Allt är sig likt
Allt är sig likt och inget är det!
Vad sägs om det som beskrivning av den gångna vecka? En opinionsmätning (hur många finns det??!!) visar att avståndet mellan och misstroendet mot Reinfeldts regeringen är grundmurat och stadigt på en diff på 15 procent till oppositionens fördel. Detta tar Reinfeldt med ro och upplyst högfärd när han i radions lördagsintervju slår bort misstroendet mot regeringen med ”högt reformtempo straffas i opinionen”. Nu tror jag inte Reinfeldt känner sig speciellt lugn för allt tyder på att det måste till under för att högerkoalitionen skall vinna nästa val. Alltså inget nytt och allt är sig likt.
Nästa vecka ska riksdagen rösta igenom lagar som innebär att George Orwells 1984 tar ett steg närmare. FRA ska få tillstånd att avlyssna och läsa mina telefonsamtal och e-post till utlandet . Allt försvaras med terroristparanoian som präglar politikerna . Man anar också en eftergivenhet gentemot Bush och USA:s påtryckningar.
Det finns ett antal borgerliga politiker som utifrån olika skäl är högst tveksamma och skulle vilja rösta nej om deras samvete följdes. Att så skulle ske är inte troligt för det finns inte fyra tillräckligt rakryggade borgerliga politiker som inte låter sig piskas till att rösta ”rätt”. Samvete eller makten är ju frågan. Med andra ord allt är som vanligt, inget nytt och det är sig likt.
Irländarna röstade igår nej till Lissabonföredraget vilket innebär att EU:s nya stadga är körd och kan inte förverkligas. Ett enormt bakslag för EU. Ett underkännande av EU och europeiska enhetssträvande. Skälet är inte okunnighet som vissa politiker påstod i går utan jag tror att det handlar om en tydlig missnöjesyttring mot elitismen i EU och den högervridning som har skett under senare år.
I Sverige visar det sig i att exempelvis LO-kongressen röstade emot LO:s styrelse och ledning och villkorade stödet för Lissabonfördraget om inte rätten till kollektivavtal och fackliga rättigheter garanterades. Det nuvarande EU överordnar juridiken över demokratin; marknaden över löntagarnas rättigheter och eliten över den breda opinionen. Man kan också undra hur länge EU-idén kan hålla och hur många sådana käftsmällar som den tål.
Med andra ord inget har hänt och allt är sig likt.
Förresten vem vill egentligen skriva eller läsa mer eller mindre ointressanta blogginlägg när fotbolls-EM pågår med överraskningar som Tyskland förlorar mot Kroatien, Italiens flopp eller Frankrikes tillkortakommande. Här är åtminstone inte allt sig likt! I kväll går jag ser Sverige-Spanien på digitalbio!
Den första veckan som heltidarbetande konsult har varit omtumlande. Att jobba med det man tycker är roligt och använda sin kreativitet är oerhört givande. Men framförallt att slippa gå upp vid 05.00 varenda morgon för att sätta sig på tåget till Stockholm är underbart och slippa delta i många gånger helt meningslösa sammanträden. Så i det fallet är inget sig likt trots att jobbet är sig likt till innehållet men inte till formen.
Till sist……(några plattor värda att lyssna på):
Otis Redding Otis Blue/Otis Sings Soul (Atco/Rhino)
Reddings bästa LP som har fått en välförtjänt behandling I händerna på Atco i samarbete med Rhino. Både mono och stereo-versionerna kan verka överkurs men livespåren och alternativversioner är härliga att höra. Soul när den är som bäst!
Neil Diamond Home Before Dark (Columbia)
En åldrande man som ser tillbaka på sitt liv. En platta långt ifrån Brick Buildings låtskrivande. Här finns både svärta och mörker som Rick Rubin lyft fram i denna lågmälda produktion. Diamond lyfter sig till nya höjder som låtskrivare. Rubin är ett producentgeni.
Long Time Gone (Uncut)
15 nya amerikanska band och musiker av högsta kvalitet. Tidskriften Uncuts bonusplattor är en fröjd ofta. Jag är helt säker på att vi får höra mer från The Felice Brothers, Howlin´ Rain och The Black Eyes för att nämna några.
Slutligen en klassiker:
Barry McGuire Eve Of Destruction (Dunhill 1965)
En bortglömd LP som tyvärr inte blivit återutgiven. Har hållit sig väl med tiden faktiskt. Dylan-tolkningarna och folkrocklåtarna är helt okay även nu över 40 år senare. Mycket tack vare Barry McGuires hesa röst.
PS Äntligen kan jag publicera mig på nytt på s-bloggarna. det har varit omöjligt under en tid då webblogg inte klarade av detta av någon outrundlig anledning efter de hade ändrat sitt skript! DS
Vadå, nationaldag?
I dag är det helgdag. Det är nationaldagen och äntligen tycker högern och andra mer nationalistiskt influerade individer att nu ska vi fira nationen. Vadå?
Att Norge firar sin frigörelse från Sverige må så vara eller att länder runt världen celebrerar att de gjort sig fria från kolonialism. Men Sverige, hmm? Vad firar vi?
Jo, att Gustav Vasa en adlig bondeplågare, krigsherre och klanledare marscherade in i Stockholm och utropade sig som Sveriges kung. Detta efter att han med svärd och intriger krossat allt motstånd i vad som skulle kunna kallas ett inbördeskrig som i praktiken pågått i flera hundra år. Den svenska nationalismen är egentligen ett skämt och har inget med vad som gör att norrmän, fransmän människor i tidigare kolonier att fira.
Men nu är det som det är. Vi har nu en helgdag den 6 juni och vi ska vara rusiga av nationalistiska känslor. Vissa är det mer andra ser denna dag som en fridag och det är aldrig fel. Låt det vara hur som helst med det nationella fjanteriet. Vi kan väl skicka upp flaggan eller sätta upp fasadflaggan. Den gör sig mot den blå himlen och framförallt låt inte smånassar och andra så kallade nationalister breda ut sig och tro att de är Sverige. För det är vanliga arbetande människor; det är kalle, Astrid, Ahmed, Gideon, Sara, Sinat och alla andra som bor här och kommit hit för att få ett bättre liv. Det är Sverige. Så upp med flaggan och visa att det är vi som är Sverige inga punchstinkande överklassnostalgiker, blöjnassar eller skinnskallar!
SvD i onsdagens tidning gick hårt år Frederik Federley och hans äventyr i krogbranschen. Med rätt. Hans politiska lekstuga och fackföreningsbustingpolitik. En lekstuga som kostade seriösa underleverantörer 250.000 kronor och staten 65.000 till FF:s lillasyster (!!) och kompanjonen Dominika Peczynskis morsa (!!). FF:s kommentar till konkursen är talande: Tyvärr är det priset för marknadsekonomi” och ”det är hyfsat små summor”. Så talar bara en oansvarig slyngel som borde skäms men det har han inte förstånd till.
Till sist…..
Hound Dog Taylor On The Radio – Hound Dog Taylor in Australia 1975 (CD-r utan etikett)
En CD som börjat cirkulera och består av en lysande och I huvudsak instrumental session på ABC I Australien. Detta måste vara bland de sista inspelningar som Hound Dog gjorde då han snart efter avled i cancer. Superb blues i Jimmy Reeds och R.L. Burnsides anda.
Mothers Of Invention We´re Only In It For The Money – Demo version & test pressing (Verve US)
Den här versionen av MOI lysande samhällskommentar från 1966 gavs ut på nytt I USA med denna helt unika version av plattan. I endast 200 numrerade ex på köpet och totalt omöjlig att hitta. Intressant men jag förstår varför den kasserades i den här versionen. Den slutliga är bättre, men intressant då flera spår inte finns någon annanstans.
Ett klargörande. Jag slutade på LO av eget beslut av flera skäl. Och om någon uppfattade som om LO har sparkat folk så är det helt fel. Att slutade nu berodde på att jag ville det för att komma igång med min egen verksamhet som skribent, föreläsare och kulturproducent. Det jag skrev i var slarvigt och kunde missuppfattas.
Konstitutionell konfrontationspolitik
En märklig debatt som varit under veckan har rört grundlagen. Eller rättare, förändringar av grundlagen. Här utmärker sig borgerligheten med att vilja tvinga igenom en förändring med skilda valdagar och ökat inslag av personval. Det kan finnas argument för och emot även om de flesta forskare har uppfattningen att det inte skulle öka utan devalvera valens betydelse framförallt vad det gäller kommun och landstingsval.
Låt dock vara som det vill med det. Det är istället två andra saker som är mer intressanta i sammanhanget. Det första är att de borgerliga med moderaterna i spetsen är beredda att köra över minoriteten i riksdagen trots att grundlagsändringar kräver två riksdagsbeslut med allmänt val emellan för att vara giltiga. Alltså förankringen inom och mellan riksdagens partier är en nödvändighet för att en sådan förändring skall kunna ske och demokratiskt säkerhetsåtgärd för att Sverige inte skall kunna bli en vad en (s)-politiker kallade en ”bananrepublik” där viktiga beslut rörande konstitutionen kuppas igenom.
De borgerliga partierna är i alla fall beredda att välja konfrontationens väg vad det gäller konstitutionella frågor vilket är uppseendeväckande. Men än mer märkligt är Miljöpartiets agerade. Samtidigt som man kräver att bli tagna på allvar som ingående i en eventuell s-v-mp koalition efter ett nederlag för högeralliansen så agerar man tillsammans med samma konfrontationsvilliga allians. Ett i sanning märkligt agerande som kan tolkas som att man utan skrupler kan byta sida och helt plötsligt bli ett blått miljöparti.
Lite musiktips så här då på fredagskvällen:
Gary Farr & The T-Bones "Dem Dem T-Bones" (Magic Records Frankrike)
Lilla Magic gav ut den här plattan redan 1995 och den innehåller alla spår som det här ganska okända engelska R&B-bandet spelade in på mitten av 1960-talet. Gary Farr (f.ö. son till den engelske europamästaren i weltervikt). Farr var ingen oäven sångare och bandet gjorde några riktigt bra inspelningar som inkluderade en hopplöst sällsynt EP.
Bob Dylan "Highway 61 Revisited Again" (Bootleg av okänt ursprung)
En sensationellt intressant platta där ett antal överblivna versioner och spår från Dylans bästa och kanske viktigaste platta finns. Två totalt olika versioner av "Can you Please crawl Out Your Window" exempelvis kan göra vilken Dylan-intresserade grön av avund och en "Desolation Row" som är väsentligt lösare i konturerna än den som finns på den officiella plattan. Ska vara överfört från en förkastad acetate enligt uppgifter på nätet. Leta leta!!
Åsa "World In Color/A Thousand Stars" (Musicgarden CD-single)
En debut av en ung svensk tjej som har bott I USA ett antal år. Jag mötte henne när jag satt och åt lunch på Folkungagatan i Stockholm. Hon kom i sällskap med stå-upparen Zinat som jag har jobbat anlitat för LO:s del flera gånger. "World in Color" är en riktig sommarhit medan "A Thousand Stars" känns lite mer anonym. Men World In Color har jag spelat åtskilliga gånger under veckan. En lovande debut.
Till sist…..
Då var beslutet tagit. Jag slutar på LO och börjar som frilansare. Kulturproduktioner, skrivande och mycket annat får bli min grej i framtiden. Ord & Kulturproduktioner heter min firma som efter sommaren då LO som varit min arbetsplats i 10 år blir historia. Har t.o.m. skapat embryot till en hemsida!
Eftersom det inte ännu går att pinga sina inlägg på s-bloggar sedan webblogg ändrat sin script eller vad så syns jag inte där inte längre. hoppas det löser sig snart.
Trevlig helg!
Borgarna tar inget ansvar för kulturpolitiken
I tisdagskväll var det kulturdebatt i Norrköping. Ett samtal snarare än en uppskruvad debatt. Deltagarna var många kulturarbetare i Östergötland och människor som jobbat med kultur och folkbildning under många år. Från politikerhåll deltog (kd)-politikern Lars Eklund och Anne Ludvigsson var socialdemokratisk representant.
I mycket var alla närvarande överens om exempelvis kulturs betydelse i samhället, både för människors upplevelse men också som tillväxtlok. Den stora skillnaden var snarast att när Anne talade om tillgänglighet så innebar det att alla oavsett omständigheter skall ha möjlighet till att nås av kulturen.
Eklund som den alliansbroder han är ville inte tala om den kulturpolitik som högerregeringen driver som har mottsatt effekt. Att fria entré-reformen har inneburit att väsentligt färre besöker de statliga museerna; att läsfrämjandets villkor har försämrats för vuxna efter att En bok för alla förlorade sitt statsbidrag; att kultur på arbetsplatserna raserades när Kultur i arbetslivet i stort sätt likviderades som projektkonto osv.
Eklund verkade snarast ha uppfattningen om man bara sänker statsbidragen till exempelvis folkbildningsorganisationerna och regionteatrarna så kommer de att producera ännu mera kulturverksamhet än tidigare. Sedan att verkligheten inte blir sådan bekymrade inte Lars Eklund nämnvärt.
Samtalet/debatten var inom ramen för Norrköpings ansökan om att bli europeisk kulturhuvudstad 2014. Och varför inte Norrköping har en spännande historia och en fantastisk statsmiljö med det gamla industrilandskapet intakt. Här finns Arbetets Museum och Stadsmuseet; här finns de gamla industrierna omvandlade till moderna utbildningsinstitutioner och företag inom högteknologin vid sidan av små verkstäder.
Det skedde i Liverpool som i år är europeisk kulturhuvudstad. Att kultur är en enorm kraft det är om inte annat den gamla bomullshuvudstaden Memphis, Tennessee ett lysande exempel på. Från en sliten slaskig sydstadshåla har staden i dag ett vibrerande musikliv och hela staden svänger av rock, gospel, blues och jazz. Museer, nöjesställen, konserter i varje gathörn och turister som mångdubblar Memphis har gett en tillväxt utan like i södern. Musiken tillsammans med att vara medborgarrättsrörelsens har satt Memphis på kartan på ett positivt sätt.
Kultur är ingen kostnad kultur är en investering i människor och framtiden. Tyvärr förstår inte likar som Lena Adehlson Liljeroth och Lars Eklund detta utan för dom är kultur en kostnad och/eller en utsmyckning på vardagens bekymmer. Kan (s) äntligen komma till en genomtänkt kulturpolitik där 1974 års kulturpolitiska grundprinciper växas samman med villkoren för kulturen som de ser ut idag på 2000-talet kan det bli riktigt, riktigt bar. Jag tänker i vart fall delta i det kulturpolitiska rådslaget som nu kommer.
Åter till tisdagens möte i Norrköping; för regionen, den fjärde storstadsregionen skulle det bli ett lyft framåt och det skulle ingjuta framtidshopp och optimism. Oavsett det så är kulturpolitiken förlorad med en kulturminister som snarare är en minister för Bonnierskoncernens intressen än kulturlivet. Att sedan ha politiker som Lars Eklund som likt den berömda apan varken hör ser eller talar gör inte saken bättre. Vi andra får ta ansvaret för högerblocket kommer inte att göra det.
1968 del 1
I dagarna är det 40 år sedan studenterna i Paris revolterade mot den då allt mer impopulära de Gaulle-regeringen. Krigshjälten och nationalhelgonet de Gaulle framstod för den unga generationen av fransmän som passé och i vägen för en i deras tycke nödvändig förändring av det franska samhället.
Studenterna började men krisen blev total när även de franska arbetarna och löntagarna anslöt sig med egna krav på förändringar av det cementerade klassamhället. Det som hände i Frankrike var bara en följd av vad som varit i luften under flera år ? 1968, symbolen för radikalismens vind genom västvärlden.
Symbolerna för 1968 är många; Martin Luther King, Vietnamkriget, San Fransisco, vänsterns dominans i politiken, bränning av amerikanska flaggor, kårhusockupationen, demonstrationer, tokerier som rebellrörelsen i Uppsala och mycket annat.
Om man ska förstå det som hände och den stämning som präglade världen kan det vara en god tanke att fundera på hur det upplevdes av oss som tillhörde den generation som har kallas 68-generationen.
Jag föddes 1950 i en arbetarfamilj med en fackligt och politisk aktiv socialdemokratisk sömmerska. Min morfar hade också varit politiskt aktiv och min mormors pappa hade aktivt varit med och grundat Metallindustriarbetarförbundets första avdelning på Storebro Bruk i början på seklet. Politiken fanns hemma i familjen som bestod av tre generationer, mormor, morsan och under tecknad. Fackföreningsmöten med handelsklubbens styrelse på Domus var vanliga hemma i köket och det kom också att prägla uppväxten; samhällsengagemanget var en naturlig del av barna- och ungdomsåren.
1968 gick jag andra året på gymnasiet. Taskiga betyg från grundskolan förpassade mig till ekonomisk linje där de politiska konfrontationerna med unghögerns ätteläggar blev legio. Som arbetarunge blev man tvungen att vässa sina argument. Utrikespolitikens händelser med ett allt mer eskalerande Vietnamkrig och den tredje världens allt intensivare frigörelseprocess från kolonialmakterna.
Detta tillsammans med känslan av förnöjdhet i folkhemmet och den tilltagande önskan om förändring. Otåligheten med borgfreden mellan arbete och kapital som låtit arbetsgivarna behålla större delen av makten över arbetslivet bådade för 68-generationens radikalism.
Vi ville förändra och ville förändra nu. Eller som Jim Morrison skrev i sången "When The Music´s Over" We want the world and we want it now! Över hela världen fanns denna känsla i 1960-talets uppbrott med efterkrigstidens tacksamhet mot USA. Frågorna började ställas och många av dem blev obesvarade.
Det som hände 1968 var en total förändring av samhället och samhällsdebatten. Det påverkade politiken. Det påverkade kulturen, musiken, mode. Det öppnade ögonen för att det fanns en värld utanför vår eget instängda Sverige, Norden eller Europa. Vi ville se mer än Tomelilla och Treriksröset. Vi ville möta människor från andra länder och kulturer. Vi ville förändras.
Den här känslan och viljan till förändring kom att successivt genomsyra hela samhället. Det kom att förändra vår syn på oss själva och vår plats i det globala perspektivet. Här börjar helt enkelt den mentala globaliseringen. Men till skillnad från den ekonomiska globalisering vi upplever idag var 1968 års globalisering en inkluderande förändring, ingen skulle exkluderas; alla skulle få plats och del i det samhälle som drömmen var. Oavsett hudfärg, kultur eller språk - alla människor hade helt enkelt samma värde och betydelse.
Men det som hände 1968 kom att förändra inte bara en generation utan en hel värld. Det som hände 1968 var helt enkelt den naturliga logiska följden av den politiska uppmarsch som skett under hela 1960-talet. Det var och preludiet till den politiska hantverk som kom att prägla Sverige när det började feja i de mörka vrårna i folkhemmet och debatten om demokratin skulle nå även arbetslivet några år senare.
Sommarsemester i maj!
Fantastiskt att ha lyckas pricka in en semestervecka när vädret banne mig är bättre än hela förra sommaren. Solen skiner i kapp med den stigande värmen och det känns kanon att det äntligen blivit nästan sommar. På köpet redan i början av maj.
Det ger tid att göra en del hemma men också att läsa, lyssna på musik och bara vara. En tidskrift som jag uppskattar mer och mer är den makalösa Riksettan som ges ut av OK-förlaget. En tidskrift som är helt enkelt helt ljuvlig i sin fullt seriösa nostalgiska attityd men också dess seriösa syn på populärkulturen och framförallt den framväxande bilismens tidsepok under 1950-60-talen. I det senaste numret finns en intressant artikel om hur det är att köra den legendariska Route 66 från Chicago till Las Angeles. En artikel handlar om konstnären och illustratören Bertil Hegland som gjorde i det närmaste vartenda omslag till varenda ungdomsbok och för att inte glömma alla Manhattan-pockets.
I bokväg läser jag två böcker på samtidigt. Lee Childs Dubbelspel som vanligt handlar om den egensinnige f.d. militärpolisen Jack Reacher. Mega-spänning som är värd att läsa. Faktiskt en av de mest intressanta amerikanska deckarförfattarna idag. Inte helt politiskt korrekt alltid men suveränt skrivet.
Den andra boken är Sverker Lindströms uppgörelse med den olympiska rörelsens kryperi för diktaturer genom åren. En avslöjande bok är Det stora sveket och som bekräftar att den olympiska rörelsen har inga moraliska betänkligheter att krypa diktatorer oavsett vilken politisk etikett de har. En högaktuell bok som är ett måste att läsa om man vill förstå debatten om och kritiken mot de olympiska koryféerna.
Den som gillar musik och vill hamna i ett nirvana av lycka bör surfa in på http://concerts.wolfgangsvault.com . Här finns det över 1300 live inspelade konserter från främst promotorn Bill Grahams (skall inte sammanblandas med den fundamentalistiske prästen med samma namn) gigantiska arkiv som aldrig kommer att kunna ges ut av kontraktsskäl . Eller vad sägs om att flertalet av all de spelningar som gjordes på Grahams Fillmore West och east finns här. Tyngdpunkten ligger på 1966 till slutet av 1970-talet. Men det finns åtskilligt senare. Det bästa är att det är gratis och det är helt lagligt. Ljudkvaliteten är soundboard i de flesta fall. Det enda man behöver gör är att registrera sin mailadress och börja lyssna.
Vad sägs om konserter med Jimi Hendrix från 1968, Grateful Dead från 1966, Jefferson Airplane eller t.o.m. extremt ovanliga inspelningar med The Electric Flag och Moby Grape. Till det mängder av blues med Muddy Waters, Freddie King osv. det är bara att sätta sig att lyssna. Däremot går det inte att ladda ner musiken men i vissa fall kan man köpa den för en billig penning.
De senaste dagarna har jag lyssnat nonstop på den mest otroliga gig som aldrig fått spridning annars om det inte vore för wolfgangsvault.
Som sagt det är underbart med tidig sommarsemester.
Till sist......
Kan inte låta bli att kommentera den liberala ungdomspolitiker som hälsar sossar med att skrika Sieg Heil! och göra nassehälsning. det säger lite om hur det står till på övervåningen. Man kan nog konstatera att med såna politiska påläggskalvar så är Folkpartiets framtid ganska dyster! om inte annat gav uppträdandet ett ansikte åt dumheten och den politiska analfabetismen.
FOTO Ingemar E L Göransson
OS-facklan, opinionsundersökningar, kärnkraft och bra musik
Så var den veckan avverkad. En allt annat än bra vecka. Mycket strul, elände och allmänt hopplöst på jobbet. På nyhetsfronten hände det dock både ett och annat. OS-facklans fortsatta väg möttes under veckan av a) massor av polis; b) av massor av förbannade demonstranter som inte tycker att Kina är värdiga att genomföra OS.
Den märkliga situationen är att demonstranterna demonstrerar mot kommunistregimen medan etablissemanget försvarar Kinas politik då den inte får störa de lysande affärerna som bedrivs med Kina. Alltså vänsterdemonstranterna angriper kommunistregimen för dess brott mot de mänskliga rättigheterna och utsugningen av Kinas arbetarklass medan högerpolitiker över hela västvärlden stödjer i praktiken den samma. En logisk kullerbytta - inte, för högern spelar det ingen roll om det är en fascistregim eller om det är en kommunistdito bara det blir lysande affärer. Moral - pengar luktar inte. Demokrati kan till och med vara en belastning.
Att det kom en ny opinionsundersökning under veckan som visade att fortfarande är gapet mellan regeringen och oppositionen gigantiskt. Det har inte bara legat still utan t.o.m. ökat och ligger nu på hela 16 procent. Vad som skall rädda den här impopulära regeringen står skrivet i stjärnorna och Reinfeldts period som statsminister verkar bli endast fyra år. Förtjänt ,men högerregeringen skulle aldrig fått chansen överhuvudtaget. Den skada de ställt till med kommer att ta lång tid att reparera.
Ungdomsarbetslösheten har inte minskat; välfärdssystemet har försämrats avsevärt och nya dråpslag mot sjuka och arbetslösa är att vänta. En allt mer ökad brist på utbildade yrkesmän och nedrustad vuxenutbildning. Inte ens småföretagarna tycker att det har blivit bättre utan är missnöjda, inflationen har tagit fart tack vare den släpphänt och rundhänta ekonomiska politiken.
Kort sagt regeringen har visat att deras politik inte leder till bättre tider och bättre villkor för vanligt folk. Vinnarna bor i överklassområdena i storstäderna.
Kärnkraftens vara eller inte vara har blivit aktuellt igen. Nu senast genom att Folkpartiet har än en gång talat sig varmt för ett ökat användande av kärnkraft. Och (fp) är inte ensamma i sin uppfattning. Samma uppfattning finns inom alla partier och inte minst inom näringslivet men även facken som verkar inom industrisektorn.
Det finns flera skäl att diskutera kärnkraften. Klimatfrågan, tekniken har utvecklats, det har de facto bara skett en verkligt allvarlig olycka och det var i ett illa skött sovjetiskt kraftverk. Annars har alla incidenter hanterats utan allvarliga följder. Kärnkraften är med andra ord uppenbarligen säker. Den är billig och tekniken för att ta hand om avfallet utvecklas snabbt.
Den opinion som sa nej och nja för årtionden sedan kan knappast få styra politiken nu när vi har kommit in ett decennium in på det nya årtusendet. Politikerna måsta våga ta debatten då det är nya omständigheter och villkor som gäller nu.
Veckans musiklyssnande har varit koncentrerat till i princip två namn. The Clash har fått sig en ordentlig genomlyssning på nytt och bandet framstår som lika vitalt och aktuellt som då 1977 och framåt. Första LP:n energi, den politiska radikalismen i "Give `Em Enough Rope" och "Combat Rock" känns aktuellare än någonsin. "London Calling" och "Sandinistas" kreativitet är slående och befriande. Lyssna igen, The Clash framstår alltmer som ett av de största banden i rockens historia. Helt i nivå med The Beatles och andra sextiotalsikoner.
Den andra med ökat intresse avlyssnade rösten är den walesiska tjejen Duffy och hennes "Rockferry"-platta. Tidlös soul med en sensationell röst. Många jämför henne med Dusty Springfield. Inte helt fel men inte nödvändigt för hon står verkligen på egna ben. Bra låtar med vettiga texter. Hoppas bara hon inte går i samma fälla som Amy Winehouse. Hoppas hon inte kastar bort sin exceptionella talang på spånken och pillren. Då kan Duffy bli riktigt, riktigt stor.
Nostalgi och kulturpolitik
Den som gillar att göra små fynd av nostalgiskt värde borde ha liksom jag uppskattat att hitta Volvo PV 544:s instruktionsbok i knappt öppnat eller läst skick. Än mer priskuranten för underhåll och reparationer anno 1961! Båda broschyrerna i vad samlare kallar mint-skick; dvs i stort sätt oöppnade och olästa. Inte en vikt sida inte en fläck utan allt precis som nytt.
Eller vad sägs om denna prislapp för bromsjustering på hela 15:50 !!! Byte av lamell 123 kronor inklusive lamell! När jag var tvungen att byta lamell på vår salige avsålda Rover 75 kostade det över 10.000 kronor.
Hela instruktionsbokens typiska tidiga 60-talistiska layout bara den är underbar att åter stifta bekantskap med. Var jag fick dessa klenoder från - min kära svärmor som hittade dem i en låda med gamla böcker. Tack svärmor, du är en pärla!
Tack Rickard som skickade mig tre suveräna plattor av oklart ursprung. Men alldeles utmärkta.
Bob Dylan The Complete Town Hall Concert, 1963 (ingen uppgift om bolag)
Innehåller 24 spår däribland flera som hamnade i studioinspelningar på The Freewheelin´ Bob Dylan men även The Times They Are A-Changin´. Ljudkvaliteten perfekt.
Bob Dylan The Cynthia Gooding Show (Columbia)
En radioinspelning från 1962 där Dylan bland annat påstår att han jobbat sju år på en circus (!!). Nästan 60 minuter radioprogram där han sjunger bl.a flera bluesstandards som Howlin´ Wolfs Tell Me baby och Skip James Fixin´ To Die.
Elvis Presley Guaranteed To Blow Your Mind (Luxor)
En ljudmässigt perfekt inspelning från 1974 med en Elvis i toppform. Bland det bästa jag hört med honom faktiskt.
Till sist.....
Vår s.k kulturminister Adelsohn Liljeroth har åter gjort Bonnierskoncernen en drängtjänst genom att avisera att andratidningarna kommer att mista stora delar av sitt presstöd. Det innebär att de Bonniersägda Dagens Nyheter exempelvis har stora möjligheter att bli enda morgontidningen i Stockholm. Samtidigt rustar hon ner SR/SVT så att Bonniersägda TV4 kommer att bli ensamma om att ha egna redaktioner utanför storstäderna. Förslag döp om kulturministern till Bonniersministern istället för det ligger närmare sanningen.
Trevlig arbetsvecka!
Marx hade rätt - kapitalism leder till monopol
I Östgöta Correspondenten idag skriver tidningen att det inte har blivit billigare att åka taxi trots avregleringen för ett antal åt sedan. En vanlig resa i Linköping mellan Centralstationen och Universitetssjukhuset kostar nästan på öret lika mycket oavsett vem man åker med.
Detta trots att det är överetablering och hur många som helst alternativa bolag eller enskilda taxiåkare att välja mellan. Tidningen konstaterar att priserna inte har sjunkigt. Eller som en representant för ett taxibolag säger - alla vaktar på alla och det går inte att köra biligare.
Samma tendens har vi sett när det gällde avregleringen av elmarknaden och ett antal andra områden. Avregleringar skapar inte konkurrans och lägre priser för konsumenterna. Dvs. att det borgerliga mantrat om kapitalismen som prispressare inte stämmer uppenbarligen.
Marknaden fungerar inte utan den verkar leda till nya monopol eller oligopol där några få bolag sätter priset. En annan sådan vara är dieselbränslet. För två år sedan kostade diesel ca 3 kronor under bensinen. Idag kostar diesel mer eller lika mycket som diesel. Ingen kan förklara varför. Diesel har inte blivet dyrare än bensin att producera eller inte ens statens skatt på diesel har ökat så det kan förklara orsaken till den dramatiska höjningen. Det kan inte finnas någon annan förklaring än att när försäljningen av dieseldrivna bilar kraftigt har ökar har oljebolagen sett sin chans att klå oss konsumenter på ytterligare vinster.
Likadant är det med bankväsendet där vi har i praktiken ett oligopol i Sverige där några få banker kontrollera hela finansmarknaden. När Odell sedan får chansen att sälja det statliga bolåneinstitutet SBAB öppnar det för en kraftig press uppåt på boräntorna. Tack vare SBAB ligger svenska bolåneräntor ca 2-3 under andra europeiska räntor.
Så allt verkar vara som Karl Marx skrev i Kapitalet en gång; Kapitalism leder till monopol, alltså den borgerliga myten om marknaden är ingen annat än en myt. VSB (Vilket skulle bevisas)!
Är att vara sosse skäl för avsked?
Vad är det för fel på Bo Bylund? En vanlig, lite grå men kompetent statstjänsteman som under några år varit chef för Arbetsmarknadsverket och numera för Arbetsförmedlingen som det numera heter.
Bylund har länge varit en spottkopp för de borgerliga politikerna och exempelvis Maud Olofsson var mer än hätsk i sina angrepp på Bylund under valrörelsen.
Retorik kallade idag Bylund detta för, men retoriken av igår blivit dagens sanning och igår fick Bylund sparken på ett uppseendeväckande sätt. Han får inte sparken för att han misskött sitt uppdrag. Han har inte varit en dålig generaldirektör utan han har varit en av statens arbetare som idogt skött sitt värv i statens städgård.
Inte för att jag tycker att AMV, AMS eller arbetsförmedlingen har varit så fruktansvärt väl fungerande men att behandla Bylund som faktiskt har skött sitt jobb efter de direktiv han haft oavsett om det varit socialdemokratisk eller borgerlig regering är så att man lyfter på ögonbrynen.
Littorins uppträdande är skamligt och det är inte motiverat. Att sparka en generaldirektör utan skäl är inte acceptabelt och om avskedandet skett p.g.a. Bylunds politiska uppfattning är det inget annat en än skandal. Vi kräver alltid sakliga skäl för uppsägning och det gäller även män och kvinnor i statens tjänst.
Man ska nog snarare se det som i ett led i den Montezumistiska hämnd-politik som regeringen driver mot löntagarna och mot en socialt ansvarsfull arbetsmarknadspolitik. Syftet, att skapa en låglönearbetsmarknad som lägger ett tryck på lönebildningen så att klyftorna ökar och löneskillnaderna närmar sig anglosaxiska nivåer.
Alltså Bo Bylund får sparken för att han är sosse och för att han symboliserar en annan arbetsmarknadspolitik än den som regeringen hävdar. Han får inte sparken för att han misskött sig, nej han råkar bara vara i vägen när det reinfeldtska systemskiftet ska genomföras.
Till sist.........
Undertecknad har haft fått vara skivproducent (en av fyra, men i alla fall) i år igen när LO har gjort en ny 1:a maj CD Med hjärtat till vänster II med Ronny Eriksson, Sanna Carlstedt, Mimikry, Ulrica Boajé och Douglas Unger. Nyskrivna låtar som bara kommer att finnas i samband med 1:a maj. En kommande raritet! Du kan beställa den från [email protected] men du kan bara beställa minst 10 ex då LO inte säljer CD:n som enstaka ex. Priset är 20:-/st plus porto.
Att lyssna på till helgen kanske:
Bob Dylan Oh, Mercy (Columbia 1989)
Bortglömt mästerverk i en underbar produktion av Daniel Lanois.
Tift Merritt Tambourine (Lost Highway 2006)
Blir bara bättre och bättre denna Americana-tjej lyssna och njut!
Adam Cohen (Columbia 1998)
Erkänner, en platta som jag helt hade missat. Men nu måste jag undersöka Leonard Cohens sons universum. Atmosfärisk, förtrollande debut med värdefulla och trovärdiga texter.
Trevlig (vår)helg!
Timbros pitbullterrier Maud hugger och gläfser
Timbros pitbullterrier Maud Olofsson hugger nu efter mjukdelarna i den generella välfärden. Hon på vanligt klämkäckt maner utropar att nu är det dags att behovspröva barnbidraget. Det är gläfser hon orättvist att miljonärer får barnbidrag. För det första är det inte föräldrarna som får barnbidraget utan barnen. Det är en distinktion som behöver göras för att hyfsa et urskillningslösa gläfset från Timbrohundkojan.
Den generella välfärdspolitiken och socialförsäkringssystemet är vad Maud är ute efter. Det är den nyliberala Timbro-tanken om att minska skatterna och endast ha en grundtrygghet som måste kombineras med egna privata försäkringar tecknade på en välfärdsmarknad modell USA.
Hela tanken med generell välfärdspolitik är att med hjälp av skatterna omfördela mellan rik till fattig över tid, ålder och klasser och samhällsskikt. Så fungerar det också vilket innebär att den 10-del av befolkningen med lägst inkomster får ut tiofalt mer ur de generella systemen än vad de betalar in. Den rikaste tiodelen får den motsatta effekten.
Det här vet Maud Olofsson och Timbro och det är just denna effekt som de är ute efter. En grundtrygghet skulle innebära att klyftorna ökade i samhället ytterligare och att olika negativa effekter ökade. Exempelvis att de som inte har råd att ha egna försäkringar skulle samhället antingen bli tvungen att lämna därhän eller försörja genom socialbidrag so m i sin tur skulle bli ifrågasatta av den välbeställda medelsklassen som inte fick något ur systemen vid ett mauderat systemskifte.
Angreppet på barnbidraget är bara början på en strategi med syfte att rasera hela det generella välfärdsbygget för ökade klyftor och rikare rika. En i sanning rättvis politik - i vart fall när Timbro får stava till rättvisa!!
(För den som är intresserad av teorierna bakom den generella välfärdspolitiken kan läsa här.)
Till sist....Mike Blomfield revisited:
Några plattor ytterligare med Mike Bloomfield som är värda att lyssna på:
The Live Adventures Of Mike Bloomfield And Al Kooper (Columbia 1968)
Super session Live på Fillmore West i San Francisco I en suverän dubbel-LP/CD. Bloomfield är så bra på den här plattan.
Don´t Say that I Ain´t Your Man (Columbia Root`s`Blues 1994)
En samling som innehåller flera icke tidigare utgivna spar av högsta klass.
Initial Shock (Cipo Cipo 2002)
En bootleg med superb ljud från Bloomfields sista år. Spelar tillsammans med bl.a. Nick Garvenites.
Nick Gravenites My Labors (Acadia 1969)
Andra halvan inspelningarna som blev Live At Bill Graham´s Fillmore West som är minst lika bra. CD:n har också tre spår från den LP:n bl.a. den mästerlika Blues From The Westside.
Slutligen en liten udda platta i det hela. Försök att hitta quadraphonic-utgåvan av Super Session eftersom mixen av den är totalt annorlunda och i vissa fall handlar det om alternativa versioner.
http://www.kulturochpolitik.se/
Måtte jag inte bli sjuk
Jag kände mig lite risig härom da´n. Det var i onsdags. Inte för det är av intresse för läsarna av denna blogg men det inte för att söka omtanke eller att läsaren skall tycka synd om gubben för att inte kände sig helt okay.
Orsaken varför skriva om detta denna långfredag är en helt annan. Det handlar om "vår" regerings politik visavi sjuka och den i grunden människofientliga politik som har sin utgångspunkt i att alla som är sjuka är simulanter. Regeringens politik påminner inte så lite om gamla militärer som alltid utgick ifrån att soldaterna var simulanter bara för att slippa exercisen eller förekommande manövrar.
Den här människosynen är djupt inhuman och utgår ifrån att alla som inte tillhör överklassens elit är lata och arbetsskygga. Det spelar ingen roll om de har brutit ben eller har svåra kanske t.o.m. livshotande sjukdomar. De kan jobba men är med denna människosyn helt enkelt bara lata och vill inte anstränga sig alltså måste de med ekonomiskt våld och med hot om fattigdom, eller ännu större fattigdom tvingas till arbete.
Hela tanken med restarbetsförmåga som uppfanns under Perssons saneringsregering på 1990-talets mitt utgick ifrån att skapar vi ett system där människor tvingas ut i arbete så blir statens ekonomi desto bättre. Givetvis är det sant ju fler som jobbar och bidrar till det gemensamma förbättrat för oss alla. Men det finns ett feltänk rent objektivt i detta. Vem vill ge en svårt sjuk människa som inte kan utföra ett fullgott eller ens hyfsat jobb när kraven på anställda är redan idag orimliga.
Många arbetsgivares krav på sina anställda skulle raljant beskrivas på detta sätt. Du ska vara akademiker med minst 10 års arbetslivserfarenhet, du ska vara fortfarande ung helst inte över 30 år, ska ha vuxna utflugna barn, du kunna jobba dygnet runt och veta fan om du helst inte ska vara oskuld också! Alltså arbetsgivarnas krav på personal är idag orimliga och den nuvarande regeringen vill inte ställa krav heller på arbetsgivarna utan alla krav ställs på arbetskraften.
Vem inbillar sig att på denna arbetsmarknad skall lågutbildade, småslitna, arbetsskadade, cancersjuka, utbrända eller psyksjuka få plats. Självklart inte arbetsmarknaden är idag enbart för de perfekta, de fullpresterande och de som inte behöver eller tar hänsyn till ett socialt liv utanför arbetet.
Restarbetsförmågan som begrepp, bristen på företagshälsovård, avsaknaden av rehabilitering, arbetsgivarnas tillåtelse att inte ta ansvar för arbetsmiljön, nedrustandet av Arbetsmiljöverket, nedläggningen av arbetslivsforskningen och jakten på offren, de drabbade av det monster som den förda politiken under de sista årtiondena skapat är det som skall jagas. Inte de som drabbats, inte de sjuka, inte de skadade, inte de handikappade, inte de som inte orkade med tempot i arbetslivet.
Jag kom att fundera på detta när febern och muskelverken och skallen dunkade. Jag kan skatta mig lycklig jag blev återställd på ett dygn och kan fortsätta att jobba. Men en dag kanske det är min tur att bedömas och dömas ut av Försäkringskassan och de regler som de nuvarande och tidigare regeringarna skapat. Jag bävar.....
Till sist..... (Några vårtecken i kylan och snön!!)
Vårtecken mitt i den sena vintern. Dotterns fotbollslag Linghems Sportklubb spelar sin andra träningsmatch idag. Hurra nu är det vår!
Det är i dagarna 30 år sedan The Zombies mästerverk Odessey & Oracle gavs ut i England. Ett fantastiskt kaledioskop av idéer, stämmor och undersköna melodier. Englands svar på amerikanska Loves Forever Changes. Rod Argent och Colin Blunstone skapade en av rockhistoriens absolut bästa plattor någonsin. Fira påsk med att lyssna på den och låt din själ och goda humör lyftas till nya höjder i denna vårens tid. (Vill du läsa mer om hur den kom till kolla in Record Collector mars 2008/nr 347)
Krämarnas värld - Kinas verkliga ansikte
(Foto Christoffer Göransson)
Någon som borde ha problem med sin trovärdighet är de som likt Leijonborg hyllat det kinesiska undret. Den kinesiska kommunist-kapitalismen har de senaste dagarna visat sitt verkliga förtryckande ansikte när de mördat på öppen gata de som protesterat mot förhållandena i Tibet. Inte hörs något från Leijonborg eller andra som brukar med liv och lust angripa exempelvis Kuba vid minsta övergrepp eller kränkning av de mänskliga rättigheterna. Enligt Aftonbladet har bara idag 19 personer skjutits på öppen gata.
Men det är lite annorlunda med Kina för det är en marknad som kan köpa och sälja hur mycket prylar och varor som helst. Det är bara himlen som är taket för vinsterna som krämarna kan göra här. Men till vilket pris spelar ingen roll nu när det är Kina. De mänskliga rättigheterna räknas nämligen i kronor, dollar och euro i dessa kretsar så om några hundra eller tusen demonstranter stryker med på kuppen spelar mindre roll för vännerna av det kinesiska undret.
(Foto från Reuter)
Vi får absolut inte vara tysta och acceptera vad som nu sker i Tibet. När Lhasas gator dränks i blodet från fredliga och protester mot det kinesiska förtrycket. Att delta i olympiaden i sommar när människor mördas av regimen på öppen gata är omöjligt som jag ser det.
När Sovjet invaderade Afghanistan före olympiaden 1980 ställde stora delar av västvärlden upp i en bojkott av spelen. Kan vi tro att samma sker i Peking nu när liken ligger på gatorna och den kinesiska ockupationsmakten visar sitt rätta ansikte?
Inte, det är krämarnas värld och inget får störa affärerna. Vem vet, Leijonborg kanske till och med kan hitta en advokatyr för övergreppen mot de mänskliga rättigheterna nu när det är vinster som står på spel.
Så det krämarna förlorar på gungorna det tar de igen tusenfalt på gungorna även om det kostar några 100 tibetaner livet.
Till sist......
Underbart, man kan inte säga annat än underbart och ett stort grattis till Claes Eriksson och tyvärr postumt till Vilgot Sjöman som vann i Högsta Domstolen mot krämarna på TV4. Om nu domen som säger att bryta sönder filmer med reklam är en kränkning av det konstnärliga verket innebär att man slipper blöj- värktabletts-, intimhygiensproduktsreklam i fortsättningen återstår att se. Men en välförtjänt seger och en dom att med glädje att ta del av.
Vi får hoppas att respekten för filmer och tittarnas upplevelse blir bättre i fortsättningen efter den här domen idag. Det har ju blivit näst intill omöjligt att titta på film på reklamkanalerna eftersom de bryts numera varje kvart av infantila och idiotförklarande reklaminslag.
En seger för konstnärerna och inte minst en seger för oss som gillar film och älskar filmupplevelsen.
http://www.kulturochpolitik.se/
Veckan som gick; fackets utmaning och Maud Olofssons dreglar över Bush
Äntligen fredag efter en intensiv vecka med jobb, möten och jobb igen. Det har helt enkelt inte funnits tid att skriva på bloggen.
Det har också varit en mellan vecka politiskt; några opinionsundersökningar som i princip bara bekräftar att regeringen är synnerligen illa omtyckt och Reinfeldt inte har lyckats med sitt uppsåt att bli varken landsfaderlig trots cockerspaniel-ögonen eller alla goda gåvors givare; dvs skatteutskänkare numro uno.
Vi har fått sett Maud Olofsson nästan dregla över the lame duck Bush och det var ju kul. Må ha varit patetiskt men kul var det att få se henne så in i helskotta till sig i trasorna som bilder i svenska tidningar visade.
Mer bekymmersamt är det historiskt stora medlemstappet som facken har haft under 2007. Historiskt enbart jämförbart med efterspelet till storstrejken 1909. Synnerligen allvarsamt och bekymrande. Jag tror inte att det enbart beror på regeringens i grunden anti-fackliga politik även om den spelar en avgörande betydelse. Största tappet har också låglönefacken haft med Hotell & Restaurangfacket med nästan 20 %. En annan viktig orsak är att tyvärr facken har under många år genomgått en centraliseringsprocess som gör att de fackliga ombuden inte alltid är som fisken i vattnet; dvs. det är många gånger långt till facket och kan uppfattas framförallt bland yngre som en myndighet. Tyvärr agerar facket ibland som en myndighet t.o.m. vilket givetvis inte är något att bokföra på pluskontot.
Kunskapen om facket och den fackliga idén är inte tillräckligt spridd bland yngre. Och det är vårt eget fel, det är vårt misstag och vår egen försumlighet. För att fackföreningsrörelsen skall ha en chans att upprätthålla och teckna kollektivavtal, att vara en stark part gentemot arbetsgivarna måste facket bli mer tillgängligt, mer modernt i sitt sätt att jobb och jag tror mer offensivt.
Här finns all anledning att vara självkritiska och de som till äventyrs inte trodde att Reinfeldt och Co. Inte skulle göra vad de gjort bör fundera över sitt eget ansvar att vi är där vi är idag.
Till sist......
Vill du läsa en riktig nagelbitare? Läs Lee Child Prickskytten (Wahlströms förlag) en thriller som är som en rysk docka; nya bottnar nya överraskningar ända till slutet. Jag lyssnade på den som ljudbok under den senaste veckans bilkörning.
Att lyssna på; Jimmy Ruffin Greatest Motown Hits (Tamla-Motown) underskattad och bortglömd T-M soul av bästa märke. Det blir att leta CD kom ut 1989 men värd att luska reda på.
Skotta igen Reinfeldts grop!
För en dryg vecka sedan gladde sig borgerligheten och inte minst SvD ledarsida åt det vad man kallade trendbrottet. Det hette att nu fick regeringen Reinfeldt utdelning för sin politik när folk den 25 januari helt plötsligt, fortfarande enligt SvD, hade mer pengar i plånboken. Det var den 10 februari.
Nu är det den 17 februari - en evighet kan tyckas i politiken - och ordningen är återställd, dvs. gapet mellan Reinfeldts regerings opinionssiffror och oppositionens dito är nästan 20 %. En otroligt hög siffra och det är också den högsta sedan valet. Det är kanske också den sämsta siffra som en sittande regeringen någonsin haft i svensk politisk historia.
Det finns flera saker att observera i undersökning från SIFO. Socialdemokraterna har gått framåt sedan förra och det när partiet har blivit tydligare på vad man vill göra och på sin politik. Bytet av ekonomisk talesman till Östros har också skett under perioden. Opinionen har belönat detta och det helt tvärtemot vad de borgerliga olyckskorparna hävdat skulle ske. (Har väldigt svårt att förstå borgerliga politikers krokodiltårar över Pär Nuder.) Alltså (s) politik gillas av medborgarna.
Sedan är det värt att notera att (s) har ett guldläge när stödet är större än hela regeringens tillsammans och partiet behöver bara ett av de övriga oppositionspartierna för att ha ett regeringsunderlag om opinionsläget vore lika med valresultat.
Av de borgerliga partierna är det värt att notera att gaphalsen Olofsson tappar, folkpartiet trots partiledarbyte och den även bland många socialdemokratiska väljare populär skolpolitik tappar och Kd fortsätter sin trend att närma sig kylan utanför riksdagen. (Det är värt att notera att SvD är den enda botrgerliga draken som har komenterat SIFO-undersökningen idag.)
Man kan lite rått säga att Reinfeldts glädjeyra i början av vecka sket sig redan i portgången. Och som Sören Holmberg säger i dagens Aftonblad så är regeringen nere i gropen fortfarande. Det gäller bara att skotta igen så gropen också blir borgerlighetens politiska grav.
För någon vecka sedan landade i min brevlåda ett paket från Australien; en box med 18 cd-repliker på olika Elvis singlar från 1950-talet och framåt. Utsökta repliker, fantastiskt tryck och en informativ broschyr plus en lysande ljudkvalitet på dessa gamla replikerade 45-or. Boxen lär väl inte komma till Sverige utan vad jag förstår finns den endast i Australien, i vart fall än så länge. Nostalgivärde- 10 poäng!
Kan man använda telefonen för något så när seriöst fotograferande. Ja utan tvivel. Bildkvaliteten är utmärkt för i vart fall för snapshots. I fredags promenerade undertecknad från söder efter ett möte till Centralstationen och passade på att plåta lite i den mycket kalla och bitande blåsiga Stockholmseftermiddagen. Fotografierna har sedan behandlas i Photoshop för att justera tendensen till blåstick i det Stockholmska ljuset. Telefonen jag använde var en Sony Ericsson W 660. 
Till sist.......
Efter Carola Häggkvist fiasko igår så undrar hon om folk börjar tröttna på henne. Redan? Det har jag varit i 25 år.
FOTO Ingemar E L Göransson
http://www.kulturochpolitik.se/
Kulturtisdag
Idag ska jag inte skriva om politik. Jo, jag vill räcka lång näsa åt Reinfeldt och unna honom den snyting har gett sig själv vad det gäller taket i sjukförsäkringen och rätten att teckna privata och kollektiva sjukförsäkring vid långvarig sjukdom. Helt välförtjänt prestigeförlust.
Jag vill istället tipsa om en utmärkt hemsida som heter http://www.riff.se/ . Enligt sin upphovsman en diversehandel. Okey låt så vara men en riktigt bra diversehandel om kultur och politik. Surfa in och läs själv!
Om en timma ska jag och hustrun samt kära dotter åka till Norrköping och se den nu turnerande föreställningen Livsfarlig ledning. En show med Stefan Sundström, Zinat, Sanna Carlstedt och Ronny Eriksson. Det ska bli ett sant nöje att lyssna och njuta av deras enligt uppgift satiriska och träffsäkra show. Jag har full förtröstan att den uppfyller alla krav man kan ha på den. Det behövs kritiska röster i den annars så tysta och medgörliga kulturvärlden. Turnéplan och annat om turnen hittar du på http://www.livsfarligledning.se/ . För resten tack Sanna för demona du skickade - de var riktigt bra!
Ibland gör man fynd på ebay. Jag har handlat en hel del under årens lopp. En signerad Elvis-LP Pot Luck, tillika signerade plattor med Johnny Cash, Bob Dylan och Bruce Springsteen och mycket annat. Och allt till vettiga priser. Idag damp ett riktigt fynd ner. En CD-EP med live-versioner av låtar från Bob Dylans Time Out Of Mind från 1999.
En 4-spårs EP som bara gavs ut som promo av Columbia 1999 och är allt annat än lätt att hitta. Den innehåller bland annat en underbar gungande version av Love Sick inspelad på Grammy-galan 1998. Leta, leta för den som vill!
God kväll!
Heder åt Roy Andersson
Den välkände filmregissören Roy Andersson gjorde det som fler borde göra - säga sanningen till kulturministern Adelsohn Liljeroth. Ministern som har bara två uppgifter med sin kulturpolitik; ett att värna om de stora Stockholmsbaserade kulturinstitutionerna, två att låta resten av kulturlivet leva på rent kommersiella villkor. Man skulle kunna också lägga till att ministern har en grimma som står Bonniers på och den hålls i hårt i tömmarna.
Vad har hon gjort under sin ministertid. Den första åtgärden regeringen gjorde på kulturområdet var att göra det svårare att besöka de statliga museerna. Man lyckades och bara en bråkdel av besökarna är kvar. Syftet var måhända att hålla pöbeln borta från kulturarvet så överklassens damer och herrar kan i lugn och ro njuta av konstskatterna utan att behöva störas av oservila och skarpa arbetarröster.
Det andra var att sätta kniven i den väl fungerande läsfrämjande verksamheten som fackföreningarna haft i samarbete med förlaget En Bok För Alla. De futtiga 10 miljoner som fanns här skulle gå istället till ett Bonnierägt översättarbolag som ett bidrag i deras kommersiella verksamhet. Arbetare behöver inte litteratur är troligtvis ministerns "kloka" skäl till detta.
En tredje åtgärd var att tillsätta en public service utredning ledd av en välkänd kristdemokratisk journalist där direktiven öppnar dörren för ett kraftigt försvagat och inskränkt public service-uppdrag utan möjlighet till rimlig finansiering.
Kulturrådet denna institution som har varit bryggan mellan samhället och det fria kulturlivet har begåvats, tack vare minister Adelsohn Liljeroth, med nya ledamöter som IT-entreprenören eller rättare bluffmakaren Johan Staël von Holstein. En man som inte vet något om kultur utan ser det hela som en business vilken som helst.
Kulturpolitiken under de avgångna kulturministrarna (s) var kanske inte helt perfekt men maken till usel kulturpolitik och platt fall för penningen och institutionsvärlden var det dock inte inom synhåll.
Roy Andersson skall ha all ära av att han sa sanningen. Men var är alla andra progressiva kulturarbete som inte gör annat än håller tyst trots den kulturpolitiska skymning som tornar upp sig med den nuvarande regeringen.
Glöm inte Martin Luther King Jr
I går skulle en av modern historias största blivit 72 år. Martin Luther King Jr. Blev aldrig 72 år utan mördades av en krypskytt 1968 i Memphis, USA. (Foto av Martin Luther King från Wikepidia okänd fotograf.)
Martin Luther Kings betydelse för USA:s svarta befolkning kan inte underskattas. Hans exempel, hans mod och hans obändiga vilja att förändra det rasistiska USA och främst den rasistiska södern inspirerade människor av alla ursprung, hudfärger, politiska övertygelse att kämpa mot de stora orättvisor som präglade USA på 1960-talet och tidigare.
Kings talekonst är vida berömd och hans makalösa tal "I have a dream" (följ länken till hela talet på youtube) är en talekonstens största bedrifter. Få som hört talet, och de flesta har nog gjort det, kan inte annat än ryckas med av detta retorikens mästerverk. Talet kom att sätta fingret på rasismens ömmaste punkt och påverkade säkerligen minst en generation direkt.
Även idag ser man resultatet av Martin Luther King Jr i USA om inte annat. Men hans exempel har påverkat människor över hela världen. När jag och familjen var i Memphis för knappa två år sedan besökte vi det tidigare Lorraine Motel där King mördades den 1968. Idag ett stort museum tillägnat den amerikanska medborgarrättsrörelsen; The National Civil Rights Museum. 
Det är ett fantastiskt museum där King och hans kamp sattes i relation till historien och lyfte fram alla de andra modiga människor som i över 100 år hade kämpat mot slaveri först och sedan mot rasismen i USA.
Museet besöktes av stora grupper när vi var där och är ett av USA:s mest välbesökta museer.
Det var en inspiration och det var en upplevelse som hade denna stekheta sommarsöndag i den djupa söderns Memphis.
FOTO i Memphis; Ingemar E L Göransson, 2006
http://www.kulturochpolitik.se/
2007 - hur gick det?
Författaren på en parkbänk i Kalifornien november 2007.
FOTO Peter Törnblom
Varje årsskifte brukar alla sammanfatta det som hände. Man brukar analysera och skriva en massa om det som skett.
Jag tänkte bara nämna några värst , störst, bäst osv som är min uppfattning. Håll till godo!
FOTO Christoffer Göransson
Årets politiska comeback står Mona Sahlin för. Från ingenstans till 48 % i förtroendebarometern från SIFO.
Årets politiska dykning är Fredrik Reinfeldts för när folket insåg vad hans politik gick ut så tappade inte bara hans regeringen majoriteten med en hastighet påminnande om en gråsten kastad i sjön utan också han själv störtdök i förtroende.
Årets gaphals är Maud Olofsson (c) som skriker värre än en uppskrämd kalkon. Hennes politik är lika gapig som hon själv.
Årets mest korrumperade svenske politiker är utan tvekan Carl Bildt. Mannen som tror att hans ministeruppdrag är till för hans egen plånboks skull.
Årets mest underskattade utrikespolitiska hot är Vladimir Putin vars ambitioner kopplade mest rövarkapitalistiska dito inte ska underskattas.
Årets politiska civilkurage står Mikael Odelberg (m) som vägrade att vika sig för den moderata partipiskan utan stod för sin uppfattning.
Årets Thatcher är Sven Otto Littorin som lyckades sänka den fackliga organisationsgraden med 5 %-enheter och orsaka att 4000 fackliga medlemmar gick ur facket med den enkla åtgärden att genomföra en historiskt sett gigantisk höjning av a-kassan. Bakom flinet hos Littorin storskrattade Thatcher.
Årets politiska grimma sitter på kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) och hålls i av Bonniers-koncernen. I beslut efter beslut har kulturministern gynnat Bonniers intressen på det mest uppseendeväckande sätt.
Årets fredshot är den amerikanske presidenten Bush och hans politik som för världen allt närmare en totalkatastrof.
Årets äntligen mitt i centrum av debatten - klimathotet! Nu är det bara det värsta nyliberalerna som tror att det fixar sig själv.
Årets hype Facebook som är svårt att se vad nytta det är till. I vart fall starkt uppblåst!
Årets svenska bok Leif GW Perssons Faller fritt som i en dröm. Ett lustmord på svensk polis oduglighet i allmänhet och Palmeutredningens misslyckande synnerhet. Rolig, elak och träffsäker.
Årets Björn Hellberg Trofésamlaren - mysig deckare att krypa upp i soffhörnet med och njuta av Hellbergs underbara språk.
Årets teaterhändelse Teatermaskinens produktion @work som från en idé över ett fikabord blev ett internationellt nätverk och en nyskapande teaterproduktion om arbetslivets villkor idag.
Årets dvd-box Homicide -Life On The Street eller Uppdrag Mord på svenska som äntligen började ges ut. Amerikansk TV:s bästa snutserie någonsin. Brilliant spelad, skriven och trovärdig på ett sätt som sällan USA-produktioner brukar vara.
Årets mest saknade Lee Hazlewood - denne egensinnige och geniale låtskrivare och producent dog under året saknad av många.
Årets reprisserie Into The West som skildrar USA:s ursprungsbefolkning med respekt och kärlek.
Årets svenska album Eldkvarn Svartblogg - en resa i Pluras mest privata och spegling av ett allt kallare Sverige.
Årets utländska album Robert Plant och Alison Krauss Raising Sand. Det musikaliska mötet mellan skönheten och odjuret som blev en formidabel upplevelse i gränslandet mellan rock och americana.
Årets politiska platta Manic Street Preachers Send Away the Tigers som blev en betraktelse i rockklädsel av en värld i krig.
Årets mesta Bruce Springsteen Magic blev överraskande nog en lysande comeback för E Street Band soundet. Mer politiskt än någonsin och bättre än på ett decennium.
Årets återutgivning är The Young Rascals/The Rascals alla plattor som under senhösten äntligen efter 30 år finns tillgängliga genom lilla skivbolaget Collector´s Choice. Utmärkt hispanic soul-rock från New York. Sorgligt bortglömd p.g.a. rättighetsproblem.
Årets svenska återtutgivning Stora Rock `n´ roll boxen med 100 okända och bortglömda spår från den svenska rock-historien 56-63. Charmigt och kul, inte alltid bra men kulturhistoria.
Årets film i vart fall om vi ska gå efter allt som skrevs och alla som sett den hittills är utan tvekan Arn.
Årets kulturpolitiska insats är Folkets Hus och Parkers fortsatta envisa satsning på de digitala husen som gör det möjligt för tiotusentals människor utanför storstäderna att ta del av kulturen i storstäderna.
Årets resa gick till Los Angeles och Las Vegas ditt undertecknad fick möjligheten att under nästan två veckor studera och uppleva nöjesindustrin. Ett privilegium och en upplevelse utöver det vanliga.
Det var mitt året som gick. Ett tack till alla som läst och kommenterat eller bara hört av sig till bloggen eller min hemsida.
GOTT NYTT ÅR!
Ge Olof Palme hans rättmätiga plats i historien
Sverige har en politiker som är internationellt välkänd och som fortfarande möts med stor respekt av omvärlden - Olof Palme. Min generation minns hans enorma och genuina engagemang för de fattiga i den tredje världen och mot orättvisor och krig. Hans engagemang för Vietnam kom att vända socialdemokratins uppfattning till ett klart ställningstagande gentemot supermakten USA:s krig. Likaså var hans svidande kritik mot Sovjetunionen och sovjetsystemet var lika tydlig och engagerad.
För arbetarrörelsen i Sverige och omvärlden var Palme en centralgestalt och en betydelsefull ideolog. Han var inte okontroversiell i Sverige eller utomlands men hans engagemang kunde ingen förringa. Likaså hans kritik av högern och den framväxande nyliberalismen står sig än idag.
Så här skrev han:
"Vi avvisar en konservativ, för att inte säga reaktionär ideologi som hänvisar människan att ensam kämpa med marknadskrafterna, att ensam söka bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det ändå finns plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom och arbetslöshet. Ty detta är verkligheten bakom det dunkla talet om friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ansvar för varandra. Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och kallt samhälle, präglat av konkurrans och materialism. Spelrummet skulle öka för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidariteten en väg att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa på gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr talman, vi bör inte enbart ställa frågan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa frågan: Vad kan vi göra för varandra"
(Riksdagens remissdebatt 31/ 1 1973 från Antman-Schori Olof Palme den gränslöse reformisten Tidens Förlag 1996 sid 93)
Det är dags att faktiskt ge Palme den plats han förtjänar i svensk politisk historia som en av de stora inte bara inom socialdemokratin utan som en av svensk politisk historias mest betydelsefulla politiker. Som en liten gest i detta har undertecknad tagit initiativet att på http://www.facebook.com/ starta en kampanj för att döpa om Arlanda till Olof Palmes Int. Airport.
Den som vill ställa upp bakom kampanjen kan antingen ansluta sig på facebook eller maila till mig på [email protected]
