer skrämmande ett fortsatt krig i Irak med ökade offer och ett nytt krig mot Iran.

 

Ron Kovic i Los Angeles hade helt rätt när han påpekade att Irak påminner allt mer Vietnam. Inte heller det här kriget kan USA vinna – det är endast apokalypsens ryttare som kan vinna något på vansinnet.

Till sist……

  

……………Kände du dig rik när löningen kom och Reinfeldts utlovade 1000-lapp skulle komma. Om du har en lön under 30.000 så känn dig blåst och lurad av Sveriges mest ohederliga regering någonsin!

 

……………Lyssnar just nu på Muddy Waters "Hoochie Coochie Mannish Boy – On The Road 1971-73" (Music Avenue) som innehåller live-inspelningar från de ”förlorade åren” mellan 1970-1976 då Waters började samarbeta med Johnny Winter. Hur som helst alldeles utmärkt platta som är värd att skaffa för den som gillar Chicago-blues.

 

……………Vet du att du kan köpa Elvis vin "Blue Suede Chardonnay" på Systembolaget. Ett trevligt och gott Chardonnay som gjordes speciellt för Presleys och serverades på Graceland. Helt okay för ca en 50-lapp.

FOTO Ingemar E L Göransson

LO-huset, Norra Bantorget Stockholm, april 2003

Se även
www.kulturochpolitik.se
http://ingemarsblogg.webblogg.se/fotoblogg

Kollektivavtalet är grunden för förhållandet mellan arbete och kapital. Har arbetsgivarna glömt vad de vinner på kollektivavtal - arbetsfred och tillväxt.

FOTO Ingemar E L Göransson

När jag var kring 19 år fick jag ett jobb på ett lager i Göteborg. Ägaren, en äldre man, importerade diverse  prydnadssaker och annat mer eller mindre värdelöst billiga småprylar. Jag var arbetslös och blev hänvisad av AF till det här jobbet i Gårda. Efter jag hade slutat skolan, flyttat hemifrån så var jag på jakt efter ett jobb istället för de inställda studierna.

 

Af kunde inte svara på frågan om vilken lön, vilka arbetsvillkor eller annat utan hänvisade till ägaren. Från honom var det inte heller möjligt att få ett vettigt svar utan han sa bara vi får se eller vi tar det senare. I bristen på vettigt svar åkte jag upp till handels avdelning i Göteborg och deras expedition på Järntorget.

 

- Du grabben, sa ombudsmannen, dena dära stället är i blockad för han har inte tecknat kollektivavtal. Han är en ful fisk som brukar blåsa folk på lön, semesterersättning och har inte en enda försäkring.

 

Dagen efter åkte jag tillbaka med min uppsägning, blockadlappar och inskrivningsblock till Handels. Några gick med och jag gick hem. Annat jobb det löste dagen efter då det inte var svårt att hitta nya jobb 1970, inte ens för en grabb på 19 år och utan utbildning.

 

Varför berätta denna historia då? Den är för det första hyperaktuell då kraven på att det finns kollektivavtal är viktigare än någonsin. När salladsbaren Wild `n´ Fresh i Göteborg, Plymouthbrödernas pallfabriker i Småland eller när Carina Sengkeys förskola Strålarna på Lidingö begråter sitt öde i framförallt nyliberalismens ärkedrake Dagens Nyheter så är det manifestation av arbetsgivarnas ovilja att acceptera ordning och reda på arbetsmarknaden. 

 

För seriösa arbetsgivare är nämligen en klar fördel med kollektivavtal liksom för löntagarna. Alla vet vad som gäller, alla vet att alla behandlas lika och har likvärdiga villkor. Löntagarna vet att de inte konkurrerar med priset på sin arbetskraft. Samtidigt vet arbetsgivarna att konkurrerande företag inte dumpar sina priser med lönerna utan konkurrensen sker på lika villkor.

 

Det här har tydligen vissa på arbetsgivarsidan så svårt att omfatta att de till och med är illojala mot sina egna medlemsföretag då de som inte tecknar kollektivavtal inte tillhör arbetsgivarnas olika branschorganisationer. Man går t.o.m. så långt i sin önskan att angripa facket att man är beredd att låta sina egna medlemmars företag och anställda i dessa konkurrerar ut av icke-seriösa företag. Argumenten är istället hämtade från strejkbrytarföretag och organisationer från det stridiga 1920 och 30-talen.

 

Idag är det facken istället som försvarar kollektivavtalen som bas för förhållandet mellan kapital och arbete. Argumentationen är som hämtad från dåtidens SAF och inte från den då splittrade fackföreningsrörelsen. Upp och ner vända världen kan tyckas, men dåtidens arbetsgivare och fackföreningsledare hade rätt det har historien visat när vi ser facit. Arbetsfred vanns, levnadsstandarden höjdes på ett med jämförbara länder otroligt sätt och med en hastighet som ingen kunde förutse.

 

Efter min korta anställning på det i blockad satta lagret lärde jag mig en viktig sak. Kolla alltid att det finns avtal, kräv papper på allt vad som gäller anställning och villkor. Lita aldrig på en arbetsgivare för när egetintresset får råda kan det bli som i mitt fall eller i fallet med Wild `n ´ Fresh – avtalen följs inte och allt blir en enda röra. Det spelar ingen roll hur vänlig förstående eller för ögonblicket just en arbetsgivare är för en vacker dag så kan det vara ekonomisk problem, personliga misshälligheter eller bara oskyldigt tjafs. Då gäller arbetsgivarens uppfattning om inget kollektivavtal finns.

  

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

min fotoblogg

    

Så det blev i alla fall Mona Sahlin som blev det socialdemokratiska partiets nye ordförande. På något sätt är det inte överraskande utan egentligen väntat. Eller rättare sagt borde varit väntat för om man ser till vad de eventuella motkandidaterna så var inte motståndet så svårt nätr man ser till erfarenhet, verbal och kommunikativ förmåga och  ledaregenskaper.

 

Medan den i mitt tycke obegripligt uppblåsta auran kring Margot Wallström som under flera år varit övertydlig att hon inte stod tillförfogande. När sedan Carin Jämtin tacka även hon nej så var det bara kvar Mona Sahlin. De övriga exempelvis de manliga kandidaterna var av andra skäl redan ute ur nomineringsspelet – politikst omöjliga p.g.a. de inte är kvinnor.

 

Om man ska se vad som är positivt med Mona Sahlin så är det flera saker som gör henne rustad väl för uppgiften.

 

Hon har för det första lärt sig av sina misstag och Toblerone osv. gör sahlin istället högst mänsklig. För när t.o.m. en eventuell statsminister kan göra sådana misstag så är det säkert en tröst för andra mer dödliga som har missat en räkning eller klantat sig på annat sätt med privataekonomin.

 

Mona Sahlin har visat ett genuint intresse för integrationsfrågorna och har exempelvis ett stort förtroende bland invandrargrupper. Det har en speciell betydelse då många nya svenskar inte har lyckats bli engagerade i det demokratiska hantverket vilket visar sig i ett väsentligt lägre valdeltagande.

 

Mona Sahlin har också en annorlunda framtonig som ledare än Göran Perssons bufflighet och ibland lite dryga attityd. Ledarskapet i socialdemokratin behöver bli mer öppet och resonerande. Kan Mona Sahlin också bryta maktmonopolet på Sveavägen 68 som grabbarna Larsson, Olsson och Nuder så är det en nåd att stilla bedja om.

 

Mona Sahlin börjar i en rejäl medvind. Högerregeringen har gjort sig rejält misshagling bland alla snart. Opinionssiffrorna ligger när 10 % enheter under valresultatet och Reinfeldts kabinett har mer gjort sig uppmärksammade för fiffel, ruffel, båg och egenintresse än att regera landet. Kan Mona Sahlin tillsammans med en förändrad partiledning få fart på oppositionspolitiken kan vägen vara påbörjad till återtagandet av regeringsmakten senast 2010.

  

Till sist…….

  

……………LHC förlorade även ikväll. När byts tränare Persson ut?

  

……………Är det någon som kan förneka att klimatfrågan är viktig nu efter denna märkliga och stormiga ”vinter”?

 

Glöm inte

 

www.kulturochpolitik.se

http://ingemarsblogg.webblogg.se/fotoblogg

Lorriane Hotel, Memphis Tn. USA där rasister mördade Martin Luther King Jr 1968. De är samma andas barbarer som härjar i Irak idag.

FOTO Ingemar E L Göransson

Barbarerna mördar barbarer, så kan man sammanfatta det som skedde igår när två av Saddam Husseins hantlangare hängdes i Bagdad. Den ene skiljdes i hängningsögonblicket från sitt huvud. De avskyvärda bilderna som vi kunde se från Saddam Husseins hängning upprepades med andra ord på nytt igen.

 

Att Saddam Hussein och hans hantlangare är skyldiga till avskyvärda brott sitt eget folk, kurderna och alla andra som var honom misshagliga är ingen tvekan om. Men de närmast operettliknade s.k. rättegångarna ger varken klarhet i vad som hänt under Saddams terrorvälde eller ger en upprättelse till hans tusentals offer.

 

Rättegångarna liksom de summariskt utdömda och genomförda dödsdomarna är inget annat än en smutsig maktkamp mellan olika maktgrupper i Irak. Allt med USA:s goda minne. Nu stödjer man den sittande marionettregeringen liksom man en gång i tiden stödde sig på Saddams välde. Allt med syfte att kontrollera och dra nytta av Iraks strategiska geografiska läge och oljan.

 

Protesterna från omvärlden har varit omfattande men borde ha varit långt starkare. För det som nu sker i Irak är inget annat än ett regelrätt inbördeskrig där USA har hamnat mitt i stormens öga. USA och Bushadministrationen gräver allt längre ner sig i Iraks sand medan olika irakiska maktgrupper slaktar varandra både inne och utanför det s.k. juridiska systemet.

 

Barbariet, lever inte tu tal om annat.

  

Till sist……..

  

…………….Hur kommer det sig att Reinfeldts regering och dess utrikesminister Bildt är så förtvivlat tysta om folkmordet i Darfur och den allt för mänskliga rättigheter försämrade situation i Ryssland. Är regeringen rädd att störa Lundin Oils affärer?

 

…………….I går den 15 januari föddes 1929 den störste amerikan i modern historia; Martin Luther King Jr. Hans tal ”I have a dream” 1963 var det som innebar att de svartas och andra minoriteters och medborgerliga rättigheter kom att hamna i fokus i amerikansk politik. Fira hans födelsedag med att lyssna på talet som är ett retoriskt mästerverk.

 

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

och min fotoblogg

Carl Bildts inblandning och engagemang i Lundin Oil har väckt berättigad uppmärksamhet. Koppling en framträdande politiker med utrikespolitiken som arena engagerar sig i ett vad de flesta kallar ett skumraskföretag utan skrupler som Lundin Oil är värt att uppmärksamma.

 

 Att Lundin Oil har ett dåligt rykte är ingen nyhet och Carl Bildt har haft som sin uppgift att vara ”dörröppnare” är heller inget nytt. Dvs. Carl Bildts uppgift har varit att använda sitt rykte som utrikespolitisk ”storhet” och sin personkännedom till att berika Lundin Oils ägare. Han har också belönats rikligt för sina drängtjänster vilket vi såg när hans optioner löstes in. Priset hittills för hans dörröppneri har givit honom en nättförmögenhet på 17 miljoner enligt Aftonbladet.

 

För den ryska statsledningen är gasledningen till Tyskland ett nationellt intresse och Putin har klart deklarerat att bevakningen av den blivande gasledningen blir ett primärt säkerhetsintresse. Gazprom har ett nära samarbete med Lundin Oil genom Vostok Nafta och Carl Bildt har belönats för ”utförda tjänster” som förra veckans mediauppmärksamhet.

 

Vad som inte frågats i samband med denna diskussion är om det finns andra affärer som Lundin Oil eventuellt har eller haft i Ryssland. Om det är så att det finns andra kopplingar mellan Lundin Oil, Ryssland innebär det att det kan finnas ett väsentligt närmare förhållande mellan Lundin Oil, Carl Bildt och den ryska statsledningen än vad som varit känt tidigare.

 De flesta som känner till hur Rysslands ekonomi och maktförhållande fungerar idag vet att det är snart omöjligt för utländska intressen att driva affärer i dagens Ryssland utan att det godkänds av maktkretsen i Kreml. Vad som mer är oroväckande är att en sådan ynnest (dvs. att få genomföra och driva affärer i Ryssland) innebär också att det finns från rysk sida en genfavör att inkräva vid lämplig tidpunkt.

 

En sådan koppling Lundin Oil, ryska affärer, Gazprom, Vostok Nafta och Carl Bildt kan ställa hela affären i en helt annan och ur korruptions och svensk utrikespolitiskt perspektiv besvärligt nytt läge.  Detta ställer givetvis också frågan kan Carl Bildt verkligen kvarstå som utrikesminister och skadar det inte svensk utrikespolitik och svenska intressen att han sitter kvar.

 

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

http://ingemarsblogg.webblogg.se

Kalla saker vid sakers namn. Mutor och korruption är mutor och korruption! Kalla mutkolvar för vad de är – mutkolvar!


När Carl Bildt sitter med på regeringssammanträdet den 9 november och tar beslut om att undersökningarna om den planerade gasledningen på Östersjöns botten ska få fortsätta så är det inget annat än olämpligt, en lojalitetskonflikt och uttryck för en arrogans som bara den som tror sig stå över de regler alla andra är skyldiga att följa.

 

När Carl Bildt löser ut sina optioner i Vostok Nafta efter beslutet i regeringen den 9 november kan det inte uppfattas på annat sätt än att Bildt fick, alternativt lyfter, en ersättning av den styrelse som han tidgare tillhörde. Kort sagt han uppförde sig som vilken annan mutkolv som helst. Koppling Vostok Nafta – ryska Gazprom och Carl Bildt är häpnadsväckande och hör hemma i vilken thriller som helst som handlar om korruption, mutor och skumma intriger på högsta politiska nivå.

 

När idag Expressen som sannerligen inte är känd för att vara en vänstertidning kräver Bildts avgång visar PM Nilsson ett sällsynt prov på civilkurage som tyvärr inte är utmärkande för borgerliga ledarskribenter för det mesta.

 

Undertecknad har tidigare ställt frågan om när Carl Bildt kommer att avgå. Att han blir tvunget verkar den nya uppgifterna borga för och den snabbt ökade kritiken mot honom och hans sammanblandning av sina privata affärer och svensk utrikespolitik.

 

Detta sätter Fredrik Reinfeldt i ett synnerligen pinsamt dilemma. Sparkar han (eller blir tvungen) sin tidigare vedersakare så är det tredje ministern och moderaten som åker med aktern för ut från regeringskansliet. Detta bevisar om inte annat den sällsynta olämpligheten Reinfeldt besitter som regeringsbildare och regeringschef då han inte kan klara att få ihop en ministerlista som inte är befläckad med avgiftsfuskare, skattesmitare, svartbetalande arbetsgivare, lönedumpare och nu även mutkolvar.

 

Reinfeldt har inte bara skämt ut sig själv och visat sin nästan operettartade klantighet utan också bevisat det vi alla vet att moderaterna är ett parti av just sådana personer som Bildt, Stegö-Chilo och Borelius. Det skämmer inte bara ut Reinfeldt men än mer skadar Sveriges anseende i omvärlden. Så frågan är hur länge kan vi ha en regeringen som på ett kvartal mer har liknat en avdelning av KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) eller ett wannabe-gäng till ett kriminellt motorcykelgäng.


Hur länge kan Sverige ha en mutbar utrikesminister och hur länge ska Sverige behöva ha en regeringschef som inte ens kan få ihop en ministerlista som håller ett kvartal?

 

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

http://ingemarsblogg.webblogg.se/fotoblogg

Inget ljus i den mörka tunnel som USA:s utrikespolitik har varit under president Bush.

FOTO Ingemar E L Göransson

USA:s stridsglade president Bush har i natt talat till nationen och meddelat att ännu fler trupper skall skickas till Irak. Med andra ord kriget trappas upp istället för att trappas ner. USA:s närvaro i Irak fortsätter och med det också ökar konfliktens intensitet och terroristerna och slaktarna på alla sidor i den irakiska konflikten ges ökat utrymme för sitt blodiga hantverk.

 

Bush verkar vara helt inställd på att fortsätta det redan förlorade kriget i Irak där hela 71 % av Irakierna vill att USA och dess allierade lämnar landet. Avrättningen av Saddam Hussein fick inte alls den avkylande effekt som USA-administrationen hade hoppats på utan det är väl frågan om det inte fick motsatt effekt.

 

USA körde fast i den vietnamesiska leran på för drygt 30 år sedan och nu sitter USA fast i den iranska öknen och får ta emot en allt skarpare kritik från omvärlden. USA:s utrikespolitik har under Bush förvandlats till en personlig vendetta  vilket är ett uppenbart hot mot världsfreden. USA är nu inblandat i ett antal konflikten runt om i världen allt under parollen att krossa terrorismen.

Hemmaopinionen är också mycket kritisk till presidentens politik. Krigströttheten blir allt starkare och är troligen större idag än vad den var under slutskedet av Vietnamkriget. De långt över 100.000 amerikanska soldaterna i Irak vill helst hem och där hemma delas uppfattningen - kriget måste ta slut. kritiken mot Bush att han inte har följt Baker-gruppens fösrlag kommer därför att öka i både kongress och senat.

 

Det har inneburit att USA nu för krig i Afghanistan, Irak och nu senast i Somalia där man jagar enskilda islamister med bombflyg. Det är väl kanske snarast så att USA:s nuvarande politik skapar fler terrorister än den avväpnare existerande. USA:s politik har blivet den största enskilda källan till ökad oro och instabilitet sett ur globalt perspektiv sedan kalla krigets dagar.

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

http://ingemarsblogg.webblogg.se/fotoblogg

Ceasars hustru får ej misstänkas, är ett berömt uttryck. Man skulle lika gärna säga att utrikesministern inte får ens misstänkas och bara misstanken om att en utrikesminister kan tänkas personligen tjäna på sitt utrikes fögderi är så problematiskt att det enbart är skäl för den misstänkte ministern att packa sin väska och gå för att inte skada landets intressen. Har sedan inte minister förstånd att själv förstå detta så bör hans chef, statsminister, ge honom sparken. I landets och landets regerings intresse.

 

Men gäller detta Carl Bildt denna klassarrogansens bålde riddare han likt svanen och vattnet det fäster inte och Bildt blir inte ens blöt av det allt ymnigare kritikregnet. I vart fall inte ännu.

 

Varför är det så viktigt att inte Ceasars hustru skall kunna misstänkas. Jo, om andra nationer kan misstänka att Carl Bildt har fått sina optioner för att gynna givaren på lämpligt sätt så kan det skada svensk utrikespolitik. Det är väl också självklart att optionerna är kopplade till en motsvarande för givaren, dvs., Vostok Nafta, gynnande arbete eller insats. Bildt satt ju i styrelsen och Vostok Nafta bedrev väl inte välgörande verksamhet?!

 

Egentligen finns det två skyldiga i den här obehagliga härvan. Carl Bildt som kan likt Ceasars hustru misstänkas och Fredrik Reinfeldt som tog in honom i regeringen som utrikesminister.  Carl Bildt förmår uppenbarligen inte att klara att hålla rågången mellan sina privata affärer och sitt åliggande till Vostok Nafta och uppdraget som utrikesminister. Inget av uppdragen är behäftat med en ”negativ” eller ”misstänkt” klang men tillsammans utgör de eld och vatten.

 

Fredrik Reinfeldt borde ha förstått detta och inte utnämnt Bildt till utrikesminister. Fredrik Reinfeldt har än en gång visat sitt bristande omdöme vid sina utnämningar av ministrar. Men tyvärr lät han den moderata klassarrogansen avgöra inte det sunda försnuftet. Resultat, ännu en belastande skandal kring Reinfeldts högerministär.

 

Kritiken växer nu och det är ingen överraskning om Bildt lämnar regeringen inom de närmaste dagrarna. Centern verkar ta bort sitt stöd, Peter Eriksson (mp) anmäler, (s) höjer rösten och åklagare funderar på eventuellt åtal för mutbrott och bestickning. Skimret omkring skandalregeringen Reinfeldt ökar dock hur det än går.

 

Glöm inte att besöka:
www.kulturochpolitik.se
http://ingemarsblogg.webblogg.se/fotoblogg

Foto Ingemar E L Göransson

Så nu kommer sanningen fram om nyliberalernas nya hjältar; arbetsgivarna bakom salladsbaren ”Wild`n´Fresh” i Göteborg. Enligt uppgifter i dagens Aftonbladet så har inte ägaren varken betalt sjuklön eller semesterlön för sin personal. Vidare har ägaren betalat under gällande kollektivavtal 95 kr istället för avtalets 99,50.

 

Kort sagt, ägarna har befunnits stå med byxorna ordentlig nerdragna och deras lögner om löner över kollektivavtalet visar sig vara lögn precis som HRF (Hotell och Restaurangfacket) helat tiden hävdat. Och eftersom inte kollektivavtal har saknats har heller inte personal haft de försäkringar som följer med kollektivavtalet.

 

Center-Federley och andra nyliberaler kanske ångar nu sitt stöd till ägarna av salladsbaren när sanningen kommer fram.

 

Fackets rätt till sympatiåtgärder har varit helt riktigt använda när arbetsgivaren som i det här fallet så uppenbarligen har skitit i de anställdas rättigheter.

 

A-kassans baneman Littorin vill nu gå in och ändra i LAS (Lagen om anställningsskydd) enligt andra tidningsuppgifter. Det är längden på provanställningar som han vill fördubbla till två år och det är försämringar i vikariers rättigheter där klåfingrigheten nu är framme.

 

Jag har förut varnat för att försöken att ge sig på LAS skulle komma från regeringen Reinfeldt då den uppenbarligen har en dold dagordning för målen med sin politik. Att man antingen har förtigit eller direkt ljugigt för svenska folket visar inte bara a-kassesörjan utan även efterrätten, LAS, som nu kommer.

 

Löntagarna och främst LO:s medlemmar gör rätt i att rusta för strid mot den regering som är det största hotet mot löntagarna sedan störstrejkens dagar för nästan 100 år sedan.

 

Till sist……

  

…………..se den storartade engelska thriller/deckarserien  ”Mördare ökänd” som äntligen har kommit på DVD.

  

…………..lyssnar just nu mycket på Elvis Costello & The Attractions ”The Lost John  Peel Sessions 1977 - 1980”. Ursprung okänt men det är en skam att de inte finns legalt utgivna – så bra är det.

  

Trevlig trettonhelg!

  

 
FOTO Ingemar E L Göransson

LO:s hemsida www.lo.se ligger nere efter en attack från hackare. Det hela kunde avfärdas om det inte vore för det budskap som hackarna hade lämnat och det faktum var en hackning mot en av Sveriges största och viktigaste intresseorganisationer. Hackarna har tagit sig genom existerande säkerhetssystem och har därmed visat att de klarar av att hacka sig in i stort sätt var de vill.

 

Det allvarligaste är dock förbindelsen mellan höger-anarkister (döma från efterlämnat budskap och det hatiska innehållet) och den konsekvens det skulle få om det var viktiga myndigheters webbsidor.

 

Det är bekymmersamt att hackare lyckas på detta sätt och lyckas lämna ett hatfullt budskap. Det visar att viktiga samhällsfunktioner kan slås ut lätt. det innebär också att steget mellan infantila påhitt lätt kan utvecklas till verktyg för terrorsim. Att det var LO som den här gången drabbades spelar väl mindre roll och skadan är minimal eftersom få använder sig av LO:s hemsida en nyårsdag. Men om det skett i ett känsligare läge, exempelvis i samband med en strejk eller arbetsmarknadskonflikt kan skadad bli väsentligt större.

 

Ur demokratiskt perspektiv framstår därför dessa hackare som en av demokratins banemän. Organisationer och myndigheter måste därför lära sig av det som skett och täppa igen de säkerhetshål som hackarna tog sig igenom. Likaså bör samhällets polisiära, dömande och straffande myndigheter göra sig yttersta för att få stopp sådan här brottslighet.

 

Steget mellan hackande och internetbrottslighet och internetterrorism är inte långt och det är ur det perspektivet nattens hackarangrepp skall ses.

 

Till sist…….

  

……………Blir undertecknad alltmer imponerad och begeistrad i engelska Uncuts gratis-CD som följer med varje nytt nummer. Det senaste har en 13-spårs CD med ny psychedelia. – ”Come Ghosts And Sunburned Hands” 13 nya och unga grupper som bevisar att psych inte dog med Jefferson Airplane, Grateful Dead eller Quicksilver Messenger Service. Stundtals helt lysande!

 

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

http://ingemarsblogg.webblogg.se/fotoblogg 

  

Valet 2006 ställde och ställer frågan om framtiden på sin spets. Utmaningen skulle kunna formuleras på följande sätt:

 

Är det möjligt att hitta en politik som garanterar ett solidariskt samhälle där jämlikhet och allas möjlighet till att förverkliga sina drömmar finns? Är det möjligt och önskvärt med en politik som minskar istället för att öka klyftorna? Och inte minst av allt vad händer om en sådan politik inte är möjlig eller önskvärd? Hur kommer samhället se ut om klyftorna får istället öka mellan klasser och skikt, mellan storstad och landsort, mellan unga och gamla, mellan etniska grupper och mellan ett allt mer välförsett mellanskikt och lågavlönade arbetare?

 

De här frågorna finns all anledning att fundera kring. Vilka ideal vilka visioner finns idag för att nå fram till det samhälliga Samarkand. Eller är idéerna, visionerna och ideologerna döda som Herbert Tingsten förgäves påstod på 1950-talet. Har de ersatts av ett pekuniärt betraktelsesätt där inte politikerna formulerar politiken utan det är de statliga politiska tjänstemännen, de politiska sekreterarna, byråkraterna i de statliga verken och departementen som har tagit sig det uppdraget. Alltmedan demokratin och den demokratiska processen tappat sin betydelse och där de folkvalda reduceras till ett transportkompani. Är det så att det är den välbeställda armén av medelklass i den politiska tjänstemannaeliten som formulerar politiken utifrån tänkta modeller som i allt väsentligt hämtar sin näring i nyliberal tankegods.

 

När högeralliansen vann valet i september, knappt men ändå, så var det en chock för många socialdemokrater. Det oerhörda hände att socialdemokratin förlorade ett val när allt gick åt rätt håll. Det hade aldrig hänt förut. Vid tidigare valförluster hade det varit när ekonomin var på väg ner. Nu skedde det när Sverige var uppe på fast mark och där tillväxten var historiskt på väg mot ”all time high”.

 

Att i det läget förlora regeringsmakten måste få till konsekvensen att en del av ovanstående formulerade frågor ges någon form av uttömmande svar.

 

Det finns i min mening egentligen fyra viktiga motsättningar i samhälle av Sveriges modell.

 
 

Av de här är de tre sista de minst viktiga, inte oviktiga men det är motsättningen mellan arbete och kapital som är den viktigaste basen för samhällets förmåga att hålla samman eller slitas isär i svårartade tvister. Tvister och djupa samhällskonflikter som i slutänden kommer, om de inte kontrolleras och ges en plattform för motsatslösande och balansgivande lösningar och överenskommelser skapa ett samhällsklimat av konfrontation och konflikt.

 

De övriga tre motsättningarna är beroende av vad som händer på arbetsmarknaden. Blir balansen förändrad så kommer också de tre övriga motsatsparen att förändras och skärpas.

 

På svensk arbetsmarknad har alltsedan Saltsjöbadsavtalet det funnits en sådan balans. Parterna har balanserat sina intressen på ett för svensk politisk och ekonomisk utveckling mer än gynnsamt sätt. Tillväxten har varit god och människornas möjligheter att förverkliga sina drömmar har hela tiden förbättrats genom utbildning, trygghet i arbetslivet och på ålderdomen. Men detta kom att ändras genom den svårartade depressionen på 1990-talets början. En depression som var delvis hemmatillverkad genom en i alla stycken korkad politik från nyliberalerna i Bildts ministär. Vägen upp ur det Bildtska moraset var nu 15 år senare i stort sätt avslutad och den fulla sysselsättning finns inom räckhåll.

 

Det första: den nya regeringen Reinfeldt gör är att infiltrera i den delikata balansen mellan arbete och kapital genom att i grunden angripa a-kassan. Detta genom de förändringar av a-kassan som innebär att en stor del av löntagarna ställs utan inkomstskydd värt namnet på en allt mer osäker arbetsmarknad. Besluten (a-kassan, försvagningen av facket genom ekonomiska straffåtgärder, skrotningen av arbetsmiljöutbildningarna, slakten på arbetslivsforskningen för att ta några exempel) sammantaget kommer att innebära att lägstalöner kommer att successivt sjunka och en låglönearbetsmarknad kommer att skapas.


Vi kommer att få se ett ango-amerikanskt ”working poor”-fenomen även i Sverige vilket i sin tur ökar pressen på hela arbetsmarknaden. Det blir konsekvensen när alla vet om man faller ut från arbetsmarknaden kan man tvingas att gå ifrån hem och hus för att klara sig även om man får ett nytt jobb. Även högavlönade arbetare som inom Pappersindustri, Metall eller Byggnads är därmed utsatta för ett rejält hot.

 

Då finns det bara två vägar antingen acceptera lägre lönenivåer eller ta strid. Allt tyder på att facken har inget annat val än att ta strid. Situationen liknar andra påtvingade konflikter (som storlockouten 1909, Metallstrejken eller 1980 års storkonflikt) Konsekvensen av detta blir fler konflikter, mer motsättningar och en ökad obalans mellan arbetsmarknadens parter. Kort sagt konflikten mellan arbete och kapital skärps och med den de tre övriga motsättningarna.

 

De borgerliga politiken kommer med andra ord att skapa ett samhälle där konflikterna ökar och där möjligheterna till att förverkliga positiva svar på de i inledningen ställda frågorna kraftfullt kommer att försvåras - vilket också är målet med högerpolitiken.

 

Då ställer sig frågan om hur ska socialdemokratin formulera ett svar på den borgerliga strategin. Det första är att man måste inse att borgerligheten har valt vapen och det innebär att socialdemokratin måste följa med i den upptrappning som nu sker på arbetsmarknaden som har syfte att knäcka fackföreningsrörelsens förmåga att driva kampen på arbetsmarknaden och åter söka balans mellan arbete och kapital. Problemet är att kapitalet genom Svenskt Näringsliv, Företagarna och andra som Timbro söker striden och vill ha strid.

 

För det andra måste Socialdemokraterna därför göra allt för att försöka formulera ett alternativ som är trovärdigt till den högerborgerliga politiken. Den måste troligtvis innefatta ett samarbete med övriga partier på vänsterkanten; vänsterpartiet och miljöpartiet.


Socialdemokraterna måste också förnya sin organisation och göra den mer slagkraftig, man måste bli bättre på att ha en levande parti och opinionsbildande kraft på lokal nivå som i kommunerna, bostadsområden och ute på arbetsplatserna. Medlemsvärvning och aktivering av medlemmarna måste vara vägen tillbaka för att kunna skapa grunden för en politik som leder till att människor känner att det finns möjlighet att förverkliga framtidsdrömmarna oavsett om det handlar om att utveckla sig i sitt arbete, utbilda sig eller söka lyckan på annat sätt.

 

Politiken måste innehålla ett hållbart alternativ för att skapa full sysselsättning; att försvara löntagarnas rättigheter på en allt mer instabil arbetsmarknad; att skapa balans mellan parternas intressen och allt detta inom ramen för de tvångströjor som den ekonomiska verkligheten som en självständig nationalbank, EU-medlemskapet och en ökad integration av Europa. Men även ett globalt solidaritetsperspektiv och en hållbar miljöpolitik måste finnas med i ett sådant alternativ.

 

Priset för att misslyckas med denna utmaning är alltför stort då det innebär att den svenska modellen och samförståendet och inte minst att allas möjligheter till att förverkliga sitt liv oavsett ursprung eller klasstillhörighet annars kommer att bli enbart en dröm utan verklig substans och möjlighet. Sverige skulle i grunden förändras.


Ett misslyckande och ett fortsatt nyliberalt regeringsinnehav efter 2010 innebär att Sverige förvandlas till ett nytt nyliberalt experimentverkstad som Nya Zeeland var på 1980-talet. Spåren förskräcker.

 

39.000 gick ut på gatorna, 270.000 har skrivit på protestlistor och löntagarna misstror regeringen. det är facit av konflikten kring a-kassan.

FOTO Ingemar E L Göransson

Borgarpressen har varit upprörd sedan i torsdags förra veckan då 39.000 i första hand LO-medlemmar manifesterade sin ilska och sitt stöd för en bra a-kassa. Bara i Stockholm deltog totalt ca 18.000 personer i olika protester under torsdagen. Närmare 270.000 har skrivit på protestlistorna ute på arbetsplatserna och på Internet.

 

Imponerande siffror i sanning men samtidigt vet de flesta av oss att högerregeringen inte kommer att backa från sitt förslag. Inte för att det är bra, väl utarbetat och utrett enligt alla konstens regler utan för att det är en grundbult i deras löntagarfientliga politik. Löntagarna ska sättas åt med syftet att splittra upp lågavlönade och arbetslösa, deltidare mot välavlönade och hög och välutbildade. Det yttersta syftet är att skapa den våta dröm som högern har om en splittrad arbetarklass där egenintresset sätts främst istället för klassintresset. Vinnaren blir givetvis arbetsgivarna som därmed kan till en sett i totalen låg kostnad kan pressa lönerna neråt och öka arbetsgivarnas vinster.

 

Kort sagt, vi talar om en ren och klar klasspolitik där vinstintresset, egenintresset hos borgarna och arbetsgivarna börjar med a-kassan. Sedan kommer arbetsrätten och kollektivavtalen, de gemensamma socialförsäkringssystemen ersätt med individuella försäkringar hos privata försäkringsbolag. Att detta kommer att leda fram till det systemskifte som är det borgerliga hoppet, det systemskifte som är så efterlängtat av borgerligenheten i Sverige.

 

De omfattande manifestationerna, det hundratusentals namnen, det upprörda rösterna de kämpande sångerna och de uppkäftiga kulturarbetarna som var på gatorna den 14 december 2006 har bara börjat kampen mot ett nyliberalt systemskifte. Fackföreningsrörelsen sa nej till politisk strejk den här gången. Det var helt rätt för om facket hade gått ut i politisk strejk i försvar för a-kassan vad hade vi haft för vapen när kollektivavtalen och arbetsrätten angrips nästa gång.

 

I Frankrike stod det skrivet på väggarna 1968 ”La lutte continue” – kampen fortsätter – det är precis vad som kommer att ske under hela mandatperioden – Kampen fortsätter även om a-kassan blir ett förlorat slag i kriget om rättvisa och jämlikhet.

 

Är medelklassen världens eller enbart sitt eget centrum? Det är en fråga som är viktig att ställa sig när man ser självbilden medelklassen ger av sig själv i den politiska debatten. T.o.m. Socialdemokratin diskuterar hur medelklassen skall vinnas. Inte hur arbetarklassen skall återvinnas utan just hur medelklassen skall vinnas för att den politiska makten skall säkras.

 

Fel utgångspunkt egentligen för medelklassen är inget annat än överklassen in spe. Man längtar och trängtar efter den upphöjelsen till att betraktas som överklass och därmed fjärmas från arbetarna som medelklassen betraktar som ointelligent (få har höga skolor); lat (behöver ”incitament” för att arbeta) och överhuvud ganska misslyckad då den inte tillhör strävsamma och strävande medelklassen. Sedan är arbetarklassen i medelklassens ögon allmänt oborstad och dess höga röster skär i den känsliga medelklassens förfinade öron.

 

Alla som läser det här så är detta delvis skrivit med en penna doppad i vitriol men det finns faktiskt inte lite av sanning i denna beskrivning av medelsklasens egocentricitet. Medelklassen visar den tydligt i a-kassefrågan. A-kassan skall fungera inte som en inkomstförsäkring under en övergångsperiod och därmed ge trygghet utan som ett strypkoppel där den arbetslöse skall antingen vänjas vid försämrade villkor på en av medelklassen skapad tjänstemarknad med usla löner och dåliga villkor eller helt enkelt socialt och ekonomiskt strypas.

För det är just det som sker med moderaternas a-kassa som den är föreslagen. Misslyckas den arbetslöse hitta ett jobb som blir det socialbidrag med tvångsarbete i kommunen. Alltså välj mellan lågavlönad tjänstehjon eller påtvingat slavarbete för att klara livhanken men på en synnerligen usel nivå.

 

Inte undra på att facken protesterar, inte undra på att löntagarna känner oro inte undra på att det moderata angreppet på löntagarna och då främst arbetarna inom LO:s avtalsområden känner sig direkt hotande.

 

Allt beroende på en politik där medelklassens uppblåsta självbild sätter måttsocken för villkoren för arbetarklassen. Håll distans och sträva mot överklassens värld är grundtesen för Reinfeldt, Littorin och Borg i deras politiska strävanden.

 

 

 

Till sist……

 

…………..När stiger någon socialdemokrat fram och säger jag vill och jag kan leda partiet och återvinna förtroendet? Vem gör det utan att snegla på mediautspel och pressklipp utan för att han eller hon har en politisk idé och en tanke hur Sverige skall bli mer rättvist och jämlikt på alla områden? Vem vågar och vem vill? Jag vill se en politiker, en ideolog, en folktalare, en retoriker och en inspiratör som kan lyfta partiet över teknokraternas och partigängarnas inskränkta världsyn.

..................Hittills har över en kvarts miljon arbetare protesterat mot moderaternas a-kasseförslag, gör det du också - namninsamlingen pågår till den 20 december.

 

Glöm inte

www.kulturochpolitik.se

och

fotobloggen.

De sista dagarna har gett en uppvisning hur förtroende kan med lätthet förbrukas. Lars Leijonborgs "Sapnetgate", Anna Sjödins krampaktiga försöka att stanna kvar som SSU-ordförande är ett annat exempel. Givetvis gäller samma sak högerregeringen Reinfeldts totala underskattning av fackföreningsrörelsens förmåga att mobilisera mot deras löntagarfientliga politik. Allt detta har en gemensamt nämnare och det är förbrukat förtroende.

FOTO Ingemar E L Göransson

Folkpartiet är inte så lite i gungning. Vem som helst skulle ha fått myror i byxorna och känt att jorden gungade under honom när t.o.m. den egna etikkommisionen bestående partivänner klart och tydligt säger det alla redan vet: Lars Leijonborg försökte sig på en mörkläggning efter dataintrånget i somras i SAPnet.

 

Lille Lars ljög och slingrade sig inte bara för media, den socialdemokratiska partiledningen utan också för det egna partiet! Han uppträdde som en sentida Richard Nixon och därmed förbrukade allt förtroende som eventuellt fanns. Idag är det bara de lydiga i partistyrelsen som stödjer honom – och de har ett egenintresse för de sitter lika löst som partiledaren om Leijonborg får gå.

 

Men inte Lars Leijonborg, denne riddare för lag och ordning, hårdare tag, och allmän rättning i ledet. Han, Lars Leijonborg, står över sådant han är ”untouchable” likt en maffiaboss som står över alla sådana futtigheter som att leva efter det man kräver av alla andra.

 

Men detta lämnas inte opåtalat då flera framträdande folkpartister nu kräver Leijonborgs avgång. Men de kräver inte bara en Leijonborgsk ändalykt utan också en förändring av fp.s hela politiska linje nu när hela gänget kring Leijonborg har fläckats ner av skandalen som intrången i SAPnet innebar. Partisekreterare, informationschef , ungdomsförbundet och nu även Leijonborg har utpekats eller åtalats i denna modern svensk politiks mest klantiga politiska skandal.

 

Problemet är vad händer med alliansen om socialliberalerna gör comeback i (fp). Kan ett socialliberalt fp i längden sitta och vara valboskap åt den moderata riksdagsgruppen? När nås deras politiska smärtgräns eller kan (fp) ta hur mycket stryk som helst. Vad händer om och när 4 %-spöket börjat materialiseras.

 

Lars Leijonborg är en belastning för (fp) men också en nödvändig kugge i moderaternas maktanspråk. Moderaterna behöver ett lydigt folkparti och det är inte garanterat utan Lars Leijonborg och hans danska politik. Förtroende eller inte. Lars Leijonborg är därför en nyttig idiot för högerregeringen.

 

I dag (torsdag) vid lunchtid har 263.000 skrivit på LO:s protestlistor mot högerregeringen Reinfeldts angrepp på a-kassan. 165.000 varav 90 % har gjort det ute på arbetsplatserna. Det är ett styrkebevis av fackföreningsrörelsen och borde stämma till eftertanke från Littorin, Borg och Reinfeldt. Ska de sätta sig i en situation där det blir en avgrund mellan facken och den politiska makten. Eller ska regeringen bita i det sura äpple och inse att man har helt missbedömt löntagarna och deras stöd för en a-kassa som ger trygghet när arbetslivet förändras.

 

I går samlades totalt 40.000-tals löntagare på mängder av manifestationer för en bra a-kassa över hela landet. Det skedde till musik, sång och korta tal. Skriv på protestlistorna även du om du inte gjort det hittills!

 

Tipset är dock att a-kasseupproret är bara början på en formidabel kraftmätning mellan löntagarna och den mest impopulära högerregeringen sedan Hammarskölds dagar i början av förra seklet. Löntagarnas förtroende för Reinfeldts högerregeringen är slut vad det gäller fackföreningsrörelsen.

 

Till sist…….

 

…………….Belastningen Anna Sjödin envisas att sitta kvar som SSU-ordförande. Det är både pinsamt och korkat att inte inse när det är dags att gå. Förtroendet är inget formellt utan förtroende är en färskvara som man enbart kan förtjäna. Inse det och gå för SSU:s skull och även för din egen skull, Anna!

PS Denna blogg skrev i tisdags egentilgen men på grund av webblogs stora tekniska problem har inte kunnat publiceras förrän nu.
 

.

Kritiken inom (s) mot Göran Persson är också en kritik mot den politik som Persson och det ledande skiktet i partiet och kanslihuset fört.

FOTO Ingemar E L Göransson

Sakta men säkert växer kritiken inom socialdemokraterna. Mitt partis lokala ordföranden vill se att partiet driver en radikalare politik samtidigt som de riktar hård kritik mot Göran Perssons fögderi.

 

Skälet är enkelt. Redan under valrörelsen fanns det ett stort missnöje med hur regeringskretsen underskattade och glömde sysselsättningen till förmån för det fortsatta upprepandet att det ordnar sig med jobben. En politik som inte vann eller ens förtjänade trovärdigheten då arbetslösheten ligger långt från full sysselsättning. Likaså det är inte en bra situation när en mycket stor del av lågavlönade kvinnor hålls nere av ett undersysselsättningsok. Att inte få jobba full tid utan tvingas till färre timmar innebär att möjligfheterna till en god inkomst reduceras.

 

Detta vet väljarna, det vet handelstjejerna, det vet servitriserna, kockarna, lagerarbetarna, de timanställda osv. Alla vet detta och de genomskådade Göran Perssons retorik Därför röstade de i protest på alliansen. Inte för att de skulle få det bättre men för att visa sitt missnöje med Perssons och partiets ledande personligheter och hur de skötte politiken. Det var konformismen, denna förbannade tysthet, gjorde att vi förlorade valet. Det är lätt att vara efterklok. Det är lätt att nu säga vi skulle fört en annan politik och retorik. Men det är bättre att låta vågen komma nu när dammluckorna har öppnats än att fortsätta att låtsas som inte har hänt.

 

Nu kommer oavsett dåliga samveten, kritiken som är i mångt och mycket berättigad upp i ljuset. Därför kritiserar de lokala arbetarkommunsordförandena Göran Persson och de fact hela gruppen kring honom av spindoctors, strateger, taktiker, talskrivare, tjänstemän och andra i Perssons krets för valnederlaget, idélös politik, budgetveto och tystnaden som fick råda framförallt den sista mandatperioden.

 

Men för att travestera Strindberg sa; vädra ut och släpp in frisk luft. Lyssna på gräsrötterna. De vet vad de talar om. Återupprätta socialdemokratin som det radikala reformistiska parti som det alltid varit – då finns möjligheten för att återta inte bara regeringsmakten utan framförallt förtroendet för partiet som samhällsomdanade kraft där rättvisa och solidaritet är något med substans och inte bara troskyldiga vackra ord på 1:a maj!

 

Till sist…………

 

…………………borgerliga ledarskribenter gläds åt att 37 % av väljarna tycker regeringen gör ett bra jobb. Märkligt var det inte 49 % som röstade på dem?

Glöm inte att skriva på LO:s namninsamling mot högerregeringens angrepp mot löntagarnas trygghet! 

Se även

www.kulturochpolitik.se och

fotobloggen.

Motståndet mot högerpolitiken ökar allt mer som moderaterna blir allt mer kaxiga och utmanande i sin högerpolitik.

FOTO Ingemar E L Göransson

Har borgarna blivit tokiga eller har de drabbas av hybris? Att de är okunniga är klart i vart fall.

 

Det faktum att hela 71 % av de moderata väljarna inte känner till hur a-kassan fungerar jfr. alliansväljarna i allmänhet 66 % som inte har någon kunskap om a-kassan hur den fungerar och hur den kommer att förändras efter högerregeringens angrepp och ingrepp i a-kassan.

 

Det är naturligtvis inget under att så är när ingen ordentlig utredning görs eller när det ges bara 11 dagars remisstid. Att då ha någon ordentlig kunskap är givetvis omöjlig. Kan man då kräva av samma borgerliga partiernas väljarna ska ha en större kunskap än de politiker som driver samma okunniga politik som bygger på en i grunden klassmedveten högerpolitik. Klasspolitik och hybris är ingen bra grund politik.

 

I en blogg (28 oktober) signerad Erik Svansbo tydliggör hur okunnig borgerliga politiker och sympatisörer är när det gäller a-kassan.

 

Läs följande litania:

 ” Aftonbladet kör vidare med socialistiskt märkta kampanj mot alliansens politik. Lena Melin intervjuar ”Totto” Littorin och tar där upp frågan om man kan leva på 680 kronor om dagen. 680 kronor om dagen är den högsta ersättning man kan med a-kassan. Det är mycket högt. Jag fattar inte Totte när han säger att det är svårt att leva den summan. Själv har jag levt som student i fem år, bott billigt och levt snålt och klarat mig på studiemedlet. Det har gått bra och då har jag ändå inte varit så noga med pengarna. Man får helt enkelt rätta munnen efter matsäcken. Hela den här diskussionen är verkligen magstark. Vuxna människor som klarar av ett arbete klarar av att planera och lägga undan pengar i det fall att man blir arbetslös. Jag anser att a-kassan bör avskaffas helt. Vi har socialbidraget som en botten i systemet - där ska människor kunna få en försörjning om de inte klarar av att hantera sig själva. Det ska inte vara lyxigt, man ska få tak över huvudet och mat för dagen. Resten får man ordna själv. Diskussionen om a-kassan förs i en socialistisk diskurs där människor ses som små barn som ska tas om hand av en föräldralik stat. Det är bisarrt, men sådant är Sverige.” 


Den som skrivet detta heter som sagt Erik Svansbo som är en framträdande folkpartist i Norrköping. Han visar om inte annat en total okunnighet vad a-kassan är. Att a-kassan inte är ett socialbidrag utan att a-kassan är en försäkring mot inkomstförlust vid arbetslöshet. Att a-kassan också har och dess ursprungliga och grundläggande syfte är att skydda löntagarna mot ofrivillig lönenedpressning. Allt detta har Svansbo uppenbarligen ingen som helst aning om. 


Vad som också är viktigt att förstå är att a-kassan fungerar som ett hinder mot social rutschkana vid arbetslöshet. Det ska inte vara nödvändigt att sälja av allt man har som skulle bli konsekvensen av Erik Svansbos socialbidrag. 


Att moderaterna drivs av en klassmässigt grundad ambition är tydligt av det urbota korkad och kränkande tävling om Sveriges bäste arbetare som de haft den dåliga smaken att utlysa på sin hemsida. Förutom de illaluktande associationerna till Stalins Sovjetunion och Mao-Kinas ideer och politiska praktik. I bästa fall skulle man kunna tolka tilltaget som ett uttryck för en studentikos humor som den frodas på Handelshögskolan. Men tyvärr är det nog så att tilltaget är uttryck för en reaktionär klassuppfattning. Den är kränkande mot subjektet som utsätts för den men den är också uppseendeväckande att det regeringsansvariga partiet i riksdagen tar sig för med slik. 


Har moderaterna fått hybris eller är det så att nu visar de upp allt tydligare sin rena och tydliga klasspolitik. Tyvärr är det nog det som är fallet att de både har fått svårartad hybris och visar upp sin alltför tydliga klasspolitik.


 Till sist……

 ………folkpartiets egentillverkade dataintrångsaffär har nu nått åtal av bl.a. flera f.d. ledande numera avhoppade folkpartister. Men huvudfrågan kvarstår, hur mycket visste Leijonborg och hur står det till med hans förmåga att leda partiet när antingen inget vet vad som sker eller annars ljuger han som en häst  travar.

 ………LO fortsätter sin namninsamling mot a-kasseförsämringarna skriv på du också.  

………Pete Seegers klassiska Carnegie Hall konsert från 1963 (The Complete Carnegie Hall Concert June 1963; Columbia 2 CD) har äntligen kommit på Cd och det generösa formatet av hela koncerten. Till min förvåning ser jag att CD gavs ut redan 1989 men det är Bruce Springsteen uppmärksamhet av Seegers musikskatt som gör att CD:n nu som först är tillgänglig. Oumbärlig!

Ska socialdemokraterna kunna utforma en politik som kan kombinera full sysselsättning med bra jobb och hålla borta borgarnas våta dröm om en låglönearbetsmarknad modell USA? Kan Carin Jämtin klara det som partiledare då är hon det naturliga valet till partiledare.


FOTO Ingemar E L Göransson
(Biltvätt i Londons fattiga och invandrartäta nord-östra del)

Jag är trött på detta eviga krusande och tjatande om att övertala Margot Wallström att bli partiledare för socialdemokraterna. Varför? Wallström har sagt tydligt och varit övertydligt klar på att hon inte vill bli partiledare. F.ö. ville hon inte heller bli minister när Persson ville ha hem henne året innan valet. Margot Wallström har på alla vis visat att hon inte vill utan är inriktad helt på att göra ett fortsatt bra jobb som EU-kommissionär.

 

F.ö. vad skulle hända om hon klev av sitt kommissionärsuppdrag – skulle hon ersättas av en moderat som Gunnar Högmark eller Carl Bildt. Är det bättre ur svenskt perspektiv eller ur ett socialdemokratsikt perspektiv att ersätta en erkänt duktig socialdemokratisk kommissionär med en mer eller mindre urdålig moderat?

 

De senaste dagarna har istället Carin Jämtin seglat upp som en stark kandidat. Skäl finns för hennes kandidatur. Hon är inte sammankippad med Perssonperioden och inte heller med valnederlaget 2006. Detta trots att hon var minister i den socialdemokratiska regeringen som gjorde historiens sämsta valresultat. Det beror på hennes ganska tydliga självständighet som hon bl.a. visade under sin ministerperiod.

 

Det finns heller ingen kanslihushögerstämpel på Jämtin som exempelvis lyser i pannan på Per Nuder som för många socialdemokrater framstår som en teknokrat och, i och för sig, kompetent och duktig räknenisse.

 

Jämtins bakgrund i Palmecentrets ideologiskt inriktade biståndsverksamhet stärker också bilden av Carin Jämtin som en väsentligt radikalare socialdemokrat än kretsen kring Persson. Allt detta gör att Carin Jämtin har seglat upp som en högst möjligt kandidat till partiledarposten och en kommande statsminister 2010.

 

Hur som helst; oavsett partiledarvalet är det den politiska inriktningen som är avgörande för partiet. Den främsta frågan måste vara jobben och den fulla sysselsättningen. Inte på moderatmanér där man krattar uppgivet manegen för en sönderslitande låglönearbetsmarknad där en stor del av arbetarklassen låses in ett tröstslöst ”working poor” liv. En arbetsmarknad utan väg ut och med så låga löner att medelklassen har råd att anlita ”tjänstefolkets” servicetjänster. Inlåsning eftersom bristen eller snarare frånvaron på utbildningsväg ut är högst närvarande. Ända från grundskolans utslagningsmekanismer med friskolor, elitklasser till ensidigt inriktade yrkesutbildningar utan möjlighet till fortsatt utbildning på högre nivå. Likaså en frånvaro av vuxenutbildning som får funktionen att en gång missad utbildning aldrig en ny chans.

 

Högerns politik och arbetsgivarnas intresse av en inlåst arbetarklass måste mötas av en socialdemokratisk politik där verkligen parollen ”Alla ska med” ges ett verkligt innehåll. Där arbete och utbildning; där vidareutbildning och byte av inriktning i arbetslivet blir en möjlighet. Där inte arbetslöshet på sikt är en enkel biljett till fattigdom och tröstlöst harvande mellan låglönejobb och socialbidrag.

 

Kan Carin Jämtin ge partiet en sån politisk inriktning som är mer än vackra ord så får hon min, i sammanhanget ringa, röst för en kandidatur till partiledarposten.

 

LO har startat sin kampanj mot högerregeringens a-kasseförslag. En namninsamling har startat. Har du inte skrivit på så gör det. Skriv ut namnlistor och gå runt bland kompisar, arbetskamrater och vänner och samla deras namn. Allt kulminerar den 14 december i landsomfattande aktiviteter och manifestationer från Luleå till Malmö; från Stockholm till Göteborg. Det blir en omfattande manifestation från den samlade fackföreningsrörelsen mot borgarnas systemförändrande förslag och till förmån för fortsatt trygghet även om arbetslösheten skulle drabba med sitt fula tryne.