Reinfeldt får julklappar av SCB och jullåtar som tindrar

Så då är det snart jul och då vankas julklappar vtill de snälla. En som inte får men önskar sig är nog Fredrik Reinfeldt. Efter veckan SCB-rapport som enligt Aftonbladet visade på "en regering i fritt fall" i opinionen. Socialdemokraterna tillsammans med vp har närmare 52 % av väljaropinion och den arma s.k. alliansen får nöja sig med mindre än 40 % av den samma.


Det vill säga att regeringskonstellationen som vann valet faktiskt ganska knappt nu är rejält akterseglade i opinionen och vanligt folk har återvänt till föräldrahemmet och tilltron att (s) kan klara en rättvisare politik ökar. Men för att detta ska hålla måste (s) också levererar politik, ett alternativ till den djupt orättvisa högerpolitik som ministären Reinfeldt står för.  Tyvärr har inte mycket hänt ännu utan det förra regeringspartiet hänvisar i bästa fall till rådslagsarbetet och i värsta fall till partikongressen 2009.


Att kritik är djup mot det orättvisa i regeringens politik är uppenbart som när försäkringskassans chef Ingrid Efraimsson bestämmer sig för att hon inte längre varken kan eller vill administrera en politik som enbart innebär att jaga svårt sjuka människor in i den mest skamliga fattigdom. Regeringens politik möts av allt mer och allt fleras kritik och det syns även i det "fria fallet" för att tala med Aftonbladet.


Veckans mest korkade kampanj måste Svenskt Näringsliv stå för. Deras s.k. sagor skulle väcka stöd för deras ideoligiskt betingade attacker på facket i allmänhet och vänsteruppfattningar i allmänhet. Istället lyckas de folkföraktande ideologerna framställa sig själva som de som föraktar och ser ner på vanligt folk. Svenskt Näringslivs kampanj lyser av idiotförklaring av vanliga människors förståndsgåvor. Korkat ja, okunnigt ja men varför och varför nu? Fanns det pengar kvar i kommunikationsbudgeten som måste brännas innan årsskiftet eller är man så korkad och har sådan hybris på Svenskt Näringsliv?

Jul som sagt och då är julmusiken lika självklar som julskinkan och sillen. Här följer en lista på de tio bästa julskivorna i min värld:


10. Chuck Berry Run Rudolph Run (Chess)

Chuckens jullåt nummer ett är en riktig höjdare. Inte är tomten huvudperson utan den rockande Rudolf. Bara chucken kan göra en sådan här låt och komma undan med det.


9. John Lennon Happy Xmas (War Is Over) (Apple)

Lennons protestlåt mot Vietnamkriget är aktuella är någonsin. Den är lika mästerlig som då när den kom 1970 som idag. En låtslinga som fastnar och ett spectoristiskt arrangemang med kör och hela garnityret.


8. The Drifters White Christmas (Atlantic)

Tidigt 1950-tal och den ursprungliga sättningen av The Drifters. Det är ett antal år före de stora hitsen men det sitter som en smäck och är helt oemotståndligt. Wow!


7. Solomon Burke Silent Night/A Christmas Prayer (Savoy)

Pastor Burke predikar och sjunger på denna obskyra 12"-single från 1980-talets början. Absolut nödvändig till jul.


6. David bowie & Bing Crosby Peace On Earth/Little Drummer Boy (RCA )

Ett möte mellan den gamle croonern Bing Crosby och David Bowie var ett lyckokast. Ursprungligen gjort i samband med en TV-show men nu stapelvara till jul.


5. Adolphson & Falck Mera jul

En makalös och underbar kritik av julvansinnet och konsumtionsgalenskapen.


4. Bruce Springsteen Santa Claus Is Coming To Town (Columbia)

Bossens version av den gamla schlagern från 1940-talet är oemotståndlig I sin rena och skära (jul)glädje. Ingen kan sitta stil när Bruce räknar in bandet!


3. James Brown Christmas (King)

Gudfadern till soul och allt vad som kom efter är hans julplatta så grymt härlig att även den kommer att skaka av granen vartenda barr innan juldagen är slut. Funky christmas på er alla!


2. Elvis Presley Christmas album (RCA)

En klassiker bland julplattor där de amerikanska skivköparna mötte ytterligare en sidan av the king - Elvis. Fortfarande alldeles lysande.


1. A Christmas Gift For You (Philles)

Phil Spectors julplatta från 1963 med The Ronettes, Bob B. Soxx & The Blue Jeans och The Crystals. Men framförallt den underbara Darlene Love (det var hon som var sångerskan I de två sista grupperna) men eftersom hon avvisade Spectors amorösa påtryckningar så gav han henne aldrig det erkännande hon var förtjänt av. Hur som helst detta är världens bästa julplatta alla kategorier. Det kan inte bli bättre.


http://www.kulturochpolitik.se/


Labor vann i Australien

Labour i Australien fick en jordskredsseger i valet. Den gamla högerregeringen fick ett välförtjänt respass och John Howard förlorade till och med sin parlamentsplats. I en kommentar till valet sa ACTU:s (ACTU motsvarar svenska LO) ordförande Sharon Burrow:


"The Australian people have totally rejected the vicious anti-union campaign of the Liberal and National Party in this election. This election was a referendum on industrial relations and WorkChoices has clearly been a major vote shifter. The Australian people have said that they want their rights at work protected and respected.

The Liberal Party and their supporters in the business community should respect this decision, and never again attempt the kind of policy extremism we have seen under this Government.

This extreme attack has been totally rejected by mainstream Australia,"


Den gamla högerregeringen har fört en politik som i grunden varit både provokativ och förödande för löntagarna i Australien. Med den nya Labor-regeringen finns en chans för en ny politik där löntagarnas rättigheter ges utrymme och det blir slut på John Howards ensidiga gynnande av kapitalintressena och arbetsgivarna. Australiens arbetare har äntligen möjligheten att återfå sina fackliga rättigheter.


En annan konsekvens är att Austrailen nu avslutar sitt deltagande i Irak. En spark i röven på Bush som blir allt mer isolerad även internationellt i sitt krigsäventryr i Irak. Opinionen i Australien mot kriget har också varit stark och den har säkerlige var en starkt bedragande orsak till Labors och Kevin Rudds seger.


En intressant och inte oviktig politisk konsekvens är att miljöfrågorna får ett mycket större vikt med den nya regeringen. Till miljöminister förväntas Midnight Oils sångare Peter Garrett bli. En intressant utveckling från politiskt färgad aussie-rock till ministerkostym.


Lokaltidningen Östgöta Correspondenten skriver idag att arbetare lever kortare och är sjukare än medel- och överklass. Inte undra på eftersom arbetare har sämre villkor och är utsatta för mer stress, sämre arbetsmiljö och sämre levnadsvillkor. Att det skall behövas en professor på ett universitet för att komma fram till det som redan August Palm sa. Men visst det är bra att även akademin inser verkligheten.


Till sist.....

Att lyssna på:  Alicia Keys "As I Am" en alldeles utmärkt modern soul-platta att njuta av.


http://www.kulturochpolitik.se/


Den amerikanska drömmens verklighet

image386

Att åka från Los Angeles till Las Vegas utmed motorvägen Interstate 15 genom Los Angeles östra förorter, San Fernando Valley ut i öknen och sedan in i Navajoindianernas reservat för att slutligen hamna i Nevada och glittrighetens huvudstad Las Vegas är en märklig upplevelse.


Om Los Angeles är en stad där ytlighet och filmstjärnedrömmarna är alltid närvarande så är Las Vegas redan på håll den ultrakapitalistiska versionen av USA-drömmen ett faktum. Redan när man kör över delstatsgränsen möts man av det första kasinot direkt framstampat ur öknens sand. Sedan när man kommer till Las Vegas och ser de gigantiska hotellen med 5000 och fler rum, spelautomater och showbiz alla mer eller mindre uttryck inser man att detta är något för sig självt.


Bara alla neonskyltar måste dra ett halvt kärnkraftverk i sig. Då inser man att här har inte miljöfrågan och energiproblemen ingen som helst betydelse för i Las Vegas bygger man högre, värre, större, glittrigare, mer uppseendeveckande och utmanande än någon annanstans i världen. Denna två miljoners stad som har mer än tjugofalt detta i besökare gör säkert av med mer energi än någonstans världen på motsvarande yta. Allt i syftet att locka fler turister hit som spenderar mer pengar på nöjen och framförallt spel.


Las Vegas är staden som byggdes av maffian eftersom spel var tillåtet i Nevada som enda delstat. Det som FBI och polisen jagade maffian för i New York var alltså lagligt här. Därför blev också Las Vegas USA:s huvudstad för alla upptänkliga mer eller på andra håll ljusskygga verksamheter. Så är det även idag, exempelvis prostitutionen sker helt öppet och den har egna reklamblad som finns i lådor över hela Vegas.


Den andra orsaken var att här kunde man gifta sig på stört. Att en hel del sedan med samma hastighet åkte till Reno för att skiljas är annan sak. Hela sta´n är nedlusad med bröllopskapell. Det finns till och med drive-in kapell för den som har rejält bråttom.


Las Vegas är egentligen en ganska ful stad. En vräkig och smaklös stad. Den är en avbild av allt negativt i den amerikanska drömmen. Den är också en nidbild av amerikansk kulturlöshet och frånvaro av kulturtradition. Men samtidigt är ju USA ledande vad det gäller populärkulturens utveckling.


Här föddes jazzmusiken, bluesen, realistisk teater som Tennessee Williams A Street Car Namned Desire, stora humorister som Mark Twain och storheter som Norman Mailer. Här skapades den moderna filmkonsten. Fortfarande skapas storartade konstnärliga verk både inom musik, film, teater och andra kulturyttringar.


Här föddes den moderna fackföreningsrörelsen i vart fall till viss utsträckning, här kämpande indianerna för sitt land och hit kom miljoner människor i en dröm om ett bättre liv än i det förtryckande och instängda Europa.


Allt detta har idag ersatts av en dubbelhet där vanliga människor inte kan försörja sig på ett jobb utan måste som exempelvis servitrisen Juliet Almeida Conlin som mitt i glittret i Hollywood jobbar på två ställen. John Rosen är musiker men extraknäcker som guide på Sonys filmstudior, tapetseraren Albert Franklin från Georgia tvingas åka runt i hela landet för att försörja sig och sin familj. Eller den från Taiwan immigrerande Jo Eh som kör buss i Los Angeles och vars lön består av tio procent dricks. Dricks han får skatta för oavsett om han får dom eller inte.


För vanliga arbetande människor som Albert, Juliet, John och Albert är den amerikanska drömmen inte alls lika glittrig som den kan synas när bussen kör in i Las Vegas och man möts av gigantiska reklambudskap som lyser i alla världens färger. Inte heller harmonierar de med Hollywoods filmstjärnedrömmar som så många gånger slutar i San Fernando Valleys porrträsk.


Den amerikanska drömmen är idag en dröm för den som är stark, rik eller har en helsickes tur. För övriga är det en dröm som enbart är en fråga om överlevnad och hårt arbete i ett samhälle där dess regering har varit i krig konstant sedan dess tillkomst. Men glittrigheten har en annan sida och det är dess självbedrägeri. Även om alla vet vad som är faktum. Amerikanen håller den amerikanska drömmer som sin trots dess solkighet och brister. 


(PS. Att det inte blivit skrivet något på en vecka beror på att det varit problem med uppkopplingen på det hotell jag bodde på i Las Vegas. Ovanstående skrevs i Vegas för publicering men kommer nu som först när er förtroelige åter är tillbaka i Sverige. DS)

http://www.kulturochpolitik.se/

FOTO Ingemar E L Göransson (Las Vegas Boulevard - The Strip november 2007)


Deja vu i LA

Det var en känsla av deja vu. Misstänksamheten och kontrollbehovet var osannolikt. Det var förbjudet att fotografera det mesta och det följde med en kontrollant som såg till att ingen trampade in på det otillåtnas område.


Det är inte ett besök i det gamla Sovjet eller någon annan öststat på den tid det begav sig. Nej, det är en beskrivning av hur vi svenskar från Folkets Hus och Parker mottogs av Fox Studios här i Los Angeles. Fox har ju gjort sig känt för att vara maktens och Vita Husets språkrör och propagandaapparat i TV-världen. Och samma noja verkar prägla Fox Studios. 

Ett exempel; det finns inne på studioområdet flera jättelika muralmålningar med motiv från olika filmer. Inte tillåtet att fotografera; det var faktiskt i stort sätt förbjudet att fotografera något inne på området. Att man inte vill att man ska fotografera inne i studios är väl inget att säga om men att förbjuda fotografering av exteriörer, hus och liknande verkar minst sagt lite märkligt.


En av orsakerna var enligt guiden, som verkade lite generad, att man är rädd att bilderna ska dyka upp på nätet. Låt vara som det vill med det men det ger lite grand av det stämningsläge som präglade Fox ledning som vi träffade gentemot manusförfattarnas fackförening där man förnekade att det fanns grund för deras pågående strejk. Så när man mötte förståelse från exempelvis Sony Entertainment var det fientlighet från Fox.


Så det är nog ingen tillfällighet att fackets strejkvakter var väsentligt fler utanför Fox än utanför Sony.


Till sist.....

Att se NHL-hockey är kul men nöjet är nog lite överskattat. Spelet blir inte speciellt tekniskt brilliant utan för seger krävs mer muskler än elegans. Så Los Angeles tekniska öststatsspelare får inte utrymme som de behöver på de små rinkarna som man spelar på här. Matchen mellan Los Angeles Kings och Anaheim Ducks var underhållande men det bättre laget Anaheim vann helt rättvist 6-3. Den ende svensken på plan Samuel Påhlsson gjorde en dag på jobbet utan att glänsa direkt.


Solen skiner fortsättningsvis här i Los Angeles och temperaturerna närmar sig rekordnoteringar för november så där upp mot 27-30 grader.


http://www.kulturochpolitik.se/


Intet nytt på högerfronten

Det bara har rullat på säger Charlotte Cederschiöld i Aftonbladet om sin och makens "misstag" som har varit 13 år. Under den tiden har familjen med miljoninkomster anlitat svartbetald och underbetald arbetskraft för att städa och tvätta skjortor. Sedan när deras "tjänstefolk" velat ha mer betalt har de bytt ut dom mot invandrare som inte begärt "så mycket" i ersättning för sitt arbete.


Så här ska det inte vara säger adelsdamen Cederschiöld till Aftonbladet. Och det kan man hålla med om. Så här ska det ta fan inte vara. Utfört arbete skall betalas och det ska vara vitt. Men moderaterna som numera påstår sig älska kollektivavtal har de senaste veckorna och även tidigare figurerat i den ena historien efter den andra där svarta tjänster och brist på respekt för arbetsmarknadsreglerna har varit legio. Fredrik Reinfeldt han har varit synnerligen tystlåten och endast när han har tvingats sagt någonting. Och när Fredrik med cockerspanielögonen äntligen öppnat sin mun så har det varit ursäktande men aldrig har han sagt att ta med fan nu får det vara nog - lev som vi lär!


Men det kan inte Fredrik göra för det är vad de flesta moderater redan gör för skillnaden mellan retoriken och praktiken är himmelsvid och den har äntligen blivit uppenbar för de flesta (förutom några nyliberala bloggare som varken har hört eller sett något). Faktum är att de nya moderaterna är de gamla moderaterna det är bara retoriken som skiljer.


Yngve Holmberg framställdes av det gamla högerpartiet som det vita svenska högerhoppet i slutet på 1960-talet. Hans ändalykt blev dramatisk när det visade sig att hans trovärdighet inte vara större än gamla högerledares som förnyare av högern. Efter Holmbergs dagar blev högerns senare under namnet moderaternas ökenvandring nästan 25 år gammal. Det var Bildt som försökte väcka liv i liket men resultatet blev en regering som alla kommer ihåg som den höll på att ruinera Sverige.

Högern är samma gamla höger oavsett om de kallar sig de nya moderatrena eller högerpartiet.


http://www.kulturochpolitik.se/


Veckans fem mest lyssnade låtar:

Det var ett tag sedan men nu är det dags igen:


Teddy Thompson Change of Heart från Upfront  & Down Low (Verve Forecast )

Kan man spela in country (americana) I New York och det blir övertygande. Ja faktiskt. Den här Everly Brothers låten görs på det mest älskvärda sätt på Thompsons nya platta (den andra i ordningen?).


Bill Medley Just Like A Woman från Damn Near Righteous (Westlake)

Bill Medley var den mörka rösten i Righteous Brothers. Efter Bobby Hatfield dog så blev det ännu mer stillastående i karriären men på den här nya Cd så är det riktigt bra igen. Bob Dylans Just Like a Woman får en gospelklädsel av Bill Medley. Utsökt och alldeles så bra som det passar en sen mörk söndagskväll.


Chris Montez Let´s Dance London single 1962)

I TV:s frågesport Dobbiddo spelade Clabbe af Geigerstam Let´s dance som var en av det gamla svenska pop-bandet Ola & Janglers hits. Originalet gjordes av Chris Montez en Los Angeles-grabb med Ritchie Valens-drömmar. Originalet med den märkliga instrumentering av trummor och orgel samt bas gav honom en hel karriär och rock-historien en av dess mest långlivade klassiker.


Ten Years After I Can't Keep from Crying, Sometimes från Undead (Deram )

En av engelsk blues och rocks bästa och om inte annat kanske mest tekniske gitarrist är Alvin Lee. Den är inspelningen från 1968 är osannolik och fortfarande känns originell och fräsch. 16 minuter av musikalitet utan gränser.


Bruce Springsteen Point Blank från Agora Ballroom 1978 (Crystal Cat)

En fantastisk känslosam version av denna idag lite bortglömda klassiker. Inspelad 1978 på Agora Ballrom i Cleveland och kommer från en radioutsändning så ljudkvaliteten är utmärkt. Versionen skiljer sig en hel del från den officiella utgåvan på The River.


Trevlig vecka!


Utländska byggjobbare utnyttjas och kd på dekis

Så här lever gästarbetare i Sverige 2007. Mögliga ruckel till husvagnar som de flesta av oss inte ens skulle Vilja husa en hund i. Men mindre nogräknade och allt annat än seriösa byggmästare låter sina anställda invandrade polska byggjobbare tvingas bo i. Obefintliga möjligheter till matlagning och hygien är också normaliteten.


Är det någon som är förvånad, egentligen. Byggnadsarbetarförbundet är det inte utan det här har facket varnat för under lång tid. För om man låter marknaden styra så får det sådana här omänskliga konsekvenser. Likaså har olyckorna på bl.a. byggarbetsplatser ökat med det allt mer oseriösa entreprenörer har fått fäste på byggmarknaden.


I det här perspektivet kanske både en och annan borde fundera på sitt engagemang för Laval i Vaxholm gentemot byggfackets blockad. Att kämpa för att alla byggjobbare ska ha rimliga och avtalsenliga villkor är en garanti för att vi slipper att se bilder som de i Aftonbladet idag.


Enligt sista SIFO-mätningen har nu kd parkerat under 4 procent i opinionen. Likaså har moderaterna fått sitt sämsta opinionsstöd sedan 2004. Alliansens popularitet är snabbt sjunkande trots jobbavdrag, hemmafrulön, slopad förmögenhetsskatt, fastighetskatten och andra mutor till den välbeställda medelsklassen. Kan det inte vara så att allt fler har genomskådat högeralliansens retorik och upptäckt att det vara bara samma gamla höger som förut?

Lästips....

Leif GW Perssons skröna om mordet på Olof Palme "Faller fritt som i en dröm" är en underbar spännande och förbaskat rolig skröna att läsa. Leif GW har gjort det igen - skrivet en riktigt överraskande bok.


http://www.kulturochpolitik.se/


Slavhandlaren Sverige



image373

Det tidigare för mordet på Martin Luther King berömda Lorraine Hotel i Memphis som idag är ett museum över medborgarrättsrörelsen ända från slaveriets dagar till idag.

I dag för 160 år sedan avslutades en bortglömd och smutsig del av svensk historia. De sista slavarna i svensk ägo friköptes och Sverige kan enbart "berömma" sig med att på  Saint Barthélemy förbjöds slavhandeln först så sent som 1813 och slaveriet avskaffades inte förrän 1847 i svensk lag.


Inte mycket att yvas över. Än mindre eftersom som Sverige var 14 år efter England och USA med att i lag förbjuda slavhandeln.


En fråga som har väckts är om Sverige inte borde be berörda afrikanska länder om ursäkt för det lidande och den förnedring som den svenska staten faktiskt orsakade då för många generationer sedan. Slavhandeln skapade säkerligen förmögenheter för ett antal välsedda svenskar på den tiden. Den störste slavhandlaren var också Gustav III som störste ägaren i Västindiska kompaniet.


Vart tog dessa förmögenheter vägen är mig okänt men att det skapades stora vinster och förmögenheter är uppenbart. I en text på internet av Jan Lönn (titel :1815; sök på "ägarna av västindiska kompaniet) visar han att det fanns närmare 2500 slavar på den svenska kolonin under en period under 1700-talets slut. Sverige var helt enkelt en av slavhandlarna i slavhandelns andra division. En allt annat än hedrande historia.


Min uppfattning är att den svenska regeringen borde be de afrikanska staterna om ursäkt för de övergrepp som begicks. Om inte annat som en gest och ett ärligt uttryck för den avsky vi känner idag för denna handel och dessa vidriga handlingar som den svenska staten faktiskt begick mot oskyldiga människor.


Till sist.....




........Igår var det 40 år sedan Jerry Lee Lewis spelade in Great Balls Of Fire i Sun-studion på Union Avenue i Memphis. Det var då också som storgrälet mellan Jerry och Sam Phillips utspann sig om huruvida R&R var djävulens musik. Jerry med sina djupa religiösa sydstatsrötter och affärsmannen Phillips som inte för sitt liv kunde begripa varför Jerry hade sådana problem att spela in låten. Inspelningen gjordes till sist och den blev en av Jerry Lee Lewis största hits. Hur grälet lät finns att avlyssna på en LP som gavs ut i Holland 1973 "Good Rocking Tonight" (Bop Cat LP-100).


http://www.kulturochpolitik.se/


Godnatt, epoken Göran Persson

"Ni ska inte irritera er över vår f.d. statsministers konsultuppdrag i vårt näringsliv. Dessa som ni LO-medlemmar kan tycka vara stora arvoden till Göran Persson. De ingår i en psykodynamisk behandling mot den psykiska ohälsa som hans grava mindervärdighetskomplex utgör. "
Roland Janson


Min gode vän skådespelaren och dramatikern Roland Janson ringde mig när jag var i Aten och berättade att Henning Mankell hade krävt att (s) förre ordföranden Göran Persson skulle uteslutas ur det socialdemokratiska partiet i tisdagens Aftonbladet. Bara för några dagar sedan var andra ute och krävde att Persson inte skulle inbjudas till partiets nästa kongress. Kritiken mot hans konsultarvoden och konsultuppdrag i högerpolitikens fålla är också hela den sorglustiga historien om Persson är också historien om socialdemokratins förlorade själ under det mörka 1990-talet. Över det hela svävar även skuggan av mordet av Olof Palme.


Missnöjet med Persson har sakta men säkert kommit upp till ytan. Inte bara med hans märkliga rollbyte till konsult, det giriga bolagsbildandet och det gigantiska torpet utan hela Perssonsepokens politik. Slutsatsen blir sakta men säkert börjar också ifrågasättandet av hans politik och den våta filt hans period lade över partiets inre liv.


Detta innebär också omprövning av politiken som den resulterade i en cementerad arbetslöshet och en försvagning av välfärdssamhället. Men också en politik som har uteslöt invandrare, ensamstående kvinnor, fattiga och ungdomar från arbetsmarknaden. En politik där marknaden har skapat ett gap mellan de som har jobb och de som inte har jobb. Alltså lyckats omedvetet med att skapa en spricka inom arbetarklassen och undergräva solidaritet med dem som har drabbats av 1990-talets stora förändringar av arbetslivet som också har fortsatt under 2000-talets första årtionden. Konsekvensen av strukturrationaliseringarna men också av nedskärningspolitiken fick inget svar i Perssonpolitiken.


Den politik som gjorde att Sverige kvalade in bland andra västdemokratier där marknaden har tagit över alltmer av den i grunden demokratiska socialistiska grundidén om alla människor lika rätt och värde.


Göran Perssons och hans politiska period närmar sig en omprövning och det kan ske två politiska och ideologiska vägar. Antingen omfattar vi och prövar det utifrån ett marknadsliberal ideologisk hållning där vi litar på marknaden möjlighet att ge människor ett bra liv. Att den politiken inte kan fortsätta är uppenbart och absolut inte kan garantera ett samhälle där alla kan få ett gott liv.


Socialdemokratin behöver återfinna sin själ och vi behöver skapa en politik som möter den situation där vi inte bara har möjligheten till full sysselsättning men också där full sysselsättning betyder full sysselsättning av bra jobb. Inte den politik som den nuvarande regeringen står för där full sysselsättning innebär låglönejobb utan trygghet och utvecklingspotential och inte minst en inlåsningsmekanism. En gång fattig alltid fattig, en gång servicejobb alltid servicejobb, en gång missad utbildning lika med ingen andra chans;  kort sagt en politik där klassklyftor är cementerade klassklyftor.


Om Persson blir utesluten eller inte, om Persson inte inbjuds till den kommande kongressen är egentligen bara utanlåt. Det viktiga är att socialdemokratin hittar sin själ igen och det innebär att göra upp med Perssons politik och decennium. Det innebär också en politik där rättvisa och realism smälter ihop till en enhet som förmår att inte bara vinna människornas hjärta utan också förmår att göra det Persson och nu Reinfeldt misslyckas med.



http://www.kulturochpolitik.se/  


Allt går att sälja med mördande reklam....


Sidney, Australien 1978. Midnatt på ett hotellrum och svårt att sova. Letar efter en film som är värd att se och hittar "Mannen med den gyllene armen" (The Man with the golden arm) från 1955 som var Frank Sinatras bästa filmroll någonsin. Hans knarkande f.d. fängelsekund Frankie Machine är så otroligt stark i sin närvaro, t.o.m. över en TV-skärm.


Efter ca 10 minuter kommer det första reklaminslaget för att följas av 15 minuter film och 10 minuters reklam och så håller det på. Filmen förstörs av uppstyckningen med den mest infantila reklam. Efter någon timma stänger jag av och finner mig i sömnlösheten och tidsomställningens förbannelse.


Redan idag svär de flesta över reklamavbrotten på TV. TV4, TV5 och alla andra reklamfinansierade kanalers orgier i reklaminslag som förstör och irriterar kommer att nu bli än värre med det förslag som regeringen och kulturminister Adelsohn Liljeroth la i fredags.


I korthet innebär det att reklamen i TV och radio kommer att kunna öka med 30 % vilket innebär att 25 % av TV-tiden på ett dygn nu blir reklam. Infantilismen och dumkulturen blir än mer framträdande med de mest korkade reklam"budskap" mitt i långfilmer och andra program.


TV upphör att ta sitt kulturpolitiska ansvar också därmed att fungera som en folkbildande och intresseväckande distributionskanal för upplevelser och kunskap utan blir enbart en affischtavla för mer eller mindre meningslösa produkter. Vi kommer att tvingas på reklam för blöjor, tamponger, färdiglagad mat, bilar, tvättprodukter osv. i ännu större omfattning. Vinsten är möjligen att vi får mer tid att springa på toa och koka kaffe eller hämta en pilsner utan att förlora något. Filmupplevelsen blir däremot förstörd och vi kan lika gärna stänga av TV och göra något annat.


Public service får också en viktigare roll men med de direktiv som public service utredaren får så lär SR och SvT att kläs av resurser att göra bra TV och radio utan det blir krämarna som kommer att vinna slaget om radio och TV. Bara det faktum att en pålitlig kristdemokrat är ensamutredare, Rose-Mari Frebran, garanterar detta och att public service kommer att bli väsentligt smalare än idag.


Linghem, Sverige 2007. Midnatt hemma. Stänger av TV och sover istället!


http://www.kulturochpolitik.se/


1981 - The Specials "Ghost Town" upprorsstämning och rock

image364


1981 var det kravaller i London och andra engelska städer. Det var protester från framförallt ungdomar och invandrare mot högerregeringen Thatchers nyliberala nedskärnings- och privatiseringspolitik.


De omfattande protesterna skedde till tonerna av punkens sista flammande toner men också och framförallt till The Specials sista riktigt bra singel "Ghost Town". De kom att toppa listorna i England och höll faktiskt på att bli bojkottad av BBC. "Ghost Town" fångade inte bara bandets känslor inför det som skedde i deras hemstad Coventry utan engelska ungdomars frustration över högerpolitikens konsekvenser. (Här kan du se videon som gjordes.)


Den engelska musiktidningen "Uncut" uppmärksammar "Ghost Town" i sitt senaste nummer där en längre artikel och intervjuer med de som var med publiceras. Det är en i sanning intressant läsning där den då djupt splittrade bandet Specials kom att prestera sin finaste minut samtidigt som bandet höll på att falla sönder av det eviga turnerandet och det faktum att alla konflikter som uppstått under de år som man hade gnagt på varandra intensivt.


"Ghost Town" varockså en metafor för ett England som förvandlades till ett marknadsparadis där pengar är måttet och mänskliga hänsyn inte har mycket värde. Högerpolitikens resultat med ökad arbetslöshet, privatiserad välfärd och ökade klyftor blir därmed resonansbotten för The Specials "Ghost Town".


This town, is coming like a ghost town
All the clubs have been closed down
This place, is coming like a ghost town
Bands won't play no more
too much fighting on the dance floor

Do you remember the good old days
Before the ghost town?
We danced and sang,
And the music played inna de boomtown

This town, is coming like a ghost town
Why must the youth fight against themselves?
Government leaving the youth on the shelf
This place, is coming like a ghost town
No job to be found in this country
Can't go on no more
The people getting angry

This town, is coming like a ghost town
This town, is coming like a ghost town
This town, is coming like a ghost town
This town, is coming like a ghost town


 

Artikeln från Uncut Oktober 2007


http://www.kulturochpolitik.se/



11 september, terrorister och statskupp

Idag för 6 år sedan angrepp terrorister New York. Jag satt på jobbet och var på väg hem när jag råkade titta till på en TV-apparat som stod och gick på pressen. Jag var nyanställd på LO och skulle precis gå till tåget för att åka hem. Skräcksynen när det andra flyplanet flög in i det andra tornet på World Trade Center glömmer jag aldrig. Den omedelbara tanken var att det inte kan vara sant, det kan bara inte hända var min omedelbara reaktion.

Vi vet alla vad som blev för reslutat och politiska konsekvenser. USA under president Bush fick en ursäkt till att starta sitt sedan länge efterlängtade krig mot krig. Resultat vet vi dag. USA har grävt ner sig i Iraks ökensand. Med oerhörda mänskliga offer och ett en stat som har förefallet i totalt kaos.


Den 11 september verkar vara ett datum med förbannelse. Den 11 september 1973 störtade en fascistisk militärjunta den folkvalda regeringen i Chile och en veritabel häxjakt på människor med vänsteruppfattningar eller enbart humanister som visdiktaren Victor Jara. En orgie tortyr och mord satte igång och hela Chile dränktes i blod.

Den svenske ambassadören Harald Edelstam kom att spela en hjälteroll när han med sällsynt stort mått av mod och civilkurage när han med risk för sitt eget liv räddade tusentals flyende chilenare från bödlarnas händer.  Edelstam har inte uppmärksammats men nu i år kommer en film, Svarta nejlikan,   om honom och hans kamp för mänsklighet och demokrati med Mikael Nykvist spelande Edelstam. Filmen har premiär på fredag.


Till sist

Bruce Springsteens nya platta Magic finns redan ute på nätet. På något sätt har den kommit ut. Ingen vet hur. Sedan några dagar finns också det möjlighet att provlyssna plattan som är en sällsynt trevlig upplevelse. En dansant och rockig historia där texterna kanske inte är det viktigaste utan festen partyt. En riktig Springsteenfest. Den 2 oktober kommer jag att hänga på låset och köpa Magic.

Hur svenska damlandslaget förlora segern. Helt obegripligt när de dominerade totalt större delen av matchen.



http://www.kulturochpolitik.se/


Rötmånad

Helsicke vad segt det var att komma igång efter semestern. Inte bara att börja jobba utan att börja skriva på blogget igen. Det är helt plötsligt på tok för vackert väder att sitta inne och skriva.

Men lite rötmånad är det faktiskt också. Läste i lördagens aftonblad att arbetsgivarna vill riva upp semesterlagen eller i vart fall försämra den. Vi har för mycket semester utan vi ska jobba mer. Kort sagt arbetsgivarna tycker löntagarna har blivit för lata. Sedan vill man tydligen inte betala semesterlön eller lön under semestern. Hur i hela friden tänker man sig att folk ska då kunna ta semester?

Politiken börjar likna lite av Montezumas hämnd. De mest aggressiva på arbetsgivarsidan och de mest rabiata borgerliga politikerna vet inga gränser för vad de vill riva upp, riva ner och förändra, försämra och allmänhet ställa till med för jäkelskap.

Den amerikanska regeringen med president lite kort om huvudet har tagit ett nytt steg mot den fulländade polisstaten i o m den lagändring som gör att amerikansk säkerhetstjänst numera tillåts avlyssna alla telefonsamtal, läsa all e-posttrafik och alla sms som sänds genom amerikanska servrar. Detta utan att någon domstol ska ge sitt tillstånd. Det innebär trologen att denna bloggpost om den skickas som mail läses av agenterna på CIA. Eller om jag ringer min gode vän Douglas med ett arabiskt efternamn i New York att någon CIA-tjänsteman noterar detta. Det innebär också att trafik mellan andra länder som inte berör USA förutom att det går vid något tillfälle genom någon USA server avlyssnas, noteras, bokförs och arkiveras på lämpligt sätt.

USA håller på att skapa den moderna polisstaten där demokrati och yttrandefrihet och personlig integritet blir av noll och intet värde oavsett om det verkliga eller vinbilade terrorister.

Lee Hazlewood, denne egensinnige sångare, låtskrivare och producent har avlidet. Inte oväntat men i alla fall sorgligt. Hazlewood började sin producentbana med Duane Eddy nere i sydstaterna i slutet på 1960.talet. Han var urtypen för producenten som skapade popmusiken under dessa år. En parallell till den sedermera helhispige Phil Spector. Sedan gjorde Hazlewood sina brillianta plattor med Nancy Sinatra där Frank Sinatras dotter utvecklades från en medioker sångerska till en utmärkt popbrud som gjorde några av 60-talets bästa popplattor ihop med Hazlewood. Lyssna bara på These Boots Are Made For Walkin´ och Summer Wine så förstår ni vad jag menar. (Länkar till youtube.)

Sen ger Hazlewood upp detta och flyttar till Sverige och gör en hel del här också men inte på långa vägar lika bra som det han gjorde tidigare. Senare i sitt liv skrev han och producerade sig själv på ett spännande men inte lika känt sätt.

Lyssna på

Nancy Sinatra In London (Reprise USA 1966)

The Very Best of Nancy Sinatra (Amigo Sverige 2001)

Lee Hazlewood Cake Or Death (Sony USA 2006)

 

www.kulturochpolitik.se


Arbetslöshet, tragiska olyckor och lästips

Arbetslösheten i Sverige är den lägsta på 10 år läser jag i morgontidningen denna vidunderligt vackra sommarmorgon. Så bra, tänker jag då. Så bra att än fler får jobb och vilken framgång för den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken som lyckades knäcka massarbetslösheten. Just det, den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken, för det är väl ingen som inbillar sig att 6 månaders högerstyre så snabbt ger några verkliga spår. Det enda vi ser resultat på är ökad risk för högre inflation och räntor på grund av en oförsiktig ideologiskt betingad påspädning av en urstark konjunktur. Sänkta skatter på miljarder till de som redan har goda inkomster, 13 %-iga lönelyft för direktörer, sanslösa utdelningar till aktieägarna, skrotad fastighetsskatt osv. En allmän påspädning som kommer att blåsa under inflationsbrasan och skicka räntorna i höjden.

Det var med sorg att läsa om Kenny Jonssons död här i Linköping. Speedwayföraren som kraschade för några dagar sedan avled i går på grund av sina svåra skador. Motorsport kan vara riskabelt men säkerhetstänkandet inom speedway har tyvärr inte varit speciellt långt gånget. Banorna i Sverige kunde vara väsentligt säkrare vilket fler nu påpekar efter två tragiska och onödiga olyckor här i Östergötland under den senaste tiden. Speedway kan lära mycket av Formel 1 där olycksstatistiken trots de väsentligt högre farterna ser mycket bättre ut.

Sommar och sol hör samman med läsning tycker jag. Att läsa bra böcker som man inte hunnit med under vintern på grund av tidsbrist och mycket jobb, resor och allt annat får en ny tid med det underbara ljuset som hjälp. Här är några böcker som varmt kan rekommenderas till hängmattan, altan eller stranden de kommande få sommarmånaderna.

Jack London Järnhälen (Arbetarkultur 1954)

En fantastisk skildring av samhällsutvecklingen och klassamhället. London skildrar hur i ett socialistiskt färgat USA en manuskript som skriver ett fascistiskt färgat USA växer fram och bryts ner. Boken skrevs 1907 men är högaktuell även idag som en beskrivning av ett Bush-administrerat USA.

 

August Strindberg Röda Rummet (Folket i Bild 1959); Götiska Rummen (Oktoberförlaget 1977); Svarta fanor (Nordstedt 2005)

Tre av Strindbergs mest antingen älskade eller avskydda romaner och de kanske mest politiska. De är en förutom sataniskt roliga, effektiv drift med den tidens frasradikaler som pratade om revolution, samhällsförändring men i grunden vände tillbaka till det borgerliga livet efter en utflykt i radikalismens sommarhage.

 

Bunny Ragnerstam Orons år (Gidlunds 1990)

En dokumentär om hur svenska metallarbetare på 1870-talet luras att bli strejkbrytare i England. Men också om hur de lärde sig klassolidaritet och fick med sig ovärderliga lärdomar om hur att bygga fackföreningar och driva den fackliga kampen för människovärdet. En bortglömd bok av den svenske författare som bäst och mest initierat skildrat svensk arbetarrörelse uppkomst före August Palm.

 

Ed McBain romanerna om 87 distriktet (olika förlag)

En föregångare av den skola inom kriminalromen som skildrar polisens arbete realistiskt och med social ambitioner. Flertalet av de romaner McBain skrev är mycket läsvärda. Nästan alla finns översatta till svenska men tyvärr tappade de svenska förlagen intresset de åren för serien. Utan 87-serien skulle inte Maj Sjöwall och Per Wahlöö ha skriver om Martin Beck och Tv-serier som Uppdrag Mord och Spanarna på Hill Street skulle aldrig ha kommit till.

 

Dashiell Hammett Röd skörd (Pan/Nordstedt 1968)

Bortglömd idag tyvärr den radikale och lysande stilist som förnyade deckarromanen på 1930-talet. Den här skildringen av korruption, gangstervälde och är en milstolpe i sin genre.

 

Raymond Chandler Den stora sömnen (Bonniers 1947)

Ytterligare en klassiker. Den här romanen som introducerade måttstocken för alla privatdeckare, Philip Marlowe, var mest en skildring av Chandlers främsta hatobjekt den amerikanska förljugenheten och dubbelmoralen. Politisk korruption har också en stor del i Chandlers sju romaner om Philip Marlowe. Högst läsvärde för sitt lysande språk och cyniska humor.

 

Eric Wärenstam Fascismen och nazismen i Sverige 1920-1940 (Almqvist & Wicksell 1970)

Behövs för att förstå varför det är riktigt att beteckna Sverigedemokraterna som ett ?vänster?-fascistiskt parti. Deras praktik och teori, program och retorik är hämtad ifrån dessa föregåenagre i 1920-30-talets nazimiljö. Wärenstams snart 40-åriga avhandling, mycket populärt skriven, är viktig att läsa för att förstå och kunna motverka av SD blir en politisk kraft med nationellt genomslag.

 

H.B Palmaer beska droppar (Aldus 1972)

Denne Östgöra Correspondentens grundare år 1838 är svensk journalistiskts störste satiriker någonsin. Hans sataniskt roliga och träffande små skriverier retade överheten till vansinne och ödelagde Palmaers liv. Läs, njut och var tacksam att han har funnits.


Greil Marcus Like A Rolling Stone - Bob Dylan At The Crossroads (FF 2005)

En helt lysande essä om Bob Dylans mästerverk med samma titel. Inte bara det en fantastisk essä som sätter in den i sitt samhälliga, politiska och totala perspektiv där Like a Rolling Stone blir en spegel av USA 1965 där rasmotsättningar, en allt aktivare medborgarrättsrörelse, ett eskalerande Vietnamkrig och i ett i största allmänhet snabbt förändrat och polariserat USA. Läs, njut Marcus är helt USA:s bästa kulturskribent. En utmärkt engelska lektion på köpet.

 

Barbara Ehrenreich Barskrapad (Leopard 2001)

En skakande skildring á la Wallraff av hur det är att leva som lågavlönad arbetare i USA. Boken är en uppgörelse med det s.k. amerikanska sysselsättningsundret och en skarp vidräkning med den nyliberala högerns idealisering av USA:s arbetsmarknad. Den kan även ses som en sanningsenlig presentation av den svenska högerns våta dröm om ett låglöneproletariat där det är omöjligt att leva på sin lön.

 

www.kulturochpolitik.se


Utsikt från min hängmatta

image336

Att ligga i hängmattan ger möjligheten och ron till att fundera på både ett och annat. En fundering som kommer till en är en undran om hur många idioter det finns. Alltså, inga idioter i mentalvårdens betydelse (ett ord som inte längre används som betäckning på ett psykiskt sjukt tillstånd) utan människor som bär sig åt som om de vore vad vi slarvigt kallar idioter. Ett praktexempel på detta är ju ett den danske fotbollsspelare som ger sin svenske motspelare en rak vänster i solarplexus när det är en (!!!) minut kvar av matchen på Parken i Köpenhamn. Det andra exemplet är den danske supporter som försöker slå ner domaren ögonblicket efter som den arme och modige domaren har helt rätt dömt straff för det ofotbollsaktiga tilltaget att leka Sonny Liston i en fotbollsmatch.

Som sagt två människor som uppförs sig som idioter, dvs. gör fullständigt idiotiska och obegripliga handlingar. Ett annat exempel på något liknande är den socialdemokratiske partivännen som låter sin penna slinta och halkar över hela tangentbordet när han i en utsirad kommentar till DN-skribenten Zaremba menar att hans lydighet och drängtjänst åt högern och delar av arbetsgivarintressen som vill haverera kollektivavtalsmodellen beror på att sagde skribent har polskt ursprung. I sanning idiotiskt för det är lika dumt och illa genomtänkt som att påstå att de två pugilisterna i Köpenhamn bar sig så illa åt för att de var danskar. Precis som om dumhet hade med nationalitet att göra, i sanning ganska korkat sätt att fundera.




När borgerliga Östgöra Correspondenten för en tid sedan skrev på sin ledarsida att byggnadsarbetarna inte kom till jobbet och att det var illa när ett samhälle betalade så hög lön till obildade byggnadsarbetare medan akademiker hade det så illa ställt så var det också ganska korkat, illa genomtänkt och egentligen ganska idiotiskt. Det var inte bättre tänkt än pugilisterna och (s)-skribentens dumheter.

Människor gör dumheter, de gör korkade saker. Vi gör det lite till mans och ingen är oskyldig. Den som är utan synd kan kasta den första stenen som min konfirmationspräst sa. Idiotiska saker tar vi oss för före ibland tänker vi inte före utan istället får ångra oss efteråt. Det kan faktiskt finnas en anledning att vara att inse denna brist i den mänskliga naturen. Det finns åtskilliga exempel på dumheter och idiotiska tilltag som vi alla har gjort oss skyldiga till. Men när vi gör saker medvetet och kalkylerat idiotiskt så är det värre. När vi medvetet tar oss för dumheter som vi vet bara kan bli dåligt då är vi illa ute.

Att exempelvis medvetet försöka förstöra en fungerande samhällsmodell med fungerande relationer mellan parterna på arbetsmarknaden enbart av ideologiska käpphästar trots att man vet att det bara kan bli sämre är ganska så ogenomtänkt för att inte säga idiotiskt. Likaså att vett och vilja så split mellan olika samhällsgrupper som de som har jobb och de som är för ögonblicket saknar är ganska så korkat sett ur ett längre perspektiv. Det är till och med idiotiskt för det för inget gott med sig. Alliansen lyckades med den här bedriften och vända delar av arbetarklassen men framför allt tjänstemän mot de arbetslösa. Att vädja till egoismen och samla de starkare för att slå mot de som är mer utsatta är inte bara dålig statskonst utan också idiotiskt för det skapar ett samhälle av splittring och motsättningar. Och ett sådant samhälle måste väl vara en idiotisk tanke, eller hur?

Till sist

Lyssnar för ögonblicket igenom Fairport Conventions CD-box Live At The BBC. Fyra fantastiska CD med musik från den legendariska folkrockgruppen från åren 1968-74. Ren magi ibland, helt enkelt suveränt annars. Tänk om Sveriges Radios omfattande arkiv med radioinspelningar från 1960-talet och framåt kunde bli offentliga och utgivna. Vilken skatt det skulle vara!

FOTO Ingemar E L Göransson

www.kulturochpolitik.se


Moderaterna blir kulturlivets dödgrävare

I dag hade regeringen presskonferens om den nya public service utredningen som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth beställt. Utredare blir Rose-Marie Frebran, en pålitlig journalist med kristdemokratiskt partistämpel. Nu var föreställningen en ganska tam historia men några saker kom fram och som borde oroa både en och annan.

I direktiven för utredningen berörs ett antal viktiga frågor för public service. Vad är public service och vad ska SvT, SR och Ur sända. Under presskonferensen undslapps Adelsohn Liljeroth att varje program ska uppfylla kraven på public service vilket är en stor skillnad mot dagens skrivning i avtalet där det skrivs att programutbudet sa fylla kraven.

Likaså svävade kulturministern på målet om den framtida finansieringen där licenssystemet nu verkar vara ifrågasatt. Det innebär att styrkan i licensfinansiering oberoendet av statsmaktens styrning över statsbudgeten förstärks och public service blir beroende av en ren skattefinansiering. Det blir lätt för en regering att strypa SR, SvT och UR genom att bevilja mindre pengar. Alltså moderaternas politik att pressa tillbaka public service till förmån för de kommersiella intressena.

Moderaterna håller på att omforma den svenska kulturpolitiken. Det sker delvis i det tysta genom strypandet av pengar till vuxenutbildning och folkbildning; genom enmansutredare om public service som har 12 månader på sig och genom den kommande rekordsnabba 18-månadersutredning om framtidens kulturpolitik som fortfarande väntar på sina direktiv. En sak är dock klart att Kulturrådet stryps enligt ett pressmeddelande förra veckan där ledningen för Kulturrådet i praktiken får sparken och rådet blir en s.k. enrådsmyndighet där generaldirektören Rennerstedt skall själv fördela 2.1 miljarder kronor till kulturlivet.

Moderaterna gillar inte public service, moderaterna gillar inte ett fritt kulturliv och moderatrena vill bryta med tidigare tagna kulturpolitiska beslut där tillgänglighet, främjande och mångfald var ledorden. Moderatrena vill se ett kulturliv helt beroende av antingen kommersiella intressen eller institutioner som Dramaten och Operan.

Protestera innan det är för sent!

www.kulturochpolitik.se


Kommunals avtal är en seger inte bara för alla lågavlönade kvinnor utan hela LO-kollektivet

image308

När Kommunal öppnade sin kongress idag så måste det varit med ett brett leende på läpparna. Kommunal fick ju till sist sitt välförtjänta avtal. Och mer de fick ett avtal som lät deras lågavlönade kvinnor ta igen lite av det de ligger efter med gentemot männen. Bara det faktum att kvinnorna på arbetsmarknaden bara har 86 procent av männens löner är ett ok som hänger över möjligheterna till lika lön för lika arbete.

Kommunalarna tar tillsammans med Handels och HRF ett steg mot mer rättvisa löner och en utjämning mellan kvinnor och män inom samma jobb. Det är bara att gratulera LO och LO:s strategi för att nå en bättre balans mellan män och kvinnor när nu deras avtalsstrategi så här långt faktiskt varit en framgång och det mödosamma arbetet att knapra in på orättvist satta löner utifrån kön ger resultat.

Läs själv här vad Kommunal skriver på sin hemsida.

Grattis Kommunal till en välförtjänt framgång!


Del tre i serien om popsingelns gyllene år:

1963 var året som började som en fortsättning på 1962 års popsingelns gyllene år och slutade med merseybeat och brittiska invasionens otroliga genombrott på popmusikscenen som förändrade allt totalt. I England skedde det redan under våren och sommaren medan i USA kom genombrottet i december.

Här är några av de singlar som faktiskt var stora detta år eller hade betydelse för exempelvis mig som tonårig skivköpare. Alla videos är länkar till youtube som vanligt. Bildillustrationer kommer från min egen digitala samling av bildomslag.




Jack Nitzsche The Lonely Surfer (Reprise)

Producentgeniet som var I mångt och mycket en nickel till Phil Spectors framgångar. I den här solosingeln som rörde sig på de nedre delarna av USA-listan. Helt brilliant där basen är huvudinstrumentet och hela låten blir en 2,5 minuters soundtrack.




Frankie Laine Don´t Make My Baby Blue (Columbia)

En hyfsad stor hit på USA-listan. Croonern Laine (stor redan på 1940-talet) gör en första klassens poplåt skriven av Jerry Goffin och Carole King. En klassiker.




Jackie DeShannon Needles & Pins (Imperial)

Jackie DeShannon When You Walk In The Room (Imperial)

Två singlar som borde ha varit monsterhits men inte blev det. The Searchers såg möjligheten gjorde sin klassiska covers och The Byrds hörde den 12-strängade Rickenbackern här och skapade folkrocken. Men Jackie var först!




The Ronettes Be My Baby (Philles)

Phil Spectors mästerverk. Tonårsoperan ultimate. Så lysande, så sexig, så otroligt sensuellt. Brian Wilson säger att det här var världens bästa singel någonsin och den förändrade hans liv.


PS alla ovan nämnda har en person gemensam; Jack Nitzsche som arrangör och producent. Det ni!




Ronnie Hawkins & The Hawks Bo Diddley/Who Do You Love (Roulette)

Kanadensaren Hawkins hade varit med sedan mitten av 1950-talet. Han kompades av sitt band The Hawks som bytte medlemmar lika ofta som underkläder. 1963 gjordes den här inspelningen där Robbie Robertson och några till som sedan blev The Band var The Hawks. Robertson uppfann på den här singeln taggtrådsgitarren speciellt på Who Do You Love. Minst 10 år före alla andra.




Dionne Warwick Anyone Who Had A Heart (Scepter)

Säg Burt Bacharach och Hal Davies. Lägg till världens mest sensuella röst; Dionne Warwick och ett succéformula som fortfarande håller.




Martha & The Vandellas Heatwave (Tamla)

Tamla var synnerligen framgångsrika som fabrik för Detroit soul-pop fabrik. Barry Gordy styrde med järnhand och hans artister gavs förstklassiska låtar från firma Holland-Dozier-Holland.




The Righteous Brothers Little Latin Lupe Lu (Moonglow)

Inga bröder men den bästa vita soul-akten I USA. Lät svart och gjorde bara soul & R&B-låtar. Helt suveräna och den här debutsingeln på Moonglow blev en hyfsad stor hit i USA. Mer skulle komma följande år.



The Shadows Geronimo (Columbia)

Årets Shadowshit? Nja men i vart fall den bästa. Låter som ett soundtrack och helt i klass med Apache två tidigare.




Bobby Vee The Night Has A Thousand Eyes (Liberty)

Bobby Vee ersatte Buddy Holly på den katastrofala vinternturnén 1959 (Buddy Holly, Richie Valens och Big Bopper dog I en flygkrasch). Vee fick sedan ett antal stora pophits varav i mitt tycke The Night Has A Thousand Eyes sammanfattar det oskyldiga 1960-talets första år. Video är så tidstypiskt och faktiskt från 1963, troligtvis från filmen popfilmen Just For Fun där låten ingick.




Chantay´s Pipeline (Dot)

Den ultimata surf-hiten och det ultimata Fenderspåret. Atmosfär, spänning och helt oemotståndligt mästerverk. Gruppen kom från Santa Ana i Kalifornien och det här var deras enda kontakt med berömmelsen. Men vilka två minuter.




Lesley Gore It´s My Party (Mercury)

1963 års och de facto en av 1960-talets bästa tjejpopsångerskor. Utmärkta självskriva låtar, utsökta produktioner av jazzguryn Quincy Jones faktiskt! Följdes upp av ett antal ytterligare under 1963; Judy´s Turn To Cry, You Don´t Own Me den första feministlåten någonsin, och She´s A Fool.




The Kingsmen Louie Louie (Jerden)

Här börjar den amerikanska punken sin historia. Där uppe i nordvästra USA bildades under 1963-64 mängder av tonårsband och först att få en hit var The Kingsmen. De var inte bäst, sällan med deras cover på Richard Berrys R & B flop Louie Louie blev en klassiker som fortfarande drar in stora pengar till sin upphovsman. Även om han fick fightas för sina rättigheter. Han var ju svart gudbevars.


Michael Cox Stand Up (HMV)

Producenten Joe Meek hade det lite motigt 1963 med bara några små-hits bara men i Sverige blev den här singeln på vårvintern 1963 en av de stora. En utmärkt poplåt och en fullträff från Meek. Ingen annan hörde den och Michael Coxs berömmelse på popscen var kortvarig. Men han turnerar fortfarande i England som Michael Jones.




Elvis Presley (You´re The ) Devil In Disguise (RCA)

En av Elvis absolute bästa 60-talssinglar. En stark låt, en utmärkt produktion och ett spännande tempobyte gjorde den till det årets Elvis no. 1




The Beach Boys Be True To Your School (Capitol)

En av BB mindre kända singlar men av de bästa. Sammanfattar hela den amerikanska tonårskulturen, skolan, tjejen, bilen och solen i Kalifornien. Se upp med LP-versionen för den är så seg jämfört med singelversionen.




Jet Harris & Tony Meehan Diamonds (Decca)

Harris hade fått sparken från Shadows för att han var stökig och krökade för mycket. Hade heller inte svärmorsutseendet som fjanten Cliff Richard ville ha. Meehan hade tröttnat och de två kompisarna slog sig samman och spelade in Jerry Lordans låt Diamonds som blev en succé. En utmärkt grym instrumentalare som följdes upp av den lika så bra Scarlett O´Hara, men sen var det slut. (Kolla bara det ljuvliga svenska bildsomslaget!)




Marvin Gaye Pride & Joy (Tamla)

Den utmärkte och plågade låtskrivaren Marvin Gaye började få hits redan 1962. Genombrotten kom 1963 med bl.a. den här gospelinfluerade inspelningen. Men har man vuxit upp med en metodistpastor till far så. Sedan att pastorn skulle skjuta sin ogudaktige son är en annan och sorgligare historia. (OBS! Ett annat bildomslag)




Lou Christie Two Faces Have I (Roulette)

En sagolik röst, bra låtar, falsettsång och se där en miljonsäljare I USA. Christies karriär fortsatte sedan ända fram till idag. En bra sångare hittar alltid jobb. Årets Four Seasons-låt faktiskt.




Bob Dylan Blowin´ In The Wind (Columbia)

Kom egentligen inte som singel utan det var Peter Paul & Marys lama version som blev världssuccén. Dylan var inte intresserad och skivbolaget vågade inte. Men skivbolaget släppte en promo-45 med Blowin´ In The Wind 1963 så den platsar här i alla fall.




The Beatles I Want To Hold You Hand (Parlophone)

Merseybeat, British invasion; här är det dags nu förändras allt. Resten är historia. Popmusikens historia förändras den 29 december 1963 då I Want To hold Your Hand släpptes av Capitol ? bolaget som hade dissat Beatles innan. 10.000 singlar såldes per timma och slutsiffran blev otroliga 5 miljoner ex!!


FOTO Ingemar E L Göransson



www.kulturochpolitik.se


Kappvändare Persson

image284

Göran Persson hade inte svårt att ställa om sig från politiken till näringslivet. Uppenbarligen har han heller inga problem att byta uppfattning vad det gäller privatiseringar och utförsäljningar. JKL det konsultföretag där han har tagit tjänst har också anlitat hans tidigare presschef Anna Helsén som nu försöker övertyga (s)-oppositionen i Kristianstad att ställa sig bakom en utförsäljning av Svenska Vin & Sprit (företaget har sin fabrik här) till det multinationella spritföretaget J & B.

Det moraliskt tveksamma i kappvändandet är uppenbart men man kan undra hur det är möjligt att för sig själv försvara ett sådant närmast kamelontiskt uppförande. Att den ena dagen i riksdagen angripa moderaterna för en politik som just leder till det som Persson själv nu i vart fall indirekt verkar för. Finns det inga moraliska skrupler eller ideologiska kompasser hos Göran Persson och hans närmaste medarbetare.

Redan 1995 skrev undertecknad en krönika i den lokala SEKO-tidningen i Östergötland där jag riktade kritik mot just Persson för hans mer än pragmatiska politik och inställning. En sörmlandsmachiavelli beskrev jag honom som. Måhända inte något föraktfullt men det hade ett drag av sanningshalt. Kommunalpolitikern Persson hade i Katrineholm visat upp en mer pragmatisk politik än en av ideologi styrd uppfattning. Persson hade visat sig vara en politiker där Makten blev ett spel istället för en möjlighet att förverkliga politiska mål. Att vilja var inte Perssons ledstång utan att förvalta och fixa och dona i en pragmatisk värld där resultat var det enda som var viktigt och framför alllt behålla vunnen makt.

Göran Persson är en gåta på många sätt. Han är och var för socialdemokratin en katastrof sett ur ideologi och visionär politik. Persson visar om inte nu och bekräftar att han är en Machiavelli som inte ger så mycket för ideologiska tankar och visioner utan snarare en man som söker makten för maktens skull och inte ser makten som ett medel att förändra en värld som behöver förändras.

Så när Persson tog värvning i den lobbyistiska konsultvärlden var det för att utöva makt. Makt för maktens skull. Då är det möjligt att gå till fienden och byta sida. Kappvändaren Persson trivs säkert med att vara knuten till det moderatanknutna konsultföretaget JKL. För det är makten som triggar honom inte vad den används till. Gåtan Persson blir därför lite sjabbigt en fråga om inte ideal utan personligt förverkligande av en människa som har fångats av maktens malström. Därför blev också Göran Persson socialdemokratins störste fiende och borgarnas största tillgång.

 

Till sist

1962 var kanske det bästa året för popsingeln. 1963 börjar merseybeatperioden medan 1960 och 1961 har mycket av efterdyningarna av rock-epoken. Så 1962 år det enda året för popsingeln och vad den regerar under 1962.

1962 fick jag i födelsedagspresent en skivspelare som kopplades till transistorradion och följande singlar var några av de som spelades under 1962. Gång efter gång?. (Videolänkarna går till youtube som vanlig och bildomslagen kommer ur min egen samling av bildomslag.)



Ray Charles I Can´t Stop Loving You (ABC-Paramount)

Här möts countrymusiken soul, gospel och R&B och på vilket sätt. En mästerlig produktion och en sång insats långt utöver det vanliga. Burr så bra.

 
   

Elvis Presley Can´t Help Falling In Love (RCA)

Elvis Presley Good Luck Charm (RCA)

Elvis Presley She´s Not You (RCA)

Elvis Presley Return To Sender (RCA)

Fyra jättehits hade Elvis detta år. Vilket gjorde 1962 till han stora år efter lumpen. Utmärkta popproduktioner, bra låtmaterial och jättehits. Elvis dominerade faktiskt 1962.


 

Four Seasons Sherry (Vee Jay)

Egentligen Frankie Vallis grupp Four Lovers som bytte namn detta år och slog igenom efter år av slit på doowop-scenen . Äktenskapet mellan doowop, pop och falsettsång gav en miljonsäljare med Sherry som sedan följdes av flera utsökta spår som Big Girls Don´t Cry och Walk Like a man samma år

 



The Tornados Telstar (Decca)

Joe Meeks producentgeni skapade denna monsterhit som hakade på intresset för den första kommunikationssatelliten med samma namn. En i sanning klassisk instrumentalhit.

 



Marcie Blane Bobby´s Girl (Seville)

Ett verkligt one-hot wonder. Miljonsäljare med denna underbara flickpoplåt som sedan kom att bli en hit I Tyskland för Siw Malmqvist syster Lil Malmqvist. Men originalet är utan tvekan den bästa versionen.

 



The Contours Do you Love Me (Gordy)

Tamla-Motown dotterbolag hade en jättehit med denna danslåt som kom att bli inspelad av hur många som helst när merseybeat blev den dominerande kraften i popmusiken.

 



Booker T  & The MG´s Green Onions (Atlantic)

En instrumental inspelad av husbandet på Stax I Memphis. En låt som lektes fram i studion av Steve Cropper, Booker T Jones och inte minst superbassisten Donald Duck Dunn.

 



Chris Montez Let´s Dance (Monogram)

Pop-hiten nummer 1 1962. Chicano-grabben och Richie Valens wannabeen gjorde denna rockiga låt som bara hade trummor och  orgel. En pophit som gav Montez en karriär i musikbranschen där vägen sedan togs mot nattklubbscenen och mer croonerartat material som Call Me.

 



Clyde McPhatter Lover Please (Mercury)

Den forne leadsångaren i The Drifters  fick en ordentlig framgång med den här R&B-rock-låten. Hit i Sverige under Radio Nords sista veckor i juni 1962 och USA blev den en millionsäljare.

 


Gene Vincent Be-Bop-a-Lula 62 (Capitol)

Hit i enbart Sverige denna utsökta nyinspelning av 1956 år hit av den ultimata rockaren från Texas. Alko och biker som tyvärr skulle gå bort 1970 på grund av sin alkoholism. En talang och en attityd som få punkare ens kunde drömma om 1976.

 



Frank Ifield I Remember You (Columbia)

Årets pop-schlager. Jättehit over hela världen för den sympatiske australiensaren som bosatte sig I England där han fortfarande spelar sin countrypop-musik, 45 år senare!

 



Freddy Cannon Palisades Park (Swan)
"Boom Boom" Cannon var inget popsnöre utan en ren rockare. Palisades Park var en nöjespark i New Jersey, numera riven, som blev miljonsäljare i USA och en av de sena Radio Nord-hittarna 1962.



 

Brian Hyland Sealed With A Kiss (ABC-Paramount)

Urtypen för 1962 års poplåt, sommarhiten framför alla. Lite sentimental om tonårsförälskelse och skolan. Naiv, ja, älskvärd ja, värd att lyssna på ja!

 

Jay & The Americans She Cried (United Artists)

Chicano-grupp som gärna sjöng på spanska. Kom från Spanish Harlem i New York och hade en förmåga att i sina pop-låtar spegla livet i den spansktalande delen av New York. (Ursäkta den urkorkade videon!)

 



Jet Harris Besame Mucho (Decca)

En nästan icke-hit men av årets absolute bästa. Nästan magiska 2, 5 minuter där Harris som nyss lämnat Shadows för att försöka sig på en solokarriär. Ingen hade förut hört någon spela sologitarr på en elbas. Nästan suggestivt och borde ha varit en monsterhit.

 



Gene Chandler
Duke Of Earl (Vee Jay)

Soul-R&B hit som var undantag 1962. Den gamla R&B musiken hade fått ge vika poplåtarna och mc Daniels var en av få som lyckades få en rejält genomslag 1962. Utsökt låt annars. Rent majestätisk skulle man kunna säga.

 
Jan Höiland Natt i Moskva (Columbia)

Det var mängder av versioner som gjordes av denna ryska schlager. Den blev en världssuccé men den bästa versionen gjordes faktiskt av en norrman boende i Sverige. Hans version fångar hela den romantiska stämningen som melodin innehåller och texten är i all sin enkelhet kongenial.



 

Sam Cooke Bring It On Home To Me (RCA)

En starkt gospelpåverkat mästerverk. En av Sam Cookes allra bästa inspelningar som gick europa spårlöst förbi precis som det mesta Cooke gjorde. Inspelad mindre än ett år innan han blev mördad av en rasistisk motellägare.

 



The Shadows
Dance On (Columbia)

1962 var på något sätt Shadows sista riktigt stora år där Dance On var den stora framgången. En utmärkt melodisk gitarrinstrumental som bara Shadows kunde göra det.




Connie Francis Vacation (MGM) 

Ytterligare en sommarhit och en av de få rockiga låtar som Connie Francis spelade in.



Little Peggy March I Will Follow Him (RCA)
1962 års mest dramatiska poplåt. den blott 14 åriga Peggy March gjorde storslam med den här höjadren. Det gick så bra att hon spelade in den på bl.a. japanska och tyska. Sedan blev det Tyskland under många år som schlagerdiva.


www.kulturochpolitik.se


FOTO Ingemar E L Göransson  

Den europeiska identiten har förändrats

Europas självbild håller på att förändras. Den europeiska identiteten ändras och Europa är inte längre lika med Västeuropa. På annat sätt kan man inte tolka innebörden av finalen i schlager-EM. Det forna Östeuropa kom att dominera totalt. Inte bara genom att invånarna i Centraleuropa och Östeuropa röstade på sina och sina grannars deltagare. Det är i sig också ett tecken i skyn efter att i dessa länder under årtionden hållit som förebild det amerikanska och västeuropeiska som sin måttstock. Nu gjorde de tvärtom de röstade på som var deras. Det forna östblockets självförtroende var tydligt i sin liturgi.

Det innebar också att den forna väst och sydeuropeiska dominansen knäcktes på ett övertydligt sätt. Inget av de traditionella schlagerländerna som Italien, Frankrike, Tyskland eller Storbritannien hade inget att säga till om när t.o.m. deras egna invånare röstade på Serbien, Bulgarien och Turkiet. Den gamla bilden av vad som är Europa fick sig en rejäl törn, inget tu tal om det. (Medias beskrivning idag är också ett tecken på oförmågan att begripa; Aftonbladet , SvD, DN)

Europa är något annat idag än för 20 år sedan . Europa är idag inte synonymt med Västeuropa utan idag är Europa synonymt med en europeisk identitet som förflyttat den europeiska identitetens epicentrum från atlantkusten till Centraleuropa. En skillnad som kommer att få en enorm betydelse för Europas politiska och ekonomisk utveckling i framtiden. Med allt fler länder inomför EU:s gränser betyder också att den europeiska identiteten och självbilden kommer att bli en helt annan än den som varit.

Förändringen betyder också att de nordiska länderna kommer allt längre från centrum. Nordens länder förpassas till utkanten av det europeiska sammanhanget . En förändring som blev också tydlig i går kväll där alla nordens länder hamnade utanför de tio ländernas klubb som med automatik finns med nästa år i schlager-EM. Bara det faktum att av de 16 första platserna så var det endast ett land som kan räknas till det gamla Europa (Grekland) fanns med är det tecken på hur tydlig förändringen är.

Det kan synas vara att dra stora växlar på en enskild schlager, pseudo-tävling men den uttrycker också en politisk utveckling, en filosofisk och samhällig förändring där Europas identitet förändras och det som är Europa idag och i framtiden är något helt annat än vad det varit de senaste 100 åren. Europa håller på att bli en enhet på nytt, ett sammanhang politisk, ekonomiskt och samhälligt. Det som skedde i Helsingfors i går är ett tecken på detta.

www.kulturochpolitik.se


Demokratins dödgrävare

Linda Skugge gav upp och slutade blogga. Det uttalade skälet var den nivå som kommentarerna var gentemot Skugge personligen. Jan Guillou har också berört fenomenet med hatfulla, rasistiska, förnedrande kommentarer från motståndare till den specielle bloggaren. (Se SvD idag.)

Undertecknad var en av LO:s bloggare i samband med valet 2006. Nivån på kommentarerna vi som bloggade var under all kritik. Det var könsord, missaktande utryck, hot och liknande. LO var till sist tvungen att inför moderering men det blev till sist ohållbart så det fanns inget alternativ än att stänga av kommentarsmöjligheten.

När det var LO:s blogg så var det ett gäng nyliberaler från olika borgerliga ungdomsförbund som under olika alias angrepp LO:s bloggare på ett sätt som gjorde att flera helt enkelt la av. Kvar blev vi som har varit med i stormens öga förut och kunde stänga av all skit vi rent ut sagt bemöttes med.

Hela fenomenet med brist för demokratin och det faktum att du kan tycka illa om någons uppfattning så kvarstår i alla fall det är en medmänniska och skall behandlas på det sättet; dvs. med respekt och med en uppenhjärtlig vilja att lyssna till andras argument. Allt annat är uttryck för brist på respekt för demokratin och för omgivningen. Att kalla sina motståndare med könsord, tillmälen, idiotförklara eller t.o.m. hota bloggaren eller hans familj och barn är direkt i konflikt med vanliga anständiga demokratiska regler.

Att Linda Skugge har tystas är en sorg för demokratin; det är ett underkännande av internet som det demokratiska forumet där alla kan framföra sin åsikt men det måste ske med respekt och med normala och självklara regler. Jag beklagar att Linda Skugge har valt att tystna och kan inget annat än uttrycka min avsky för de som har gjort att hon har valt att tystna.

 

Till sist

1961 var singelns gyllene år. Därför blir det 18 spår idag när 1961 års bästa singlar presenteras. Som vanligt är det undertecknats privata val och de länkar som finns i vissa titlar går till youtube. Inte alltid originalversionen men för den som aldrig hört låten kan det vara kul i alla fall.



Del Shannon Runaway (Big Top)

Årets mest spelade låt präglad av ödslighet, ångest och inte så lite paranoia. En mästerlig produktion som blev Shannons förbannelse och som kom att leda till hans självmord i början på 1991-talet.

 



Dion Runaround Sue (Laurie)

Egentligen om en lokal prostituerad i Bronx där Dion bodde. Mitt i mellan doowop, pop och uptown R&B. Riktigt bra som började hans andra karriär som soloartist efter The Belmonts. Dock redan märkt av sitt heroinmissbruk som skulle fortsätta i årtionden därefter. En sanslös talang som kunde ha blivit hur stor som helst.

 


Roy Orbison Running Scared (Monument)

Tala om paranoia denna Orbisons absolut bästa ballad. Den kryper in under skinnet, vispar runt och kryper ut som en alian där skräcken ges två minuters symfoni.

 


The Miracles Shop Around (Tamla)

Här börjar undret Tamla-Motown att synas på listorna. Geniet Smokey Robinsons råd till sin son att inte falla för första bästa utan kolla in vad som finns på lager är allt annat än politiskt korrekt idag. Må vara unken kvinnosyn men det skulle bli bättre även om låten är en riktig höjdare.

 


Leroy Van Dyke Walk On By (Mercury)

Countrypop som är så älskvärd och så bra att den har fastnat i minnet och gav den inte oävne låtskrivaren och auktionisten en hel karriär. En one-hit wonder som gjorde ett helt gäng bra låtar under en kort karriär.


Mar-Keys Last Night (Satellite)

Stax husband som skulle kompa alla under 1960-talets soul-revolution. Inspelat i den gamla sunkiga biografen i Memphis av Booker T & The MG´s plus blås och blev en instrumental soulhit som många sedan har spelat in.




Ben E King Stand By Me (Atco)

En gospel som Leiber och Stoller skrev om som Kings första solosingel efter Drifters-åren. En klassiker som kommer tillbaka gång efter gång.

 



Quotations Imagination (Verve)

Doowop som var ingen hit i USA men var en hyfsad stor hit i Sverige. Underbar doowop där alla schabloner finns med och ett häftigt drive. Radio Nord spelade den här men skivbolaget Verve fanns knappt på pappret här så försäljningen var lindrigt sagt medioker. Det är vanligare att hitta USA-ex än svenskpressade men även de är sällsynta.

 


The Shirelles Will You Love Me Tomorrow (Scepter)

För sin tid en vågad text om tonårssex. Kommer killen att älska mig i morgon efter i natt eller? Jag undrar om någon begrep vad texten handlade om


 

The Marcels Blue Moon (Colpix)

Ytterligare en doowop hit som är en nyinspelning på en gammal standardlåt. Fortfarande riktigt riktigt bra. (Musiken på videon är Marcels inte Platters)




Gilbert Becaud Et maintenent (HMV)

Arketypen för den franska eller den europeiska balladen. Dramatik och utspel som man inte tror är möjlig. Har sedan blivit en standardlåt under namnet What Now My Love. Originalet är dock bäst.




John Leyton Johnny Remember Me (Top Rank)

Engelsk pop var helt under isen fram till Beatles och den brittiska invasionen kom 1964. Med några undantag; den här paranoia-låten (där igen) producerad av det störda geniet Joe Meek är helt i klass med mycket annat. Leyton blev skådis sedan med viss framgång.




Elvis Presley Little Sister/His Latest Flame (RCA)

Det här var inte Elvis bästa år. Men i o m den här dubbelsidiga singel började Elvis göra en hel räcka av mästerliga pop-singlar. Little Sister är riktigt bra halvfunkig Lieber - Stoller produktion som visade att Elvis inte alls var att räkna bort.

 



Anita Lindblom Sånt är livet (Fontana)

Låten You Can Have Her var småhit lite överallt men den bästa versionen gjorde av alla Anita Lindblom. En riktigt suggestiv 45 som är det enda som kan mäta sig med det utländska det året.




Link Wray Jack The Ripper (Swan)
Mannen som uppfann power-chordet och fick en gitarr att yla som en vild varg. Wray var indian som hade skadats svårt i Korea-kriget och för att försörja sig började spela rock. Och med vilket resultat - så långt före sin tid som det bara kan bli. Videon är Rumble istället. 



Dave Brubeck Take Five (CBS)

Den osannolika jazzhiten som blev nästan en landsplåga 1961. Mitt första möte med jazzens värld. En kärlek som stått sig.


  

Solomon Burke Cry To Me (Atlantic)

Pastor Burkes stora genombrott. Grovhuggen, samtidigt smooth som silke, soul från New York. Starka inslag av gospel givetvis.


1962 års hits kommer snart!

www.kulturochpolitik.se

    

1:a Majs själ är arbetarens värdighet

image251

Vad är 1:a majs själ ? varför demonstrerar vi idag. Varför går jag ut i ett blåsigt och mindre gästvänligt vårväder. Jo det handlar om arbetets värdighet. Det handlar om att vara del av ett samhälle och inte bara den som gör arbetet medan andra tar åt sig arbetarklassens arbetes frukter. Det handlar om rättvisa, samhörighet, stolthet och kanske framför allt värdighet.

När man läser nedanstående ledarstick från Östgöta Correspondenten från den 20 april är det inte svårt att inse att värdigheten måste försvaras och arbetarklassens stolthet och arbetarrörelsens stolthet över att ha förvandlat Sverige från Europas fattige kusin för 100 år sedan till vad det är idag.

Det var en smärre chock att läsa Niclas Erikssons av klassförakt och klasshat framskrivna epos till frukostfikat. Fortfarande 2007...... (Klicka på den och läs)




I dag är det första maj - arbetarrörelsens dag. Tusentals arbetare och progressiva människor går ut för att manifestera sin vilja till ett bättre samhälle och för att protestera mot orättvisor. Det kommer att ske till musik precis som vanligt. I år till och med ännu mer till musik då många arrangemang har liksom i min hemstad Linköping utvecklat och breddat 1:a maj till att få kulturen och då främst sången i centrum.

Tro nu inte det kommer att bli Internationalen och Arbetets söner på längden och tvären. Inte enbart utan det kommer att innehålla all upptänklig musik som håller människovärdet högt. I Linköping uppträder Eldkvarn, Sanna Carlstedt som går från klarhet till klarhet med sitt låtskrivande. I Stockholm uppträder Stefan Sundström och i Sundsvall är det hårdrockbandet Mimikry (med Hjalle och Heavy) som tänker rocka röven av högern som rubriken är där.

Som en hjälp kommer här några förslag på lämplig musik att inringa 1:a maj med. Håll till godo:

Pierre Ström & Finn Zetterholm och Spårvägens musikkår Internationalen (YTF)

Det här är den enda version jag vet med alla verserna och den bästa svenska inspelningen alla kategorier.

 

Woody Guthrie This land is your land (The Asch recordings Smithsonians Folkways)

Den amerikanska arbetarrörelsens alternativa nationalsång som Guthrie skrev i ilska över den borgerliga nationalismen i USA.

 

The Kingston Trio Deportee (Time To Think Capitol)

Handlar om de fattiga lantarbetarna och deras öde I det rika USA.

 

Bruce Springsteen My Hometown (Born In The USA Columbia)

The boss hyllar sitt ursprung på det sätt bara han kan.

 

Pete Seeger Guantanamera (Carnegie Hall Concert 1963 Columbia Legacy)

Den här vackra motståndssången från Kuba som blev en symbol för kampen för ett självständigt Kuba i kampen mot USA-bolagens och maffians Kuba. Den är fortfarande en sång som är symbolen för kampen för människovärdet, självständighet och frihet.

 

Bob Dylan Workingman´s  Blues #2 (Modern Times Columbia)

Dylans mästerverk om den vanlige arbetarens situation under den nya kapitalismens regim.

 

Ebba Grön Staten & kapitalet (Live Mistlur)

Blå Tågets mesiga version blir en grym anthem för unga människors kritik av det post-folkhemskapitalismens Sverige. Energi och kraft.

 

Stefan Sundström & Fjodor Nog fan finns det pengar (Med hjärtat till vänster Red Voices/LO)

Hämtad från LO:s 1:a maj Cd 2007. En modern klassiker skrev Östgöta Correspondentens recensent om denna slagkraftiga slagdänga om de allra fattigastes, de hemlösas situation.

 

Sanna Carlstedt Hallelujah - en schlagerpsalm för kapitalismen (Med hjärtat till vänster Red Voices/LO)

Från samma skiva, Sannas vildsinta vitriolfyllda och roliga satir över Sverige idag. De två sistnämnda kan du lyssna på här om du inte lyckas få tag på CD:n då den bara finns just idag och i samband med 1:a maj-firandet.

 

Latin Kings Krossa rasismen

Dogge och hans kompisar gjorde denna fortfarande sorgligt högaktuella kampsången mot fördomar och bigotta idioter som klär sig numera i kostym men är fortfarande samma mentala kalhyggen som tidigare.

 

Elvis Presley In The Ghetto (RCA)

Elvis fantastiska inspelning om ett samhälle som maler ner den fattige till våld och brad död. Elvis finaste stund utan tvivel.


Imperiet Alltid rätt alltid rött (MNW)
Titeln säger allt. Ett av geniet Thåströms finaste minuter.

Charta 77 Amerika (Birdnest)
Kanske den obarmhärtigaste kritiken  av USA:s politik


Trevlig 1:a maj ! Vi ses under fanorna!

 

www.kulturochpolitik.se

  

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0